- Svar: 128
- Visningar: 8 535
Jag vill bara skriva lite här för jag har ganska så mycket ensam känslor och då känns det som det iallafall hjälper lite att skriva här till er 
För jag vet att det finns många här som bryr sig även fast jag kanske inte märker det alltid. Men då vill jag iallafall skriva
Men ja jag kan börja med att jag vet att mamma har berättat om det som hände. Så det be höver jag kanske inte förklara nånting om.
Och i fredags så var det skol avslutning. Och jag var med på den som var mitt mål så jag klarade iallafall det. Så nu är jag KLAR med grund skolan som känns helt o verkligt och konstigt. Och lite jobbigt för jag kommer ändå sakna skolan och lärarna och klassen och allting även fast jag inte var där så jätte mycket.
Men jag gick ju i en liten grupp och både min pojk vän och min kompis gick också i den och det kommer jag sakna. Och att då träffade jag han varje dag i skolan iallafall för personalen här tycker inte att jag ska um gås med han för mycket utan att jag ska ha energi för annat också och att det inte är så bra att bara um gås med en enda person helatiden. Och jag fattar väl lite hur dom tänker men ändå inte för att det laddar ju upp mitt batteri också. Och jag träffar ju domandra här varje dag så jag tycker inte att jag BARA um gås med han iallafall.
Men jag vet inte hur det blir i sommar iallafall. Och ridningen är sista gången på tisdag sen är det sommar uppe håll. Och domflesta tycker nog att det är skönt med sommar lov men jag tycker bara att det känns som hur lång tid somhelst och INGET kommer hända. Så för mig så känns sommaren som en jätte lång jobbig tid bara. Men det är väl mera possitiva saker som kommer hända också men det känns bara inte som det. Utan det känns bara jobbigt för att det är ingen som normal vardag och jätte många saker som jag inte kan göra som andra kan. Så det känns som jag blir ännu mera på mind om allt sånt på sommaren.
Och justnu så måste jag även ha en personal med mig helatiden och det är också väldigt jobbigt tycker jag. Men jag fattar såklart varför men då kanske jag måste ha så hela sommaren isåfall och det orkar jag bara inte. Men jag försöker att inte tänka så långt i fram tiden utan att bara ta en dag i taget liksom. Men som exempel idag så har jag INGET in planerat så då känns även bara en dag som jätte långt.
För jag vet att det finns många här som bryr sig även fast jag kanske inte märker det alltid. Men då vill jag iallafall skriva Men ja jag kan börja med att jag vet att mamma har berättat om det som hände. Så det be höver jag kanske inte förklara nånting om.
Och i fredags så var det skol avslutning. Och jag var med på den som var mitt mål så jag klarade iallafall det. Så nu är jag KLAR med grund skolan som känns helt o verkligt och konstigt. Och lite jobbigt för jag kommer ändå sakna skolan och lärarna och klassen och allting även fast jag inte var där så jätte mycket.
Men jag gick ju i en liten grupp och både min pojk vän och min kompis gick också i den och det kommer jag sakna. Och att då träffade jag han varje dag i skolan iallafall för personalen här tycker inte att jag ska um gås med han för mycket utan att jag ska ha energi för annat också och att det inte är så bra att bara um gås med en enda person helatiden. Och jag fattar väl lite hur dom tänker men ändå inte för att det laddar ju upp mitt batteri också. Och jag träffar ju domandra här varje dag så jag tycker inte att jag BARA um gås med han iallafall.
Men jag vet inte hur det blir i sommar iallafall. Och ridningen är sista gången på tisdag sen är det sommar uppe håll. Och domflesta tycker nog att det är skönt med sommar lov men jag tycker bara att det känns som hur lång tid somhelst och INGET kommer hända. Så för mig så känns sommaren som en jätte lång jobbig tid bara. Men det är väl mera possitiva saker som kommer hända också men det känns bara inte som det. Utan det känns bara jobbigt för att det är ingen som normal vardag och jätte många saker som jag inte kan göra som andra kan. Så det känns som jag blir ännu mera på mind om allt sånt på sommaren.
Och justnu så måste jag även ha en personal med mig helatiden och det är också väldigt jobbigt tycker jag. Men jag fattar såklart varför men då kanske jag måste ha så hela sommaren isåfall och det orkar jag bara inte. Men jag försöker att inte tänka så långt i fram tiden utan att bara ta en dag i taget liksom. Men som exempel idag så har jag INGET in planerat så då känns även bara en dag som jätte långt.
Finns en del avsnitt på Youtube.
Hoppas att det finns någon/eller något som kan hjälpa dig dämpa ångesten där du är! Håll ut!
Har du hunden M hos dig nu, eller nån människa så du inte är helt ensam?
