Stark kvinna, vad innebär det för dig?

Jag tänker självständig. Att man klarar sig själv och inte är beroende av någon annan. Står upp för sina egna åsikter och sin egen person. Att man inte viker sig, det finns så många situationer där kvinnor förväntas vika sig för män.
Precis så definierar jag det också.

Kan tro att det är åldersrelaterat? Folk i min generation anväder det nog mer frekvent.

Och ja, det finns män som inte riktigt klarar det. Kvinnor förväntas sätta mannen/maken före sig själv.
Under den korta trista tid jag nätdejtafe fanns det otaliga män som erbjöd ett ordnat liv, fint hus etc. Som om jag inte hade ett eget "ordnat liv" själv
 
Jag har ofta kallats för stark.
Av andra kvinnor och av män.
Av vissa kvinnor i beundran och av andra som en anklagelse att inte vara kvinnlig nog eller till och med, så förskräckligt, för att vara för maskulin.
Män har kallat mig stark i min yrkesroll.
Typ, "Inte_Ung är en stark kvinna, hon grejar det här."
Eller "Det är skönt med starka kvinnor, som du, som klarar sig själva."

Jag har aldrig själv benämnt mig som just stark.
Jag beskriver mig själv som självständig, oberoende och litet väl bullrig.

Men jag har hört kvinnor beskriva sig som starka när de i själva verket har varit i det närmaste tyranniska.
Allt skall vara på deras vis annars så får de något utbrott av något slag.
Det ser jag inte som styrka faktiskt.
Kontrollbehov är inte att vara stark.
 
En stark kvinna som jag hört det är någon som kämpat genom livet. Typ nybyggarkvinnor med tio ungar och man som dött och ändå lyckats överleva och få några barn till vuxen ålder.
Kvinnor som födde barn ensamma i skidspåret och sen åkte vidare tio mil i snöstorm typ....

Kvinnor som är överlevare.

Att i diskussioner alltid ha sin åsikt är en helt annan sak . Sån är jag tyvärr.... Kan driva min sambo till vansinne. Han berättar om en konflikt på jobbet och vill få support och jag argumenterar för andra sidan...
Att inte ändra åsikt är att vara tjurskallig. Sån är jag också. Tyvärr. Försöker bli lite blidare men det har snarare blivit värre med åren.
Såg på Tv att det är för att jag snart är klimakteriekärring... Så blir väl värre och värre...
Men din svägerska är kanske yngre?
 
Lång historia kort, min bror och hans sambo har trassel i relationen som hon säger att det bottnar i att han inte klarar en stark kvinna.

Det har fått mig att fundera över vad det innebär att vara en stark kvinna. Inser att jag och hans sambo inte har samma syn på det. Hon gillar att bestämma och har ett visst kontrollbehov som hon lägger in i definitionen.

Vad innebär det uttrycket för er? Både generellt men även i en relation?
Inte läst tråden. Jag är jättedålig på det uttrycket. För mig får jag direkt associationer till en kvinna som får stora feminina prövningar och misslyckas men kämpar på eller går under och inte når sina drömmar.

Dvs tex en film om en nybyggare och fembarnsmor som blir änka och offrar allt för sina barn men hade velat bli konsertpianist eller matematiker. Hon gråter mycket.

(En film om en kvinna som vill bli matematiker, kämpar, och når framgång i sitt yrke är en film om en matematiker.)

En stark man kan lyfta en hel häst :D
 
Stark kvinna för mig är driftig, självständig, står upp för sig och andra, reder ut motgångar, åstakommer något och ”orkar”. Hon har en mental styrka. Det samma gäller män.

Att inte ta skit, säga vad man tycker och vara bestämd tycker jag inte har med mental styrka att göra.
 
Intressant att se hur olika det kan tolkas, för mig har det alltid haft en väldigt positiv klang, inte alls nedlåtande eller negativt. Har alltid sagt att jag kommer från en tradition av starka kvinnor, och inser nu när jag tänkt efter att jag menar just självständiga och oberoende. T ex är jag tredje generationen kvinnor på universitetet, både farmor och mormor var yrkesarbetande med egna pengar. De liksom min mamma var med sina partners för att de ville, inte för att de inte klarade sig annars.
Hm kommer också från tre generationer universitetsutbildade kvinnor och det har ändå negativ klang för mig.

Dvs att för att vara stark kvinna måste du misslyckas med en prövning för mig, eller ha någonting annat som blir lite skevt och negativt för dig. En kvinna som bara är och kan försörja sig själv och har en man eller inte har en man och bestämmer eller inte bestämmer osv är liksom en kvinna rätt och slätt, eller politiker eller ryttare eller ngt.
 
Jag tänker att en stark person är någon som kunnat tackla svåra motgångar i livet utan att ge upp.

Den person jag oftast tänker på då är den ensamstående mamman, som jobbar, tar hand om barnen, kanske har föräldrar som också behöver hjälp, kanske själv är sjuk, och ändå kämpar på. Det tycker jag är starkt, oavsett om det är en man eller kvinna, men det är lite oftare som kvinnor hamnar där med ansvar för allt och alla. Men jag hoppas att det håller på att ändras, där dels pappan oftare har delad vårdnad, och man inte är rädd för att be kommunen kan stötta upp de äldre.
Ja precis, det är den definitionen jag helt är på om.

Dvs det är livets omständigheter som gör det och det är genom att tackla kvinnorollen som är given dig som du blir stark.
 
En stark kvinna är någon som är driftig och självständig och inte är beroende av mannen i förhållandet. Någon som är jämlik mannen och kräver det. Kan t.ex. handla om diskussioner om att kvinnan också behöver få delta i fritidsintressen utanför hemmet efter jobbet om de har barn ihop, att inte bara mannen i förhållandet ska vara okej att göra det.

Svårt dock att veta i detta läge vad de menar.
 
Någon idiotisk jantelag alltså. Var stark du men säg det fan inte...

Nja alltså jag har nog överlag svårt för personer som ständigt måste framhäva sina egenskaper. Man kan ju tycka att man är stark, hålla med om någon annan kommenterar att man är stark eller vid tillfälle säga att just nu känner jag mig stark på grund av ditten eller datten. Man behöver ju inte förminska sig själv, utan det går fint att vara stolt över sina egenskaper. Men att framhäva sig själv som en stark kvinna, snäll kille, omtänksam person osv. klingar lite illa hos mig. Främst kanske för att det sällan stämmer in på dessa personer enligt min erfarenhet. Det är ju skillnad på att framhäva sina upplevda styrkor/hävda sig och att tycka att man har dem. Jante tänker jag är att göra sig mindre än vad man är, skryt är väl vad vi pratar lite om här och själv tycker jag ett mellanting existerar.
 
Jag skulle säga att en starkt kvinna (eller man men man har ju lite olika svårigheter) är en person som vågar säga sin åsikt trots att den inte blir väl emottagen, som går sin egen väg, som "står fast i stormen" och som många gånger bär familjen på sina axlar.

"En man som inte klarar en stark kvinna"= är en man som inte klarar av att kvinnan säger sin åsikt, inte klarar att hon går sin egen väg (istället för att följa hans och sopa banan för honom genom att hålla ihop livet) och som kanske inte klarar av att hon är väldigt mycket en egen person som gör det hon vill.

Jag kommer från en hel rad starka kvinnor som fått hantera tunga upplevelser och hålla familjens näsor ovanför vattenytan på olika sätt, medans makarna/fäderna inte riktigt hållit uppe sin del av ansvaret.
 
Jag har (också) den uppfattningen att en kvinna som måste framhäva att hon är en stark kvinna, och att en man/män har svårt för sådana, är en självgod överkörande styrande och härskande dam. En perfekt människa enligt henne själv, men...
Ärligt så har jag nog aldrig hört en kvinna definiera sig själv som "stark kvinna"?

För mig är det nog helt enkelt motsatsen till ett våp :D

Det har varit så självklart vad det är (och det är verkligen positivt) att jag nu tvingats tänka efter för att hitta synonymer och definition.
Driftig, initiativrik, självständig, står upp för sig själv.

Jag har ansett att jag har omgetts av många starka kvinnor och det har varit beröm, inget annat.
 
Jag har blivit kallad stark kvinna. Det var också anledningen till att mannen ifråga inte kunde ha ett förhållande med mig (jag var fullt nöjd med det vilket bara bevisade hans uppfattning).

Enligt honom var jag för självständig, smart, självförsörjande och skulle aldrig tillåta honom ha sex med andra vilket han som man hade rätt till.

Jag har även blivit kallad stark av kvinnor, då i positiv bemärkelse för samma personlighetsdrag.
 
Jag har blivit kallad stark kvinna. Det var också anledningen till att mannen ifråga inte kunde ha ett förhållande med mig (jag var fullt nöjd med det vilket bara bevisade hans uppfattning).

Enligt honom var jag för självständig, smart, självförsörjande och skulle aldrig tillåta honom ha sex med andra vilket han som man hade rätt till.

Jag har även blivit kallad stark av kvinnor, då i positiv bemärkelse för samma personlighetsdrag.

Det låter ju snarlikt mannen som inte kunde vara i ett förhållande med mig 😳
 
Ärligt så har jag nog aldrig hört en kvinna definiera sig själv som "stark kvinna"?

För mig är det nog helt enkelt motsatsen till ett våp :D

Det har varit så självklart vad det är (och det är verkligen positivt) att jag nu tvingats tänka efter för att hitta synonymer och definition.
Driftig, initiativrik, självständig, står upp för sig själv.

Jag har ansett att jag har omgetts av många starka kvinnor och det har varit beröm, inget annat.
Jag menar verkligen inte att det är negativt att vara en stark kvinna! Styrkan kan visa sig i många olika former.
Men om en kvinna själv menar och säger att (fd) partnern inte kunde vara ihop med henne för att hon är för/så stark så osar det i mina ögon en jobbig självgod gåpåare.
 
Nja alltså jag har nog överlag svårt för personer som ständigt måste framhäva sina egenskaper. Man kan ju tycka att man är stark, hålla med om någon annan kommenterar att man är stark eller vid tillfälle säga att just nu känner jag mig stark på grund av ditten eller datten. Man behöver ju inte förminska sig själv, utan det går fint att vara stolt över sina egenskaper. Men att framhäva sig själv som en stark kvinna, snäll kille, omtänksam person osv. klingar lite illa hos mig. Främst kanske för att det sällan stämmer in på dessa personer enligt min erfarenhet. Det är ju skillnad på att framhäva sina upplevda styrkor/hävda sig och att tycka att man har dem. Jante tänker jag är att göra sig mindre än vad man är, skryt är väl vad vi pratar lite om här och själv tycker jag ett mellanting existerar.

Har lite samma uppfattning. De som framhåller sig själv som något (speciellt i kombo med att detta något är något som andra inte tål) så brukar ofta ha en lite skev uppfattning om sig själva.

"Jag är väldigt ärlig av mig, och det har jag märkt att folk har svårt för, det brukar ta avstånd från mig, men det är väl så, folk tål inte höra sanningen"
Nej, du är inte ärlig sanningssägare, du är en bökig person som oombedd kommer med dina (ofta fräna) åsikter om saker till höger och vänster, så folk orkar inte med dig.

Alltså inte dig @Voeux då, utan en fiktiv person :D
 

Liknande trådar

Relationer Med inspiration från pepps tråd om att gå på barnkalas för vänners barn, jag har ett dilemma och vet inte om det är jag som resonerar...
2 3
Svar
53
· Visningar
7 389
Senast: Kiwifrukt
·
Juridik & Ekonomi Hej, jag skulle behöva lite hjälp hur jag ska tänka och hantera detta... För att inte gå in på för mycket detalj om denna långa...
2
Svar
30
· Visningar
5 919
Senast: Cattis_E
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Om 1 vecka är det 3 år sedan jag sist kände kärlek, för då lämnade min älskade hund jordelivet. Han levde ett långt och lyckligt liv...
Svar
6
· Visningar
2 118
Senast: Rie
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 854
Senast: Tofs
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp