Stävja osäkerhet för hundar

[Maqurell]

Hej kloka bukisar! Jag behöver lite feedback på mina tankegångar!
Jag har en son på 4,5 år som är osäker/lite rädd för hundar. Han har mött på en utrusande hundar och skällande bundna hundar ihop med sin mormor (som är paniskt rädd) Jag har genom hela min uppväxt sett hur min mors hundrädsla har begränsat hela hennes liv och vill inte att han ska ha samma elände.

Jag försöker lösa det hela såhär: Han får träffa lugna, stabila hundar i trygg miljö. Jag har begränsat ner det till en borderblandning, en jack russel herre och en schäfer som är det snällaste som gått runt i en lurvig päls. Jag begär inte att hans ska sitta och klappa eller något sådant utan bara kunna känna sig trygg med att det ligger en schäfer och sover som en medvetslös på köksgolvet.

Med hundar som jag anser är osäkra så har jag sagt som så att: Den hunden är osäker på oss och vet inte vad vi är för några så den går vi förbi och struntar bara i, vilket funkar på både barn och hund. En nära släkting som haft en Malinois (reserverar mig för stavning) och nu har en schäfer/dobberman som jag inte känner mig trygg med får helt sonika stanna i bilen när släktingen är här. Samma gäller med en Finländsk stövare som jag känner. Världens snällaste men lite för glad så den river ner så mycket som finns i dess väg och gärna hoppar.

Vad tror ni om detta så här långt? Är jag ute och cyklar fullständigt?

 

[Malibu_Stacy]

Sv: Stävja osäkerhet för hundar

Jag tycker att det låter jättebra! Så länge du inte tvingar eller pressar honom till att göra något som han inte vill så är det nog alldeles utmärkt. Ett tips kan vara att försöka umgås tillsammans med någon som har hund och egna barn i din sons ålder. Så att han även ser hur de barnen umgås med hunden och hur hunden reagerar. Sonen kan ju bara titta på och behöver inte vara med och leka så länge han inte vill.

Många barn brukar också uppskatta att se när hunden gör olika tricks och konster

Men det låter också lite som om han blivit rädd just för att han varit i en situation där mormor (en vuxen) blivit rädd. Barn tar efter vuxna. Nu vill jag inte säga att du ska begränsa sonens kontakt med mormor, men det kanske är bra att låta mormor få stanna hemma om din son ska vistas i en miljö med mycket hundar.

 

[Jenka]

Sv: Stävja osäkerhet för hundar

Nu har jag visserligen inte erfarenhet av det, men jag tycker du resonerar klokt.

Många hundar som gör utfall osv gör det just pga rädsla/osäkerhet och jag tycker ofta barn verkar bli lugnade av det. Att det blir lite komiskt att hunden också är rädd. Så det skulle jag poängtera och kanske försöka skämta om, men samtidigt poängtera att man ju inte ska gå fram till sådana hundar/inga hundar (men det kanske inte är aktuellt just när han är så rädd).

 

[Maqurell]

Sv: Stävja osäkerhet för hundar

Är noga med det här som alla föräldrar tjatar om: Gå inte nära en ensam bunden hund utanför affären. Vill att han ska lära sig läsa av hundar så att han kan se vilken hund är ok att umgås med och vilken hund är ska jag bara strunta i. Så jag börjar med de trygga lugna hundarna

Gör samma sak med hästar, vilket han inte är ett dugg rädd för. Min egen häst (en SWB) är trygg, stabil och ju fler barn som borstar henne desto bättre i hennes ögon. Sonen var inte fyllda fyra första gången han lyfte benen och kratsade hovarna på henne (med mig en decimeter bakom förvisso). Men det finns hästar som inte är så och då är sonen nöjd med förklarningen att den hästen gillar inte barn så den håller vi oss ifrån.

 

[Maqurell]

Sv: Stävja osäkerhet för hundar

Inga problem att få mormor att hålla sig undan! Stackars människan blir kritvit i ansiktet och tvärvänder i dörren när det är en hund här. Mormor kanske är mitt nästa projekt?

 

[Philosophia]

Sv: Stävja osäkerhet för hundar

Jag tycker också att det låter jättebra!

Du ska verkligen ha en eloge för att du aktivt jobbar med det! Jag önskar att min sambos bror och hans familj skulle kunna se det på samma sätt. De skrämmer upp sitt redan hundrädda barnet mer och mer för varje gång de möter en hund. Jag har knappt träffat ett barn (han är två år) som är så rädd för hund. Ändå är ingen av föräldrarna rädda för hund, men de är så rädda att något ska hända deras barn och skriker därför i panik om en hund kommer nära. Det är jättetråkigt.

 

[Domino_s]

Sv: Stävja osäkerhet för hundar

Jag tycker att du är helt rätt ute.. en sak som har fungerat väldigt bra för oss är att lära barnet att det själv kan kontrollera hunden.

När vi är iväg till min sambon syster som har 4 barn, de två äldsta är inte rädda och den minsta är för liten, men den näst minsta pojken är väldigt rädd så de senaste gångerna har vi helt enkelt visat honom att han kan få våran schäfer att lyda och att han då kan passera utan att ha hunden precis i hasorna.

Så när han blir osäker och vill gå förbi hunden eller tycker hunden är stökig så kan han helt enkelt säga till den att sitta, ligga eller gå på sin plats...

Nu funkar ju bara detta med en väldigt schysst hund som lyssnar även på en osäker "hundförare", tack och lov är våran kille så himla snäll. Men har du någon sådan hund i din omgivning så är det ju värt ett försök.

Lär pojken att han kan kontrollera hunden, att den lyssnar när han säger Nej och ligg/plats.

Mvh Domino_s

 

[Maqurell]

Sv: Stävja osäkerhet för hundar

Bra idé!
Det låter som ett himla bra nästa steg i det hela. Nu kör vi på hur han ska kunna bli så ointressant som möjligt, dvs inte titta på hunden, armarna längs sidorna och om den vill lukta så får den göra det men är man tillräckligt ointresserad så går de ju oftast.

När han känner sig lite säkrare sen så är det en kanonidé att låta honom lära sig sitt och ligg kommando. (Att utföra på hund alltså, även om det skulle vara suveränt om han lystrade till sitt och ligg också!)

 

[Sparkling]

Sv: Stävja osäkerhet för hundar

Det funkade jättebra på min brorson, som är/var hundrädd. Men när han insåg att det funkade att ropa "stanna!" (på våra hundar) när de kom rusande, och att man kunde få dom att sitta och ligga och hämta saker på kommando så blev det plötsligt nästan roligt. Tyvärr bor vi så långt från varandra att han hinner glömma en del mellan gångerna, och preciiiis när han kommer på att det faktiskt är ganska kul så är det dags att åka hem.

Min ena hund snodde ett gosedjur för ena barnbarnet (då 2½ år), han rusade efter och skrek "SLÄPP NALLEN, DU FÅR INTE HA MIN NALLE". Jag sa åt honom att stanna och säga "loss" istället, varpå barnbarnet mycket förnärmat svarade: "JAG SA JU SLÄPP OCH DET ÄR FAKTISKT SAMMA SAK FAKTISKT".
Ungar!
Lite OT det sista, men jag tycker du agerar klokt. Lycka till!