Ja jag var inte förberedd, tänkte att det var samma rutiner som på kvinnokliniken. Tror det gjorde mig lite extra stressad när jag väl kom dit och fattade att det skiljde sig så mycket. Så det är nog bra att mentalt vara inställd på det. Man känner sig ju lite utsatt som patient och beroende på hur man funkar kanske man, som jag, har ett stort behov av att känna sig trygg genom att få ordentlig information och känna sig omhändertagen. Den informationen jag haft mest nytta av är sånt att läst mig till, både infopapper från vården, googlingar och härifrån.
Frusenheten släppte för mig när jag vaknat till ordentligt och fått smörgås/dricka så innan jag åkte hem. Någon tipsade om mjuka kläder, det är ett bra tips.
Även om jag fortfarande har en ganska dålig känsla av själva sjukhusupplevelsen, så gick själva operationen bra och nu har jag börjat landa i den sköna känslan av att det är gjort. För vården är det förmodligen ett pyttelitet rutiningrepp men för en själv kan det ju vara en ganska stor grej.
Ganska trött efteråt men inget illamående och sköterskorna har varit så himla gulliga!
). Fick skjuts av en kompis hem och det var skönt, särskilt eftersom jag var vrålhungrig.
och får komma hem "på eftermiddagen". Mitt kontrollbehov skriker!!
