havreflinga
Trådstartare
Jag har ett sexårigt sto som jag inte har ridit i form tidigare, eftersom hon har cystor i bakknäna och jag var rädd att hon skulle få ont om hon belastade bakdelen för mycket.
Nu har det dock visat sig att hon förmodligen inte störs av sina cystor, och kan ridas normalt, så nu har jag börjat ställa lite mer krav. Hon är naturligtvis inte van vid det och fattar inte riktigt när jag försöker ställa henne. På böjt spår vill hon helst ställa sig utåt och korta stegen istället. Men hon har fattat vad jag menar och bitvis lossnar hon och går jättefint. Jag känner att hon tycker det är kul. Hon är väldigt mån om att göra rätt och älskar beröm.
Och nu till frågan: När hon ställer sig inåt på volten och hittar balansen får hon ett härligt steg och jag berömmer henne. Jag känner att hon gillar det, men samtidigt är det ofta just då som hon kickar till med ett bakben. Ungefär som om hon blir glad och arg på samma gång. Det känns lite typsiskt stoigt. Men varför gör de så här egentligen? Hon är likadan vid hoppning: Först är hon lite oengagerad, sen blir hon sådär arg-glad och hoppar med jättemycket energi!
Jag brukar kalla det "lite jävlar anamma". Men vilken känsla har egentligen hästen när den gör så? Behöver den lite ilska/temprament för att orka ta i? Är det ett sätt för hästen att peppa sig själv? Typ som man kan se idrottsmän göra - de ser ju ibland nästan aggressiva ut!
Nån som kan förklara? Jag har lite svårt för att leva mig in i den känslan.
Nu har det dock visat sig att hon förmodligen inte störs av sina cystor, och kan ridas normalt, så nu har jag börjat ställa lite mer krav. Hon är naturligtvis inte van vid det och fattar inte riktigt när jag försöker ställa henne. På böjt spår vill hon helst ställa sig utåt och korta stegen istället. Men hon har fattat vad jag menar och bitvis lossnar hon och går jättefint. Jag känner att hon tycker det är kul. Hon är väldigt mån om att göra rätt och älskar beröm.
Och nu till frågan: När hon ställer sig inåt på volten och hittar balansen får hon ett härligt steg och jag berömmer henne. Jag känner att hon gillar det, men samtidigt är det ofta just då som hon kickar till med ett bakben. Ungefär som om hon blir glad och arg på samma gång. Det känns lite typsiskt stoigt. Men varför gör de så här egentligen? Hon är likadan vid hoppning: Först är hon lite oengagerad, sen blir hon sådär arg-glad och hoppar med jättemycket energi!
Jag brukar kalla det "lite jävlar anamma". Men vilken känsla har egentligen hästen när den gör så? Behöver den lite ilska/temprament för att orka ta i? Är det ett sätt för hästen att peppa sig själv? Typ som man kan se idrottsmän göra - de ser ju ibland nästan aggressiva ut!
Nån som kan förklara? Jag har lite svårt för att leva mig in i den känslan.