Det var en jäkla tur att ni har husvagnen! Ni verkar ha sett mycket och haft roligt under resan
Blir mest fundersam att pappan ska göra allt. Låter inte speciellt hållbart tänker jag.
Det oroar oss ocksa ... men da det ju ar sonen's liv kan vi inte gora nagot annat an att halla andan, vara snalla och vanliga mot henne, alska barnbarnet och stotta sonen om han behover det.
Nar jag pratat med sonen om hur jag behovde hjalp fran henne sa blev det lite battre ... men det sag ut som om han fick "skit" for det. Jag vet att hon tycker att han har mamma i for stor "regard". Han refererar garna till mig och vi har alltid haft ett nara forhallande. Han gillar Mamma, helt enkelt (liksom jag gillar honom som person, inte bara som mitt barn).
I alla handleser, for sonens skull lagger vi oss inte alls i, det maste vara hans eget uppvaknande nar skrallen kommer.
Oh, hon pratar ocksa om en hund till -en som ska lugna ner den BC de skaffade- och ett barn till snart, "vi vill ha dem tatt sa de har gladje av varandra".