Sv: Stöd i handen?
Vet inte - tänkte på det, men upplever dem så "att allt utanför det vanliga" blir för mycket för dem.
Jag kan inte visa själv då jag har svårigheter att gå och inte kan springa. Så min sambo visade. De frågade om stammen på min häst som är en tysk import och han kunde inte svara.
När han blev inkallad på ring så hade han lärt sig stammen, och styrde mot dem för att tala om - eftersom de frågade - och inte ville skrika över hela ridhuset.
Det blev bara oooooaaaa vad gör du? du skall gå där....
De lugnade sig visserligen, men jag upplever det så - ingenting utanför det vanliga....
När vi visade en annan unghäst så frågade vi om vi fick visa i repgrimman eftersom jag glömt tyglarna hemma. Det blev nej, inte heller grimskaftet i bettet, utan jag fick låna tyglar av ngn annan.
Självklart skall man ha regler, jag tycker bara det är synd om de är till nackdel för hästen. Och rent egoistiskt vill jag vara rädd om min hästs förtroende för mig, jag vill inte göra henne illa.
Jaja babbel från min sida.
BOELLA
Angående stöd i handen och den ursprungliga frågan.
Jag har lärt mig köra och tömköra av Alf Oloffson på wången ( han brukar köra nordisar i olika ihopkopllingar på globen och sånt)
Han sa att tömmen/tygeln är som telefontrådar som man pratar med hästen med.
Han utbildade oss i att alltid "ha hästen väl framme på tömmen". Skall man kontrollera hästen - så kan man inte tillfälligt ha lagt av luren...
Sitter man på en kusKbock så är man väldigt beroende av just den där kontakten. likaså tycker jag att man är beroende av yttertygeln som ryttare. ( fast jag mer är ute efter vad som händer i ryttarens bål för kompl. att gå in på här)
Om man kör terräng så kan man ha "ganska mycket i handen", men om man bara har mycket i handen utan att ha balans bakifrån så blir det mer som en travhäst, där kusken lutar sig i hästens mun och hästen lutar sig mot kusken.
Jag är alltid mer intresserad av vad som händer i bakdelen.
en anekdot.
När Leslie Desmond skulle skriva sin "Horsemanship through feel", blev hon ständigt frustrerad över sin lärares svar på alla hennes frågor;
It depends...
Jag tycker att handens possition förankras i bålen.
Är ryggraden i balans dvs. bröstkorgen rakt ovanför bäckenet, så kan överarmen hänga avslappnat. Man kan då sitta med lätt buren hand.
Om balansen är fel i bäckenet så hamnar bröstkorgen fel, överarmen fel och därmed handen fel.
Man kan också bara sitta med tummmarna upp om man är i balans i bålen.
Lägger ryttaren kull sina hände är det ett symptom ingen orsak anser jag.
Hajjar du?
Vet inte - tänkte på det, men upplever dem så "att allt utanför det vanliga" blir för mycket för dem.
Jag kan inte visa själv då jag har svårigheter att gå och inte kan springa. Så min sambo visade. De frågade om stammen på min häst som är en tysk import och han kunde inte svara.
När han blev inkallad på ring så hade han lärt sig stammen, och styrde mot dem för att tala om - eftersom de frågade - och inte ville skrika över hela ridhuset.
Det blev bara oooooaaaa vad gör du? du skall gå där....
De lugnade sig visserligen, men jag upplever det så - ingenting utanför det vanliga....
När vi visade en annan unghäst så frågade vi om vi fick visa i repgrimman eftersom jag glömt tyglarna hemma. Det blev nej, inte heller grimskaftet i bettet, utan jag fick låna tyglar av ngn annan.
Självklart skall man ha regler, jag tycker bara det är synd om de är till nackdel för hästen. Och rent egoistiskt vill jag vara rädd om min hästs förtroende för mig, jag vill inte göra henne illa.
Jaja babbel från min sida.
BOELLA
Angående stöd i handen och den ursprungliga frågan.
Jag har lärt mig köra och tömköra av Alf Oloffson på wången ( han brukar köra nordisar i olika ihopkopllingar på globen och sånt)
Han sa att tömmen/tygeln är som telefontrådar som man pratar med hästen med.
Han utbildade oss i att alltid "ha hästen väl framme på tömmen". Skall man kontrollera hästen - så kan man inte tillfälligt ha lagt av luren...
Sitter man på en kusKbock så är man väldigt beroende av just den där kontakten. likaså tycker jag att man är beroende av yttertygeln som ryttare. ( fast jag mer är ute efter vad som händer i ryttarens bål för kompl. att gå in på här)
Om man kör terräng så kan man ha "ganska mycket i handen", men om man bara har mycket i handen utan att ha balans bakifrån så blir det mer som en travhäst, där kusken lutar sig i hästens mun och hästen lutar sig mot kusken.
Jag är alltid mer intresserad av vad som händer i bakdelen.
en anekdot.
När Leslie Desmond skulle skriva sin "Horsemanship through feel", blev hon ständigt frustrerad över sin lärares svar på alla hennes frågor;
It depends...
Jag tycker att handens possition förankras i bålen.
Är ryggraden i balans dvs. bröstkorgen rakt ovanför bäckenet, så kan överarmen hänga avslappnat. Man kan då sitta med lätt buren hand.
Om balansen är fel i bäckenet så hamnar bröstkorgen fel, överarmen fel och därmed handen fel.
Man kan också bara sitta med tummmarna upp om man är i balans i bålen.
Lägger ryttaren kull sina hände är det ett symptom ingen orsak anser jag.
Hajjar du?