Spin off - Att flytta "hem" som vuxen

[Tora]

Haha jäklar alltså vilken otroligt oförskämd argumentationsteknik du har. Riktigt jävla nedlåtande och gräslig.

Skall jag vara ärlig så argumenterar jag om ingenting. Det slutade jag med för länge sedan (det går väl ändå knappast att missa det). Nu är det bara underhållande.

Att jag skrev ”Att jag skulle aldrig säga så till mina barn” och ”Du vet väl att du alltid kan flytta hem igen” är tydligen extremt provocerande för en del. Så till den grad att de påstår jag utnämt mig till saker och skriver nedlåtande till mig ”Så rörande” (eller något liknande). Så nivån på den så kallade ”diskussionen” sattes för längesedan.

Men, men fyyyy på mig

 

[mandalaki]

Inte roligt med migrän

Men det är lite gulligt när du rycker ut till någons försvar

Nej, migrän är inte roligt, tack för sympatin.

Just gullighet är min främsta karaktäristika. Och jag rycker inte sällan ut till försvar när någon här är utsatt av riktiga klappträn och inte riktigt verkar stå rycken. Det tycker jag är en bra sak att göra, tycker inte du det?

Kan dock inte påminna mig att vare sig @Petruska eller @niphredil behövt försvaras i någon diskussion, varken av mig eller någon annan.

 

[LenaH]

Men för helvete.
/mod

 

[lil-sis]

Jag tror jag flyttade tillbaka ”hem” en kort sväng. Och så bodde jag hos brorsan ett par månader. Han var typ aldrig hemma ändå.

Nu bor mina päron i en liiiiiten 1.5a och jag skulle aldrig någonsin flytta in dit ens för en natt. Möjligen parkera husvagnen på deras lilla gräsplätt.

Hu.

Barnet är förstås välkommen här hemma ett par år till

 

[Tora]

Nej, migrän är inte roligt, tack för sympatin.

Just gullighet är min främsta karaktäristika. Och jag rycker inte sällan ut till försvar när någon här är utsatt av riktiga klappträn och inte riktigt verkar stå rycken. Det tycker jag är en bra sak att göra, tycker inte du det?

Kan dock inte påminna mig att vare sig @Petruska eller @niphredil behövt försvaras i någon diskussion, varken av mig eller någon annan.

Klappträn
Om du nu inte tycker dom behöver hjälp så kan man undra varför du kommer rusande? Fast som jag skrev förut så följer det bara det vanliga mönstret så egentligen är det vare sig konstigt eller förvånande.

 

[mandalaki]

Klappträn
Om du nu inte tycker dom behöver hjälp så kan man undra varför du kommer rusande? Fast som jag skrev förut så följer det bara det vanliga mönstret så egentligen är det vare sig konstigt eller förvånande.

Du skriver inlägg, jag kommer rusande - vad menar du är skillnaden? Som jag försökte förklara så har jag varit off från buke i tre dagar pga migrän, sedan läste jag i bl a den här tråden och skrev. Vad i det är att komma rusande?

 

[mandalaki]

Men för helvete.
/mod

Började bakifrån, såg inte detta! Möjligen är jag en av dem det riktas mot så jag får be om ursäkt.

Mvh gullet.

Edit: för övrigt: bästa moderatormeddelandet ever

 

[Tora]

Du skriver inlägg, jag kommer rusande - vad menar du är skillnaden? Som jag försökte förklara så har jag varit off från buke i tre dagar pga migrän, sedan läste jag i bl a den här tråden och skrev. Vad i det är att komma rusande?

Vet du vad jag kan inte bry mig mindre just nu. Har mycket viktigare saker att tänka på än några personer som känner sig kränkta och provocerade av att mina barn alltid är välkomna tillbaka hem.

 

[Raderad medlem 6459]

Har mycket viktigare saker att tänka på än några personer som känner sig kränkta och provocerade av att mina barn alltid är välkomna tillbaka hem.

Det blir inte sant bara för att du påstår det gång på gång.

 

[Luff]

Ska komma ihåg att kalla dig allierad nästa gång du delar någons åsikt. Det är helt uppenbart vem du menar. Jag har legat däckad i migrän i tre dagar och försökte läsa ikapp i tråden i dag. Vid det här laget borde det dessutom stå klart att varken @Petruska eller jag särskilt ofta behöver stöttning i en diskussion. Det sker väl ungefär lika ofta som @Tora ”viftar med neutralflaggan”.

Den där ”jag deltar inte i diskussionen utan avgör ovanifrån vem som har Rätt och vem som har Fel” är SÅ tröttsam.

Det hände tidigare i tråden än ditt intåg. Jag bryr mig inte så mycket om vem som tycker vad. Studerar bara fenomenet. Och nä jag anser verkligen inte att någon behöver stöd.

 

[hastflicka]

Jag läser faktiskt din mamma som ”kan du inte lösa det på annat sätt som du vill så kan du komma hem igen”. ”Det vore ju bra för dig om du kunde ordna det på annat sätt” osv

Det gjorde jag ocksa. Det ar precis vad jag skulle saga i en sadan situation. Du vet att vi finns, om det behovs, men jag forstar ju att du helst inte flyttar hem igen.

Och medan mitt erbjudande att barnet kunde flytta hem med familjen utnyttjas ar jag ute och har super kul!

 

[Hyacinth]

Inte roligt med migrän

Men det är lite gulligt när du rycker ut till någons försvar

Lite gulligt?

Klockren härskarteknik och förminskande

 

[Hyacinth]

Det gjorde jag ocksa. Det ar precis vad jag skulle saga i en sadan situation. Du vet att vi finns, om det behovs, men jag forstar ju att du helst inte flyttar hem igen.

Och medan mitt erbjudande att barnet kunde flytta hem med familjen utnyttjas ar jag ute och har super kul!

...för det är ju inte helfestligt att bo ihop med andra vuxna. Skönt ni kan åka iväg!

 

[Michellan95]

Jag flyttade hem till mina föräldrar med barn och bebis i två månader när vi renoverade badrummet. Det drog ut på tiden och var allmänt struligt med den renoveringen men jag tror ffa pappa var lättad när vi flyttade hem igen skulle livet strula till sig så in i norden så är jag antagligen välkommen ”hem” men jag tror de (pappa) hellre betalar mig ett bolån än har hem mig igen
Då delar vi ändå sommarhus (bor där samtidigt) och reser en del tillsammans.

Mina föräldrar är välkomna (men helst inte) om livet skulle strula till sig. Jag och min far har ett internet skämt om att han ska få bo med mig när han blir dement och jobbig.
Min mans föräldrar däremot min svärmor kan inte ens vara här några få timmar utan att tvätta mina kläder och snoka runt i huset. Så nja, vi får hoppas på att svägerskan eller svågern tar han om dem

 

[Roheryn]

Min mamma sa ofta "du vet att du alltid är välkommen hem". Jag vet att hon sa så för att hon anser att jag inte klarar mig eller något alls själv. Jag vet också att orden inte är sanna. När jag hals över huvud lämnade ett misshandelsförhållande med två barn, en hund och fyra katter var det så enormt jobbigt och gnället var konstant om hur jobbigt det var för dem. Jag var totalt sönderslagen både fysiskt och psykiskt men ingen av dem skulle komma på tanken att fråga hur jag mådde. Vi bodde där i sex dagar innan jag lyckades få tag i en lägenhet. Jag är och var inte alls "alltid välkommen hem" och har nog aldrig varit och jag hade inte tagit den utvägen om jag hade varit ensam eller haft något val.

När mitt ena barns samboförhållande tog slut var det självklart att hämta henom. Lika självklart var det för hens syskon att ställa upp och köra fem timmar och komma hem mitt i natten. Hen var tacksam för hämtningen, det var så skönt att komma hem och få tid att landa i det nya, ladda om och ta nya tag. Hen sa efteråt att hen var rädd att hen skulle stanna i bubblan. Jag sa då att hade hen det så skulle jag med mängder av kärlek puttat henom i en bättre, mindre destruktiv riktning. Jag hade inte låtit henom stanna där. Två dagar senare hade hen fixat ett rum att hyra, åkte tillbaka till staden hen bodde och jobbade i och livet gick sakta men säkert vidare. Självklart är det bästa att finnas för sina barn i kriser och katastrofer men lika viktigt är det att inte låta dem falla tillbaka till någon märklig låtsasbarndom utan att med varlig och kärleksfull hand finnas där som man gör till ett vuxet barn. Att låta barnet flytta hem på obestämd tid hade jag aldrig gjort. Det hade inte varit det bästa varken för mig/oss eller för barnet och det trots att deras rum står oanvända idag. För för mig handlar det inte om utrymme, det handlar om att vi alla ska få leva de liv vi vill.

Det här var lätt det bästa inlägget i hela tråden! Håller med dig till 100%, både om att finnas där för sina barn, och se till att de inte stannar hos mamma/pappa för evigt!

 

[Ramona]

Jag hade ju hellre bott i bilen än flyttat in hos mina föräldrar igen. Fyller 40 år i år. Men mina föräldrar hade nog gillat ifall både brorsan och jag flyttade hem, de säger det ofta också då både brorsan och jag gärna hoppar ut på djupt vatten och det krisar ibland, men det ordnar sig alltid för vi ror iland oss själva.

Jag hade aldrig orkat med det ångestpåslaget att flytta till mina föräldrar. Hade löst det på annat sätt till varje pris.

 

[Oldie]

Deras prioritering att hon ar hemma ar nog hennes ... jag har hort sonen foresla att det kanske skulle ga for henne att borja jobba igen. Men det ar inte min business.
I mitt hus har jag vissa forvantningar, jag forvantar mig att bli vanligt bemott. Jag forvantar mig att de som bor med mig svarar mig pa direkta fragor. Jag forvantar mig att om man vill anvanda min dator fragar man om det ar okey. Liksom att man har ett arende innan man gar in i min garderob ... och att man fragar om det ar okey innan man anvander mina hogst privata grejor.
Och om kaffet ar slut nar man vaknar vid 11 pa morgonen och svarfar sager att han ar pa vag for att kopa kaffe forvantar jag mig att man svarar nagot pa det. Vad som helst egentligen ... Inte att man argt talar om att man ska aka ut och kopa "pretty coffee" for det kaffe han koper ar "bad coffee" i alla fall.
Det handlar nog mest om skillnader i hur hon ar uppvaxt och hur vart liv har varit sa jag sager inget utan forsoker vara som jag ar och inkludera henne sa mycket som mojligt. Det ar svart. Ofta vill hon inte bli inkluderad (sa jag fragar alltid om hon vill folja med till stallet tillexempel) vill hon sa forsoker jag vara mig sjalv, men det ar svart da hon, som sagt, inte svarar pa fragor eller har nagra egna samtalsamnen att komma med.

I'd be mad, really really mad. Enough is enough, liksom.

 

[Lipperta]

Nu har jag inte barn och vill inte ha heller, dock skulle mor få flytta in hos mig precis när hon vill och behöver. Och även andra nära familjemedlemmar.

Jag vet att jag kan flytta in hos henne när som helst, dock skulle det ta lång tid innan det kom till det stadiet. Står inte ut med att bo med hennes sambo.

Jag skulle aldrig se det som en självklarhet att kunna flytta tillbaka, man blir ju en egen person, det är ju inte en självklarhet att flytta in hos kompisen tex. Mamma och pappa lever ju inte endast för att ta hand om sitt vuxna barn, eller alls faktiskt.

Det är varken rätt eller fel att som förälder ta emot eller säga nej, allt beror på omständigheter och personligheter.

Dock skulle aldrig en missbrukare få flytta in hos mig, dotter/son, mor/far, pojkvän, kompis. Aldrig i livet.
Självklart skulle jag stödja personen så gott jag kunde, men inte med mitt hem.

 

[hastflicka]

I'd be mad, really really mad. Enough is enough, liksom.

Det ar inte latt att ha sin svardotter under samma tak, eller att vara Svardotter i den situationen.
Mina soner och jag ar basta kompisar ... bara det irriterar den har svardottern. Men det innebar ocksa att jag har ett stort ansvar. Jag lagger mig inte i deras liv och relationer om jag inte maste. Sonen i fraga vet precis vad jag tycker. Han ar langt ifran korkad och kanner sin mor valdigt val.
Det enklaste for att svardottern inte skulle bli "anti" mig var i det har laget att vi tog semester. "Eftertanken's kranka blekhet" sager mig att jag skulle ha tankt till innan jag erbjod, men da jag inte gjorde det far jag gora det basta av situationen nu. Svardottern ar mycket generos med att lata mig ta hand om barnbarnet och jag vill absolut inte pa nagot satt riskera att hon far for sig att "hamnas" pa Svarmor, sa jag packade upp och lamnade over huset (med nagra formanande ord till sonen) och vi tog semester.
Nu ar vi i Centrala Californien, 18-20*C solen vraker ner fran en klarbla himmel ... hemma ar det mer runt 10*C och regn varje dag. Jag har fantastiskt kul med hundtraning och besok hos kompisar ... Win - Win kallas det!

 

[MiniLi]

Det ar inte latt att ha sin svardotter under samma tak, eller att vara Svardotter i den situationen.
Mina soner och jag ar basta kompisar ... bara det irriterar den har svardottern. Men det innebar ocksa att jag har ett stort ansvar. Jag lagger mig inte i deras liv och relationer om jag inte maste. Sonen i fraga vet precis vad jag tycker. Han ar langt ifran korkad och kanner sin mor valdigt val.
Det enklaste for att svardottern inte skulle bli "anti" mig var i det har laget att vi tog semester. "Eftertanken's kranka blekhet" sager mig att jag skulle ha tankt till innan jag erbjod, men da jag inte gjorde det far jag gora det basta av situationen nu. Svardottern ar mycket generos med att lata mig ta hand om barnbarnet och jag vill absolut inte pa nagot satt riskera att hon far for sig att "hamnas" pa Svarmor, sa jag packade upp och lamnade over huset (med nagra formanande ord till sonen) och vi tog semester.
Nu ar vi i Centrala Californien, 18-20*C solen vraker ner fran en klarbla himmel ... hemma ar det mer runt 10*C och regn varje dag. Jag har fantastiskt kul med hundtraning och besok hos kompisar ... Win - Win kallas det!

Alltså, jag tror inte det finns någon som skulle irritera sig på att ens partner står nära dennes förälder. Varför skulle hon irritera sig på att ni är bästa kompisar?
Däremot kanske hon ser saker i er relation som inte du ser.

Min partners mamma skulle nog också säga att hon och hennes barn är bästa kompisar. Jag ser att de står nära varandra men jag ser också saker i relationerna som jag inte tycker är positiva. Jag gillar henne, men hade blivit vansinnig av att bo där.
Tycker du pratar om din sons partner på ett väldigt tråkigt sätt..