Sociala medier

[Midsommarblomster]

Jag har haft mycket i huvudet på sistone, och en sak jag tänkt mycket på är normaliserandet av sociala medier. Framför allt av min generation som växt upp med det. Det är ett enormt flöde av information som når oss varje dag. Både det som är roligt, inspirerande, fantastiskt men också hemskt, dåligt, medelmåttigt eller bara trist. Allt vi ser tar resurser från oss att bedöma. Vi får ta del av varandras liv och hålla kontakt. Samtidigt, till största del, enbart ta del av väl valda tillfällen och vad det innebär för hur vi uppfattar andra och oss själva. Vi har även vant oss med ett beteende för att få bekräftelse själva. Även vi som kanske mestadels går i skogen eller bakar bullar. Tanken om att dela med sig av det och se vilka som uppmärksammar oss, eller startar konversation, är någonstans ständigt närvarande. Skulle det bli någon skillnad i livet, om den möjligheten bara försvann? Och i så fall, hade den varit bra eller bara trist?

Jag kan se det här som lika delar givande och lika delar destruktivt, och det är en del av mig som är nyfiken på att stänga ner precis allt en tid. Facebook som man ändå aldrig är på, Instagram som står för den största delen av mitt flöde av högt och lågt och så LinkedIn då som står för mitt onekligen största flöde av bara lågt TikTok har jag inte. Att bara läsa nyheter från SVT, DN, SvD och Resumé en tid.

Men, missar man allt om man försvinner från de sociala plattformarna? Är det så vi umgås idag, med våra stressiga liv? Riskerar man att inte hänga med i den digitala och sociala utvecklingen? Skulle man missa alla skratt, delade memes, briljant humor? Och vill man ha det, är priset att ibland behöva se saker så hemska att hjärtat går sönder? Eller ett enormt flöde av.. meningslöshet? Fake news?

Tänk tillsammans med mig. Vad tänker ni?

 

[Midsommarblomster]

(Sen kan jag tillägga att jag arbetar med bland annat sociala medier så jag kan liksom inte komma undan helt. Men om jag vill kan jag komma undan mina personliga konton).

 

[Enya]

Utan sociala medier skulle jag vara ensam, såsom många äldre är totalensamma. Så ja, jag har tänkt tanken jag också, speciellt när någon beter sig som en rövhatt och skyller sitt beteende på mig, men då blir det ju ensamt.

Ensam i en stuga i skogen där jag valt att leva ensam i ensamheten är helt annorlunda jämfört med att vara ensam bland människor i en lägenhet i samhället. Det tycker jag gör det svårt. Därför känns det ibland som att jag längtar bort, helt bort bortom sociala medier och människor och bortom samhället. Ensamheten är inte ensam då.

 

[Dorinda]

Jag gillar grupperna på facebook.
Mina och andras personliga inlägg är väl ok typ.

Men grupperna är faktiskt givande. Jag har träffat flera andra i området som är föräldralediga nu. Hittat mycket nya aktiviteter som är lämpliga med babyn och större barn.
Jag ser inte riktigt hur jag skulle ersätta de grejerna om jag tog bort mina sociala medier konton idag

 

[SpanskaLoppan]

Jag finns knappt på sociala medier längre. Det är enbart här på Buke jag dyker in dagligen och då mest för att läsa och fundera på det jag läser.
Facebook använder jag för köp och sälj eftersom det är väl folk använder. Annars gör jag inget där.
Tiktok har jag men var nog inne senast i våras nån gång.
Instagram har jag inte lagt upp något på sedan 29 maj. Jag har nog kollat flödet ett par gånger dock.
Annars har jag inga sociala medier. Och har inte haft. Jo! Lunarstorm och Snyggast, på den tiden de begav sig, 2001 - 02 nånting?

Det är så skönt Jag har hittat tillbaka till att läsa böcker. Att ligga på rygg på golvet eller i gräset och bara fundera, eller prata med nåt av barnen.
Det är lättare att få saker gjorda när jag inte kan fastna i scrollandet. Lättare att somna(Om jag inte läser en riktigt bra bok förstås).
Inget av våra barn får ha sociala medier, äldsta är 12 och sjukt missnöjd. Vi står och velar nu då det börjar gå ut över hennes sociala liv och hon blir retad i skolan. Men jag kommer bli ledsen den dagen hon sväljs av det träsket...

 

[Dimmoln]

Jag har Facebook för att de fick för sig att man var tvungen att ha ett fb-konto för att använda messenger ett tag Nu går det att ha messenger enbart, så ska ta bort kontot. Har inga fb-vänner, så har inte mycket att göra där

Har inga andra sociala medier (förutom Buke)

Det har bl.a. varit strul när jag studerat, då det förutsätts att alla har fb för att hitta och nå varandra - även fast alla har tillgång till en studentportal som inte används.
Olika events etc. som man kan vara intresserad av är såklart svårt att få information om.
Några få arbetsgivare har kommenterat bristen på LinkedIn och att de inte kan göra en "bakgrundskontroll" (sagt med glimten i ögat)

Jag tycker personligen att det ibland kan vara svårt att vara en person som inte har sociala medier när majoriteten av ens generation har det. När man inte har ett socialt nätverk är det smärtsamt att behöva visa upp sina "sociala tillkortakommanden" genom att börja från noll som vuxen på något sätt. Ibland önskar jag att jag kunde vara på sociala medier för att vara del av någon form av gemenskap i periferin men tycker det är för obehagligt

 

[Jahopp]

Jag är rätt less på iaf facebook, så har rensat upp i vän-listan och tagit bort appen från telefonen som ett första steg och det är SÅ SKÖNT. Typ ingen jag faktiskt känner är aktiv på facebook längre ändå, förutom några väldigt få. De flesta av mina närmsta har inte varit aktiva på flera år, tagit bort sina konton, eller aldrig haft några.

Instagram använder jag dock betydligt mer, men funderar på att göra samma sak där om någon månad, att bara vara inloggad på datorn.
Där följer jag dock rätt många konton som jag verkligen gillar så det tar emot lite mer, men det blir för mycket doomscrolling för mig ändå. Tror jag hade mått bättre av att inte ha appen på telefonen, att inte kunna fastna i scrollandet utan istället ta mig tiden att göra annat som känns mer vettigt för mig, och sen kolla nån gång ibland på datorn istället

 

[kolblakkur]

Jag funderar på att gå tillbaka till knapptelefon. Kan behålla min iPhone till bankärenden osv, men att främst använda en vanlig hederlig knapptelefon. Får se hur det blir, jag stöter och blöter det i stort sett dagligen men tror inte att jag hade stött på så mycket hinder egentligen.

 

[Motacilla]

Jag har i princip slutat med sociala medier.
Har inte använt Facebook på flera år, inga vänner postade ändå något där och har ej gjort så på närmare 10 år.

Instagram tog jag en paus från i somras och jag saknar det inte alls.

Tiktok har jag aldrig haft, X har aldrig engagerat.

Känner inte alls att jag går miste om något. Jag upplever även att allt fler vänner väljer bort sociala medier och att de som är aktiva är närmare pensionsåldern.

 

[sjoberga]

Har bara de sociala medier som behövs/krävs i jobbet, och det är bara LinkedIn - men är inte aktiv i läsning eller nåt annat heller.

Har aldrig haft Facebook, Instagram, Tiktok eller X. Säger som @Motacilla , jag har inte varit aktiv så vet inte 100% vad jag missar - men det jag hör är inget som lockar. Så det är inte särskilt mer sannolikt att jag signar upp mig än vad det är att jag börjar engagera mig i veterangrenar inom simning eller nåt.

Förutom buke då förstås. Men forumtypen av socialt medium anser jag är väldigt icke-påträngande. Det finns ingen app som ska servas. Det finns ingen anmodan om att dela data. Inga notiser. Inga opåkallade uppmärksamhetsstölder.

 

[Badger]

Jag har haft mycket i huvudet på sistone, och en sak jag tänkt mycket på är normaliserandet av sociala medier. Framför allt av min generation som växt upp med det. Det är ett enormt flöde av information som når oss varje dag. Både det som är roligt, inspirerande, fantastiskt men också hemskt, dåligt, medelmåttigt eller bara trist. Allt vi ser tar resurser från oss att bedöma. Vi får ta del av varandras liv och hålla kontakt. Samtidigt, till största del, enbart ta del av väl valda tillfällen och vad det innebär för hur vi uppfattar andra och oss själva. Vi har även vant oss med ett beteende för att få bekräftelse själva. Även vi som kanske mestadels går i skogen eller bakar bullar. Tanken om att dela med sig av det och se vilka som uppmärksammar oss, eller startar konversation, är någonstans ständigt närvarande. Skulle det bli någon skillnad i livet, om den möjligheten bara försvann? Och i så fall, hade den varit bra eller bara trist?

Jag kan se det här som lika delar givande och lika delar destruktivt, och det är en del av mig som är nyfiken på att stänga ner precis allt en tid. Facebook som man ändå aldrig är på, Instagram som står för den största delen av mitt flöde av högt och lågt och så LinkedIn då som står för mitt onekligen största flöde av bara lågt TikTok har jag inte. Att bara läsa nyheter från SVT, DN, SvD och Resumé en tid.

Men, missar man allt om man försvinner från de sociala plattformarna? Är det så vi umgås idag, med våra stressiga liv? Riskerar man att inte hänga med i den digitala och sociala utvecklingen? Skulle man missa alla skratt, delade memes, briljant humor? Och vill man ha det, är priset att ibland behöva se saker så hemska att hjärtat går sönder? Eller ett enormt flöde av.. meningslöshet? Fake news?

Tänk tillsammans med mig. Vad tänker ni?

Jag skulle missa en stor kommunikationsväg om jag stängde ned Facebook. Men om det inte vore så tror jag inte jag skulle missa någonting. Kanske ngra event i stan. (jag följer knappt instagram, tittar på Linkedin ngn gång per år och har inte Tictoc, men har DN.)

 

[starcraft]

Jag har en del grupper på facebook som är givande som inspiration, men det är mycket skräp också. Annars har jag det mest för att få inbjudningar till fester och event. Instagram är den jag använt mest, men inser att jag börjar bli rätt inaktiv där, tittar dock ofta, men lägger inte ut så mycket själv och det känns som mina vänner är i samma läge då det blir färre och färre inlägg från folk man faktiskt känner. Linkedin har jag i jobbsyfte, är inte där så mycket och är inte aktiv direkt. Andra sociala medier har jag inte och vägrar aktivt (räknar inte buke och liknande forum). Jag känner mig rätt mätt på allt faktiskt då det är så mycket reklam och påklistrat, men får någon typ av fomo vid tanken att inte ha det. Följer dock flera konton om downsizing och att förenkla livet där det pratas mycket om att minska intryck. Jag kommer ha kvar det, men vill nog försöka minska scrollande i tid och otid ännu mer.

 

[Mineur]

Jag tänker att det beror mycket på framförallt tre faktorer: 1) Vilken sorts liv man lever 2) Hur man använder sociala medier och 3) Hur man fungerar som person när det kommer till att söka dopaminkickar, hur lättdistraherad man är och hur lätt man har att "fastna" i saker.

För mig personligen är sociala medier nästan uteslutande positivt. Jag bor i ett annat land än det där min närmsta familj och vänner finns, och har sedan vänner på ytterligare 3-4 olika ställen, och utan sociala medier skulle jag inte alls ha lika bra koll på dem och vad som händer i deras liv. Jag tror att vår kontakt hade varit helt annorlunda och betydligt mer sporadisk utan sociala medier, där inlägg/stories ofta blir som en katalysator för att utväxla några meddelanden och/eller planera att ses eller höras av framöver. På det sättet är det ibland lite som att springa på någon på stan, med skillnaden att jag aldrig skulle springa på de här människorna på stan eftersom vi bor flera hundra mil ifrån varandra och bara håller till i samma stad ett fåtal dagar per år.

Sedan verkar jag ha en ganska "lätt" personlighetstyp när det kommer till det här, eftersom jag sällan fastnar i sociala medier och sällan känner att det är något som påverkar mig negativt (oavsett om det gäller de inlägg jag ser eller hur mycket tid jag lägger på det). Jag har inga problem att lägga ifrån mig telefonen när jag blir trött eller det är dags att göra något annat, och jag tillbringar sällan mer än 5-10 minuter åt gången på Instagram (vilket är den plattform jag använder mest). Jag kollar aldrig på innehåll annat än det från folk jag följer, och eftersom det inte är så vansinnigt många tar det liksom naturligt slut hyfsat fort. På samma sätt har jag också rätt mycket kontroll över det innehåll jag får upp, och det är väldigt sällan jag nås av innehåll som får mig att må dåligt på något vis. Någon gång har jag klickat på den där "Explore"-knappen där man får upp inlägg från folk man inte följer men som algoritmen tror att man skulle gilla, och DÄR kan jag förstå att det är lätt att fastna eftersom det är ett aldrig sinande flöde av material. På samma sätt verkar TikTok fullständigt livsfarligt, just det här att det bara fortsätter och fortsätter utan ände. Personligen har jag varken behov eller intresse för sådant material dock, jag är fullt nöjd med de konton jag följer på Instagram, så det blir liksom inte att jag uppsöker det.

Det enda jag kan störas lite av ibland är hur pass ofta jag plockar upp telefonen, och hur pass ofta jag tar till t.ex. Instagram som tidsfördriv medan jag väntar på något. Där försöker jag vara mer medveten och skilja på om jag faktiskt behöver göra det (ibland behöver man ju faktiskt den sortens paus för hjärnan som Instagram utgör för mig) eller om det finns något vettigare jag kan ägna de minuterna åt.

 

[Mineur]

Jag kan förresten varmt rekommendera boken The Phone Fix av Dr Faye Begeti, som ger mycket praktisk information om hur våra hjärnor fungerar och hur man kan bygga hälsosamma digitala vanor. Hennes Instagramkonto innehåller också massor av intressanta, lättlästa inlägg om hur hjärnan fungerar när det kommer till motivation, fokus, att bygga vanor, m.m. Ett exempel är det här inlägget om att avbryta sig själv mitt i en viktig uppgift - det kan jag definitivt relatera till själv! https://www.instagram.com/p/CyAZwO_oKyB/?img_index=1

 

[clusia]

Jag har tagit bort Facebook och Instagram-apparna men har kvar kontona. Loggar in någon gång om dagen via webbläsare och känner bara ”vad tusan gör jag här egentligen?”. Har till och med blivit blockad på Instagram några dagar för avvikande beteende. Har Linkedin kvar men alla dessa insiktsfulla inlägg är ju så tråkigt att klockorna stannar.

Saknar det inte överhuvudtaget.

 

[cassiopeja]

Jag har lämnat.
Jag använde framförallt Facebook och Instagram förut samt tog del av nyheter, men nu har jag slutat med allt det där, sedan ca ett år tillbaka.
Det främsta jag känner är ett stort lugn. Dessutom verkar jag känna mig bättre till mods än mina vänner som följer nyheter slaviskt.
Stora nyheter når mig ändå, på ett eller annat sätt.
Jag kan sakna viss info från sociala medier, särskilt från likasinnade i vissa frågor där jag inte känner någon likasinnad IRL. Och så saknar jag möjlighet att handla från REKO-ringen. Men i det stora hela så njuter jag av mitt beslut.

 

[Marita73]

Jag är bara på facebook, där har jag mina vänner och trivs. Alla andra plattformar (har linkedin men det var månader sen jag var inne där) är jag ointresserad av och missar jag något så gör jag.

 

[Nepenthe]

Har tänkt i samma banor.

Men sociala medier är faktiskt, för mig det sociala. Jag sträcker ut en hand med en bild på instagram och får någon slags interaktion. Förhoppningsvis.

Men jag vet inte, verkar som de flesta har det bara som skrollande? De ser de en gör men interagerar inte?

Periodare kan en nog kalla mig. De gäller att jag har koll och stänger av när de blir för mycket. Även att ja inte ska missa saker irl för jag lägger tid med telefonen istället…

 

[Bison]

Jag gillar mina sociala medier. Fb är toppen för hästlivet, vi har grupper för träningar, uteritter, aktiviteter, ridhuset osv. Skulle bli ett jäkla meck att hålla koll utan.
Annars är jag inte särskilt aktiv där, är med i rasgrupper för katterna, kan inte få nog av katter

Instagram är toppen för att kunna följa mina vänner som bor utspridda i landet och utomlands. Följer inga influencers, modekonton eller liknande. Bara vänner och katter
Jag och mina vänner gillar dessutom att skicka roliga reels till varandra.

Har inte tiktok, snap eller något annat.
Messenger är super för en social introvert som mig.

 

[SaraXX]

Jag har haft mycket i huvudet på sistone, och en sak jag tänkt mycket på är normaliserandet av sociala medier. Framför allt av min generation som växt upp med det. Det är ett enormt flöde av information som når oss varje dag. Både det som är roligt, inspirerande, fantastiskt men också hemskt, dåligt, medelmåttigt eller bara trist. Allt vi ser tar resurser från oss att bedöma. Vi får ta del av varandras liv och hålla kontakt. Samtidigt, till största del, enbart ta del av väl valda tillfällen och vad det innebär för hur vi uppfattar andra och oss själva. Vi har även vant oss med ett beteende för att få bekräftelse själva. Även vi som kanske mestadels går i skogen eller bakar bullar. Tanken om att dela med sig av det och se vilka som uppmärksammar oss, eller startar konversation, är någonstans ständigt närvarande. Skulle det bli någon skillnad i livet, om den möjligheten bara försvann? Och i så fall, hade den varit bra eller bara trist?

Jag kan se det här som lika delar givande och lika delar destruktivt, och det är en del av mig som är nyfiken på att stänga ner precis allt en tid. Facebook som man ändå aldrig är på, Instagram som står för den största delen av mitt flöde av högt och lågt och så LinkedIn då som står för mitt onekligen största flöde av bara lågt TikTok har jag inte. Att bara läsa nyheter från SVT, DN, SvD och Resumé en tid.

Men, missar man allt om man försvinner från de sociala plattformarna? Är det så vi umgås idag, med våra stressiga liv? Riskerar man att inte hänga med i den digitala och sociala utvecklingen? Skulle man missa alla skratt, delade memes, briljant humor? Och vill man ha det, är priset att ibland behöva se saker så hemska att hjärtat går sönder? Eller ett enormt flöde av.. meningslöshet? Fake news?

Tänk tillsammans med mig. Vad tänker ni?

Jag stänger av sociala medier på semestern och över jul sen några år tillbaka. Delvis pga att jag jobbar med det, men väldigt skönt i vilket fall.