Sommarföräldrar 2017

[Rhinos]

Vi har det bra. E växer och blir alltmer rörlig. Nya favoriten verkar vara att pilla loss andningsmasken. Hon är vaken mer nu och orkar ligga och titta på omgivningen i minst 30 minuter, i början var det bara någon minut i taget.

Jag längtar hem och är innerligt trött på de i rummet brevid som vi delar toalett med. Jag har torkat kiss/bajs från toalettringen 3ggr efter dem och när de duschat igår var det vatten över hela golvet.

Skönt att höra att det går framåt för er . Förstår verkligen att ni vill hem, framförallt med tanke på era slarviga grannar. Delar man toalett får man ju se till att lämna den i bra skick.

 

[Thalbaz]

Här var det snabba ryck. Vi kommer att få åka "hem" om ett par timmar.

 

[hvala]

Här var det snabba ryck. Vi kommer att få åka "hem" om ett par timmar.

Wow vad härligt!
Blir det hemsjukvård nu?

 

[hvala]

Någon som minns från vilken vecka man tillhör förlossningen istället för gyn? Inte för att jag har behov av endera just nu, är bara nyfiken. Det känns som en milstolpe

Jag är i v 22+3 nu. Tiden bara skenar.

 

[Imogen]

Någon som minns från vilken vecka man tillhör förlossningen istället för gyn? Inte för att jag har behov av endera just nu, är bara nyfiken. Det känns som en milstolpe

Jag är i v 22+3 nu. Tiden bara skenar.

Från 22+0

 

[Thalbaz]

Wow vad härligt!
Blir det hemsjukvård nu?

Nej, men vi har bytt till det sjukhuset som ligger närmast. Nu har vi 15 min hem istället för 45 min när man behöver hämta grejer och sånt, och viktgast av allt, ca 15 min till stallet.

Här hör man till FL när man gjort RUL.

 

[MalanMjöl]

Hur går det för @MalanMjöl med insulinet?

Och hur har @Thalbaz med familj det?

Det går OK, känner mig som en levande nåldyna och har lite blåmärken här och var på lår/mage samt ömma fingertoppar men blodsockret har stabiliserat sig inom normalområdet och jag har kunnat slappna av lite mer med maten. Tom unnat mig lite glass i helgen.
Motion är toppen för att hålla blodsockret nere utan att öka insulindosen har jag märkt så är skönt att jag fortfarande kan rida lite lätt och träna lätt på gymmet...

Ett av blodproven visade inga tecken på utveckling av diabetes men de kunde inte vara 100 % säkra innan de hade svar på alla proverna så är fortfarande lite nervös över det.
Blir spännande att se om hon följer kurvan och inte har växt för mycket vid nästa ultraljud d. 24/4. Själv tycker jag magen börjar bli enorm nu (går in i v. 32 imorgon).

@Thalbaz - så skönt att ni får flytta "hem"!!

@Fritidsryttare och @Omega jag hade också ganska ospecifika smärtor i magen/huden för 1-2 månader sedan, det är bättre nu, men nu ömmar typ ligament/magmuskler istället!

 

[cirkus]

Nej, men vi har bytt till det sjukhuset som ligger närmast. Nu har vi 15 min hem istället för 45 min när man behöver hämta grejer och sånt, och viktgast av allt, ca 15 min till stallet.

Här hör man till FL när man gjort RUL.

Hur länge kommer det dröja innan hemgång på riktigt?
Brukar man vänta tills bebin är på BF? eller är det ngn särskild vikt?
Om det inte tillstöter komplikationer alltså.

Hur får er bebis mat? sondas hon eller matar ni med flaska/försöker amma?

 

[Omega]

Nä, det hjälpte ytterst marginellt när sambon smörjde igår kväll men det blev iallafall lite bättre när jag la mig ner. Angående magontet så har jag nog något snarlikt, det spänner och det drar och det gör ont på alla möjliga ställen under en dag. Det är ingen konstant smärta förutom när det känns som att jag ska spricka, utan det ändrar sig lite från gång till gång, men det är sällan jag känner mig helt besvärsfri nu för tiden. Är det inte magen så är det ryggen som gör ont.

Jag vet hur det känns, antingen är det magen eller så ryggen eller så fogarna här. Men man får väl försöka tänka positivt, det finns de som haft det värre (klen tröst när det är som värst men..)

Sån "smärta" har jag också.. Hade det sist med, tror det är när livnodern växer, allt i magen ska flytta på sig..
Men jag skulle ändå ta upp det med BM. För säkerhets skull..

Ja, jag får ta upp det med BM på tisdag. Skönt att veta att man inte är ensam om det (även om det är tråkigt att du också har ont förstås!), då kanske det inte är så hemskt ovanligt/farligt i alla fall!

 

[Omega]

Var på andra träffen av vår förberedelsekurs igår. Den hölls av en barnmorska från BB och man fick också en rundvandring inne på BB. Så läskigt!
Vet inte riktigt varför jag kände så, det var ändå en väldigt bra träff och skönt att få se stället på förhand, det känns jätteskönt att inte komma till ett helt okänt ställe sen. Det blev bara så verkligt på något sätt.. Har inte alls oroat mig för förlossningen, men igår blev det verkligen tydligt att det kommer göra ont liksom Det förstod jag naturligtvis innan, och barnmorskan uttryckte sig inte alls dumt på något sätt utan pratade om olika smärtlindring och att vi är skapta för att föda barn så vi klarar smärtan osv, men kändes ändå rätt.. ja, läskigt. Kanske just eftersom att det förlossningsrummet vi fick besöka är det 50% chans att jag kommer att föda i sen, då det bara finns två sådana rum här (liten ort). Helt plötsligt kändes allt så nära och jag fick upp massor av bilder i huvudet på hur jag kommer att ligga i just den sängen och ha ont och sådant. Det som också kändes lite jobbigt var att hon berättade att de renoverar halva avdelningen just nu, så hela BB är bara hälften så stort som i vanliga fall och kommer vara ett bra tag framöver, så det hinner inte bli klart innan jag ska föda. Finns inget dagrum t ex, för det måste de ha som kontor, man kommer att få äta inne på sitt rum då det inte finns matsal i nuläget, det finns bara en ingång till BB och den måste vara fri för personal och de kvinnor som kommer in och ska föda så besökstiderna är indragna så man kommer inte få ta emot någon förutom ev äldre syskon där. Hon nämnde också att det verkar vara en babyboom just i juni så det kan hända att man måste dela rum (inte så vanligt här då det är en så pass liten ort) och att i så fall får pappan inte stanna. Just den delen tycker jag känns jättejobbig

Nu blev det lite långt och lite klagomål, men kände att jag behövde skriva ner mina tankar efter träffen. Det känns ändå bra att ha varit dit, men önskar att det inte var renoveringar osv just nu..

 

[Thalbaz]

Hur länge kommer det dröja innan hemgång på riktigt?
Brukar man vänta tills bebin är på BF? eller är det ngn särskild vikt?
Om det inte tillstöter komplikationer alltså.

Hur får er bebis mat? sondas hon eller matar ni med flaska/försöker amma?

Vi blir väl kvar tills hon klarar sig utan andningsstöd i alla fall, då blir det nog hemvård. Jag antar att vi kommer att vara inskrivna till BF. Läkarna pratade om att hon nog kommer behöva andningsstöd i någon månad till. Nu får hon mat via sond, hon fixar att amma än. De klarar inte att suga, svälja och andas samtidigt när de är så pass små. Hon har testat att snutta lite men får inte ut något än, munnen är lite liten för att få ordentligt tag. Hon övar högljutt med nappen istället.

 

[cirkus]

Vi blir väl kvar tills hon klarar sig utan andningsstöd i alla fall, då blir det nog hemvård. Jag antar att vi kommer att vara inskrivna till BF. Läkarna pratade om att hon nog kommer behöva andningsstöd i någon månad till. Nu får hon mat via sond, hon fixar att amma än. De klarar inte att suga, svälja och andas samtidigt när de är så pass små. Hon har testat att snutta lite men får inte ut något än, munnen är lite liten för att få ordentligt tag. Hon övar högljutt med nappen istället.

Tack för svar.
Jag är nyfiken eftersom en person i min närhet fått ett mycket prematurt barn och jag är intresserad av de olika stegen. Jag tror att deras bebis är så liten att hen inte kommit ur kuvösen så de har nog knappt fått hålla henom än

 

[cirkus]

Vi blir väl kvar tills hon klarar sig utan andningsstöd i alla fall, då blir det nog hemvård. Jag antar att vi kommer att vara inskrivna till BF. Läkarna pratade om att hon nog kommer behöva andningsstöd i någon månad till. Nu får hon mat via sond, hon fixar att amma än. De klarar inte att suga, svälja och andas samtidigt när de är så pass små. Hon har testat att snutta lite men får inte ut något än, munnen är lite liten för att få ordentligt tag. Hon övar högljutt med nappen istället.

Jag fick just en bild på bebis hos sin mamma - och jag blev alldeles blöt i ögonen.

 

[Thalbaz]

Tack för svar.
Jag är nyfiken eftersom en person i min närhet fått ett mycket prematurt barn och jag är intresserad av de olika stegen. Jag tror att deras bebis är så liten att hen inte kommit ur kuvösen så de har nog knappt fått hålla henom än

Ok. Det kanske är olika från barn till barn men vi uppmuntrades att ha henne hos oss hud mot hud, sk känguruvård, utanför kuvösen så mycket som möjligt. Redan första eller andra dagen efter hon föddes pratade de om att vi kunde ha henne ute. Dock blev det väldigt mycket för henne med provtagning mm så vi hade henne ute första gången när hon var 3 dagar gammal och sedan har hon varit ute nästan varje dag.

 

[cirkus]

Ok. Det kanske är olika från barn till barn men vi uppmuntrades att ha henne hos oss hud mot hud, sk känguruvård, utanför kuvösen så mycket som möjligt. Redan första eller andra dagen efter hon föddes pratade de om att vi kunde ha henne ute. Dock blev det väldigt mycket för henne med provtagning mm så vi hade henne ute första gången när hon var 3 dagar gammal och sedan har hon varit ute nästan varje dag.

Den här lilla bebin var så extremt liten och tidigt född (v. 24+x dagar) att jag trodde inte man gjorde så - men glädjande nog hade jag fel

 

[Fritidsryttare]

Var på andra träffen av vår förberedelsekurs igår. Den hölls av en barnmorska från BB och man fick också en rundvandring inne på BB. Så läskigt!
Vet inte riktigt varför jag kände så, det var ändå en väldigt bra träff och skönt att få se stället på förhand, det känns jätteskönt att inte komma till ett helt okänt ställe sen. Det blev bara så verkligt på något sätt.. Har inte alls oroat mig för förlossningen, men igår blev det verkligen tydligt att det kommer göra ont liksom Det förstod jag naturligtvis innan, och barnmorskan uttryckte sig inte alls dumt på något sätt utan pratade om olika smärtlindring och att vi är skapta för att föda barn så vi klarar smärtan osv, men kändes ändå rätt.. ja, läskigt. Kanske just eftersom att det förlossningsrummet vi fick besöka är det 50% chans att jag kommer att föda i sen, då det bara finns två sådana rum här (liten ort). Helt plötsligt kändes allt så nära och jag fick upp massor av bilder i huvudet på hur jag kommer att ligga i just den sängen och ha ont och sådant. Det som också kändes lite jobbigt var att hon berättade att de renoverar halva avdelningen just nu, så hela BB är bara hälften så stort som i vanliga fall och kommer vara ett bra tag framöver, så det hinner inte bli klart innan jag ska föda. Finns inget dagrum t ex, för det måste de ha som kontor, man kommer att få äta inne på sitt rum då det inte finns matsal i nuläget, det finns bara en ingång till BB och den måste vara fri för personal och de kvinnor som kommer in och ska föda så besökstiderna är indragna så man kommer inte få ta emot någon förutom ev äldre syskon där. Hon nämnde också att det verkar vara en babyboom just i juni så det kan hända att man måste dela rum (inte så vanligt här då det är en så pass liten ort) och att i så fall får pappan inte stanna. Just den delen tycker jag känns jättejobbig

Nu blev det lite långt och lite klagomål, men kände att jag behövde skriva ner mina tankar efter träffen. Det känns ändå bra att ha varit dit, men önskar att det inte var renoveringar osv just nu..

Jag känner väl igen mig i dina känslor inför förlossningen. Har också börjat inse att det inte finns nån "utväg" eller vad man ska säga utan att det nog faktiskt blir en bebis i sommar. Panikkänslor ligger rätt nära till hands i mitt fall (hur ska jag klara detta, kommer jag ens tycka om min bebis, jag är inte gjord för att vara mamma osv osv), men jag tänker att det kanske är hormonellt och ganska normalt när graviditeten börjar bli mer påtaglig? Fram tills nu har allt varit ganska abstrakt liksom.

 

[Omega]

Jag känner väl igen mig i dina känslor inför förlossningen. Har också börjat inse att det inte finns nån "utväg" eller vad man ska säga utan att det nog faktiskt blir en bebis i sommar. Panikkänslor ligger rätt nära till hands i mitt fall (hur ska jag klara detta, kommer jag ens tycka om min bebis, jag är inte gjord för att vara mamma osv osv), men jag tänker att det kanske är hormonellt och ganska normalt när graviditeten börjar bli mer påtaglig? Fram tills nu har allt varit ganska abstrakt liksom.

Det var nog det som slog mig också igår, att det liksom inte bara är att vara gravid och så småningom ha en bebis att ta hand om, utan den där lilla detaljen att man ju faktiskt ska föda bebisen också och att det inte finns någon "utväg" där. Har förstås tänkt på förlossningen förut, men nu blev då så otroligt svart på vitt. På nåt sätt har jag nog tänkt på tiden hemma innan förlossningen riktigt sätter igång och så själva stadiet när bebisen ska ut. Igår blev det tydligt att det lär kunna bli rätt många timmar däremellan när man har ont och oroar sig osv, man kanske är på plats på BB, personal kommer och går, sjukhusmiljön.. Ja, allt sånt. Den tiden skrämmer mig.

Tror det du beskriver om att fundera kring hur man ska klara det, om man kommer tycka om sin bebis och huruvida man passar som mamma eller ej är helt naturliga funderingar/känslor. I början tänkte jag mycket på hur jag skulle klara att vara förälder, har aldrig sett det som självklart att skaffa barn och är inte direkt barnkär i allmänhet. Har faktiskt lyckats släppa dessa tankar helt nu. Har dock också haft den där oron kring att inte tycka om mitt barn genast. Jag älskar redan mitt barn så oerhört mycket, men tänk så blir det inte så när hen väl är här? Sånt man oroar sig för av någon konstig anledning. Skulle känna mig som världens sämsta människa. Samtidigt är jag ju medveten om att det inte bara är rosa fluff och att det faktiskt kan ta tid, det är inte onormalt att inte få översvallande känslor i samma sekund barnet föds. Jag är ändå rädd för detta, vill liksom ha det där känslosvallet.
Oj, blev lite långt, men sammanfattningsvis kan jag iaf säga att jag förstår vad du menar! Tror att det är naturliga funderingar många går igenom under en graviditet, och tankarna blir väl mer och mer påtagliga när det börjar närma sig..

 

[Ray]

Vi blir väl kvar tills hon klarar sig utan andningsstöd i alla fall, då blir det nog hemvård. Jag antar att vi kommer att vara inskrivna till BF. Läkarna pratade om att hon nog kommer behöva andningsstöd i någon månad till. Nu får hon mat via sond, hon fixar att amma än. De klarar inte att suga, svälja och andas samtidigt när de är så pass små. Hon har testat att snutta lite men får inte ut något än, munnen är lite liten för att få ordentligt tag. Hon övar högljutt med nappen istället.

Vad härligt att höra att det går så bra! Fantastiskt verkligen

 

[MalanMjöl]

Det går OK, känner mig som en levande nåldyna och har lite blåmärken här och var på lår/mage samt ömma fingertoppar men blodsockret har stabiliserat sig inom normalområdet och jag har kunnat slappna av lite mer med maten. Tom unnat mig lite glass i helgen.
Motion är toppen för att hålla blodsockret nere utan att öka insulindosen har jag märkt så är skönt att jag fortfarande kan rida lite lätt och träna lätt på gymmet...

Ett av blodproven visade inga tecken på utveckling av diabetes men de kunde inte vara 100 % säkra innan de hade svar på alla proverna så är fortfarande lite nervös över det.
Blir spännande att se om hon följer kurvan och inte har växt för mycket vid nästa ultraljud d. 24/4. Själv tycker jag magen börjar bli enorm nu (går in i v. 32 imorgon).

@Thalbaz - så skönt att ni får flytta "hem"!!

@Fritidsryttare och @Omega jag hade också ganska ospecifika smärtor i magen/huden för 1-2 månader sedan, det är bättre nu, men nu ömmar typ ligament/magmuskler istället!

Det där skulle jag aldrig ha skrivit, note to my self- vitt hembakat hamburgarebröd får blodsockret till att stiga kraftigt... Lite berg och dalbana idag men nya tag imorgon. Hästfri idag så har varit nere på gymmet och stått 20 min intervaller på crosstrainern och tränat armar lite lätt, lagom mör i kroppen nu!

 

[Omega]

Jag är helt slut i både kropp och knopp! Kan det inte bara få vara lugnt kring hästen ett tag?! I princip aldrig varit skadad men nu när jag är gravid och har noll ork och energi att lösa problemen då kommer det minsann Han var lite varm i ben/hov igår, men imorse var han som vanligt. Fick film av stallägaren vid lunch idag och då kunde han knappt gå.. Så nu har jag spenderat hela eftermiddagen och kvällen i stallet, hann inte hem och byta om så har suttit i mina kalla arbetskläder och skor och frusit och kroppen mår inte jättebra efter att ha böjt sig och lindat osv. Fick i alla fall ut min fantastiska hovslagare och vi gissar nu på hovböld. Gah, blir tokig snart!