Här rullar det på, dagarna försvinner snabbt! Nästa vecka fyller hon 5 månader (eller eg 4), och det känns som det händer saker varje dag Jag älskar att vara med henne och se henne hela tiden
Med allt det andra är det inte bättre, vi går i parrådgivning och ska dit igen för andra gången nästa vecka. Vi kom ingen direkt vart första gången och det är ganska stelt mellan oss. Han är lite bättre med bebis, men har svårt att läsa av hennes signaler och vad hon behöver. Jag får oftast säga till vad hon vill och ibland blir han irriterad över det fastän han bett mig att hjälpa till. Han är också sjukt lat när det gäller saker på hemmaplan, städa, plocka och sånt. Generellt lat och när jag ber honom om hjälp så tar det oftast lång tid innan det blir gjort, om det ens blir gjort. Till slut tröttnar jag och gör det själv. Detta ska jag ta upp på rådgivningen med eftersom han blir så arg och "attackerar" tillbaka så det är svårt att ha en vettig diskussion.
Jag går även och pratar med psykolog, har varit där en gång än så länge med har en tid till om 1,5 veckor. Det behöver jag verkligen!
Jag älskar honom och han är snäll och hjälpsam eg, men efter bebis kom och det blev mer krav på honom så funkar han inte. Jag märker att han inte heller mår bra och mellan raderna så känns det som att han saknar perioden innan barn, innan alla krav och måsten. Jag har bett honom att kontakta psykolog eller liknande för att få hjälp.
Vad bra att du går till psykolog och att ni tillsammans går till parrådgivning. Starkt av er! Hoppas även din man tar ditt råd och själv går till psykolog. Jag känner (tyvärr) igen mig själv och hur jag var de första månaderna i din beskrivning av din man och det hjälpte mig mycket att få en samtalskontakt. Det är nog vanligare än man tror att män också drabbas av depression i samband med att få barn.