Sv: spinnoff på förlossningsrädsla..
Jag har skummat igenom tråden.
Klarade knappt läsa.
Har gråten i halsen.
För ja...
Jag tyckte förlossningen var fruktansvärt jobbig.
Enligt personbalen var det en bra och lätt förlossningn.
Men det är ju i deras ögon.
Jag själv som första föderska, sprut rädd och med extremt låg smärt tröskel tyckte det var hemskt.
Jag kommer fortfarande 6 månader eftre ihåg paniken, känner den i halsen nu.
Jag kände mig så ensam och utlämnad.
INgen underrättade mig om vad som hände.
Jag blev lagd på sidan i den där sängen i förlossnings salen och fick inte röra mig efter det.
När skalpelektronden eller vad det hetter sattes vet jag inte vad barnmoskan sysslade med.. Hon misslyckades gång på gång.
Det var inte skönt.
Jag önskar att jag inet var spruträdd så jga kunde tagit någon bedövning men jag fick klara mig med lustgas..
Ficköver huvudtaget en otrevlig och sur barnmorska.
Jag bad vid ett tillfälle om en paus då jag knappt kunnde andas...
Tror jag sa något i still med att - väänta jag måste fp andas...
-Jamen andas då.. du har ju lustgasen där.. var svaret jag fick.
Det mesta av förlossningen är dimmigt..
Men min sambo vill ICKE vara med om ännu en förlossning.
Även han som var klar i huvudet är missnöjd med barnmorskan.
Jag kommer ihåg att kärringen vid ett tillfälle sa till mig att vara tyst och ta i lite ist..
flera gången lämnade hon oss själva i rummet.
Eftervård??
Var det den torra temackan och saften det??
Märkte inget av eftervård förmin del..
bara pojken då som var lite gul och fick sola men jag såg inet mycket av någon personal öht...