Då ska vi se om jag kan få ihop en sammanfattning av "Kakan och hennes jourbäbisar". Tror att det finns
Det började med att katthemmet ringde och frågade om jag kunde ta emot tre kattungar med kort varsel. Nemas problemas, tyckte jag. Så jag åkte och hämtade dom. Tre små livrädda stackare på ca 7 veckor satt där i buren. Dom hade varit en del av en större kattkoloni och när katterna fångades in visste dom inte vilken mamma som hörde till denna kull. Samtidigt tyckte dom att det ändå vore bättre om kattungarna fick bo med några äldre, tama katter eftersom det skulle underlätta socialiseringen. Mina katter var då 3 och 5 år, och väldigt lätta att hantera (såklart) = perfekta förebilder.
Livrädda små knyten var det som fick bo i köket. Katthemmet döpte dom till Mycroft (svart), Sherlock (röd med vitt) och Watson (röd).
Jag satt där massor, Kakan också. Boll var mest rädd och obekväm. Jag bjöd dom på kycklinghjärtan, lekte och tvångsklappade dom för att vänja vid att klappar inte är farliga (dvs tog en av dom, la den i knät, klappade tills den slappnade av och släppte då iväg den igen). Ganska fort började den svarta, Mycroft, tycka att det där med mänsklig kontakt var ju himla mysigt
Under tiden hade Kakan mest fräst på dom, för dom kom för nära henne tyckte hon. Men dom lyssnade fint och backade, så hon upptäckte att det ju inte var så hemskt ändå - hon kunde ju bestämma. Ganska snart mjuknade hon fullständigt för dessa fantastiskt fina ungar.
Kakan var en mycket hård och bestämd bonusmamma. Hon kunde bita dom så dom vrålade, men dom kom ändå snabbt farande och skulle vara klistrade mot henne igen. På ett sätt var det ändå bra, för ungarna fick definitivt inte härja med henne som dom ville. Tydliga gränser
Dom små djuren växte fort och hade hela tiden sin trygghet i bästa Kakan. När dom passerat 12 veckor fick vi ta emot potentiella köpare och när dom kändes redo fick dom lämna hemmet (tror dom var 14 veckor då?). Sherlock och Mycroft kom till samma hem, Watson till ett annat (med katt i familjen sedan tidigare).
Det var en himla häftig och rolig upplevelse. Förutom för Boll då, hon tyckte att dom var läskiga tills dom åkte
Och så porträttfoton, såklart. Här ca 10 veckor gamla
Man kan läsa om det lite mer dag för dag i min blogg också, börjar 27 oktober 2012 och fortsätter fram till december. Länken finns i min profil