Stimulans på jobb eller fritid?

[Araminta]

Jag skulle säga att jag behöver ungefär lika mycket utmaningar på jobbet som på fritiden. Jag trivs som bäst när jag tvingas använda huvudet i varierande former. Att snurra runt i ett vanemässigt ekorrhjul är döden. Jag behöver ha ett par-tre sådana där extragrejer gående. På jobbet handlar det oftast om kurser för egen vidareutveckling och/eller deltagande i projekt som går utanför mina huvudsakliga arbetsuppgifter (en önskan som jag också varit tydlig med till min chef). Det går att gräva ner sig hur mycket som helst i mitt jobb, tack och lov för det. På fritiden är jag en överentusiastisk nybörjare som går kurser i det mesta och försöker haka på alla initiativ som ser minsta lockande ut, även om det är läskigt och jag aldrig gjort det förut.

 

[Killaloe]

Hur resonerar ni kring era jobb? Är det ett kall i livet? Jobbar ni bara för lönen och lever härligt på ledig tid med annan stimulans?

Jag försöker dra ner stimulans generellt i hela mitt liv, för att kunna låta huvudet vila

För mig är det absolut viktigast att kunna ha en fritid öht eftersom min ork är rätt begränsad. Det gör att jag också valt ett jobb som går att jobba deltid på och där tiderna passar bättre med mig som person (färre men längre pass tex, att jobba varje dag och bara ha helgen ledig är sämsta tänkbara för mig)

Har inte alla problem med att det stundtals är långtråkigt eller att jag själv inte utvecklas, det är frustrerande när verksamheten fastnar men ja - jag tycker det är värt det och skulle inte vilja eller ens orka byta till något som kräver ständig närvaro mentalt

 

[mysboll]

Jag hatar mitt jobb och lever för min fritid.

Men jag kan inte komma på något som skulle vara intressant att jobba med så jag blir kvar här i mitt dötrista ekorrhjul..

 

[Sel]

Jag trivs för tillfället med mitt liv som "grunt" eller fotfolk eller vad man kan tänkas vilja kalla det. Arbetar med lokalvård och är egentligen jättenöjd med själva sysslan - för mig är det viktigt att jag får röra på mig och vara aktiv, jag klarar inte av att vara stilla och teoriarbeta framför en skärm till exempel, jag vill inte heller ha för mycket team eller kundkontakt så stall och städ och industri fungerar fint.
Känner inte att jag behöver stimuleras eller utmanas mer än jag gör genom daglig stress och press (som kan vara större än man tror) på jobbet utan utmanar mig hellre på fritiden.

Är totaltrött på kommentarer som "men när ska du skaffa ett Riktigt jobb?!"

 

[sthu]

Jag skulle vilja ha ett jobb för jag har möjlighet att utvecklas och bli bättre. Egentligen spelar det mindre roll exakt vad jag gör, men att arbeta med det jag är utbildad till vore inte fel.
Just nu står jag på montering och packning. Tyvärr har stämningen på jobbet blivit sämre sen ska kom tillbaka från semestern, så det är lite trist. Dessutom inga möjligheter till utveckling mer än att byta station.
Min fritid är rätt trist också inser jag nu. Sen jag avvecklade hästarna har jag inte direkt ersatt det med något annat..

 

[Hippocampus]

Jag har sedan ett par år tillbaka jobbat som hundförare inom bevakningsbranschen. Anledningen till att jag kom in på den banan var för all bekvämlighet. Man har med sig hundarna, kan träna, jobbar 15 nätter i månaden, betald ledighet drygt 2,5 vecka per kvartal osv. Man kan dessutom enkelt påverka sin lön då det alltid finns bra med extrapass.

Sista tiden har jag tappat allt sug för hundträning. Mina hundar är 12 och 7 och jag är rätt nöjd med tillvaron utan hysterisk träning som förr. Därför har också jobbet blivit mindre ”förmånligt”. Tristessen kommer över mig och jag känner; ”ska jag göra det här hela livet?” Jag som dessutom inte ens vill köpa en till hund, då ännu mindre jobba i branschen.

Men så tänker jag på all fritid jag faktiskt har, bra kollegor, frihet under ansvar och hur mycket jag kan resa utan att bli pank eller ta ut semester. Det vill säga att jobbet på ett vis ger mig en rikare fritid.

Nu står jag i valet och kvalet att faktiskt göra något annat. Skaffa ett jobb där jag utvecklas, blir stimulerar, jobba hemifrån ibland, måndag-fredag och lediga helger.

Hur resonerar ni kring era jobb? Är det ett kall i livet? Jobbar ni bara för lönen och lever härligt på ledig tid med annan stimulans?

Jag är dessutom 35 år och känner att jag har ju säkert 30 år kvar i arbetslivet...

Vad vill du göra? Jag gick från väktarjobbet/skyddsvaktsjobbet till att läsa säkerhet, krisberedskap (typ) och sen 9 år tillbaka jobbar jag med det på annan nivå än som väktare.

 

[SaraMara]

Jag har sedan ett par år tillbaka jobbat som hundförare inom bevakningsbranschen. Anledningen till att jag kom in på den banan var för all bekvämlighet. Man har med sig hundarna, kan träna, jobbar 15 nätter i månaden, betald ledighet drygt 2,5 vecka per kvartal osv. Man kan dessutom enkelt påverka sin lön då det alltid finns bra med extrapass.

Sista tiden har jag tappat allt sug för hundträning. Mina hundar är 12 och 7 och jag är rätt nöjd med tillvaron utan hysterisk träning som förr. Därför har också jobbet blivit mindre ”förmånligt”. Tristessen kommer över mig och jag känner; ”ska jag göra det här hela livet?” Jag som dessutom inte ens vill köpa en till hund, då ännu mindre jobba i branschen.

Men så tänker jag på all fritid jag faktiskt har, bra kollegor, frihet under ansvar och hur mycket jag kan resa utan att bli pank eller ta ut semester. Det vill säga att jobbet på ett vis ger mig en rikare fritid.

Nu står jag i valet och kvalet att faktiskt göra något annat. Skaffa ett jobb där jag utvecklas, blir stimulerar, jobba hemifrån ibland, måndag-fredag och lediga helger.

Hur resonerar ni kring era jobb? Är det ett kall i livet? Jobbar ni bara för lönen och lever härligt på ledig tid med annan stimulans?

Jag är dessutom 35 år och känner att jag har ju säkert 30 år kvar i arbetslivet...

Jag har, likt @Saigon beskriver, inlett mitt yrkesliv med "nyttojobb". De var inte särskilt krävande, kollegorna var kul, det krävdes nästan ingenting för att klara dem men de var trååååkiga. Söndagsångeset varje söndag, levde för fritid och helg och räknade ner timmarna. Låg alltid precis på gränsen på flexen eftersom hela dagar var så trista.

Efter några år hade jag blivit uttråkad nog för att börja studera och nu har jag ett jobb som är det precis motsatta. Jag hade dock INTE gjort mitt jobb - i den utsträckning jag gör det - utan att få lön, på så sätt är det inget kall. Däremot flyger dagarna iväg, jag har ALDRIG tråkigt (förutom vissa utbildningsinsatser eller marknadsföringsåtgärder som liksom "hör till") och jag har hittills aldrig haft minsta lilla ångest över att semester eller helg är över. Tvärtom flyter ofta jobbet in på ledig tid vilket endast är ett problem om jag inte hinner med annat jag vill göra. Som lök på laxen är jobbet så välbetalt att jag har råd att ha en utvecklande fritid, resa osv som jag också vill göra - och jag har en enorm flexibilitet kring var och när jag arbetar vilket också är ett enormt plus.

 

[a1agnlju]

Jag har sedan ett par år tillbaka jobbat som hundförare inom bevakningsbranschen. Anledningen till att jag kom in på den banan var för all bekvämlighet. Man har med sig hundarna, kan träna, jobbar 15 nätter i månaden, betald ledighet drygt 2,5 vecka per kvartal osv. Man kan dessutom enkelt påverka sin lön då det alltid finns bra med extrapass.

Sista tiden har jag tappat allt sug för hundträning. Mina hundar är 12 och 7 och jag är rätt nöjd med tillvaron utan hysterisk träning som förr. Därför har också jobbet blivit mindre ”förmånligt”. Tristessen kommer över mig och jag känner; ”ska jag göra det här hela livet?” Jag som dessutom inte ens vill köpa en till hund, då ännu mindre jobba i branschen.

Men så tänker jag på all fritid jag faktiskt har, bra kollegor, frihet under ansvar och hur mycket jag kan resa utan att bli pank eller ta ut semester. Det vill säga att jobbet på ett vis ger mig en rikare fritid.

Nu står jag i valet och kvalet att faktiskt göra något annat. Skaffa ett jobb där jag utvecklas, blir stimulerar, jobba hemifrån ibland, måndag-fredag och lediga helger.

Hur resonerar ni kring era jobb? Är det ett kall i livet? Jobbar ni bara för lönen och lever härligt på ledig tid med annan stimulans?

Jag är dessutom 35 år och känner att jag har ju säkert 30 år kvar i arbetslivet...

jag jobbade som du i 11 år och trivdes, precis som du, med långa pass och många lediga dagar. Jag jobbade ett par år på varje tjänst och inom lite olika områden (dock stationärt hela tiden). När jag bytte sista gången så började jag tänka på att det var i genomsnitt 1,5 år innan jag började tröttna på tjänsten.

Jag bestämde mig för att plugga vidare och jobbar numera inom det område jag pluggade till. Jag tycker mycket om mitt jobb, men det är för att det känns utvecklande och jag har möjlighet att jobba på distans hur mycket jag vill. Det är bättre lön också får tilläggas.

Vad saknar jag från väktarjobbet då? Kollegorna och känslan att man "sitter i samma båt". Som sagt så jobbade jag inom stationär bevakning, men på ganska stora objekt så det vi var ganska många som jobbade på samma ställe. (Även om jag numera har möjlighet att sitta på kontoret varje dag i stort sett så får jag inte samma kollegiala känsla som jag fick då. Man jobbar liksom på sitt hörn på ett annat sätt.)

Känslan att kunna stänga dörren till jobbet samma sekund som man går av passet. Åååååå vad jag saknar det!!!

De långa passen och därmed fler lediga dagar. Jag skulle kunna lägga upp mina arbetsdagar på liknande sätt idag också i och försig, men jag måste ju ändå vara tillgänglig för kunderna oavsett.

Jag jobbade inte natt, men sen kväll eller snuskigt tidig morgon. Jag fixar inte rent nattjobb själv, men vet många andra som trivs superbra med det och har jobbat natt i stort sett hela arbetslivet. Så det där väldigt individuellt (jag såg att någon hade åsikter om nattjobb här ovan).

Jag testade något helt annat och det är kanske något för dig också?

 

[Mineur]

I ditt fall vill jag instämma med din dyre fader. Jag vill också tillägga att du ju är relativt ny i yrket på ett sådant sätt att det fortfarande handlar om att hitta din grej. Om det nuvarande inte är din grej, och du kan säga det efter tre år, så skulle jag se det som ett mycket gott skäl att intensifiera letandet. Blir man kvar länge i något som inte är ens grej, så blir den grejen svår att hänga av sig sedan. Istället för att hitta din grej, så har grejen du håller på med nu då tagit över dig. Man blir den som kan, man har erfarenhet, ens meriter börjar peka i den där grejens riktning, helt enkelt. Det tycker jag att du ska se till att undvika!

I all välmening, jag vet att du inte har bett mig om råd.

Tack för kloka reflektioner! Jag har funderat mycket på det där, att det nog vore bra att ta mig vidare innan jag en dag vaknar och inser att det här är det enda jag kan göra - sett från potentiella arbetsgivares perspektiv alltså. Jag tycker jättemycket om industrin jag jobbar i och skulle absolut inte ha något emot att vara kvar inom den, men jag börjar känna att jag vill göra något annat för någon annan!

 

[lil-sis]

Jag har jobbat med sånt som är kul tills det inte är kul längre. Nu läser jag socionomprogrammet för man behöver aldrig bestämma sig för vad man vill jobba med sen, finns mängder med möjligheter.

Om jobbet är tråkigt vill jag att det betalar så bra att jag inte måste jobba heltid och har råd att göra roliga saker på fritiden.

 

[Ramona]

Hur resonerar ni kring era jobb? Är det ett kall i livet? Jobbar ni bara för lönen och lever härligt på ledig tid med annan stimulans?

Jag jobbar självklart för lönen. Finns inget jobb, tråkigt eller roligt, som hade gjort att jag hade bundit upp min tid ifall jag hade haft 500 miljoner på banken. Med det sagt så är det väl inte så att jag har världens roligaste jobb, men å andra sidan är det heller inte så att jag står och skruvar fast en och samma skruv på ett löpande band i samma takt dag ut och dag in. Jag har valt att vara kvar på mitt jobb för att det är väldigt bekvämt och lugnt. Jag satt som trafikledare på DHL Express innan med tre stycken dataskärmar och fullt ös från att jag kom till att jag gick hem. Detta jobbet är tvärtom och det var precis vad jag behövde när jag sökte det. Det är lugnt, ingen större stress, man vet vad som händer och det är inga noshörningar som ska transporteras från London till Tanzania som sitter fast i Leipzig och det är kris och måste fixas NU.

Ibland önskar jag att jag hade ett jobb jag var mer stolt över. Någonting som faktiskt gjorde någon skillnad i världen. Men om jag ska vara riktigt ärligt så gillar jag det där lata över mitt jobb. Jag vill inte ha ett stressigt jobb där jag behöver prestera hela dagen och där folk blir arga/upprörda/stressade eller fattiga om jag jobbar lite saktfärdigt. Jag vill inte ha ett debiteringskrav som jag stressar över. Jag vill inte att andra människor påverkas negativt om jag själv har en lite dålig dag.

När det väl kommer till kritan önskar jag mig dubbel lön också, men det är ju lite mer utopi och önsketänkande, för jag har egentligen rätt så okej lön.

 

[Kivina]

För mig är det viktigt att få stimulans både på jobbet och på fritiden, även om jag under den här årstiden tycker det suger att ha hund och tvingas ut i mörkret 5 dagar i veckan. Det är bara lunchpromenaden som erbjuder lite dagsljus.
Jag har ett jobb som utmanar och utvecklar mig, har precis bytt jobb hos min arbetsgivare och utöver det har jag det senaste halvåret utbildat unghunden till patrullhund i hemvärnet. Med det sagt så gillar jag att ha mycket att göra och lära mig nytt.
Mitt jobb är dock inte mitt kall i livet, men jag trivs med det på många plan. Självklart jobbar jag för att få en lön, det är nog så viktigt. Men det är inte allt, för mig är utmaning, utveckling och trivsel viktiga aspekter som gör att jag kan leva med en något lägre lön.

 

[Ramona]

Med det sagt så gillar jag att ha mycket att göra och lära mig nytt.

Det är så himla viktigt tycker jag med. Att känna att man lär sig saker och att man inte bara ligger hemma på soffan är jätteviktigt i livet för mig. Viktigt är också att känna att jag har roliga saker att se fram emot. Har jag inga roliga planer blir jag snabbt håglös och låg. Har jag saker att se fram emot är jag pepp även på regniga dagar.

Men det behöver inte vara några avancerade saker. En tjejfest, en rolig weekend, att det ska bli fint väder på fredag så jag kan åka hoj, etc räcker för att jag ska må bättre.

 

[_Taggis_]

@Ramona Transportledare är väl typ det sista jag skulle vilja vara Sitta i kläm mellan stressade chaffisar och stressade kunder, och sen ta hänsyn till en massa andra faktorer en ej råder över. Hujjaligen. Ber alltid om ursäkt varje gång jag måste ändra en lagd order

 

[Ramona]

@Ramona Transportledare är väl typ det sista jag skulle vilja vara Sitta i kläm mellan stressade chaffisar och stressade kunder, och sen ta hänsyn till en massa andra faktorer en ej råder över. Hujjaligen. Ber alltid om ursäkt varje gång jag måste ändra en lagd order

Fast det var jättekul också. Jag tycker att jag är en bra problemlösare, men man blir ju ännu bättre på ett sånt där jobb. Jag flyttade, därför jag bytte jobb, annars hade jag kanske jobbat kvar där än. Men när jag väl sökte jobb ville jag ha ett jobb där jag var mer fri på arbetstiden. Där jag kunde gå på toaletten utan att tänka på vad klockan var, där jag kunde prata med människor som inte var på bristningsgränsen mentalt själva och där jag kunde styra arbetsbördan själv.

Men det var jättekul också. Verkligen inte bara negativt. Och när man tagit en massa snabba beslut och sparat några miljoner kronor åt ett företag så får man en viss kick. Hade det inte varit för att DHL's Same Day-kontor ligger i Stockholm och jag verkligen inte vill bo i Stockholm hade jag gärna jobbat där.

 

[Pilot]

Jag måste ha ett kul jobb och där i ligger det att det är utvecklande. Annars får jag ångest på söndagen och vill inte jobba på måndagen. Jämförelsevis när man längtar efter jobbet (sen är det såklart alltid najs att vara ledig).
Lägger mycket tid på att utvecklas via hästarna också, mer eller mindre beror på ekonomi. Får jag alldeles för mycket utmaningar förövrigt så får hästarna stå tillbaka lite.
Är en sådan människa som behöver mycket återhämtning. Har inte helt hittat min balans för att allt ska klaffa.

 

[_Taggis_]

@Ramona Jag är grymt imponerad av transportledare Har en kompis som jobbar som det också. Själv har jag inte hälften av den stresströskel som verkar krävas....

 

[VLMF]

Hur resonerar ni kring era jobb? Är det ett kall i livet? Jobbar ni bara för lönen och lever härligt på ledig tid med annan stimulans?

Inte riktigt ett kall, men om jag hade varit ekonomiskt oberoende hade jag nog ändå kunnat jobba deltid gratis med det jag gör, för att det är så roligt och utvecklande och lagom svårt och klurigt på olika sätt, och för att det är gött att ha en arbetsplats med kollegor att gå till Skulle alltså säga att jag inte jobbar bara för lönen.

Tycker också att mitt jobb ger mening i ett större sammanhang, jag jobbar med miljöfrågor på ett ganska konkret plan och det känns bra när projekt är klara att det påverkat både människors hälsa och miljön och naturen på den platsen till det bättre, och att den som förstört miljön där (oftast ett företag) får betala vad det kostar att åtgärda

Jag har precis bytt tillbaka till mitt gamla jobb. När jag jobbade här sist tyckte jag att det var lite för långsamt och att jag inte utvecklades tillräckligt (det var också mitt första jobb efter utbildningen). Jag bytte efter några år till ett jobb som var superstressigt men med en mycket högre utvecklingskurva, och jag lärde mig otroligt mycket under åren där. När jag tyckte det blev alldeles för stressigt var jag välkommen tillbaka till det gamla jobbet, som fortfarande är ganska lugnt men där jag nu med mer erfarenhet kan jobba i svårare projekt och i en lite annan roll.

 

[Petruska]

Inte riktigt ett kall, men om jag hade varit ekonomiskt oberoende hade jag nog ändå kunnat jobba deltid gratis med det jag gör, för att det är så roligt och utvecklande och lagom svårt och klurigt på olika sätt, och för att det är gött att ha en arbetsplats med kollegor att gå till Skulle alltså säga att jag inte jobbar bara för lönen.

Tycker också att mitt jobb ger mening i ett större sammanhang, jag jobbar med miljöfrågor på ett ganska konkret plan och det känns bra när projekt är klara att det påverkat både människors hälsa och miljön och naturen på den platsen till det bättre, och att den som förstört miljön där (oftast ett företag) får betala vad det kostar att åtgärda

Jag har precis bytt tillbaka till mitt gamla jobb. När jag jobbade här sist tyckte jag att det var lite för långsamt och att jag inte utvecklades tillräckligt (det var också mitt första jobb efter utbildningen). Jag bytte efter några år till ett jobb som var superstressigt men med en mycket högre utvecklingskurva, och jag lärde mig otroligt mycket under åren där. När jag tyckte det blev alldeles för stressigt var jag välkommen tillbaka till det gamla jobbet, som fortfarande är ganska lugnt men där jag nu med mer erfarenhet kan jobba i svårare projekt och i en lite annan roll.

Om en enbart jobbar för lönen, skulle det ju inte spela någon roll alls vad en jobbade med så länge en klarade av jobbet någorlunda och därmed fick lön. Så är det inte min erfarenhet att det ser ut för så värst många. Tvärtom brukar även personer som har jobb som kanske anses vara rena brödfödejobb eller tråkiga eller har låg status eller något sådant, ofta peka på fördelar som gör att jobbet passar just dem. Det kan vara kollegorna, att få vara utomhus, att få vara ifred, att få träffa folk, att få göra nytta, och så vidare.

Jag är privilegierad. För mig möjliggör jobbet i viss mån att jag gör sådant som jag gärna vill göra, men inte skulle ha tid till om jag måste jobba med något annat för att försörja mig. Den form för att göra de sakerna som jobbet erbjuder är långt ifrån perfekt, men den bästa jag kan uppbringa.

Andra delar av jobbet gör jag för att jag måste, i första hand. Jag tror inte att det existerar något jobb som enbart känns som att jag äntligen får göra precis vad jag vill och få betalt för det.

Men visst känner jag ofta att jobbet splittrar fritiden väldigt mycket. Jag är ganska arbetsskygg och lat av naturen. Mitt bättre jag tror att det är bra för mig att jobbet tvingar mig till struktur och prestation. Mitt sämre (sanna?) jag, skulle gärna ha semester 52 veckor om året bara jag kunde ha samma ekonomi.

 

[VLMF]

Om en enbart jobbar för lönen, skulle det ju inte spela någon roll alls vad en jobbade med så länge en klarade av jobbet någorlunda och därmed fick lön. Så är det inte min erfarenhet att det ser ut för så värst många. Tvärtom brukar även personer som har jobb som kanske anses vara rena brödfödejobb eller tråkiga eller har låg status eller något sådant, ofta peka på fördelar som gör att jobbet passar just dem. Det kan vara kollegorna, att få vara utomhus, att få vara ifred, att få träffa folk, att få göra nytta, och så vidare.

Håller helt med, svarade mest på en av frågorna i TS som uttryckligen var om man jobbar bara för lönen eller ej