Sv: spinoff - spänning i hästen
Fast handlar inte tråden främst om den psykiska aspekten av ridning? Sett ur hästens synvinkel alltså?
Sen påverkar förstås den fysiska aspekten även hästens mentala status. Som Susan skriver - en ryttare i obalans påverkar hästen fysiskt, som i sin tur utlöser mentala responser. Och tvärtom, en sederad häst har inte lika snabbt till flyktinstikt som en överpigg häst.
Och nu bort från Knapplånet:
Jag tycker det är intressant hur en del ryttare alltid lyckas lugna hästarna, och tvärtom. Vissa ryttare kan alltid få fram mer "geist", eller energi i hästarna, bara genom att sitta upp, medan andra ryttare har rakt motsatt effekt. Jag tycker det är spännande att fundera över.
Jag vet att Mary Wanless i en av sina böcker nämner en person som har lite svårt att känna sina egna fysiska gränser (ja, jag vet att det låter flummigt ) - lite mer av en konstnärssjäl kanske?. Den personen ramade inte in sina hästar på samma vis som en mer "disciplinerad" ryttare. Nu var det ju varken "rätt" eller "fel", bara att vi alla är olika. Jag tycker det är så spännande att tänka på. Att varken hästarna eller vi är stöpta i samma form, att vi finns i alla möjliga modeller, sinnesstämningar och färger! Inte konstigt att det måste vara ganska svårt att vara ridlärare!
Sen är det svårt att lära sig hur mkt hästen behöver värmas- från gång till gång. Man har inte så många minuter på sig. En del blir "aldrig" trötta fysiskt- överambitiösa som aldrig känner efter.
Fast handlar inte tråden främst om den psykiska aspekten av ridning? Sett ur hästens synvinkel alltså?
Sen påverkar förstås den fysiska aspekten även hästens mentala status. Som Susan skriver - en ryttare i obalans påverkar hästen fysiskt, som i sin tur utlöser mentala responser. Och tvärtom, en sederad häst har inte lika snabbt till flyktinstikt som en överpigg häst.
Och nu bort från Knapplånet:
Jag tycker det är intressant hur en del ryttare alltid lyckas lugna hästarna, och tvärtom. Vissa ryttare kan alltid få fram mer "geist", eller energi i hästarna, bara genom att sitta upp, medan andra ryttare har rakt motsatt effekt. Jag tycker det är spännande att fundera över.
Jag vet att Mary Wanless i en av sina böcker nämner en person som har lite svårt att känna sina egna fysiska gränser (ja, jag vet att det låter flummigt ) - lite mer av en konstnärssjäl kanske?. Den personen ramade inte in sina hästar på samma vis som en mer "disciplinerad" ryttare. Nu var det ju varken "rätt" eller "fel", bara att vi alla är olika. Jag tycker det är så spännande att tänka på. Att varken hästarna eller vi är stöpta i samma form, att vi finns i alla möjliga modeller, sinnesstämningar och färger! Inte konstigt att det måste vara ganska svårt att vara ridlärare!