Förresten undrar jag om inte @Björk är väldigt hemma på det här området.
Anropar henne för att se om hon kanske har mer lite mer konkreta råd att ge monster.
Oj, vilken tråd. Jag har haft fullt upp med annat kan man säga...
Ber om ursäkt om jag upprepar något, jag har inte läst hela tråden ännu.
Nå, kort; jo, arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar. Det i kombination med sjukskrivningsintyg och vad FK bedömer brukar påverka vilka åtgärder man gör.
De första tre månaderna av en sjukskrivning så bedömer FK rätten till sjukpenning till det jobb man har just nu.
Under perioden tre-sex månader bedöms rätten till sjukpenning utifrån premissen att ag ska se över möjligheter till anpassning eller tillfällig omplacering inom den egna arbetsplatsen.
Efter sex månader (180 dagar) bedöms rätten till sjukpenning i förhållande till arbetsförmåga på HELA arbetsmarknaden. Bedöms man klara annat vanligt förekommande arbete på arbetsmarknaden så kan sjukpenningen dras in.
Med detta följer de regler som gäller i arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren har långtgående skyldigheter att göra mycket inom arbetsplatsen för att den anställde ska kunna återgå. Kan man inte återgå i ordinarie jobb ska arbetsgivaren se över möjligheten till omplacering. Då gäller villkoret "tillräckliga kvalifikationer". Kort beskrivet innebär det att om man har en ledig tjänst som ekonomiassistent och en sjukskriven som inte har ekonomisk utbildning eller erfarenhet så är det normalt så att det ändå kan bedömas som "tillräckliga" kvalifikationer. Har personen sådan datavana och efter en kortare utbildning och introduktion kan klara jobbet så finns omplaceringsskyldighet. Är det däremot så att man söker en socialsekreterare där ett grundkrav faktiskt är socionomutbildning och den sjuka saknar denna så behöver man inte betala flera års högskolestudier för att rehabilitera till det jobbet.
Arbetsgivaren är inte skyldig att SKAPA tjänster. Finns ingen ledig tjänst så kan man inte omplacera och då har arbetsgivaren rätt att gå till uppsägning. Då blir uppsägningen en uppsägning av personliga skäl. De personliga skälen klassas som att man "inte kan utföra arbete av betydenhet" längre.
Utbrändhet och de villkor som ts beskriver. Tja, jag instämmer delvis i den beskrivning som flera gjort; är arbetsgivaren oförstående/ovillig och om det för monster känns som att det inte någonsin kommer att fungera just DÄR så är frågan om man verkligen mår bra av att driva på arbetsgivaren för att få sina rättigheter enligt lagen..... men det är min ganska personliga åsikt i frågan. Jag har (när jag jobbade på FK) ibland träffat människor där jag varit övertygad om att det bästa de skulle kunna göra vore att säga upp sig.
Jag tror också som Inte_Ung; det är bättre att hitta NÅGON försörjning än att hänga kvar i det man gör för att man lagt pengar och tid på en utbildning. Men ..... det beror också på hur lång tid som gått....
Läser vidare i tråden nu.