Social kompetens?

Det här med diagnos eller inte diagnos, har ju diskuterats en del. I mitt förra inlägg gjorde @Tora en kommentar som fick mig att tänka till. Det stod:

"Hade nog kanske snarare trott att du skulle reagera ”Aha! Är det därför det kan bli lite sociala kulturkrockar ibland! Men nu när jag vet det så kanske jag provar att göra så här, eller så här istället”. "

Sociala kulturkrockar . Upplever jag sådana? Alltså, nä, inte vad jag vet eller har reagerat över. Undrar om andra tycker jag är socialt klumpig? Jag vet inte, men själv har jag som sagt inte märkt något. Jag upplever nog mest hjärnspöken.

Jag skulle t.ex. aldrig ställa en massa frågor till någon som är obekväma för den andre. Jag skulle heller aldrig bete mig irriterande mot andra med flit. Det fanns ju en person här på Buke förut som envisades med att ha en irriterande signatur i sin profil. Folk reagerade mot det, men hon hävdade att det var hennes rätt att ha signaturen för det var ju inte förbjudet. Okej? Det är ju inte förbjudet att fisa folk i ansiktet heller. Däremot är det inte lämpligt alls.

Jag funderar en hel del på de "sanningar" jag lever efter och på hur mycket sanningar de egentligen är. Vilka "sanningar" kan jag skrota? Det tål att tänkas på. Genom tidigare händelser har jag dragit slutsatser som blivit en del av min verklighet. Nu försöker jag skaffa nya erfarenhet som motbevisar mina tidigare slutsatser, så att jag kan gå från tankesättet "ursäkta att jag finns till" till att vara bekväm med att finnas. Men att möblera om sin verklighetsuppfattning går inte i brådrasket. "Sanningar" är sanningar, ända tills de motbevisas.

Jag har i alla fall varit ovanligt social på sistone. Sist jag var i Stockholm fikade jag med @Hyacint vilket var väldigt trevligt (och nu viftar hon med pompomsen ibland för att påminna mig om att tänka i andra banor). Dagen efter hade jag inget för mig men chattade lite med bikervännen. Jag föreslog att vi skulle ses. Han sa att de hade varit roligt men att han råkade befinna sig i Skåne, så det funkade inte rent praktiskt. Nåja, han var ju inte avig till att ses, så det ser jag som positivt. I stället fortsatte vi att chatta med messenger. På lördagen åkte jag och besökte ytterligare en vän och vi hade en jäkligt bra dag, med både paddling och ridning.

Igår passade jag Ls hund och när hon kom och hämtade honom snackade vi en del och sen föreslog hon att vi någon fredag skulle åka ner till byn och käka tapas tillsammans. Jag nappade direkt. Efter en koll i kalendern insåg vi att det var den här fredagen som gällde för sen var det fullt ända till mitten av juli. Så idag träffades vi, käkade gott och snackade bort 2½ timme. Vi hade skittrevligt med en massa snack om allt möjligt plus hästar så klart.

Och så är ju islänningens ägare LL och hennes man, trevliga nya bekantskaper. Jag känner mig välkommen där. Och en annan granne, som flyttade hit förra året från Stockholm, snackade jag också med här om dagen. De satt i sin trädgård när jag kom förbi och så började vi snacka. Ytterligare en annan granne får jag gammalt hö av att täcka mina odlingar med. Han visade mig sin ängslada här om dagen. Jag får höet och han får sin lada tömd. Win win. Sånt gillar jag. Förra året fick jag också hö av honom. Jag hade ju tänkt gå och ge honom en påse potatis i höstas som tack (och som jag då odlat i höet), men blev ju tyvärr sjuk så jag fick inte ens upp all skörd.

Och sist men inte minst så är jag inbjuden på ett event i sommar. Känns kul!

Kan det bli någon ordning på den här människan någon gång månntro?

 

[EmmaBovary]

@Magiana När du skriver att du är ledsen och rädd så är du det, och det är inget att göra något åt tänker jag att du faktiskt borde kunna jobba med det på samma vis som du på egen hand fick din panikångest under kontroll. Du ser ju klarsynt på varför det blir så, och det är ju steg ett.

Och angående den där videosnutten med autistiska personer som driver ett café, så är det väl mer talande för personer med en svårare form av autism. Det är ju ett brett spektrum så det finns ju även högfungerande personer som råkar vara autistiska. De skulle nog också uppleva samma klipp som främmande.

 

[bumpo]

Det är förvisso ett legitimt svar men inte vad som förväntas. Det blir ju svinjobbigt att orka förklara sånt där hela tiden eller försöka tänka till för att kunna formulera sig så vederbörande fattar. Det tar mer energi än vad jag har lust att lägga på en kommunikation. Energitjuvar har jag inte tid med. Folk behöver vara något kvicka mellan öronen för att jag ska palla ett umgänge.

Är det inte oförskämt/onödigt att lägga över ansvaret för att kommunikationen ska fungera enbart på en människa i en dialog? Att den förväntade effekten uteblivit behöver ju bara leda till att du lägger till ett skulle du kunna ... för att minska gnisslet för allas skull. Och nej, en person med en npf är inte nödvändigtvis en energitjuv.

 

[tuaphua]

Jag känner flera med Asperger som absolut kan ha ögonkontakt, läsa av andras känslor, sätta sig in i andras situation och interagera utan konstigheter. Som absolut fattar om du säger ”Kan du öppna fönstret?”
Och ofta ligger de över det normala intelligensmässigt.
Tror du drar på lite för stora och trubbiga växlar när du tänker Asperger. De som har Asperger är ju inte en homogen klump som alla är likadana.
Jag tycker inte någon av dem är energitjuvar eller svåra att umgås med. Tvärtom!

 

[Lovisaleonora]

Jag är aldrig aktivt elak. Men mina resurser vill jag spara på då det är en bristvara. Tydligen resonerar de flesta likadant.

Jag tycker du är djäkligt snabb att göra problem där inget finns. I din mening om fönstret, hade jag vara svarat "skitbra, kan du öppna fönstret och ställa upp det med haspen?". Fyra sekunder för att lösa vad du nu gjort till ett problem och idiotförklarat någon.

 

[Borttaget konto]

Jag är aldrig aktivt elak. Men mina resurser vill jag spara på då det är en bristvara. Tydligen resonerar de flesta likadant. Jag är t.ex. inte van vid att folk bryr sig om mig och jag har aldrig upplevt kärlek, inte ens av mina föräldrar. Så jag har i princip två val kvar, vilket är att antingen isolera mig eftersom jag är en så obehaglig och osympatisk person, eller att dö.

Du har haft det svårt. Frågan är om du tänker använda dina svårigheter som en ursäkt att bete dig hur som helst eller om du är villig att ta ett vuxet ansvar för hur du bemöter andra, om du är beredd att inse att dina egna åsikter och handlingar också kan såra människor djupt? Hur mycket kärlek skulle människor med funktionsvarianter få om alla resonerade som du? Av vad jag läst verkar du ovillig att förknippas med diagnoser pga din egen funkofobi, dvs du är rädd att andra skulle betrakta dig på samma sätt som du betraktar människor med diagnoser. Med förakt.

Du vill uppfattas som en kapabel människa och säkert är du också det, så när andra efterfrågar att bemötas med respekt är knappast dina enda alternativ som kapabel människa att isolera dig eller dö. Du är kapabel att respektera andra människor, du är kapabel att acceptera och hantera att inte alla är som du, du måste bara välja att göra det.

 

[escodobe]

Jag känner flera med Asperger som absolut kan ha ögonkontakt, läsa av andras känslor, sätta sig in i andras situation och interagera utan konstigheter. Som absolut fattar om du säger ”Kan du öppna fönstret?”
Och ofta ligger de över det normala intelligensmässigt.
Tror du drar på lite för stora och trubbiga växlar när du tänker Asperger. De som har Asperger är ju inte en homogen klump som alla är likadana.
Jag tycker inte någon av dem är energitjuvar eller svåra att umgås med. Tvärtom!

Precis! Jag är vän med flera personer med högfungerande asperger. De har sociala liv, hobbies, partners, utbildnigar och arbeten. De flesta av dem är mer intelligenta Och "kvickare mellan öronen" än mig och är väldigt trevliga att umgås med.

Det verkar som du @Magiana Har en konstig syn på autism? Du har garanterat träffat flera personer med högfungerande autism utan att Du veta om det.

 

[Luff]

Min son har också problem med andra med funktionsvariationer. Han är helt klart funkofob. Retar gallfeber på mig men det får hans kurator ta. Jag blir lite för ilsken. Han har förstått att det inte är ok men han tycker ändå att folk som är annorlunda är obehagliga att umgås med. Jag ser det som ett av hans symptom.

 

[Magiana]

Men det finns ju folk som bryr sig om dig, det beskrev du i första inlägget? Folk som vill fika med dig, som vill ha dig som medryttare, som vill käka tapas med dig? Det är en form av att bry sig, när man söker någons sällskap så bryr man väl sig? Jag vet faktiskt inte för det är ingen som frågar mig om vi ska ta en fika eller käka tapas
Tror du verkligen de tycker du är en obehaglig och osympatisk person?
Det tror inte jag att de tycker

Det har uttryckts här att jag har osympatiska åsikter. Alltså är jag obehaglig.

Är det inte oförskämt/onödigt att lägga över ansvaret för att kommunikationen ska fungera enbart på en människa i en dialog? Att den förväntade effekten uteblivit behöver ju bara leda till att du lägger till ett skulle du kunna ... för att minska gnisslet för allas skull. Och nej, en person med en npf är inte nödvändigtvis en energitjuv.

Jo, det är oförskämt och onödigt. Jag vill inte att hela ansvaret för kommunikationen ska ligga på mig.

 

[Magiana]

Men det finns ju folk som bryr sig om dig, det beskrev du i första inlägget? Folk som vill fika med dig, som vill ha dig som medryttare, som vill käka tapas med dig? Det är en form av att bry sig, när man söker någons sällskap så bryr man väl sig? Jag vet faktiskt inte för det är ingen som frågar mig om vi ska ta en fika eller käka tapas
Tror du verkligen de tycker du är en obehaglig och osympatisk person?
Det tror inte jag att de tycker

De har nog inte upptäckt det än bara Det är något jag alltid räknar med kommer att hända. Lyckas jag knyta många kontakter så upptäcker väl inte alla det samtidigt.

 

[Magiana]

Eller så låter du psykologen hjälpa dig med det han tycker sig se att du behöver hjälp med.

Hans jävla tyckande kan han stoppa upp någonstans. Han är fan inte det minsta trovärdig. Det är lite för mycket han har sagt vid det här laget som är helt uppåt väggarna.

 

[Gnist]

Det har uttryckts här att jag har osympatiska åsikter. Alltså är jag obehaglig.


Jo, det är oförskämt och onödigt. Jag vill inte att hela ansvaret för kommunikationen ska ligga på mig.

Fast bara för att någon är osympatisk/har osympatiska åsikter så innebär det inte att de flesta anser att personen också är obehaglig, det är bara din egen "översättning" av två helt olika saker.

Du vill inte ha något ansvar alls för kommunikation, så istället lägger du helt över det på alla andra och när de inte motsvarar dina förväntningar till punkt och pricka så är de tröga, är inte kvicka mellan öronen, är störda osv och avfärdas direkt.

Jag förstår ju att det är nån form av försvarsmekanism som du utvecklat, men det känns också som väldigt bekvämt för dig att göra så, inte ta något ansvar utan lägga över det på andra och när det skiter sig så kan du klappa dig lite på axeln, skylla på andra och känna att "jag visste det".

 

[Kilauea]

Hans jävla tyckande kan han stoppa upp någonstans. Han är fan inte det minsta trovärdig. Det är lite för mycket han har sagt vid det här laget som är helt uppåt väggarna.

Men gå inte dit mer. Det lär hur inte komma nåt gott ur det med tanke på hur du känner.

 

[Magiana]

Men gå inte dit mer. Det lär hur inte komma nåt gott ur det med tanke på hur du känner.

Nej, det blir inget mer. Men det får bli en sista gång bara för att säga att det inte fungerar och jag kastar in handduken.

 

[Raderad medlem 6459]

Det har uttryckts här att jag har osympatiska åsikter. Alltså är jag obehaglig.

Men lägg av! Jag har aldrig skrivit att du är obehaglig - bara att du utrycker osympatiska åsikter. Sluta tolka andra så himla hårt hela tiden! Jag tycker inte att du är det minsta obehaglig.

 

[tuaphua]

De har nog inte upptäckt det än bara Det är något jag alltid räknar med kommer att hända. Lyckas jag knyta många kontakter så upptäcker väl inte alla det samtidigt.

Men att du räknar med det tror jag blir lite av en "självuppfyllande profetia". Du antar att det är fel på dig och att folk ska hitta det. Så du ger det nte en chans. Tror det kan märkas mer än du tror.

Det som hänt dig som barn är ju inte för att det är fel på dig. Det var för att de vuxna runt dig av ngt skäl var oförmögna att göra bättre. Dvs det ligger helt på dem och hade förmodligen blivit exakt samma om det varit ett annat barn.
Och att du säger dig aldrig upplevt kärlek: Jag tror nog faktiskt att du gjort det. Jag tror absolut det din mamma försöker med nu tex är hennes sätt att visa kärlek på. Sen är det inte vad du behöver/vill ha. Men likväl är det förmodligen kärlek som hon uttrycker på det vis hon är kapabel till. Och så brister det idag ibland på en del punkter trots kärleken. Inte pga avsaknaden av den.
Kan det inte vara så?

Och jag ser inte varför de enda alternativen skulle vara isolering eller döden för dig. Det är ju inte rimligt någonstans!
Vi har ju alla fel och brister. Det är ju liksom ingen som är helt felfri. Och trots det kan ju folk umgås.
Jag ser inte varför du inte skulle kunna vara delaktig i det. Du är väl liksom inget unikum?
Det finns ju väääldigt många fler alternativ för dig som jag ser det. Och de är de flesta mer rimliga.
Jag tycker du är jävligt elak mot dig själv. Jag är helt övertygad om att du både är värd att tyckas om och faktiskt är det av en del idag.

 

[Magiana]

Men att du räknar med det tror jag blir lite av en "självuppfyllande profetia". Du antar att det är fel på dig och att folk ska hitta det. Så du ger det nte en chans. Tror det kan märkas mer än du tror.

Det som hänt dig som barn är ju inte för att det är fel på dig. Det var för att de vuxna runt dig av ngt skäl var oförmögna att göra bättre. Dvs det ligger helt på dem och hade förmodligen blivit exakt samma om det varit ett annat barn.
Och att du säger dig aldrig upplevt kärlek: Jag tror nog faktiskt att du gjort det. Jag tror absolut det din mamma försöker med nu tex är hennes sätt att visa kärlek på. Sen är det inte vad du behöver/vill ha. Men likväl är det förmodligen kärlek som hon uttrycker på det vis hon är kapabel till. Och så brister det idag ibland på en del punkter trots kärleken. Inte pga avsaknaden av den.
Kan det inte vara så?

Och jag ser inte varför de enda alternativen skulle vara isolering eller döden för dig. Det är ju inte rimligt någonstans!
Vi har ju alla fel och brister. Det är ju liksom ingen som är helt felfri. Och trots det kan ju folk umgås.
Jag ser inte varför du inte skulle kunna vara delaktig i det. Du är väl liksom inget unikum?
Det finns ju väääldigt många fler alternativ för dig som jag ser det. Och de är de flesta mer rimliga.
Jag tycker du är jävligt elak mot dig själv. Jag är helt övertygad om att du både är värd att tyckas om och faktiskt är det av en del idag.

Det handlar inte bara om det som hände mig som barn. Mönstret har fortsatt även efter det.

Nej, morsan visar ingen kärlek. Hon försöker bara tillfredsställa sitt eget ego. Mig bryr hon sig inte om.

 

[Kilauea]

Det känns som att motgångar triggar igång depressionen igen och med det tankarna om värdelöshet och olust att leva.

 

[Magiana]

Det känns som att motgångar triggar igång depressionen igen och med det tankarna om värdelöshet och olust att leva.

Ja, det triggar igång det. Jag saknar stabilitet. Tillfälligt kan jag rycka upp mig med hej-å-hå-mentalitet. Men det verkar inte varaktigt alls.

 

[mandalaki]

Jag tror att du skulle ha en del att vinna på att gå tillbaka till psykologen och säga, Ok, nu har du rivit ner mig, då är det fan dags att vi börjar bygga upp mig igen.

 

[Trissa]

Ja, det triggar igång det. Jag saknar stabilitet. Tillfälligt kan jag rycka upp mig med hej-å-hå-mentalitet. Men det verkar inte varaktigt alls.

Men det är ju bättre med svackor än konstant mörker. Och med tiden blir svackorna grundare och färre, och lättare att hantera. Så har det sett ut för de i min omgivning med depressioner.