Stanna eller gå

[Inte_Ung]

Min pappa är ett utmärkt exempel på att det går att sköta sitt liv fast man dricker. Han dog för fem år sedan, 55 år gammal, i alkoholrelaterade skador.

Mitt svar på det är att han hann dö innan livet föll ihop.
De alkoholister som jag känner, och de är några stycken, har hunnit vara sjuka så länge att de har förlorat allt.
Vissa lever ännu men inte har de skött vare sig sin hälsa eller något arbete på mycket länge.

 

[purity_666]

Vi äger ett hus ihop o ingen har möjlighet att bo kvar där en längre tid ensam.

Ni behöver ju inte "göra slut" i första skedet. Har ni med gemensam ekonomi råd att hyra en 1:a tex för den ena att bo i, tills ni vet hur det stora beslutet kan bli? Eller hyra ut huset och skaffa varsin lägenhet. Vet ni inte att ni inte vill fortsätta en relation finns ju mellanlägen att ta till så länge.

 

[Comatose]

Mitt svar på det är att han hann dö innan livet föll ihop.
De alkoholister som jag känner, och de är några stycken, har hunnit vara sjuka så länge att de har förlorat allt.
Vissa lever ännu men inte har de skött vare sig sin hälsa eller något arbete på mycket länge.

Men snälla du, min mamma lämnade honom när han var 25 för att han var alkoholist. Menar du då alltså att alla alkoholister behöver vara alkoholister i mer än 30 år för att din teori ska hålla? (Ok TS, då sitter du lugnt i huset ca 25 år till!)

TS: Det är helt enkelt så att många alkoholister klarar att sköta sina liv utan att "supa bort" sina liv. Därmed inte sagt att det blir roligt för det. Jag tycker att min mamma gjorde helt rätt som lämnade honom, det gjorde våra liv bättre. Efter mamma kom ett antal kvinnor som skulle rädda pappa, men de lyckades ju inte heller.

Om man har barn ihop tycker jag att man ska tänka till lite till. Rädda då hellre dig själv, tycker jag.

 

[Trani]

Man skall inte vara så snabb med att sätta etiketten alkoholist på en person.

I allmänhet brukar man använda ordet alkoholist om personer som på något sätt missbrukar alkohol, dvs att de har en problematisk konsumtion (kan väl även kallas riskkonsumtion etc). Jag ser inte varför man ska dra sig för att markera problemet genom att använda ordet alkoholist/alkoholism?

Jag känner t ex flera periodare som har kört på det i årtionden. Aldrig misskött jobb eller ekonomi men deras sociala relationer är bara geggamojja. Alla -ALLA- i omgivningen betraktar dem som alkoholister. För de är alkoholister. Alkoholister som jobbar och super när de kommer hem från jobbet.

 

[Elisha]

Min sambo är alkoholist.... och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Han har alltid druckit betydligt mer än mig men jag har väl tänkt att jag är väldigt restriktiv med alkohol så det är nog inget konstigt. Men det senaste året har det eskalerat, från att vara på helgen till att han allt som oftast hittar anledningar till att ta 1,2,3,4... goda öl. Han sköter sitt jobb o är väldigt snäll och "duktig" i hemmet och han blir inte våldsam eller otrevlig när han dricker, men det är inte ok att dricka var och varannan dag.
När det en helg för en månad sen gick överstyr och han fick lägga sig stupfull tidigt en kväll tog jag äntligen upp en riktig disskussion - han erkände direkt att han hade ett problem och lovade att bättra sig. I 2 veckor höll det sen drack han igen, men ännu mer i smyg än vad han gjort tidigare. Han har länge druckit i smyg men jag känner honom och märker det direkt, konfronterar jag honom säger han att han bara tagit en öl... Men förra helgen hittade jag en stor "gömma", noterade hur mycket som fanns på fredag morgon och sen vad som fanns på måndag morgon - reslutatet fick mig att bryta ihop... Förra gången sa jag "ta tag i ditt problem annars är det slut" nu gick det åt helvete o han bönar o ber om en chans till. Han har vänt sig till Alkoholhjälpen o lovar (igen) att det ska bli bättre. Jag vet inte om jag orkar. Jag älskade ju den mannen som är nykter, men inte den som är onykter och nu har den dåligt tagit överhanden så att säga och jag vet inte vad jag känner längre. Mest arg, ledsen, besviken, trött. Några tips eller råd på vägen?

Gå! Hade själv en alkoholist till pappa och det var en ren lättnad faktiskt när han avled.. Inte saknat honom en sekund. Inte heller min mamma. Skötte oxå jobb och ekonomi extremt väl. Drack dock enorma mängder och var väl klassad som grav alkoholist.

 

[Mela99]

Men snälla du, min mamma lämnade honom när han var 25 för att han var alkoholist. Menar du då alltså att alla alkoholister behöver vara alkoholister i mer än 30 år för att din teori ska hålla? (Ok TS, då sitter du lugnt i huset ca 25 år till!)

TS: Det är helt enkelt så att många alkoholister klarar att sköta sina liv utan att "supa bort" sina liv. Därmed inte sagt att det blir roligt för det. Jag tycker att min mamma gjorde helt rätt som lämnade honom, det gjorde våra liv bättre. Efter mamma kom ett antal kvinnor som skulle rädda pappa, men de lyckades ju inte heller.

Om man har barn ihop tycker jag att man ska tänka till lite till. Rädda då hellre dig själv, tycker jag.

Håller helt med dig. Min morbror har supit i ca 30 år han med och han har då alltid skött jobb och hem. Sen har jag själv gått på AA, Alkopol och varit på behandlingshem för mitt eget alkoholbruk och de säger alla samma sak (både terapeuter, läkare och folk jag träffat i samma sits); nämligen att man kan ha ett fullt fungerande liv utåt sett med jobb, hem och familj trots att man är inbiten alkoholist. Till och med har jag fått berättat för mig att somliga alkoholister arbetar mer och hårdare än vad de skulle gjort om de inte var alkoholister som någon slags kompensation/verklighetsflykt.

 

[Trani]

Till och med har jag fått berättat för mig att somliga alkoholister arbetar mer och hårdare än vad de skulle gjort om de inte var alkoholister som någon slags kompensation/verklighetsflykt.

Jag tror att det är liksom en spärr, att "så länge jag sköter arbetet så har jag inte problem".

 

[Mela99]

Jag tror att det är liksom en spärr, att "så länge jag sköter arbetet så har jag inte problem".

Jo, jag håller med. Och "men jag som jobbar så hårt är ju värd en bärs el tio för att kunna slappna av".

 

[Inte_Ung]

(Ok TS, då sitter du lugnt i huset ca 25 år till!)

Ja så kan det ju vara.
Sedan så dör han och det är ju också något att se fram emot.
Eller?

 

[Comatose]

Ehh, va?

Ja så kan det ju vara.
Sedan så dör han och det är ju också något att se fram emot.
Eller?

Ehh, va?

 

[Lovisaleonora]

Kan vi inte låta TS ha sin fråga kvar, utan att tjafsa om vad en eller annan anser vara god etikett för en alkoholist? Man kan vara alkoholist utan att vara storkonsument, anser jag. Det är förhållningssättet till alkohol som styr. Att vissa sedan har långt till sin botten, är ju en annan fråga.

TS. Du har redan svarat på din fråga när du ställer den. Är det p g a ovilja som din man inte lyckas sluta sitt destruktiva mönster? Om det inte handlar om vilja, hur ska han då lyckas? Vad ska han göra annorlunda för att det ska fungera att sluta nu? Vill han sluta helt, eller minska? Hur har han tänkt att det ska se ut i framtiden?

Jag tror det är viktigt att se hela problemet. Jag har själv gått igenom ett tolvstegsprogram som anhörig, och det är verkligen oerhört viktigt att också jag, som stående vid sidan av (egentligen mitt i) får hjälp och verktyg att hantera situationer som uppstår. Jag är ju också skadad och medberoende.

Du mår inte bra. Så kan du inte ha det.

 

[Mela99]

Man kan vara alkoholist utan att vara storkonsument, anser jag. Det är förhållningssättet till alkohol som styr.

Agree. Det heter ju "nykter ALKOHOLIST" även när f.d alkoholister inte dricker längre, och kanske inte har gjort på 20 år. De kallar sig själva för det. De är ju fortfarande alkoholister i den mening att tar de "ett glas" eller den där "enda" utekvällen så är det kört för de flesta.

Med det sagt ska jag sluta kapa tråden

Till TS: Visst kan du ge honom en chans. Tycker ni ska sätta er ner och prata igenom det ordentligt och fråga vad han är villig att göra och gå med på, och kanske framförallt om han innerst inne verkligen har viljan att sluta. Är han beredd att förlora dig för sitt drickande? Kom fram till en plan gemensamt och kan han inte kan hålla den så får det konsekvenser. Men som många andra sagt - då ska det ju verkligen bli något av konsekvensen också. Säg inget du inte kan leva upp till.

Sen såklart OM han lyckas hålla sig nykter så får man ändå räkna med ett par återfall. Alla kan göra misstag. Men då ska det ju vara just något enstaka misstag här eller där med lång nykterhet i övrigt, inte regelbundet och inte flera dagar eller veckor i sträck. Ge honom inte för många chanser för det hjälper varken honom eller dig själv.

Tycker definitivt att han ska träffa någon alkoholterapeut el liknande. AA funkar för otroligt många, men det är inte för alla. Det finns gruppträffar för alkoholister genom t.ex alkopol också. Sen så kan antabus vara en riktigt bra hjälp i början. Fast är man tillräckligt desperat så kan vissa dricka igenom den (been there done that).

 

[sjoberga]

Agree. Det heter ju "nykter ALKOHOLIST" även när f.d alkoholister inte dricker längre, och kanske inte har gjort på 20 år. De kallar sig själva för det. De är ju fortfarande alkoholister i den mening att tar de "ett glas" eller den där "enda" utekvällen så är det kört för de flesta.
.

Men så är det bara för vissa. Många kan lära sig att ha ett förhållningssätt till alkohol. Jag vet inte varför man ska vara noga med att etikettera. Modern alkoholforskning visar att paletten innehåller enormt många färger. Vissa som har problem med alkohol funkar mycket bättre om man kan dricka en öl på krogen till maten än absolut noll. Andra inte.

 

[caballus]

Då så är de inte alkoholister.
Alternativt så har de slutat dricka.

Nuförtiden används inte begreppet alkoholist kliniskt, utan man drar linjen mellan normalkonsumtion och riskbruk vid 2-3 flaskor vin/vecka. Missbruksbegreppet används när de sociala funktionerna börjar ta stryk, och beroende betraktas man först när man har rent kroppsliga skador/effekter av alkoholen (återställarbehov, abstinens, påverkan på lever m m ).

Det finns de som dricker i perioder, och däremellan fortfarande är arbetsföra.

 

[Kattennizze]

Gå gå gå. SEN om han blivit nykter då kanske ni kan lappa ihop det hela igen. Du är just nu medberoende. Sök hjälp för det.

 

[lady_vip]

Ta kontakt med en behandlare. Har din sambo ett arbete? Då kan arbetet hjälpa till. De flesta AG har avtal med behandlare.

Som andra har sagt behöver du också hjälp, eftersom du är medberoende. Det är säkert fler i hans i närhet som är medberoende.

 

[ridtravare]

Bra att han vänt sig till Alkoholhjälpen!!! Ta en dag i taget. Varje dag han är nyker är bra - för honom- hitta inte på ursäkter för honom om/när han trillar dit igen- sluta tig om problemet för era bekanta- ta ut spöket i garderoben...om du orkar en vända till, stanna- har du verkligen tröttnat stick , ett hus är ett hus och ditt liv är nu.

 

[Trani]

Jag vet inte varför man ska vara noga med att etikettera.

Jag tänker att det kan vara ett verktyg. Somliga kan behöva bli utpekade som alkoholister - få höra "du är alkoholist".

Andra behöver identifiera sig som det för att tackla problemet (AA kör ju hårt på den linjen). Whatever works liksom.

 

[NY2014]

Han har varit nykter hela helgen vilket i princip aldrig hänt tidigare (förutom dom där 2 veckorna förra månaden när han lovat skärpa sig) Jag ropar absolut inte hej än, men varje dag, framförallt helg, utan alkohol är ju bra!

 

[mino]

Nuförtiden används inte begreppet alkoholist kliniskt, utan man drar linjen mellan normalkonsumtion och riskbruk vid 2-3 flaskor vin/vecka. Missbruksbegreppet används när de sociala funktionerna börjar ta stryk, och beroende betraktas man först när man har rent kroppsliga skador/effekter av alkoholen (återställarbehov, abstinens, påverkan på lever m m ).

Det finns de som dricker i perioder, och däremellan fortfarande är arbetsföra.

Gränsen är väl inte så svartvit heller, utan mer gradvis utifrån hur djupa sociala problem som missbruket innebär? Vi hade ju nån tråd för ett tag sen om den där beroendeforskaren som menar att folk med lättare missbruk kan lära sig att dricka mer måttligt och inte ens behöver totalavstå.

Till TS: jag tycker att du ska ta dina obehagskänslor på allvar. Jag levde ihop med en person som drack för mycket (utan att direkt missköta annat än sociala relationer) och jag tyckte att det var sjukt jobbigt att hitta en sovande partner på badrumsgolvet och liknande. Tyvärr normaliserade min omgivning det hela vilket gjorde att jag inte tog mina känslor riktigt på allvar. Så oavsett om din partner skärper till sig eller inte, var vaksam på hur DU känner det. Om din oro sitter kvar även om hans beteende blir bättre så fundera på hur länge du vill ha ett sånt moln över dig. För mig tog det mycket mer på krafterna än vad jag själv förstod, även om det inte ens var fråga om fylla varje dag.