Då är vi av olika uppfattningar. Jag anser att hundarna ska få vara hundar. Jag köper mig inte en hund för att göra om dem med hjälp av kirurgi det första jag gör. Om dagen kommer då mina tikar får livmodersinflammation så blir det självklart kastrering, men absolut inte annars.
Den dagen kan det vara för sent... =/
Jag har okastrerade, både hanar och tikar. Men om bara inte veterinärerna vore så förbaskat ovilliga att operera utan att det finns medicinska problem eller beteendeproblem i botten skulle jag inte ha en enda okastrerad tik.
Varför? Juvertumörerna. Jag har sett FÖR många hundar gå till de sälla jaktmarkerna i 'förtid' pga juvertumörer. Många har opererats, men har inte klarat av en sådan omfattande operation i den höga ålder som de oftast drabbas av tumörer, utan de har fått avlivas. Pappas riesentik opererades när hon var 10 år gammal. Gammalt för en stor hund javisst, men både klinikveterinärerna och pappa ansåg att hon förutom juvertumörerna var så pigg och kry att det var värt ett försök. Hon hämtade sig aldrig efter operationen utan togs bort av humana skäl någon månad efter. Samma sak har jag sett hända på ett otal hundar.
Min tik har GODartade tumörer (juvertumörer och andra, fanskapet sprider sig lavinartat). Hon hade äen för tre år sedan livmoderinflammation. Då var hon tio år och vet ville operera. Jag sa nej och vi provade PC-behandla och det gick vägen. Hon lever dock på lånad tid och ÄVEN fast tumörerna är godartade så kommer de ta livet av henne. Tillslut har de tagit så stor plats att de börjar trycka på andra organ och ger henne problem. Nu kanske det inte handlar om så många års förkortad livstid, och hon lider inte av att som vi halvt på skämt brukar säga 'vara en enda stor tumör'. Men jag hade bara TUR att de var godartade. Hade de varit elakartade hade hon aldrig nått den ålder hon är idag.
Och just eftersom jag sett alldeles FÖR många tikar sluta i förtid pga juvertumörer, och FÖR många som opererats men inte klarat att återhämta sig pga åldern och att det är ett ganska stort ingrepp att kastreras så skulle jag vilja göra det redan från början.
Sen ser jag en till aspekt. Om man har hundar av bägge könen så är det oerhört mycket lugnare om iaf den ena är kastrerad. Jag talar INTE om att det blir mindre besvär för mig, utan för att det skulle bespara både hanhunden och tiken en hel del sress i samband med löpen. Tiken försöker febrilt få hanhunden att 'fatta' vad hon vill, och hanhunden förstår preciiiis vad hon vill men får ju inte för elaka matte och vankar runt här och gnyr och flåsar och vet inte var han ska ta vägen tills jag ryter åt honom och ber honom gå och lägga sig och lugna ner sig.
Och med två tikar i huset, varav den ena tacknämligt nog bara löper en gång per år, men den andra 4-5 ggr per år så skulle det vara himla skönt att ha tikarna kastrerade så slapp jag se hanhunden stressad. Då är han ändå inte speciellt 'svår' på löptikar och det är 5 dagar per löp det är sådär, men han får ju ingen ro alls under de dagarna. (Vi hade en som kunde vittra en löptik på 7 kilometers håll och var helt knäpp. och det var fan ALLTID någon tik någonstans inom den radien som löpte).
Så för att BEHÅLLA tikarna friska och operera medan de har en fair chans att klara av operationen så skulle jag gärna kastrera. Fast veterinärerna är så förbaskat ovilliga att göra det 'bara för att'.
Däremot tycker jag inte man behöver adoptera synsättet i USA där fasiken ALLT kastreras. Å andra sidan har de ett stort problem med oänskade kullar där, men jag tycker ändå de är lite fanatiska...
Eller tar du bara för givet? 
