Angående att vissa män tar illa upp av olika typer av retorik så ser jag det lite krasst så att män som inte klarar av att engagera sig mot sådant som förtryck och sexuellt våld för att de inte kan hantera kritiken mot mansrollen kanske inte har så mycket att bidra med i rörelsen. De kan återkomma vid ett senare tillfälle när de klarar av att resonera konstruktivt. Jag ser ingen vits med att anpassa sig själv eller den allmänna debatten efter den här typen av män eftersom de oftast inte har särskilt mycket att erbjuda i frågan utom just det att de kräver konstant uppmärksamhet och fokus på deras perspektiv även i de fall där det handlar om att de bör kunna sätta sig in i det kvinnliga perspektivet.
Om något så tycker jag att deras gnälliga inställning är ett hån mot alla kvinnor som lider av förtrycket, som trakasseras, misshandlas, våldtas, mördas, sådant som dessa män minsann inte ids engagera sig i eftersom de anser sig ha sårats personligen av att ämnet tas upp. Patetiskt.
Själv trampar jag gladeligen över sådana ömtåliga, manliga egon, jag har varit med om alldeles för mycket skit för att dalta med män som inte ens försöker förstå, och hur lätt vissa av dem vänder kvinnors liv, säkerhet och rättigheter ryggen till förmån för sin egen bekvämlighet är både enormt provocerande och oerhört talande.
Det är inte bara män som engagerar sig i "rörelsen" som har en effekt på världen. Män som känner att feminister mest ägnar sig åt manshat kommer sannolikt i större utsträckning avfärda deras argument de kanske under andra omständigheter hade kunnat ta till sig.