Det är helt fantastiskt hur män kan dyka upp i diskussioner om sådant som det utbredda problemet med sexuella trakasserier för att diskutera sådant som att det inte existerar något förtryck av kvinnor, det här är ju inget unikt men det är lika fascinerande varje gång.
Det är så absurt och respektlöst och det påminner mig alltid om en händelse inte bara av sexuella trakasserier utan av just den här andra typen av män som inte nödvändigtvis ägnar sig åt sexuella trakasserier men som störs av fenomenet och diskussionen kring det av helt egocentriska skäl.
Jag försökte sova i en sovsal i ett hostel och råkade vara enda kvinnan i en sal med 6-8 män, ett antal av dessa män trakasserade mig verbalt genom sexuella anspelningar osv, inget nytt där, det som gör att jag ens kommer ihåg händelsen är nog vad som skedde dagen efter.
Två av männen i sovsalen tillhörde inte det gäng som trakasserade mig, de var tvärtom trevliga bekanta, jag antog att de sovit eftersom jag inte hade hört ett knyst från deras håll. Det som förvånade mig lite dagen efter var dels att de visst hade hört, de hade varit vakna och en av dem hade den goda smaken att sådär i efterhand säga att det var hemskt att höra hur de gav sig på mig, men det jag mest reagerade på var att den andra mannen surt konstaterade att han minsann inte hade kunnat sova eftersom de hade levt om så mycket när de trakasserade mig.
Det är vad jag alltid tänker på när män dyker upp såhär och det första de gör är att de känner sig illa till mods av det faktum att kvinnor trakasseras sexuellt av män - inte för kvinnornas skull utan av fullständigt egocentriska skäl.
Ja stackars dig, tänker jag då, stackars, stackars dig.
Exakt. Och återigen hamnar diskussionen någon annanstans eftersom kvinnor måste lägga energi på att förklara för de stackars männen att det handlar om strukturer och inte individer och att feminister INTE ALLS hatar alla män. Och sen var diskussionen om mäns hat mot kvinnor borta.