Sömn med två barn

[Pellegnillot]

En månad kvar till BF och jag börjar bli väldigt nervös över det här med nattning och sömn med en treåring och en bebis.

Vi samsover nu med treåringen och jag lägger honom fem av sju dagar i veckan. När pappan ska lägga får jag "åka och jobba". Det är inte så poppis men det går. Överlag är läggningarna väldigt utdragna nu och tar ofta 1,5 timme både när jag och pappan lägger. Ska prova ljudbok härnäst, hoppas det kan vara lösningen...

Min erfarenhet av sömn med bebis är att bebisen vaknar var 45:e minut och ska amma. Det gick bra sist eftersom jag kunde sova på dagen när bebisen sov, men nu är det ju värre med en treåring hemma. Han går inte på förskola.

Jag ser framför mig att jag kommer vara helt slut och trött och less jämt. Jag funderar på det här med var vi ska sova, om jag och bebisen ska sova ensamma i ett rum för att alla kanske ska få bäst chans till sömn. Men det känns samtidigt lite illa att plötsligt sluta sova med treåringen för att vi fått en bebis, liksom sett ur hans perspektiv, men även för egen del. Att bebisen ska sova med oss alla i sängen känns lite nervöst, och trångt. Och man lär ju byta sida så att bebisen inte ligger åt samma håll hela tiden. Ja ni hör ju, jag är lite lost.

Hur gjorde ni, vad fungerade bäst för er? Vad tänkte ni i förväg och hur blev det sedan? Hur överlever man?

 

[Ainon]

Vi körde varannan natt ansvar för resp barn. Barnen i sina egna sängar (eget rum resp spjälsäng bredvid vår säng), vaknade den äldre gick storasysteransvarig förälder dit och även om bebisen vaknade länge eftersom man då kunde sova ostört med storasyster

Varannan natt blev det således några uppvak med lillebror och varannan natt tidig uppstigning med storasyster

 

[Tilly_85]

Kanske dela på er så pappan sover med stora barnet? Vi har delat på oss då jag sover med bebis iom amningen. Bedside crib, saknar ord på svenska, en spjälsäng med öppen sida till sängen kan bli bra sovplats till bebis, speciellt om stora ska sova med er. Sen vet man ju inte vad man får för bebis, vissa sover bra och länge från början andra knappt något alls man får väl ta det lite som det kommer och försöka sova när man kan. Är du ensam med båda på dagarna?

Tillägg, hur ser dagen ut för stora. Vilar hen på dagen?

 

[Pellegnillot]

Kanske dela på er så pappan sover med stora barnet? Vi har delat på oss då jag sover med bebis iom amningen. Bedside crib, saknar ord på svenska, en spjälsäng med öppen sida till sängen kan bli bra sovplats till bebis, speciellt om stora ska sova med er. Sen vet man ju inte vad man får för bebis, vissa sover bra och länge från början andra knappt något alls man får väl ta det lite som det kommer och försöka sova när man kan. Är du ensam med båda på dagarna?

Tillägg, hur ser dagen ut för stora. Vilar hen på dagen?

Ja han ska fortsätta sova med treåringen i så fall är tanken men jag vet inte, det är mig sonen vill ligga tätt intill och letar efter om han vaknar på morgonen t.ex. Vi köpte en bedside crib till förra gången men den användes aldrig. Har funderat på att skaffa en sådan igen, men hur fungerar en sådan med amningen? Sist så hade bebisen en favoritsida att ligga på så huvudet blev "snett" snabbt så vi fick ett himla sjå att försöka få ordning på det där under några veckor. Om man har bedside crib på ena sidan av sängen så borde det bli så att bebisen ligger åt ena hållet bara och ammar, eller? Kanske bara jag som inte får ihop det i mitt huvud hur man växlar.

Vi kommer vara båda hemma första 1,5 månaden men sedan blir jag själv om dagarna 7-16. Treåringen slutade sova på dagen för 1,5 år sedan så någon dagvila kan jag tyvärr inte testa att ta bort.

 

[Tilly_85]

Ja han ska fortsätta sova med treåringen i så fall är tanken men jag vet inte, det är mig sonen vill ligga tätt intill och letar efter om han vaknar på morgonen t.ex. Vi köpte en bedside crib till förra gången men den användes aldrig. Har funderat på att skaffa en sådan igen, men hur fungerar en sådan med amningen? Sist så hade bebisen en favoritsida att ligga på så huvudet blev "snett" snabbt så vi fick ett himla sjå att försöka få ordning på det där under några veckor. Om man har bedside crib på ena sidan av sängen så borde det bli så att bebisen ligger åt ena hållet bara och ammar, eller? Kanske bara jag som inte får ihop det i mitt huvud hur man växlar.

Vi kommer vara båda hemma första 1,5 månaden men sedan blir jag själv om dagarna 7-16. Treåringen slutade sova på dagen för 1,5 år sedan så någon dagvila kan jag tyvärr inte testa att ta bort.

Ah, typiskt med dagvilan. Vad gör ni nu på dagarna, blir han fysiskt trött? Våran som är ca lika gammal sover mkt bättre om hen får röra sig en del på dagarna. Har ni sovrum nära varandra, kanske det kan fungera om han får komma in till er när han vaknar på morgonen? Kan kanske bli lite bökigt en period men dom brukar vänja sig ganska bra till nya rutiner bara man är konsekvent och har tålamod med dom

Jag sitter och ammar, med ammekudde. Är noga med att byta sida varje gång jag ammar. När jag ammat färdigt hamnar bebisen tillbaka i sin säng och sover där. Har gjort så med båda våra. När dom blivit lite större kan dom ju vända sig själv (på huvudet) i sängen. Vill man kan man byta sida av sängen criben står på, men då måste en ju ha plats till det så klart.

 

[Guldaskig]

Jag sov ganska dåligt förra gången jag var gravid så vi delade på oss redan då för att jag skulle få en bra sömn. Så äldsta dottern (som fyllde två strax efter bebis ankomst) somnade i sin säng och jag och sambon somnade i vår säng. När dottern sedan vaknade på natten fick hon komma in till vår säng och då gick jag och la mig i hennes säng. Sen blev det naturligt att jag och bebis sov tillsammans när den kom och sambon och äldsta dottern sov ihop.

 

[BusBarro]

Vi delade på oss, jag sov med bebis i ett rum och pappa sov med sonen som var 2,5 år då.
Vi gör så fortfarande i perioder (bebis är 7 mån nu). Men oftast sover vi varannan natt i gästrummet och den andra sover med bebis. Det för att någon av oss ska få sova iaf.
Det var en stor omställning att bli förälder till 1 barn men att ha 2 barn är en större omställning tycker jag. Sömnbristen och orkeslösheten är ibland som tortyr

 

[Sofie.S]

Min man jobbade natt när jag var föräldraledig. 1,5 år mellan barnen och ingen barnomsorg. Jag fick helt enkelt anpassa min rytm efter barnens. Stora barnet sov 1,5 h och lilla sov 15-20 min i vagn. Den lilla har i princip aldrig sovit middag. Jag gick och la mig samtidigt som barnen när mannen var iväg på nattjobb.
Man hittar en rutin och rytm som får vardagen att fungera.

Jag nattade dem samtidigt. Stora i sin säng och lilla i vagnen medan jag satt i en fotölj. Lilla sov i spjälsäng bredvid sängen och stora kom in på natten och kröp upp i vår säng.

 

[soom]

Vår 4-åring brukar komma in på natten, så mitten av sängen är upptagen av henne, otänkbart att lägga en liten minibebis bredvid propellern. Bebis sover i spjälsäng ombyggd till bedside crib, än så länge i babynest. Så nära samsovning det går att komma utan att faktiskt samsova, för min bebis räcker det hittills iaf.

 

[zassoo]

Vi har samsovit med storasyster hela tiden. När jag började jobba sov jag ibland i gästsängen för att få sova ostört (delvis pga att dottern var väldigt klängig på mig innan). Under graviditeten fortsatte jag med det.

Så när lillebror kom var storasyster van att sova med pappan i vår 1,60-säng. Jag och lillebror sov ensamma på övervåningen första tiden, förutom när pappan jobbade natt. När lillebror var 2,5 månader köpte vi en 2,10-säng och sen dess sover vi allihop där. Det funkar bra hittills, lillebror nu 7 månader och storasyster 2,5 år.

Jag liggammar och byter inte sida men önskar att jag kunde det. För min egen skull, jag blir så stel av att ligga åt samma håll. Men nu när han är större kan jag ofta ligga på rygg emellanåt så det går bättre. Men ack så jag längtar efter att kunna sova som jag vill

Jag nattar båda själv emellanåt och det börjar bli lite knöligt. Hittills har det funkat att amma lillebror samtidigt som jag läser bok för storasyster. Men nu när han håller på och kryper omkring och härjar så känns det som att jag kanske behöver komma på ett nytt sätt

 

[Guldaskig]

Min man jobbade natt när jag var föräldraledig. 1,5 år mellan barnen och ingen barnomsorg. Jag fick helt enkelt anpassa min rytm efter barnens. Stora barnet sov 1,5 h och lilla sov 15-20 min i vagn. Den lilla har i princip aldrig sovit middag. Jag gick och la mig samtidigt som barnen när mannen var iväg på nattjobb.
Man hittar en rutin och rytm som får vardagen att fungera.

Jag nattade dem samtidigt. Stora i sin säng och lilla i vagnen medan jag satt i en fotölj. Lilla sov i spjälsäng bredvid sängen och stora kom in på natten och kröp upp i vår säng.

Bra poäng att ändra sin rytm till barnens. När vi fick vårt första barn jobbade sambon borta en hel del flera veckor, då gick jag och la mig tidigt på kvällen för att få ihop fler timmars sömn.

 

[Imogen]

Vi delade också på oss. Jag sov med bebis och maken med storebror. (Och även samma sak när vi fick tredje barnet)

Angående långa nattningar så var vår lösning på det att gå kvällspromenader och låta barnen somna i vagnen. Vi fortsatte med det långt efter att det behövdes rent nattningsmässigt eftersom alla inblandade föredrog det. Vår sjuåring kan fortfarande prata om hur mysigt det var att somna på promenad. (Vi slutade när han var ca 5 och inte fick plats i cykelvagnen bekvämt längre)

 

[SaraXX]

Jag var själv rätt mycket när tvåan var bäbis, pga orsaker. Det var vidrigt bitvis, sån sömnbrist önskar jag ingen, och uppgivenheten när de väckte varandra om vartannat vid läggningen. Stora, då 3 år, gick 15h så fort värsta RS-säsongen var över och det var min räddning. Jag fick till och med utökade timmar på förskolan en vända för att rektorn såg att jag höll på att krascha. Då kunde jag slumra en stund tillsammans med bebisen några dagar i veckan åtminstone, och stora kunde leka av sig med kompisar.

Det gick ju. Allt går när man måste. Glöm inte stora bara, även pappan kan ju ta hand om bebisen. Storasyskonet är viktigare tycker jag, hela hens relation till sitt småsyskon kan ju påverkas om hen känner sig bortprioriterad av mamma (eller pappa).

 

[Kilauea]

Storebror var 2,5 när lillasyster kom och han samsov med oss då. Vi fortsatte med det. Han i mitten, jag och pappan på varsin sida och så lillasyster på min utsida (med en spjälsäng med borttagen långsida som fallskydd. Fungerade utmärkt, storebror fick fortsätta med sin trygghet i samsovning och jag kunde lätt liggamma lillasyster på nätterna.

Tur i oturen för oss föddes lillasyster under corona, så pappan fick jobba hemifrån hennes första 10 månader. Hans arbete innebär att han inte behöver sitta fast vid datorn 8 timmar i sträcka, så han kunde som tur var avlasta mig lite dagtid. Dessutom fick storebror fortsätta med 15 timmar/vecka hos dagmamman när lillasyster var nån månad.

Vi samsover fortfarande, allihop.

Man hittar sina rutiner, man får det att fungera och man överlever. Men hormonerna kan ju löpa amok i början så allt känns hopplöst.

 

[Kilauea]

Glöm inte stora bara, även pappan kan ju ta hand om bebisen. Storasyskonet är viktigare tycker jag, hela hens relation till sitt småsyskon kan ju påverkas om hen känner sig bortprioriterad av mamma (eller pappa).

Håller helt med om detta.

Pappa fick ta lillasyster så åkte jag och storebror till biblioteket tex. Eller bara kunde läsa en bok själva.

Jag läste rätt mycket för storebror när jag ammade, för att han också skulle få sitta nära då.

 

[Pellegnillot]

Ah, typiskt med dagvilan. Vad gör ni nu på dagarna, blir han fysiskt trött? Våran som är ca lika gammal sover mkt bättre om hen får röra sig en del på dagarna. Har ni sovrum nära varandra, kanske det kan fungera om han får komma in till er när han vaknar på morgonen? Kan kanske bli lite bökigt en period men dom brukar vänja sig ganska bra till nya rutiner bara man är konsekvent och har tålamod med dom

Jag sitter och ammar, med ammekudde. Är noga med att byta sida varje gång jag ammar. När jag ammat färdigt hamnar bebisen tillbaka i sin säng och sover där. Har gjort så med båda våra. När dom blivit lite större kan dom ju vända sig själv (på huvudet) i sängen. Vill man kan man byta sida av sängen criben står på, men då måste en ju ha plats till det så klart.

Vi är ute mycket men det blir inte att vi gör så mycket utflykter typ ut i skogen eftersom jag inte orkar bära honom nu när han inte orkar gå längre. Så vi är mest i trädgården och grejar. Borde kanske fundera ut något för att få ur mer spring i benen! Ja det är sant, det kanske kan fungera bra om han kommer in till oss på morgonen bara. Värt att prova om det kan fungera!

Aaaah, man kan ju SITTA och amma även på natten. Jag liggammade bara sist. Ungen somnade med tutten i munnen och vaknade så fort jag rörde på mig så jag låg där jag låg, bara. Ska försöka få till den här gången att faktiskt kunna flytta bebisen efter att den somnat, det vore ju himla händigt.

Vi delade på oss, jag sov med bebis i ett rum och pappa sov med sonen som var 2,5 år då.
Vi gör så fortfarande i perioder (bebis är 7 mån nu). Men oftast sover vi varannan natt i gästrummet och den andra sover med bebis. Det för att någon av oss ska få sova iaf.
Det var en stor omställning att bli förälder till 1 barn men att ha 2 barn är en större omställning tycker jag. Sömnbristen och orkeslösheten är ibland som tortyr

Det är det jag också känner lite nu i förskott. Hur får man ihop livet med en bebis OCH EN TREÅRING!? Med "bara" en bebis så kunde liksom det mesta kretsa kring den. Nu ser jag typ domedagen framför mig. Jag är dessutom så väldigt dålig på att hantera sömnbrist...

Min man jobbade natt när jag var föräldraledig. 1,5 år mellan barnen och ingen barnomsorg. Jag fick helt enkelt anpassa min rytm efter barnens. Stora barnet sov 1,5 h och lilla sov 15-20 min i vagn. Den lilla har i princip aldrig sovit middag. Jag gick och la mig samtidigt som barnen när mannen var iväg på nattjobb.
Man hittar en rutin och rytm som får vardagen att fungera.

Jag nattade dem samtidigt. Stora i sin säng och lilla i vagnen medan jag satt i en fotölj. Lilla sov i spjälsäng bredvid sängen och stora kom in på natten och kröp upp i vår säng.

Folk som ensamma kan natta två barn samtidigt måste ju vara någon sorts superhjältar. Begriper inte hur det är möjligt. Och tack för lite pepp, jag kan behöva det känner jag just nu.

Vi har samsovit med storasyster hela tiden. När jag började jobba sov jag ibland i gästsängen för att få sova ostört (delvis pga att dottern var väldigt klängig på mig innan). Under graviditeten fortsatte jag med det.

Så när lillebror kom var storasyster van att sova med pappan i vår 1,60-säng. Jag och lillebror sov ensamma på övervåningen första tiden, förutom när pappan jobbade natt. När lillebror var 2,5 månader köpte vi en 2,10-säng och sen dess sover vi allihop där. Det funkar bra hittills, lillebror nu 7 månader och storasyster 2,5 år.

Jag liggammar och byter inte sida men önskar att jag kunde det. För min egen skull, jag blir så stel av att ligga åt samma håll. Men nu när han är större kan jag ofta ligga på rygg emellanåt så det går bättre. Men ack så jag längtar efter att kunna sova som jag vill

Jag nattar båda själv emellanåt och det börjar bli lite knöligt. Hittills har det funkat att amma lillebror samtidigt som jag läser bok för storasyster. Men nu när han håller på och kryper omkring och härjar så känns det som att jag kanske behöver komma på ett nytt sätt

Tänkte inför förra förlossningen hur skönt det kommer att bli för "snart kan jag ligga på mage igen!!" Jo tjenare. Kunde inte ens rulla över från sida till rygg utan att ungen vaknade, och dessutom var det två stenhårda, stora bröst ivägen de oerhört få tillfällena jag lyckades försöka ligga på mage. Minns också att jag hade väääldigt ont i ena axeln när jag liggammade. Hur man lyckas natta två samtidigt övergår mitt förstånd, det låter helt otroligt!

Vi delade också på oss. Jag sov med bebis och maken med storebror. (Och även samma sak när vi fick tredje barnet)

Angående långa nattningar så var vår lösning på det att gå kvällspromenader och låta barnen somna i vagnen. Vi fortsatte med det långt efter att det behövdes rent nattningsmässigt eftersom alla inblandade föredrog det. Vår sjuåring kan fortfarande prata om hur mysigt det var att somna på promenad. (Vi slutade när han var ca 5 och inte fick plats i cykelvagnen bekvämt längre)

Kanske är det värt att prova nu. Han har i princip aldrig sovit i vagn tidigare men han kanske skulle gilla det nu! Ja det låter väldigt mysigt!

Jag var själv rätt mycket när tvåan var bäbis, pga orsaker. Det var vidrigt bitvis, sån sömnbrist önskar jag ingen, och uppgivenheten när de väckte varandra om vartannat vid läggningen. Stora, då 3 år, gick 15h så fort värsta RS-säsongen var över och det var min räddning. Jag fick till och med utökade timmar på förskolan en vända för att rektorn såg att jag höll på att krascha. Då kunde jag slumra en stund tillsammans med bebisen några dagar i veckan åtminstone, och stora kunde leka av sig med kompisar.

Det gick ju. Allt går när man måste. Glöm inte stora bara, även pappan kan ju ta hand om bebisen. Storasyskonet är viktigare tycker jag, hela hens relation till sitt småsyskon kan ju påverkas om hen känner sig bortprioriterad av mamma (eller pappa).

Åh, det låter otroligt tufft. Det här med att de väcker varandra vid läggning, vilken frustration alltså... Jag kommer definitivt tänka på att försöka få det så normalt som det bara går med storasyskonet när bebisen kommit. Jag är inställd på att det kanske blir en lite tuff tid nu framöver för honom, ska försöka "tona ner" bebisen lite. Och även försöka få omgivningen att göra detsamma.

 

[Manji]

En månad kvar till BF och jag börjar bli väldigt nervös över det här med nattning och sömn med en treåring och en bebis.

Vi samsover nu med treåringen och jag lägger honom fem av sju dagar i veckan. När pappan ska lägga får jag "åka och jobba". Det är inte så poppis men det går. Överlag är läggningarna väldigt utdragna nu och tar ofta 1,5 timme både när jag och pappan lägger. Ska prova ljudbok härnäst, hoppas det kan vara lösningen...

Min erfarenhet av sömn med bebis är att bebisen vaknar var 45:e minut och ska amma. Det gick bra sist eftersom jag kunde sova på dagen när bebisen sov, men nu är det ju värre med en treåring hemma. Han går inte på förskola.

Jag ser framför mig att jag kommer vara helt slut och trött och less jämt. Jag funderar på det här med var vi ska sova, om jag och bebisen ska sova ensamma i ett rum för att alla kanske ska få bäst chans till sömn. Men det känns samtidigt lite illa att plötsligt sluta sova med treåringen för att vi fått en bebis, liksom sett ur hans perspektiv, men även för egen del. Att bebisen ska sova med oss alla i sängen känns lite nervöst, och trångt. Och man lär ju byta sida så att bebisen inte ligger åt samma håll hela tiden. Ja ni hör ju, jag är lite lost.

Hur gjorde ni, vad fungerade bäst för er? Vad tänkte ni i förväg och hur blev det sedan? Hur överlever man?

Vi samsover men har bytt platser lite då och då för att hitta något som funkar. Jag och bebisen sover i en 120 cm säng som sitter fast i våran 160 cm. Närmast oss sover pappan, sen äldre barnet. Har tryckt fast kuddar m.m under madrassen på hennes sida så hon inte rullar iväg. Jag är helt för samsovning men inte med småbarn bredvid bebis, småbarn sover för vilt och jag är i alla fall för van vid hennes rörelser för att reagera nattetid.

I början sov bebis i stort sett bara dagtid, nätterna gick åt att amma och knorrar pga omogna tarmar. Tungt ja, men "this too shall pass". Just då sov jag och bebisen ensamma i annat rum för att jag iaf skulle få sova en timme innan pappan stack till jobbet. Men koffeintabletter är billigt, om jag säger så...

Nu sover båda bra på nätterna, bebisen vaknar mellan 2-3 ggr natt och nätterna han knorrar är få. Men han är också bara två månader så imorgon kan vi ju ha en ny nattrutin...

Nattningarna går bra men då strular det ju inget med äldre barnet. Hon sover inget på dagen och är rätt slut på kvällarna. Tar ca 20-30 min att natta, läser bok medan jag ammar så är bebisen tyst.

Jag är glatt överraskad av hur lätt det gick att gå över till två barn.

 

[Lingon]

Ja han ska fortsätta sova med treåringen i så fall är tanken men jag vet inte, det är mig sonen vill ligga tätt intill och letar efter om han vaknar på morgonen t.ex. Vi köpte en bedside crib till förra gången men den användes aldrig. Har funderat på att skaffa en sådan igen, men hur fungerar en sådan med amningen? Sist så hade bebisen en favoritsida att ligga på så huvudet blev "snett" snabbt så vi fick ett himla sjå att försöka få ordning på det där under några veckor. Om man har bedside crib på ena sidan av sängen så borde det bli så att bebisen ligger åt ena hållet bara och ammar, eller? Kanske bara jag som inte får ihop det i mitt huvud hur man växlar.

Vi kommer vara båda hemma första 1,5 månaden men sedan blir jag själv om dagarna 7-16. Treåringen slutade sova på dagen för 1,5 år sedan så någon dagvila kan jag tyvärr inte testa att ta bort.

Det känns som att pappan får steppa upp lite med relationen till treåringen. Att bebisen är mer knuten till mamman går inte alltid att undvika om man ammar. Men en 3-åring är så stor att där ska pappan ha hunnit bygga upp en nära relation oavsett hur mycket hen satt ihop med mamman under amningen. Det där är nåt pappan får lösa tycker jag. Han får helt enkelt göra något så att treåringen är lika nöjd med honom som med dig.

 

[Pellegnillot]

Det känns som att pappan får steppa upp lite med relationen till treåringen. Att bebisen är mer knuten till mamman går inte alltid att undvika om man ammar. Men en 3-åring är så stor att där ska pappan ha hunnit bygga upp en nära relation oavsett hur mycket hen satt ihop med mamman under amningen. Det där är nåt pappan får lösa tycker jag. Han får helt enkelt göra något så att treåringen är lika nöjd med honom som med dig.

De har en nära relation men det är jag som varit mest hemma med honom, är den som ligger bredvid honom 95 % av gångerna när han vaknar eftersom pappan åkt till jobbet etc så det känns inte så konstigt att det är jag som är anknytningsperson nr 1. Pappan är lite och nosar på den berömda väggen just nu så det är därför han han färre läggningar än mig t.ex, trots att det vore bra som förberedelse inför bebisen om han tog fler. Vi får göra så gott vi kan med det vi har.



Jag funderar på babynest. Vi hade inget sådant senast men det kanske kan underlätta nu? Men går det ens att amma med bebisen i ett sådant eller är kanterna för höga? Tänker att det kanske vore smidigt om bebisen kunde somna i ett sådant så man enklare kan skjuta runt alltihop lite. Så jobbigt det här med att inte veta vad som kommer att komma till användning och inte.

 

[Imogen]

Jag funderar på babynest. Vi hade inget sådant senast men det kanske kan underlätta nu? Men går det ens att amma med bebisen i ett sådant eller är kanterna för höga? Tänker att det kanske vore smidigt om bebisen kunde somna i ett sådant så man enklare kan skjuta runt alltihop lite. Så jobbigt det här med att inte veta vad som kommer att komma till användning och inte.

Ja det går! Men hur enkelt/bekvämt det är beror lite på din egen anatomi. Ju större bröst desto enklare typ