sto med jävlar anamma

[havreflinga]

Jag har ett sexårigt sto som jag inte har ridit i form tidigare, eftersom hon har cystor i bakknäna och jag var rädd att hon skulle få ont om hon belastade bakdelen för mycket.

Nu har det dock visat sig att hon förmodligen inte störs av sina cystor, och kan ridas normalt, så nu har jag börjat ställa lite mer krav. Hon är naturligtvis inte van vid det och fattar inte riktigt när jag försöker ställa henne. På böjt spår vill hon helst ställa sig utåt och korta stegen istället. Men hon har fattat vad jag menar och bitvis lossnar hon och går jättefint. Jag känner att hon tycker det är kul. Hon är väldigt mån om att göra rätt och älskar beröm.

Och nu till frågan: När hon ställer sig inåt på volten och hittar balansen får hon ett härligt steg och jag berömmer henne. Jag känner att hon gillar det, men samtidigt är det ofta just då som hon kickar till med ett bakben. Ungefär som om hon blir glad och arg på samma gång. Det känns lite typsiskt stoigt. Men varför gör de så här egentligen? Hon är likadan vid hoppning: Först är hon lite oengagerad, sen blir hon sådär arg-glad och hoppar med jättemycket energi!

Jag brukar kalla det "lite jävlar anamma". Men vilken känsla har egentligen hästen när den gör så? Behöver den lite ilska/temprament för att orka ta i? Är det ett sätt för hästen att peppa sig själv? Typ som man kan se idrottsmän göra - de ser ju ibland nästan aggressiva ut!

Nån som kan förklara? Jag har lite svårt för att leva mig in i den känslan.

 

[Diabetikern]

Låter som om du beskriver min dam

Vet inte hur jag ska beskriva det. Sunny älskar att få jobba och är ingen direkt svåriden häst. Men när hon jobbar på ordentligt och speciellt i hoppning så kan det komma ett bakben utfarande eller ett litet "hopp" inget direkt bocksprång utan ett litet hopp. Även andra hästar får se upp då hon tycker att hon är störst, bäst och vackrast andra hästar är bara fula och ivägen.

Min gör sina kickar för hon tycker det är kul har mkt överskottsenergi, eller om hon tycker att jag är orättvis. Om jag nån gång behöver lägga till spöet så säger hon klart och tydligt Lågg av jag vet vad jag gör.

 

[Getaway_hon]

Känner igen det där väldigt mycke.
Vet inte heller varför dem gör så. Stoet jag har nu gör mycket sånt. Speciellt vid hoppningen. Jag vet och det märks att hon tycker det är jättekul, för hon bjuder riktigt på hindrena och hoppar riktigt ordentligt. När vi har hoppat hindret kommer det ofta ett bocksprång, en kick eller liknande. Speciellt när jag tycker hon varit extra duktig och berömmer henne riktigt mycke kommer de där sprkarna. Då kan jag ju inte bli arg på henne, utan då får hon hållas

 

[kicki71]

Som tidigare sagts....det är ett sto.
Sitter själv och rider en ibland riktig mara och man får "skriva och fråga" med två exemplar!
Men sen när hon går...då går hon!!
Det är nog någonting typiskt stoigt, men oxå en viss tjusning!

 

[havreflinga]

Sitter själv och rider en ibland riktig mara och man får "skriva och fråga" med två exemplar!

Men så är hon inte... Man behöver inte övertala henne. Så fort hon har fattat vad man vill gör hon det. Men ändå kan det viftas lite med ett öra. Och ju bättre hon lyckas utföra det jag ber om, desto större risk att hon jagar upp sig lite och slänger iväg ett bakben.

 

[havreflinga]

Speciellt när jag tycker hon varit extra duktig och berömmer henne riktigt mycke kommer de där sprkarna.

Precis!
Finns det ingen som kan försöka förklara vad hästen känner/tänker just då? Ni som har hästar som gör så, hur tolkar ni det?

 

[kicki71]

Hon kanske känner att du tycker hon är duktig, och hon tycker själv att hon är duktig.
Utloppet för den lyckokänslan från er båda kanske gör att hon måste ge av en liten bakut??
Ett sort konstaterande att "fan va´vi är bra"!!

 

[Opposita]

hehe... jag rider en 13 årig korsningsponny på ridskolan där jag rider. Jag rider honom en gång i veckan under dressyrspecialen. Vissa dagar kan han vara slö och tråkig att rida, men andra dagar (spelar ingen roll om han gått lektionen innan) så kan han försöka kasta av mig för att han är så busig! En gång så skulle vi träna på att fatta galopp innan hörnet till kortsidan, vända rätt upp och byta galopp (bryta av te trav o sen fatta den andra galoppen) Jag höll in honom lite för att få lite mer plats att fatta på, jag känner plötsligt hur han spänner sig, och när jag till slut ger galoppskänkel flyger han i luften! Det var riktigt kul, han var helt tokig sen... Och han är den "snällaste" ponnyn på ridskolan, som går på nybörjar lektioner... Han har försökt bocka av mig flera gånger annars oxå... hehe

 

[havreflinga]

Hon kanske känner att du tycker hon är duktig, och hon tycker själv att hon är duktig.
Utloppet för den lyckokänslan från er båda kanske gör att hon måste ge av en liten bakut??
Ett sort konstaterande att "fan va´vi är bra"!!

Jo, det känns ungefär så, men hon ser lite småsur ut just när hon kickar eller hoppar till. Flappar lite med öronen ibland. Det är liksom inte bara ren glädje. Eller misstolkar jag det.

Fast det där med överskott på känslor stämmer kanske i alla fall. Även när vi rider i skogen kan hon få små explosioner. T ex om vi rider i lite högre tempo och hon har passerat fem, sex saker som hon har tittat lite misstänksamt på. Om jag saktar ner vid varje titt-sak förblir hon lugn, men om jag håller om henne och vi passerar titt-saken utan att sakta ner byggs det till slut upp ett känsloöverskott som hon måste få hur sig vid sjunde titt-saken. T ex genom att skutta till eller kicka.

Det kanske inte kan översättas till mänskliga känslor helt?

Hon är jättemysig och rolig, så det är ju inget problem. Men jag funderar ändå på vad hon KÄNNER.

Förresten, gör ni oxå så, funderar på vad era hästar känner och tänker?

 

[Mitzi]

Mitt arabsto är känslornas häst.
Hon visar dem hela tiden och minspelet med både huvud och kropp är väldigt uttalat. Jag trodde att alla hästar var sådana men har kommit fram till att jag aldrig träffat någon som ens kommer i närheten av hur hon är.

När jag tagit in henne från hagen och ställer mig att borsta, så börjar hon rikta sina känslor mot stallkatten Katten sitter på en bänk bredvid i stallgången. Hon kan vara kelen med katten och gosa med mulen på den. Eller så har hon fått för sig att katten är en elak typ som försöker gå över henne i rang. Då strykes öronen bakåt, det slängs med huvudet, tänder gnisslas och hon "hugger" efter den
Men katten sitter alltjämt kvar och rör inte en min oavsett vad min häst gör.
Jag vet faktiskt inte varför hon gör så här men det ser stundtals så roligt ut att jag nästan viker mig av skratt-

När jag ska gå ut i hagen och hämta henne kan hon ibland tjuta i högan sky om jag klappar henne. Andra gånger är hon jättegosig

Vad gäller dressyrridning är hon ungefär som din häst, fast värre. På något sätt är det som att hon ska bevisa vad hon kan.
Hon tycker galoppen är kul och jag övar mycket på fattningarna. Hon vet att signalen om galopp snart kommer men hon kan inte hejda sig utan fattar självmant eller bara visar tendenser till att vilja göra det. Då bromsar jag in och talar om att hon inte ska göra så.
Det gillar hon inte och börjar backa istället för att gå fram. Hon backar inte en eller två meter utan gärna tjugo eller ännu mer. Numera har jag ett spö till hands

Hon gör som din häst med tittsakerna i skogen. När det varit för många kommer en mindre känsloexplosion och hon skutttar och kickar.

Jag tror att hästarna gör så för att de inte vet på vilket sätt känslorna ska få utlopp. Vi människor kan ju också ha udda sätt att visa vad vi känner, men blir korrigerade i samhället så att vi "passar in"

 

[MaLu]

Till alla här:

Visst är det häärligt med ston!!

 

[kicki71]

Japp...

 

[Niyama]

Jag har hjälpt till lite med en valack, han gör så när man berömmer. Fast han är mer "men va fan jag hade kunnat detta utan att din hjälp, jag vet att jag är bra"..... Men han lyssnar mycket och vill samarbeta.

 

[havreflinga]

Jag har hjälpt till lite med en valack, han gör så när man berömmer. Fast han är mer "men va fan jag hade kunnat detta utan att din hjälp, jag vet att jag är bra"..... Men han lyssnar mycket och vill samarbeta.

Det kanske är något åt det hållet hon menar! Typ: "Men åååh, varför sa du inte det från början, ditt pucko. Klart jag kan det! Vad trodde du?!"

Eller kanske hon säger: "Men flytta ditt ben/knä/eller nåt annat så jag kan göra det du vill!" För ofta sitter man ju och gör nån liten grej som man är omedveten om, och som kanske hindrar hästen i rörelsen.

När jag dör och blir en ängel ska jag flyga över till hästhimlen och fråga henne!

 

[havreflinga]

Visst är det häärligt med ston!!

Ja! Jag har mest haft valacker de senaste åren, så jag hade nästan glömt bort hur det är.

Man skrattar mer när man rider ett sto.