Socialt obekväm?

[TheRedLightning]

Hur många är det där ute som är socialt obekväma? Är det vanligt eller ovanligt?

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tror det är vanligt.
Själv har jag jobbat i serviceyrke i många år men nu slutat. Börjar inse mer och mer att min sociala förmåga har varit yrkesrelaterad. Bland nära och vänner....inga problem. Men med nya människor går jag tillbaka till min yrkesroll. Jag har inget behov av att vara social utanför min krets. Blir mest trött av nya bekantskaper och tycker det är otroligt skönt att komma hem även efter kortare besök hos nytt folk. Tur nog är sambon lika dan.

 

[prallan]

Jag är lärare så det måste nog anses som ett socialt yrke. Efter jobbet har jag ingen längan till att träffa folk. Jag har jättesvårt att ta mig i kragen och åka och hälsa på vänner Och tycker inte om att gå på fester. Mardröm är större tillställningar med bordsplacering I stallet är jag mer social nu, tog säkert ett halvår

 

[Mammadutt]

Jag är jävligt obekväm.

 

[Laa]

Jag är relativt obekväm i sällskap som inte är min närmaste krets. Eller, andra verkar bli obekväma av mig, jag kan utan problem sitta tyst men det är inte alla som klarar av det.

 

[gul_zebra]

Jag har asperger, need i say more? Umgås hemskt gärna med folk men klarar inte alls av det som jag skulle vilja.

 

[Kiwifrukt]

Jag är fruktansvärt socialt obekväm. Närmaste kretsen går ju givetvis bra, men annars tycker jag mest det är jobbigt. Har jobbat i serviceyrken, första vändan var det asjobbigt, men har lyckats vända på det så jag har nästan lättare att gå in i den "yrkesrollen" idag jämfört med att träffa folk jag känner lite så där halvbra privat. Överlag tycker jag det är lättast att prata med människor där man har någonting gemensamt (som att man jobbar på samma ställe, går samma utbildning eller har häst i samma stall), det värsta jag vet är att behöva kallprata med folk som jag 1) bara känner ytligt och 2) inte har någonting direkt gemensamt med.

 

[em76]

Jag är.

 

[Squie]

Jag kan vara social i kortare stunder, sen är jag trött...en typisk HSP-personlighet.

 

[Rugge]

Jag blir väldigt obekväm runt människor som jag inte känner, eller som inte känner mig.
Försöker undvika det så långt det går

 

[em-pirre]

Jag kan vara social i kortare stunder, sen är jag trött...en typisk HSP-personlighet.

Jag är social bara jag orkar utsätta mig för det. Jag pratar gärna med främmande/nya människor, och jobbar helst med människor/i serviceyrke.

Vänner och sånt är dock ganska tråkigt. Jag blir alldeles trött och slut efteråt. Som @Voff går jag in i yrkesroll, för där är jag bekväm.

 

[Ankan]

Jag är helt klart socialt obekväm. Fungerar bra där jag är trygg (jobb, närmsta vänner) men tycker det är jobbigt i alla situationer utöver "dom vanliga"

 

[starcraft]

Jag är. Kan vara social om jag vill eller måste, men känner mig sällan bekväm.

 

[Rosett]

Jag har asperger, need i say more?

+1 på den.
Har inget socialt liv, skulle gärna vilja vara social och umgås med folk men vet inte hur fasen man gör... I år har jag träffat en från ett forum och min syrra+hennes dotter, förra året träffade jag andra syrran och året innan det vet jag ej.
Blir så trött och får värk i kroppen (!) av att vara med folk så undviker det helst...

 

[lil-sis]

Jag är väl egentligen inte obekväm men det tar enorma mängder energi, så jag undviker sociala sammankomster utanför jobb och hästar så gott det går.

 

[Trott]

Jag är. På jobbet är det inga större problem, det hör till att vara ytligt social och trevlig. Men privat är det jobbigt. I stallet lite lättare än i skolan, för där har man något gemensamt. Värst är fester, när man frågat vad den andre heter/ålder/gör om dagarna så tar det stopp. Vad tusan pratar man om egentligen med okänt folk

 

[TheRedLightning]

Intressant att det verkar finnas väldigt många olika sidor av det här fenomenet.
Själv så har jag ibland problem med hur jag ska bete mig, vad jag ska säga till folk.
När jag jobbar och är hos kunder har jag väldigt sällan problem, dock är det ibland när jag stöter på kollegor, kompisar eller familjen privat som det kan ställa till det. Blir nästan som om att man är blyg, men man är bara obekväm i situationen och inte riktigt vet vad man ska göra eller vad som förväntas av en. :/

 

[Oldie]

Hur många är det där ute som är socialt obekväma? Är det vanligt eller ovanligt?

Numera, ja. Av eget val.
Generellt är jag en fruktansvärt socialt bekväm människa, en sån där som jämt blir bjuden på diverse tillställningar. Jag fungerar lika bra
i en skogshuggarkoja som i fina salonger, därför har jag jämt blivit bjuden på fester. Trevlig, know-the-dresscode o så vidare lika bra i frack eller smoking som Helly-Hansen och huggarbyxor. Konverserar med kreti och pleti utan problem går hem i alla sällskap.

För runt 6 år sedan började jag fundera på vad det egentligen gav mig för något. Visst alla älskar en social typ som aldrig gör bort sig, blir
dum eller berusad som kan hålla låda till 4 på morgonen utan att fundera, men då bestämde jag mig.
No more mister nice guy, började tacka nej till fester, inbjudningar, hela baletten och det kändes befriande. Naturligtvis blev det ett ramaskri
men det känns bra när man vant sig med att vara osocial.
Introvert kallas det med fint språk och mina vänner är precis likadana det är befriande.

 

[Skogstokig]

*räcker upp handen*

 

[Skogstokig]

Tycker den här är så himla bra (ber om ursäkt för en gigantisk bild!)