linneacrnbrnt
Trådstartare
Hej! Jag är just nu jätteledsen.
Jag köpte min alldeles egna häst för snart 3 månader sedan, en valack på 12 år. Han har sedan dess stått på lösdrift inackorderad. När vi hämtade honom var han världens goaste häst som älskade att pussas och ville ha all uppmärksamhet i världen. Nu är det inte så längre.
Redan efter en månad så blev jag sjukskriven då jag blev avkastad och mina två ledband i höger tumme gick av. Jag fick då gips och blev då rekommenderad av doktor att inte rida på 12 veckor och jag skulle inte heller försöka att göra allt för tunga stallsysslor. Stallägaren var väldigt öppen för förslag och erbjöd sig att rida min valack ett par gånger i veckan och även ge honom mat de kvällar som jag inte skulle vara i stallet. Jag tog emot erbjudandet och började att satsa på att plugga ikapp i skolan istället. Efter någon vecka med gips så började jag få kommentarer av stallägaren, såsom att jag var en vekling och att hon inte förstod hur jag inte kunde rida. Jag tog åt mig väldigt mycket av det och blev jätteledsen, vilket fick mig att tappa motivationen.
Efter ännu en vecka med gips så var jag i stallet tillsammans med henne och vi höll på med hästarna. När sedan min valack blir stressad ber hon mig att slå honom, för att visa att det inte är okej. Jag kunde ju då såklart inte göra det så då kliver hon fram och slår honom, med all kraft hon har. Han blir då väldigt rädd och man fick inte vara i närheten av honom resten av dagen. Jag sa emot, men stallägaren verkar inte vilja lyssna då hon gjort så flera gånger.
Hon har säkert upp emot 20-30 ggr slagit min häst och varit elak mot honom, och mot hennes egna hästar är hon exakt likadan. Jag trodde att jag var i det värsta scenariot jag kunde vara i, men en dag när jag kommer till stallet efter att inte varit där på 3 dagar (hade varit magsjuk) så inser jag att hon inte gett honom något grovfoder som hon hade lovat mig att ge honom. När jag då själv ska ge honom grovfoder så finns det inget, och det är inte bara 1 gång det hänt, utan det är säkert upp mot 10-15 ggr som jag kommit till stallet och det inte finns någon mat att ge honom. Och när jag kommer ut i lösdriften ser den exakt likadan ut som den gjorde när jag var där sist - omockad och utan hö.
Detta har medfört att knappt jag - som äger honom - får röra honom. Han är alltid på sin vakt och är man runt om honom så ska han ha full uppsikt och följer en med blicken, vad man än gör. När jag borstar honom och börjar närma mig rumpan så blir han stressad direkt och spänner hela kroppen och drar upp ena bakbenet. Jag är så himla förstörd, och blir så ledsen över att stallägaren har gjort såhär mot honom.
Jag känner mig själv så himla misslyckad som hästägare som inte haft möjlighet att ta honom ifrån stallet. Jag vågar inte lämna honom ensam och samtidigt vill jag inte träffa stallägaren för att se hur hon behandlar honom, för det är inte bara när hon är ensam i stallet som hon är elak. Hon står ju för vad hon gör.
Hon är min vän, och våra föräldrar har varit vänner i väldigt många år. Jag vill inte förstöra något mellan oss och jag vet att de har dåligt med pengar, och jag antar att det är därför de har tagit åt sig en inackordering. Hur ska jag säga på ett bra sätt (men samtidigt ett tillsägande) att jag kommer flytta på honom? Jag vet att hon kommer bli väldigt arg, då de som sagt har dåligt med pengar och att det medför att hon kanske inte kan ha kvar alla sina egna hästar. Jag orkar inte se min häst må dåligt och bli illa behandlad, jag själv mår väldigt dåligt över det.
Jag köpte min alldeles egna häst för snart 3 månader sedan, en valack på 12 år. Han har sedan dess stått på lösdrift inackorderad. När vi hämtade honom var han världens goaste häst som älskade att pussas och ville ha all uppmärksamhet i världen. Nu är det inte så längre.
Redan efter en månad så blev jag sjukskriven då jag blev avkastad och mina två ledband i höger tumme gick av. Jag fick då gips och blev då rekommenderad av doktor att inte rida på 12 veckor och jag skulle inte heller försöka att göra allt för tunga stallsysslor. Stallägaren var väldigt öppen för förslag och erbjöd sig att rida min valack ett par gånger i veckan och även ge honom mat de kvällar som jag inte skulle vara i stallet. Jag tog emot erbjudandet och började att satsa på att plugga ikapp i skolan istället. Efter någon vecka med gips så började jag få kommentarer av stallägaren, såsom att jag var en vekling och att hon inte förstod hur jag inte kunde rida. Jag tog åt mig väldigt mycket av det och blev jätteledsen, vilket fick mig att tappa motivationen.
Efter ännu en vecka med gips så var jag i stallet tillsammans med henne och vi höll på med hästarna. När sedan min valack blir stressad ber hon mig att slå honom, för att visa att det inte är okej. Jag kunde ju då såklart inte göra det så då kliver hon fram och slår honom, med all kraft hon har. Han blir då väldigt rädd och man fick inte vara i närheten av honom resten av dagen. Jag sa emot, men stallägaren verkar inte vilja lyssna då hon gjort så flera gånger.
Hon har säkert upp emot 20-30 ggr slagit min häst och varit elak mot honom, och mot hennes egna hästar är hon exakt likadan. Jag trodde att jag var i det värsta scenariot jag kunde vara i, men en dag när jag kommer till stallet efter att inte varit där på 3 dagar (hade varit magsjuk) så inser jag att hon inte gett honom något grovfoder som hon hade lovat mig att ge honom. När jag då själv ska ge honom grovfoder så finns det inget, och det är inte bara 1 gång det hänt, utan det är säkert upp mot 10-15 ggr som jag kommit till stallet och det inte finns någon mat att ge honom. Och när jag kommer ut i lösdriften ser den exakt likadan ut som den gjorde när jag var där sist - omockad och utan hö.
Detta har medfört att knappt jag - som äger honom - får röra honom. Han är alltid på sin vakt och är man runt om honom så ska han ha full uppsikt och följer en med blicken, vad man än gör. När jag borstar honom och börjar närma mig rumpan så blir han stressad direkt och spänner hela kroppen och drar upp ena bakbenet. Jag är så himla förstörd, och blir så ledsen över att stallägaren har gjort såhär mot honom.
Jag känner mig själv så himla misslyckad som hästägare som inte haft möjlighet att ta honom ifrån stallet. Jag vågar inte lämna honom ensam och samtidigt vill jag inte träffa stallägaren för att se hur hon behandlar honom, för det är inte bara när hon är ensam i stallet som hon är elak. Hon står ju för vad hon gör.
Hon är min vän, och våra föräldrar har varit vänner i väldigt många år. Jag vill inte förstöra något mellan oss och jag vet att de har dåligt med pengar, och jag antar att det är därför de har tagit åt sig en inackordering. Hur ska jag säga på ett bra sätt (men samtidigt ett tillsägande) att jag kommer flytta på honom? Jag vet att hon kommer bli väldigt arg, då de som sagt har dåligt med pengar och att det medför att hon kanske inte kan ha kvar alla sina egna hästar. Jag orkar inte se min häst må dåligt och bli illa behandlad, jag själv mår väldigt dåligt över det.
