Problematisk
Trådstartare
Jag vet inte var jag ska börja. Jag vill inte riskera att någon ska känna sig uthängd så jag försöker skriva så generellt som möjligt. Exakt vad/hur/vem är inte det viktiga heller, utan frågan är mest, hur ska jag hantera det jag känner? Hur står man ut? Hur ska man tänka?
För en tid sedan såldes en av mina ponnyer. Den har därefter bytt hem flera gånger på kort tid, och nu har jag fått veta att den är till salu igen. Och det gör mig så fruktansvärt ledsen. Jag hade ponnyn i flera år, vi båda utvecklades enormt. Underbart snäll, lättsam, glad och trevlig ponny. Och därför gör det så ont att se att den bytt hem flera gånger redan och nu ska göra det igen. Den förtjänar (såklart) att komma till någon som älskar den och vill ha den. Senaste (nuvarande) hemmet lät så när jag pratade med dem, så jag vet inte vad som hänt som gör att de ska sälja igen efter så kort tid.
Ponnyn hade inga olater hos mig. Enda anledningen att den såldes var för att det var dags för storhäst. Och nu ångrar jag mig så fruktansvärt. Hade jag inte varit så egoistisk och sålt hade den varit kvar här och haft ett bra liv. Jag saknar den redan och det blir ju såklart inte bättre av det här. Jag vill bara att den ska få det BRA. Och inte behöva flytta runt, byta ägare och ryttare, få nya rutiner, nya kompisar, sen slitas upp igen...
Jag VET att jag inte kan göra något. Eller jo, det kan jag. Jag kan sälja hästen och köpa tillbaka ponnyn. Hjärtat säger att det är det rätta men hjärnan säger att det inte är det. Det är inte för att jag egentligen vill ha en ponny, utan för att jag har såna skuldkänslor mot den. Att det blev såhär. Det känns som mitt fel. Hade den hamnat i ett bra hem och fått stanna där hade jag inte viljat köpa tillbaka, inte för att jag inte älskar den (det gör jag!!) utan för att jag vet att det vore det bästa för oss båda i längden.
Men nu är det ju inte det bästa, inte för ponnyn. Och det här gnager i mig precis hela tiden. Jag har svikit min bästa vän och nu vill ingen ha den. Världens underbaraste ponny, jag kan verkligen inte förstå VAD som är problemet då jag aldrig märkt av något under våra år tillsammans. Och det gör att det känns ännu hemskare, har den lagt sig till med olater pga otrygghet? Har den blivit otrevlig i ridningen pga nya ryttare? Osv osv
Så här sitter jag, med otroliga skuldkänslor, en enorm saknad och sorg över hur det blivit. Jag ångrar mig och vill spola tillbaka tiden, få allt ogjort. Göra helt annorlunda. Men det går ju inte och jag måste sluta tänka så.Jag vet att vad jag borde göra är att inse att jag inte kan göra något, att det inte är min ponny längre, släppa det och gå vidare. Men jag KAN bara inte. Jag kan inte sluta tänka på den, sakna den och oroa mig för hur den har det nu och var den kommer hamna. Jag har gråtit till och från sedan jag fått reda på att den åter är till salu och jag får panikångestattacker då och då. Det är jobbigt att åka till stallet och vara i boxen den hade och veta att den står i någon annan box nu och kanske inte mår bra. Jag går in på nuvarande ägares facebook och tittar på bilder på ponnyn och de jobbiga känslorna får en knuff framåt. Det här är ju helt ohållbart, så här KAN det inte fortsätta.
Så vad gör jag?
Vad ska jag tänka? HUR ska jag tänka?
Hur står jag ut med de här känslorna?
Skuldkänslorna är såklart de värsta. Jag kan inte få bort dem, anledningarna till dem är ju som de är. Men hur hanterar jag det?
Går det att acceptera att någon man älskar inte har det så bra som den förtjänar?
Det hade inte varit såhär om jag inte sålt den, såklart, det vet jag. Och det är därför jag har såna skuldkänslor. Men samtidigt, logiskt, så fattar jag att man inte alltid kan ha kvar alla hästar hur mycket man än tycker om dem. Men hur accepterar man det?
Ja, helt enkelt... Hur ska jag stå ut och kunna gå vidare? Hur ska jag göra för att inte det här ska (fortsätta) ta över alla mina tankar? Hur gör jag för att se rationellt på det?
Förlåt för att det kanske är helt osammanhängande. Det är sent, jag är trött, jag har ångest, jag är ledsen.
För en tid sedan såldes en av mina ponnyer. Den har därefter bytt hem flera gånger på kort tid, och nu har jag fått veta att den är till salu igen. Och det gör mig så fruktansvärt ledsen. Jag hade ponnyn i flera år, vi båda utvecklades enormt. Underbart snäll, lättsam, glad och trevlig ponny. Och därför gör det så ont att se att den bytt hem flera gånger redan och nu ska göra det igen. Den förtjänar (såklart) att komma till någon som älskar den och vill ha den. Senaste (nuvarande) hemmet lät så när jag pratade med dem, så jag vet inte vad som hänt som gör att de ska sälja igen efter så kort tid.
Ponnyn hade inga olater hos mig. Enda anledningen att den såldes var för att det var dags för storhäst. Och nu ångrar jag mig så fruktansvärt. Hade jag inte varit så egoistisk och sålt hade den varit kvar här och haft ett bra liv. Jag saknar den redan och det blir ju såklart inte bättre av det här. Jag vill bara att den ska få det BRA. Och inte behöva flytta runt, byta ägare och ryttare, få nya rutiner, nya kompisar, sen slitas upp igen...
Jag VET att jag inte kan göra något. Eller jo, det kan jag. Jag kan sälja hästen och köpa tillbaka ponnyn. Hjärtat säger att det är det rätta men hjärnan säger att det inte är det. Det är inte för att jag egentligen vill ha en ponny, utan för att jag har såna skuldkänslor mot den. Att det blev såhär. Det känns som mitt fel. Hade den hamnat i ett bra hem och fått stanna där hade jag inte viljat köpa tillbaka, inte för att jag inte älskar den (det gör jag!!) utan för att jag vet att det vore det bästa för oss båda i längden.
Men nu är det ju inte det bästa, inte för ponnyn. Och det här gnager i mig precis hela tiden. Jag har svikit min bästa vän och nu vill ingen ha den. Världens underbaraste ponny, jag kan verkligen inte förstå VAD som är problemet då jag aldrig märkt av något under våra år tillsammans. Och det gör att det känns ännu hemskare, har den lagt sig till med olater pga otrygghet? Har den blivit otrevlig i ridningen pga nya ryttare? Osv osv
Så här sitter jag, med otroliga skuldkänslor, en enorm saknad och sorg över hur det blivit. Jag ångrar mig och vill spola tillbaka tiden, få allt ogjort. Göra helt annorlunda. Men det går ju inte och jag måste sluta tänka så.Jag vet att vad jag borde göra är att inse att jag inte kan göra något, att det inte är min ponny längre, släppa det och gå vidare. Men jag KAN bara inte. Jag kan inte sluta tänka på den, sakna den och oroa mig för hur den har det nu och var den kommer hamna. Jag har gråtit till och från sedan jag fått reda på att den åter är till salu och jag får panikångestattacker då och då. Det är jobbigt att åka till stallet och vara i boxen den hade och veta att den står i någon annan box nu och kanske inte mår bra. Jag går in på nuvarande ägares facebook och tittar på bilder på ponnyn och de jobbiga känslorna får en knuff framåt. Det här är ju helt ohållbart, så här KAN det inte fortsätta.
Så vad gör jag?
Vad ska jag tänka? HUR ska jag tänka?
Hur står jag ut med de här känslorna?
Skuldkänslorna är såklart de värsta. Jag kan inte få bort dem, anledningarna till dem är ju som de är. Men hur hanterar jag det?
Går det att acceptera att någon man älskar inte har det så bra som den förtjänar?
Det hade inte varit såhär om jag inte sålt den, såklart, det vet jag. Och det är därför jag har såna skuldkänslor. Men samtidigt, logiskt, så fattar jag att man inte alltid kan ha kvar alla hästar hur mycket man än tycker om dem. Men hur accepterar man det?
Ja, helt enkelt... Hur ska jag stå ut och kunna gå vidare? Hur ska jag göra för att inte det här ska (fortsätta) ta över alla mina tankar? Hur gör jag för att se rationellt på det?
Förlåt för att det kanske är helt osammanhängande. Det är sent, jag är trött, jag har ångest, jag är ledsen.
