Jag har sån ångest och ingen att prata med. Vill inte beklaga mig över mitt mående mer just nu till den jag gör det mest. Vill inte att någon ska bli deppig pga mig. Vill inte att dom försöker "hjälpa" mig då jag vet att det är lönlöst. Det är som en klump i bröstet, den sitter där och vill bara ut, vill gråta, skrika, lägga mig ner och sova direkt på marken, eller helst hem och låsa in mig i mitt totalmörka sovrum. Klumpen sitter där dygnet runt, varje minut, varje sekund, vecka efter vecka...Ibland om jag tränar hårt och det är super, super jobbigt så försvinner den för ett kort ögonblick. Överlevnadsinstinkten tar över och kroppen orkar inte lyssna på hjärnan och ha mjölksyra på samma gång. Då mår jag bra. Vill kanske spy av mjölksyran men "jag" mår bra. Kroppen återhämtar sig snabbt och hjärnan tar över igen. Jag biter ihop för det mesta och gör det absolut nödvändigaste. Inget mer. Äter, ger hästarna mat, Flugmedel på, vatten, åker dit och hem. Längtar bara till sängen. Jag är inte ett dugg trött men jag vill inte vara vaken. Vill att det blir kväll. Kvällen känns lite bättre. Då är dagen slut och jag kan lägga mig när jag känner för det.
Jag vill bara må bra. Vill vilja saker igen. Vill inte ha den där ångestklumpen i bröstet! Jag försöker och försöker verkligen bli av med den men humöret svajar mer och mer för varje vecka känns det som. Jag tränar, äter rätt, sover, är ute i solen, inga vitamin eller mineralbrister. Supervältränad kropp och stark och bra kondis men inget biter på hjärnan. Nu ligger jag och tänker att det är sommar och skönt ute och att det borde va trevligt ute nu. Jämförelsevis mot hela vintrarna när man har häst. Men jag mådde fan bättre i vintras. Överlevnadsinstinkten som slår i då också kanske? Och om jag mår så här NU, hur ska det då gå i vinter tänker jag
?
Jag vet verkligen inte hur jag kan vända den här onda cirkeln eller vad det är. Utbränd, bipolär eller bara deppig och med adhd som gör att jag mår dåligt av att va still i vanliga fall också:/
Ska jag ringa läkaren och be honom skriva ut något ångestdempande/zombiemedicin eller bara bita ihop, köra på och hoppas att det släpper vart efter?
Kanske skulle se lite ljus i tunneln om jag hörde om hur andra har det/ haft det då dom vart mentalt på botten.
Hur gjorde ni?
Någon som är bipolär? När jag googlar om det så är det inte direkt uppmuntrande läsning. "Blir värre med åren" och "man blir aldrig av med det". Jomen tack så mycket...:/
Jag vill bara må bra. Vill vilja saker igen. Vill inte ha den där ångestklumpen i bröstet! Jag försöker och försöker verkligen bli av med den men humöret svajar mer och mer för varje vecka känns det som. Jag tränar, äter rätt, sover, är ute i solen, inga vitamin eller mineralbrister. Supervältränad kropp och stark och bra kondis men inget biter på hjärnan. Nu ligger jag och tänker att det är sommar och skönt ute och att det borde va trevligt ute nu. Jämförelsevis mot hela vintrarna när man har häst. Men jag mådde fan bättre i vintras. Överlevnadsinstinkten som slår i då också kanske? Och om jag mår så här NU, hur ska det då gå i vinter tänker jag
?Jag vet verkligen inte hur jag kan vända den här onda cirkeln eller vad det är. Utbränd, bipolär eller bara deppig och med adhd som gör att jag mår dåligt av att va still i vanliga fall också:/
Ska jag ringa läkaren och be honom skriva ut något ångestdempande/zombiemedicin eller bara bita ihop, köra på och hoppas att det släpper vart efter?
Kanske skulle se lite ljus i tunneln om jag hörde om hur andra har det/ haft det då dom vart mentalt på botten.
Hur gjorde ni?
Någon som är bipolär? När jag googlar om det så är det inte direkt uppmuntrande läsning. "Blir värre med åren" och "man blir aldrig av med det". Jomen tack så mycket...:/
