Snitt

[Hyacinth]

Ska genomgå snitt och är nyfiken på er upplevelse. Planerade, akuta eller spontana. Och ot är helt välkommet om det är en bra sådan.

Min förra vända var en naturlig förlossning med tuffa komplikationer så det blir på mitt önskemål planerat snitt denna gång .

 

[Evenstar]

Fick akutsnitt i februari efter igångsättning i v 42. Är så nöjd med snittet. Det kändes så lugnt, tryggt och säkert.
Bebis låg konstigt/snett så han hade inte kunnat ta sig ut själv.
Om jag blir gravid igen vill jag ha planerat snitt från början.

 

[Qbaby]

Ska genomgå snitt och är nyfiken på er upplevelse. Planerade, akuta eller spontana. Och ot är helt välkommet om det är en bra sådan.

Min förra vända var en naturlig förlossning med tuffa komplikationer så det blir på mitt önskemål planerat snitt denna gång .

Jag fick ett planerat snitt i min andra graviditet. Tanken var först en till vaginal förlossning men när det visade sig att pojken var +60% i v. 33 så beslutade vi om ett snitt. Fick en total sfinkter med första barnet som inte var onormalt stor...
Nu satte förlossningen igång i v. 36 så det blev ett akut snitt.
Upplevelsen var mycket bra! Känndes väldigt tryggt och lungt. Fick bedövning och sen skar de ett snitt och plopp ungen var ute. Skrek redan i magen känndes det som. Efteråt var jag uppe och gick inom 6 timmar. Rehab av snittet var betydligt lättare än efter sfinktern. Gick promenader med vagn redan efter någon dag.

 

[Rosen-Knoppen]

Fick ett akutsnitt Juni 2015. Och jag/vi var så nöjda. Det upptäcktes att sonen låg i säte 7dagar innan beräknad födsel. Tanken var att planera in ett snitt någon dag senare men fick komma in för TUL och lite extra kontroll. Då upptäcktes det att han hade nästintill inget fostervatten och hade väldigt ojämna hjärtljud och inte mådde bra alls, så de plocka ut honom med ett akutsnitt.
Men jag upplevde det så lugnt och tryggt. Jag uppfattade inte förrens efteråt att det faktiskt var ett akutsnitt och att han inte hade mått bra.
De var så proffsiga och omhändertagande.
2 dagar efter snittet gick vi promenad runt sjukhuset med lånad vagn.
Snittet läkte snabbt.

Nästa barn tänker jag att jag vill ha ett planerat snitt.

 

[lil-sis]

Akut snitt är ju inte så dramatiskt som det låter. Det finns tid att förbereda och förklara.

Urakut däremot

Jag gillar tanken på planerat snitt. Det känns mer säkert och kontrollerat än en vaginal förlossning.

 

[Tora]

Fick ett planerat snitt med första pga säte. Allt gick väl bra och så men jag är glad att jag slapp göra det med dom andra barnen.

Jag har så svårt för att förstå att man skulle ha sån kontroll. Tvärtom tycker jag. Man har absolut ingen kontroll alls. Man kan ju inte ens känna/röra något från midjan och neråt. Ytterst obehagligt.

Sen är väl ärret ingen höjdare heller direkt även om de läkare som sett det tycker det ser "jättefint" ut.

När bedövningen släppte var det inte någon höjdare heller. Det gjorde ont. Mycket ont och konstant hela tiden. Speciellt om jag försökte använda magmusklerna och det gör man tydligen ofta, till allt.

Efter dom vanliga förlossningarna har jag känt mig en aning mörbultad men jag hade inga som helst problem tex att rida tre dagar senare.

Men ett kejsarsnitt är ju en bra sak som räddat många liv. Hade jag inte fått kejsarsnitt med mitt första barn så kanske ingen av oss hade överlevt.

 

[Bexzor]

Har tre planerade snitt, alla med komplikationer. Men nu sist var det mer än vad jag vill uppleva igen.

Skriver lite kort i en spoiler, så kan du välja själv om du vill läsa eller inte.

Spoiler

Hade två läkare vid snittet då det uppstod komplikationer redan tidigt med svåra sammanväxningar. Bebisen trycktes sedan bokstavligt ut av två personal på magen samt med hjälp av sugklocka. En bebis på 5 kg med en längd på 53 cm gjorde rejält ont att få ut, speciellt med tanke på att han låg väldigt högt upp i magen. Efter att han väl kommit ut så blev det mer komplikationer då de trodde att de skurit sönder urinblåsan och en livmoder som inte drog ihop sig automatiskt utan krävde en lång och hårdhänt massage för att komma igång. Här nånstans började panikkänslan komma krypandes då jag mest stod upp med överkroppen utav smärtor. Trots min bedövning från midjan så hade läkarna svårt att arbeta, och de fick ofta avbryta för att jag skulle få paus ifrån all smärta. Narkosläkaren berättade att kroppen sänder ut falska smärtimpulser som hjärnan reagerade på. Mot dem finns ingen smärtlindring, men jag fick ändå mer smärtlindring under snittets gång. Sonen var drygt 1 dygn när jag väl fick gå upp ur sängen eftersom kroppen hade fått en "rejäl hästdos"

 

[Zewz]

Akut snitt 2013 och planerat snitt 2015.
Det akuta pga stressad bebis, gick ändå ganska smidigt trots misstanke om starkt påverkat barn. Lite kämpigt att lägga ryggbedövning med kraftiga värkar. Barnet inte helt okej efteråt vilket gjorde allt lite traumatiskt men inget som hade med snittet att göra.

Planerat snitt, orimligt smidigt Pga bäckenproblem efter trafikolycka.
Himla skönt att verkligen kunna ta sikte på ett datum, allt praktiskt blev mycket enklare. Jag är ganska obrydd inför operationer och är mer nervös inför ett vanligt tandläkarbesök. Frisk bebis denna gång och allt var supersmidigt. Förlorade en del blod men piggande till fort och läkte bra. Åkte hem efter 24 timmar.

 

[Hyacinth]

Kanon med olika erfarenheter! Läser med intresse.

 

[lil-sis]

Har tre planerade snitt, alla med komplikationer. Men nu sist var det mer än vad jag vill uppleva igen.

Skriver lite kort i en spoiler, så kan du välja själv om du vill läsa eller inte.

Spoiler

Hade två läkare vid snittet då det uppstod komplikationer redan tidigt med svåra sammanväxningar. Bebisen trycktes sedan bokstavligt ut av två personal på magen samt med hjälp av sugklocka. En bebis på 5 kg med en längd på 53 cm gjorde rejält ont att få ut, speciellt med tanke på att han låg väldigt högt upp i magen. Efter att han väl kommit ut så blev det mer komplikationer då de trodde att de skurit sönder urinblåsan och en livmoder som inte drog ihop sig automatiskt utan krävde en lång och hårdhänt massage för att komma igång. Här nånstans började panikkänslan komma krypandes då jag mest stod upp med överkroppen utav smärtor. Trots min bedövning från midjan så hade läkarna svårt att arbeta, och de fick ofta avbryta för att jag skulle få paus ifrån all smärta. Narkosläkaren berättade att kroppen sänder ut falska smärtimpulser som hjärnan reagerade på. Mot dem finns ingen smärtlindring, men jag fick ändå mer smärtlindring under snittets gång. Sonen var drygt 1 dygn när jag väl fick gå upp ur sängen eftersom kroppen hade fått en "rejäl hästdos"

Just sammanväxningar är orsaken till att jag inte har propsat på snitt utan det får bli om det är vad som bedöms som säkrast. Jag har ju redan två bukoperationer bakom mig och varje skapar ju nya sammanväxningar.

(Ärr på utsidan bekommer mig inte, är ju inte i toppenskick ändå...)

 

[BernT]

Fick ett akut snitt pga bebis var stressad och jag var jättejättesjuk. Tog inte ens 3 timmar från att vi kom till sjukhuset till att hon var utplockad. Tydligen såg det illa ut redan från start för vi blev aldrig lämnade ensamma och det var kaos. Tyvärr tog inte bedövningen så jag kände allt när de skar upp. I min minnesbild så bad jag de lite värdigt sådär att sluta. Min sambo berättade att jag vrålade som att någon höll på att mörda mig. Så de sövde mig iaf. Fick sen ligga på uppvaket i 5 timmar, sjukt segt. Kunde inte kliva upp ur sängen förrens dag 3 och då efter morfin, klar nackdel.

Men vi är nöjda. Personalen var noga att komma efteråt och prata och så. Var tydligen nära att dö men det fattade ingen av oss där och då som tur var. Jag ville ha snitt från början men orkade inte kriga för det så jag blev glad för det. Nästa kommer vi få planerat (om vi vill) och det känns bra.

 

[Fritidsryttare]

Mamma fick ett urakut snitt med mig. Från att ha legat i sängen och trott hon skulle föda naturligt till att vara på väg ner till narkosen gick det blixtsnabbt. Tydligen hade ronden upptäckt att mina hjärtljud gått ner och det var verkligen akut. Hon var väldigt skärrad just då eftersom ingen sa eller förklarade nåt utan man rullade bara ner henne på operation, hon var själv också. Men detta var 25 år sen och i övrigt var hon nöjd, snittet var komplikationsfritt och så.

Har en kompis som fick beviljat planerat snitt p.g.a extrem förlossningsrädsla. Hon var supernöjd vet jag, dels ingav det en trygghet att veta när ungen skulle komma ut och att hon slapp krysta ut den, och sen var hela proceduren oerhört smidig och professionell. Hade inga komplikationer efter snittet och var uppe och hade sig fort efter.

 

[Bexzor]

Just sammanväxningar är orsaken till att jag inte har propsat på snitt utan det får bli om det är vad som bedöms som säkrast. Jag har ju redan två bukoperationer bakom mig och varje skapar ju nya sammanväxningar.

(Ärr på utsidan bekommer mig inte, är ju inte i toppenskick ändå...)

Jag fick informationen att det är olika, ibland blir det efter första operationen och ibland inte alls. Har för mig att du gjort rätt stora operationer ?

 

[lil-sis]

Jag fick informationen att det är olika, ibland blir det efter första operationen och ibland inte alls. Har för mig att du gjort rätt stora operationer ?

Jo har tagit bort en äggledare och möblerat om och tagit ut en del av tarmarna. Det är ju ganska mycket pillande och petande.

 

[Ray]

Har gjort två akuta snitt. Båda var iofs en lättnad men samtidigt jobbiga upplevelser.
Jag kände att jag var så otroligt utelämnad. Så utan kontroll.
Bedövningen fick mig att vilja kräkas men det går inte att kräkas med magen bedövad. Fick oxå frossa och skakade helt okontrollerat.
Att ligga på uppvak och vänta på att kunna röra fötterna var oxå jobbigt tyckte jag.

Men just den känslan av att vara så utelämnad är otroligt jobbig.

 

[Snurrfian]

Mitt första barn föddes med "akutsnitt" även om det kändes väldigt långt ifrån akut... Men jag hade haft kraftiga värkar i två dygn och inte fått sovit något och läkaren ansåg att varken jag eller barnet mådde bra av att fortsätta med en vaginalförlossning. När väl beslutet var taget så tog det nästan tre timmar innan jag blev inrullad på operation, så vi hann få allt förklarat väldigt grundligt och lugnt och fint. Det jag tyckte var jobbigast var att de skickade iväg pappan och dottern upp på BB och mig till uppvaket.

På uppvaket hade ingen tid med mig överhuvudtaget, och jag saknade min man och barnet, stundtals var jag rädd att det hade hänt något med barnet som de inte vågade tala om för mig. När jag väl fick komma till BB så var det mitt i natten och då fick vi veta att pappan fick åka hem, för där kunde han inte stanna kvar. Så de körde iväg maken, tog mitt barn med sig och sa åt mig att sova. Inte mycket sömn den natten, morgonen därpå kom det en ny sköterska in, lämnade min dotter i "plastvagnen" en bit ifrån sängen och fräste något om att jag faktiskt fick ta hand om mitt eget barn. Jag var nysnittad, kateter och väldigt osäker på hur mycket jag kunde röra mig. Så jag ringde på klockan och tack och lov kom det in världens raraste sköterska som jag hade haft lite tidigare som nog insåg hur nära bryt jag var. Hon visade mig hur jag kunde ta mig ur sängen, hur det var med min dotter, hur jag skulle hålla barnet och gick och hämtade frukost åt mig. Sen tog hon sig tiden att sitta och småprata lite så att jag hann landa i min nya roll.

Jag var väldigt osäker, första gångsmamma och vill inte vara till besvär normalt sett. Men min upplevelse av hela den perioden är kantat av så mycket, dels var makens pappa sjuk och låg för döden, dels hade jag legat inne fyra dagar för igångsättning och kände mig som en "dålig mamma" redan jag ens hade fött barn, jag kunde ju inte ens sätta igång förlossningen själv.
Med andra barnet var förlossningen betydligt värre rent förlossningsmässigt och i efterhand har jag förstått att de var rätt oroliga för mitt liv där och då eftersom jag blödde stora mängder, men den gången var jag trygg i mitt föräldraskap, vägrade att bli delade på, förutom när jag tvingade barnläkaren att gå och suga rent sonen direkt efter förlossningen och tvingade manen att följa med. Men när vi sedan kom upp på BB så såg jag till att få sängen som jag ville ha den och sen kunde maken få åka hem till dottern. Men andra förlossningen var inte snitt utan med sugklocka istället.
Men min äldsta är 14 år nu, jag hoppas att vården har blivit bättre på att ta hand om båda föräldrarna vid förlossningar vid det här laget.

 

[ameo]

Jag har gjort fyra planerade (vakna) kejsarsnitt. I princip helt fritt från komplikationer. Första låg och tryckte neråt med huvudet så de hade lite besvär med att få ut henne, men det var aldrig någon fara på taket.
Det enda var att jag fick rejäla blodtrycksfall vid första snittet, så jag mådde väl sådär... Men det kunde de förebygga de kommande gångerna och då mådde jag bättre och kunde följa förloppet via spegelbilden i lampan i taket...

 

[TeamLundVer]

Jag fick ett akut snitt efter 51 timmar. De meddelade att de tänkte snitta, gav mannen kläder som han fick slänga på sig lite snabbt och rullade sedan snabbt iväg. Jag hade fått feber som steg kraftigt och man kunde se att vår son var påverkad.

Bedövningen släppte ungefär när de skulle lyfta ur honom och jag sövdes kort efter det. Hade tydligen hjärtarytmi därefter men om det beror på chocken av smärtan eller det faktum att min sänka låg på över 1300 vet jag inte.

Jag var helt slut efteråt (sovit 2 timmar av 96) men såret bekymrade mig inte direkt. Så fort jag fått hjälp upp första gången så kunde jag röra mig obehindrat. Dock hade jag en kraftig infektion och var allmänt svag.

 

[TinyWiny]

Mitt ena barn är född med katastrofsnitt i vecka 33+4. Läkaren kom in, undersökte och tog mig sedan i handen och förklarade att de måste snitta. Jag släpper då hans blick och ser att taket rör sig Inser sekunden efter att det inte är taket utan sängen. De sprang med sängen genom korridoren. Några minuter senare var hon ute. När jag vaknade ur narkosen tog det några sega timmar innan jag fick träffa henne. Då (-92) skulle man ligga i sängen i 14!!! dagar efter ett snitt. På eftermiddagen samma dag var jag så trött på att ligga i sängen och vänta på att de skulle få tid att köra mig till neontalen att jag gick dit själv. Dagen efter ville jag åka hem men det fanns ingen läkare som kunde skriva ut mig så jag fick vänta till nästa dag. Sedan åkte jag varje dag till sjukhuset (15 minuters promenad+20 minuter med tåg+20 minuter med buss) och var hos mitt barn eftersom man då bara fick vara på neontalen mellan 8-20 och mitt "stora" barn, då 22 månader längtade ihjäl sig hemma så tyckte jag att det var en bra lösning. Jag hade inte ont, behövde ingen smärtlindring eller så.

Tips, gå upprätt, inte framåtlutad. Använd kudden att trycka mot såret när du hostar, nyser eller skrattar. Rulla ur sängen, försök inte ens använda magmusklerna i början utan använd dina armar och ben. Ta inte tag i den där grejen som hänger ovanför sängen, du använder magmusklerna då. Ett par något förstora shapetrosor tycker vissa är skönt.

 

[Kilauea]

Har tre planerade snitt, alla med komplikationer. Men nu sist var det mer än vad jag vill uppleva igen.

Skriver lite kort i en spoiler, så kan du välja själv om du vill läsa eller inte.

Spoiler

Hade två läkare vid snittet då det uppstod komplikationer redan tidigt med svåra sammanväxningar. Bebisen trycktes sedan bokstavligt ut av två personal på magen samt med hjälp av sugklocka. En bebis på 5 kg med en längd på 53 cm gjorde rejält ont att få ut, speciellt med tanke på att han låg väldigt högt upp i magen. Efter att han väl kommit ut så blev det mer komplikationer då de trodde att de skurit sönder urinblåsan och en livmoder som inte drog ihop sig automatiskt utan krävde en lång och hårdhänt massage för att komma igång. Här nånstans började panikkänslan komma krypandes då jag mest stod upp med överkroppen utav smärtor. Trots min bedövning från midjan så hade läkarna svårt att arbeta, och de fick ofta avbryta för att jag skulle få paus ifrån all smärta. Narkosläkaren berättade att kroppen sänder ut falska smärtimpulser som hjärnan reagerade på. Mot dem finns ingen smärtlindring, men jag fick ändå mer smärtlindring under snittets gång. Sonen var drygt 1 dygn när jag väl fick gå upp ur sängen eftersom kroppen hade fått en "rejäl hästdos"

Vet du varför du inte sövdes ner då bedövningen började släppa?