Sparka hästen.

Sv: Sparka hästen.

Jo, det har jag med, dessvärre.. Det är där tålamoden borde komma in i bilden, men det är ju inte alla som har något sådant...
Lugn är A och O skulle jag tycka :) Annars blir det nog inget bra nån gång alls. Men sen kan man ju liksom bygga på det med kommandon, ex still.
Du förstår hur jag menar, jag tror nog vi syftar på samma sak iallafall :)
 
Sv: Sparka hästen.

Helt sant. Inte kan du komma helt uppstressad och frenetisk och tro att hästen ska stå still för att du säger det, eller bli lugn för att du är där för att hjälpa.

Nej givetvis måste man lära in kommandot när man är lugn och håller på aktivt med inlärning. Annars blir det inte bra och hästen kommer inte att förstå ett smack.

Om man börjar tidigt med en unghäst (med en unghäst menar jag max 3 år) så kan man lära dom att stanna så fort ngt är läskigt, det används inom körvärlden. för varje ny sak vi utsätter en unghäst för så tar vi bara ett litet steg låter den stanna och fundera, går några steg och stannar igen,

Det här tillämpade jag i dag faktiskt. En inkörd häst, två och ett halvt år gammal skulle tränas och jag körde. Fick syn på en nedfallen gren mitt på vägen vi körde på och den här hästen som annars är stencool blev rädd som sjutton. Först tog han sig en lov ut mot skogen men när jag fått kontakt med honom igen och lyckats få honom att inse att jag var med och sa att det inte var farligt så gick han snällt upp på vägen igen. Tvärnitade förstås och jag gav honom tid att titta lugnt. Bad honom ta ett steg och sedan stanna. Han stod lugnt och fint i halten och stirrade på grenen. Gjorde om proceduren tills vi var framme vid grenen och kunde passera över den utan problem.

Detta i mångt och mycket för att denna unge valack är inkörd och hanterad sedan han var väldigt ung (travhäst, påbörjad inkörning från cirka 8 månader, satt för vagn då han var cirka ett år) och har fått lära sig att STÅ STILLA på kommando. Han känner sig trygg när han gör det hans kusk ber honom om helt enkelt så även om han var rädd för grenen så litade han på mitt omdöme och vågade till sist passera grenen trots att jag alltså som kusk skickar honom före mig.

Det hade nog inte alls gått lika bra att försöka bara gå rakt fram och på - då hade han inte kunnat nyttja pauserna till att undersöka och lugna sig.

Det är ett av de skäl jag kan anföra för att lära en häst stå still. Finns många många fler dock... främst säkerhetsaspekterna vid påsättning och avtagande av vagnen.
 
Sv: Sparka hästen.

Det här tillämpade jag i dag faktiskt. En inkörd häst, två och ett halvt år gammal skulle tränas och jag körde. Fick syn på en nedfallen gren mitt på vägen vi körde på och den här hästen som annars är stencool blev rädd som sjutton. Först tog han sig en lov ut mot skogen men när jag fått kontakt med honom igen och lyckats få honom att inse att jag var med och sa att det inte var farligt så gick han snällt upp på vägen igen. Tvärnitade förstås och jag gav honom tid att titta lugnt. Bad honom ta ett steg och sedan stanna. Han stod lugnt och fint i halten och stirrade på grenen. Gjorde om proceduren tills vi var framme vid grenen och kunde passera över den utan problem.

Det är så jag jobbar när jag rider!
Istället för att bråka så ser jag till att hästen stannar, tittar, och så går vi ett steg. Stannar, tittar osv. Nu är ju det oftast halvblod så de är ofta inte så vana vid det här utan när ägarna rider blir det ofta bråk och en massa onödigt tjaffs, men jag tycker bättre om den här metoden, då är det lugnt och fint och man slipper stressa upp sig så dant.
 
Sv: Sparka hästen.

Där vill jag oxå skilja på äkta rädsla och där hästen kanske har stått en dag, har en trots period eller liknande... är det inte äkta rädsla så säger jag bara "skärp te dig" och driver på, är hästen rädd på riktigt så brukar jag låta hästen stanna, och jag försöker vara så "laid back" som det bara går. Nåt som jag faktiskt börjar bli riktigt duktig med!

Så pass att när ena hästen hoppade runt i hovslagarens låda för att den inte ville sitta fast i snörena så satt jag helt enkelt kvar på min stol helt avslappnad och sa bara till hovslagaren att akta på sig.

3 sek senare så insåg damen att det inte var nån ide och hon hoppade framåt över lådan och stod sedan helt blickstilla när vi samlade ihop alla sömmen runt hennes fötter.

Nu låter det säkert som att jag inte bryr mig överhuvudtaget, men det gör jag. och att stressa upp sig i den situationen hade inte hjälpt varken hästen, mig eller min gravida hovslagare (som jag mest var bekymrad över ifall hon skulle komma ivägen).

Så när nåt händer så går jag oftast in i mig själv på nåt vänster och blir helt coollugn!
 
Sv: Sparka hästen.

Jo det är klart.
Men ofta märker man ju skillnaden ifall hästen håller på att krypa ur skinnet eller om den bara fjantar; "ååh :eek: en brun grästuss, den är jättefarlig!".
 
Sv: Sparka hästen.

Hästar har inte förmågan att "fjanta" sig. Grästussen kanske är tilltrampad, vilket gör att de hästar som är spejare kan bli väldigt rädda. Deras jobb är att fly för livet vid minsta fara. Vem vet om ett stort rovdjur precis plattat till tussen? Om hästen håller på så har den inte tillräckligt stor tilltro till dig för att lämna över spejar jobbet till dig.Du måste bevisa att du är en bättre spejare än vad den är.
 
Sv: Sparka hästen.

Ja eller så är det lite mycket överskottsenergi i hästen. Jag har en häst som är väldigt lättskrämd och bakrädd. Sedan har vi två andra som inte är alls rädda normalt sett, medan de när de vilat dagen innan till exempel plötsligt spritter och rycker till för minsta lilla. Tror verkligen de har personligheter, förmågan att skoja till det lite och passa på att överdriva om de har chansen och humöret för det.

De jälvas inte, det tror jag verkligen inte, men de har personligheter, fantasi och lekfullhet. Ser man ju om de ståt i boxen ett par timmar och man släpper dem i ridhuset eller ridbanan. De far inte runt och blåser upp sig för att de är rädda, utan för att det är roligt och för att de får. När jag rider ska de sköta sig, hoppa till eller titta till är ok, att fara runt och kasta sig iväg utan orsak är inte ok.

Även om det är lättare sagt än gjort för den bakrädda hästen... Jag går mkt med den och försöker få den trygg, och det har hjälpt mkt. Men när jag går med den ska den gå brevid mig. inte före, inte efter. Då är det jag som bestämmer.
 
Sv: Sparka hästen.

Jag har en häst som är ängslig och mycket uppmärksam på sin omgivning, åt henne kan jag inte säga att "sluta fjanta dig".
Men en av mina tidigare hästar var inte alls så, men som heidi maria också sa, kunde min häst vara lite skojjig av sig om den hade vilat.
Han var lika i hagen om han hade vilat, nästan sökte efter nånting att leka med och sprätta till för. Inte straffade jag honom om han "blev rädd" för nånting, jag bara suckade och manade honom framåt.

Inte tror jag hästar har förmågan att kunna jävlas som många säger, de kan ju inte tänka: idag orkar jag inte göra nånting, så nu jävlas jag med ryttaren så hon blir arg så åker vi hem igen.

men då min förra häst "blev rädd" var det mer som att han hade tänkt : woow! nånting häftigt!
 
Sv: Sparka hästen.

Hästar har inte förmågan att "fjanta" sig.

Det här har jag också fått lära mig. Men jag har svårt att få det att funka i min skalle så om någon känner för att förklara hur det kommer sig att:

När vi lämnar gården går vi alltid förbi en "passage" där det står två hästtransporter cirka två meter bredvid vägen på ena sidan och en traktor precis intill vägen på andra. I normalfallet går min häst helt obekymrat igenom där och kan också gärna stanna och försöka beta lite om det är grässäsong (ja det finns sådana tider, även om det är svårt att tro just nu...) men om han har stått någon dag extra så är han LIVRÄDD för transporterna och måste hoppa och skutta och jolla och gärna försöka vända och springa hem igen...

Jag kan inte komma ifrån att han fjantar sig lite då och bara vill testa om jag kommer att låta honom komma undan.

Någon som har en hållbar annan teori?
 
Sv: Sparka hästen.

Tror också de fjantar sig lite ibland:). Har samma erfarenheter jag med.

Men det har ju cokså en bakgrund i instinkter. En understimulerad häst måste ju träna på sina flyktinstinkter och hålla sig på alerten, så har den inte fått se nån "riktig" fara på ett tag så tror ja de hittar på en egen. Hlet plötsligt kan ett tomt hörn i ridhuset vara väääldigt läskigt.. :p Men då måste man ju säga ifrån eller distrahera med andra uppgifter, man kan inte acceptera att hästen beter sig på ett sätt som blir farligt för ryttaren liksom.
 
Sv: Sparka hästen.

Ja men det är klart, det är ett flyktdjur, och det kan vi inte ta ifrån dem. Fast jag tror nog att de kan fjanta sig också. Och spela på det faktum att vi inte är ledare eller kan säga till dem.
Och jag vill nog tycka att jag varit med om hästar som gjort det, speciellt när de har överskottsenergi eller om det blåser storm ute.
Kan säga att jag jobbar på att ta över spejarrollen från hästen jag rider just nu, men det är inte det lättaste när man rider hästen en eller två dagar i veckan och matte i princip uppmuntrar för det beteende den har. (dvs speja speja speja speja) Dock blir det mycket bättre så fort någon annan med annat psyke hoppar upp, men det är ändå lite kvar att kämpa med.
 

Liknande trådar

Hästhantering För 1 år sedan köpte jag en ny häst. Hon gick igenom besiktningen utan anmärkning och förra ägarna sålde henne pga att hon inte trivdes...
2 3
Svar
43
· Visningar
5 545
Senast: Badger
·
Hästhantering Jag har ett helt fantastiskt halvblodsto som alltid har fungerat med alla hästar hon gått med. Unga, gamla, stora som hus, småttingar...
Svar
5
· Visningar
2 580
Senast: Stereo
·
Hästvård Hej! Jag har ett sto som jag haft i 2år och har några bekymmer jag skulle vilja diskutera. Min häst är 5år gammal som under...
2
Svar
24
· Visningar
3 177
Senast: Ridinglady
·
Hästhantering Hej! Vill varna för lång och rörig text... Gör ett sista desperat försök att få någon hjälp. Vill börja med att säga att hästen i...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
13 198

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp