Snackistråd för skadade hästar och konvalecenter

[tuaphua]

Jag får faktiskt säga att min har skött sig ypperligt sen detta utbrott -jag uppnådde det jag ville = risken att släppa henne större hage skulle vägas upp av att gräset skulle sysselsätta, hon har gått lugnt och den enda aktiviteten är att hon rullar sig, mycket, och hade visst haft en episod där hon ställde sig i vattenbaljan
Sen är hästen gladare, det sista i grushagen så kom hon inte om jag gick ut i hagen men nu i stora gräshagen kommer hon direkt

Min står lugnt och äter tills det är dags att komma in. Då är det race till matte.
Om gässen gör något som stör hans lilla Ove-hjärna kan de få veta att de lever också.

Annars tackar jag gräset för lugnet!

 

[mooi]

Om gässen gör något som stör hans lilla Ove-hjärna kan de få veta att de lever också.

Den där Ove-hjärnan alltså

 

[Jordgubben från Skåne]

Min han tappar sin överlinje som jag jobbat så hårt för att bygga upp ( 3 månaders vila snart) så då slog det mig att hur sätter man sen igång hästar efter en längre vila? Innan har jag alltid kört lika många veckors skritt som hästen vilat, men det kan man väl inte göra när vi snackar om månader? Kommer givetvis be om en igångsättningsplan från veterinären men vet av tidigare erfarenhet att de inte alltid är så detaljerade eller individanpassade. Hur har ni gjort/tänker göra?

 

[tuaphua]

Min han tappar sin överlinje som jag jobbat så hårt för att bygga upp ( 3 månaders vila snart) så då slog det mig att hur sätter man sen igång hästar efter en längre vila? Innan har jag alltid kört lika många veckors skritt som hästen vilat, men det kan man väl inte göra när vi snackar om månader? Kommer givetvis be om en igångsättningsplan från veterinären men vet av tidigare erfarenhet att de inte alltid är så detaljerade eller individanpassade. Hur har ni gjort/tänker göra?

Hur man gör beror för mig på skälet till vilan.
En frisk häst som vilat är en sak. Skadade beror helt typ av skada. Har den bara felbelastat pga kassa tänder, kass ridning etc och fått en inflammation i led av det kan man avancera snabbare än om den tex slitit sönder senor. Det beror också på var skadan sitter. Om man kan avlasta den via träning.
Jag tycker att rehaba i träns, för hand är oslagbart. Då kan man påverka formen och hur hästen belastar mer än om man gör det i töm eller långa tyglar.
Du slipper också ryttarbelastning.
Sen finns det gott om övningar som inte finns med i vanliga utbildning/ridhandbok som man kan punktträna muskelgrupper mer genom.
Vet man vad hästen bör och inte bör belasta kan man använda sig av dem.

Men som grund bör man kolla med vet när och hur man får börja belasta.

 

[tuaphua]

På tors ska min testa sättas igång lite lätt. Åh, vad vi längtar båda två!
Vi behöver få röra oss och mer stimulans än skritteriet.
Vi har iaf fått öva på lydnad och olika övningar och övergångar i skritt nu. :P Sånt som man kanske slarvar med annars något.

 

[Jordgubben från Skåne]

@tuaphua min har en hovbensfraktur som sitter fint, så det ska inte påverka leder m.m men vet ju fortfarande inte om det blir sjukhage efter åb eller fortsatt boxvila. Den där boxvilan äter verkligen upp musklerna. Arbete för hand är jag verkligen ingen fena på utan då blir det ut på promenader med någon sorts inspänning alt Tömkörning.

 

[Reykur]

Min har också tappat typ varenda muskel på kroppen. Hon var verkligen i sitt livs form innan skadan.. Men 8 veckor på box har satt sina spår.

På fredag är det återbesök och förhoppningsvis godkänns hon för sjukhage! Nästa hållpunkt är att bli godkänd för att få gå i "vanlig" rasthage, troligen 4-6 veckor på sjukhage först. Sedan ska hon få åka till hingst.

 

[zanque]

Jag har varit på en välbehövlig solsemester och laddat batterierna. Det var så skönt att slippa alla måsten och ansvar för en vecka och bara få tänka på annat (tankarna var nog mest på hästen iaf). Men det var med lätta steg jag cyklade till stallet igår för att få pyssla lite med min häst. Försommarvärmen har gjort henne loj så vi kunde tömköra utan dampryck och efter fick hon sig ett ordentligt bad, sen ledde jag runt henne i solen och hon fick beta lite. Allt kändes som vanligt mellan henne och mig och jag hoppas att sommarvärmen kan göra att vi hittar tillbaka till varandra igen.

Det är fortfarande ett bra tag till nästa återbesök men nu har jag fått lite energi och är redo för att kämpa vidare igen

Imorgon kommer hovis och då får min häst skor runt. Blir spännande och se om hon har tålamod för det.

 

[Reykur]

Saker jag saknar så det gör ont i kroppen: Att sitta på min häst, på en runda i skogen och känna hur hela hon säger "Snälla matte, kan vi gasa?" Känna den där energin och rörelseglädjen när man svarar "Kör då!" och hon river iväg i ökad tölt och lyfter som ett flygplan i fronten.

Det har gått två månader sedan skadan och jag vet ju att det är en fis i rymden om man ser till den tid som kommer krävas för att eventuellt få henne bra igen. Jag vet inte hur jag ska orka riktigt..

 

[mooi]

@Reykur förstår känslan.. Nu är det ju egentligen inte så länge sen jag red min om man ser till andras skador -men det är ändå ett tag sen jag red ordentligt och vad man saknar det! Hjärnan är trevlig nog att sortera bort de pass där jag började känna att nåt inte stod rätt till och går tillbaka till de pass jag hann få efter vintervilan och ett par till efter vila nr 2 (hovbölden). DEN känslan vill vi tillbaka till!

 

[mooi]

Dagens aktivitet

 

[Reykur]

Vi får än så länge inte göra så mycket mer än det här: Beta utanför stallet. Men snart så, blir det sjukhage.

 

[zanque]

Saker jag saknar så det gör ont i kroppen: Att sitta på min häst, på en runda i skogen och känna hur hela hon säger "Snälla matte, kan vi gasa?" Känna den där energin och rörelseglädjen när man svarar "Kör då!" och hon river iväg i ökad tölt och lyfter som ett flygplan i fronten.

Det har gått två månader sedan skadan och jag vet ju att det är en fis i rymden om man ser till den tid som kommer krävas för att eventuellt få henne bra igen. Jag vet inte hur jag ska orka riktigt..

Förstår känslan. Jag saknar oxå att rida min häst så det gör ont. Har ett par andra hästar jag får rida när jag vill men det är lixom inte samma sak....

 

[Reykur]

Idag kom veterinären ut och Tyra blev godkänd för sjukhage och börja med skrittmotion för hand.

Hon var relativt lugn i sjukhagen, lite bock och bus och vandrade runt en del. Men inte alls på värsta viset.

 

[Alfakrulls]

Här platsar jag å Frenja in.

Köpte mitt Islandssto för exakt 1 år sedan och 3 veckor efter köp vart hon skadad. Det visade sig som hälta på böjt spår i höger varv.

Vila någon vecka eller två, men ingen bättring.
Iväg till klinik där hon tyckte hon var väldigt stel och orörlig i ryggen. Vidare till Husaby där de konstatera en väldigt kraftig inflammation i vänster SI led.
Problemet hittat.... Trodde vi.

Svara bra på behandlingen och vi började rehabilitera. Efter 4 veckor var hältan tillbaka. Åter ett besök på kliniken samt ennu en behandling av SI leden som var mycket bättre men inte bra.

Hem för vila och sen rehabilitering igen.
Gick några veckor. Hältan tillbaka.
Alltid samma hälta - höger varv, på böjt spår i trav. Annars ingenting. Ingen reaktion på böjprov alls.

Hon fick vila några månader till - ingen bättring.
De trodde på ligamentskador då hon blir sämre å sämre av vila. Så vi bestämde oss för att rida igång henne. Och hon blev riktigt bra. Hältan försvann.
Dock arbetades hon bara ute - med att stärka upp sig och börja använda kroppen rätt.

December-januari- Februari gick hon jätte fint.
Började sedan arbeta henne lite i paddocken - pang. Efter två veckor - samma Hälta tillbaka- Bara i höger varv, på böjt spår - i trav.

Åker till klinik med henne i april där de konstaterar att hon är halt på bägge fram och de hittar någon inflammation i hovledens/ledbanden/sidoligament.

Behandling - skritt för hand henna - åter för återbesök - ingen skillnad vid återbesöket - lika halt.

In till en special hovslagare som ska hjälpa henne avlasta lite - han hittat en jätte djup varböld och hältan blir genast MYCKET bättre.

Veterinären väldigt nöjd då hon inte ansåg de den veterinären gången innan hitta i hovarna skulle vara anledning till att hon är sååååå halt som hon var.

Detta verkade mer rimligt.
Hem med gipsad hov - tillbaka 1 vecka senare. Hoven ser bra ut så hon får på sig skor samt träffa equiterapeten som löser upp massa låsningar som oxå kan vara orsaken till hältan.

Så nu står vi här idag - hältan är fortfarande kvar i höger varv på böjt spår i trav- om en väldigt liten. Kanske en rörelsestörning? Ute går hon helt rent och trampar på med hela kroppen.

Inväntar kiropraktorn igen som ska gå igenom henne så får vi se vart vi står sen.
Men fy vilken resa detta året har varit. Ingen verkar hitta de egentliga felet och fler fel uppstår efter tidens gång. Man börjar ju förlora hoppat att detta någon Gång ska bli riktigt bra

Nu har det gått 1 år sedan hon skadades och fortfarande är det samma jäkla skit som spökar.

 

[Jordgubben från Skåne]

Gipsbyte idag, spännande värre Satt fint på hoven, så nästa byte blir om 2,5 vecka. Hovslagaren tyckte att han fortfarande såg fin ut i kroppen, skönt för jag tyckte att han föll ur.

 

[tapeten]

Vilken bra tråd. Här kommer ett långt inlägg, inser att jag behöver skriva av mig...

Det har varit smågrejer med min häst sedan vi köpte henne. Jag tänker ibland att jag har varit för uppmärksam och nojig – vi har uppsökt klinik tre gånger på ett halvår för "små" symptom, kommit hem utan specifik diagnos med ordinationen om antinflammatoriskt och några veckors vila, sedan återbesök u.a. Vilket lett till att hästen inte varit fullt igång och fått orolig mage av det antiinflammatoriska... Och det tror jag är starkt bidragande till att vi nu står på boxvila pga ett lindrigt fånganfall.

I början klandrade jag mig själv mycket, men efter att ha landat i att jag faktiskt i varje stund har handlat efter bästa förmåga utifrån den erfarenhet jag har, och kontaktat veterinär så fort jag har misstänkt något så har jag släppt det. Kan inte begära mer av mig själv.

Hästen tar boxvilan bra. Hon bonkar och gnäggar lite vid utsläpp när det kommer folk, men annars står hon mest still och tittar ut genom sitt fönster. Jag är i stallet så mycket jag kan och orkar. Mockar, medicinerar, borstar, kliar, masserar, gosar. Försöker vara positiv i humöret när jag umgås med hästen, berömmer massor för olika småsaker (hon kan ju inte rå för att är hindrad från att göra sådant som vanligtvis brukar vara det man får beröm för). Sysselsätter mig med att öva på att knoppa, både för känslan av att i alla fall träna på något och för att påminna både mig och hästen om att hon fortfarande är världens finaste och bästa även när hon bara står.

Det är nästan jobbigast när jag inte är i stallet. Kan inte koncentrera mig på studierna, hänger inte med i nyheterna och diverse debatter som jag vanligtvis brukar läsa och följa och tänka saker om, sitter i stället mycket framför datorn och googlar symptom och behandling och fantiserar ihop detaljerade igångsättningsscheman. Går ofta in i worst case-scenarior, men får ibland tvärt om för mig att jag inbillat mig alltihopa, då symptomen trots allt varit så lindriga. Det är jobbigt att känna att jag inte är någon vidare flickvän för tillfället – frånvarande och ofokuserad.

Annat jobbigt är:
- Att jag inte känner mig helt trygg med veterinären. Först hade vi en som kändes jättebra, hon lyssnade noga, resonerade och förklarade. Men hon gick på semester, varpå jag fått lite olika och oklara bud av de andra veterinärerna från samma ställe. Dessutom är hovslagaren och veterinären inte helt överens, vilket ytterligare bidrar till känslan av att vara utlämnad och ensam. Har försökt få fatt i andra veterinärer för mer input, men det är svårare än väntat att få fatt i rätt person på rätt telefontid och få utrymme nog att ställa rätt frågor och kommunicera mina funderingar på rätt sätt.

- Att allt det jag vet att hästen mår som bäst av, och som vi båda tycker är roligt, känns så himla långt borta. Hon gillar att jobba, att vara ute och busa i skogen, att hoppa, att strosa runt i hagen, att använda sin kropp. Vem vet när hon kommer att få göra det igen.

- Att förhålla mig till personer som bryr sig. De andra i stallet är jättefina och frågar ofta om hur det går. Jag uppskattar verkligen den omtanken och engagemanget, och hade inte velat vara utan det. Trots det blir det ibland jobbigt att försöka förklara vad som händer, när jag inte riktigt begriper det själv. Och ibland blir det svårt att förhålla sig till olika teorier om orsaker och förslag på alternativbehandlingar. Jobbigast är dock när andra påpekar hur synd det är om hästen som måste stå på box. Hon har haft boxvila i 1,5 vecka och jag vet ju att detta får räknas som kort tid i fång-sammanhang. Har vi oflyt blir det mycket längre, och det känns inte lättare av att andra påminner om hur hemskt det är för hästen. En variant på temat är kommentarer om att det är synd om henne för att hon får så lite mat – jag tycker redan tycker att det är jobbigt att behöva begränsa hennes giva, när att äta är i princip det enda roliga hon har nu. Jag förstår ju att det till 99% handlar om att uttrycka omsorg, men ibland landar det lite fel. Stallägaren spelar i en egen liga och fäller kommentarer om att jag gör hästen sjuk genom att ha henne på box. "Släpp ut hästen i hagen och rid" är hans universallösning på alla problem...

Nåväl. Nu ska jag snart ut till stallet igen. Det är med nerverna utanpå jag hälsar på henne och känner på puls och hovar – hon har varit helt symptomfri nu i några dagar och jag hoppas hoppas att det håller i sig. Tar en dag i sänder och fantiserar om att rida hubertusjakt hösten 2017. Att zooma ut och tänka sig denna trassliga period som just en period, som förhoppningsvis kommer att blekna till ett vagt minne om några friska år, gör det hela lättare. Är full av beundran inför er som håller modet uppe månad efter månad, år efter år!

 

[Speedway]

@tapeten Vad hade din häst för symptom från början innan fånganfallet?

 

[parfymflaska]

Hos oss har vi gott och blandat. Min stora har jag skrittat uppsuttet för första gången - ett varv runt ridbanan! Peppar peppar så verkar det gå vägen med henne. Min lilla däremot är en annan historia . Hon hade mått bra på box utan medicin i en dryg vecka, så vet. tyckte att det var dags för sjukhage. Vi började försiktigt med 2 timmar om dagen - efter tre dagar, bakslag. Öm i sulorna och varm i hovarna. Så det är bara att backa tillbaka till boxvila och ringa vet. igen på måndag. Nu har hon stått på box sedan 24/3, jag börjar undra om hon alls kommer att repa sig denna gången. Hon är ändå 21 nu, jag vet inte om det är själviskt av mig att inte släppa taget. Men hon är åtminstone ok med att stå inne, hon gnäggar lite när de andra är ute men verkar i stort sett ganska nöjd. Men som alltid, det värker i hjärtat att se henne dålig.

 

[mooi]

rätt irriterad idag....
igår kom det en (observera en) häst till granngården. Hästen är alltså ensam, men ser våra hästar. Våra hästar laddade upp ordentligt igår när den kom och blev springiga så ena stallägaren (frun) bytte hage på Ida och ställde henne i grushagen igen så hon inte skulle springa så mycket/minska utrymmet. Våra hästar går in på natten så grannhästen var ensam ute inatt och hade varit väldigt orolig så idag flyttades den till en hage närmare våra hästar = ove-hjärnorna stirrade upp sig igen, eftersom den nya hästen nu gick i en ny hage

okej, till min irritation då... Kommer till stallet och träffar stallägaren (mannen) som är irriterad och säger att han inte förstår sig på folk. Han berättar att han varit ute med hunden och under tiden har tydligen stona varit väldigt stirriga över den nya hästen, och det var 2st hästägare i stallet som stått och sett att det var väldigt oroligt. Vad gör de åt detta? Jo, en av dem går ut och hämtar sin häst och ställer in i stallet och den andra går och letar upp stallägaren för att säga att Ida springer JÄTTEMYCKET (alltså inte ett busvarv, utan stress-rusade) och dessutom reflektera över att "hon får ju inte springa". Alla i stallet vet mycket väl hur läget är med henne och att hon varit skadad i 2 mån och inte är läkt än, så stallägaren hade surnat till och rätt skarpt sagt till denna kvinnan att jamen hämta henne då! Stå inte bara och titta utan ta hästen och ställ henne i rutan så hon lugnar sig. Sen gick han och hämtade henne själv...

Alltså, klart jag inte kan ställa krav på de andra att de ska se efter min häst men de VET ändå allihop att hon är skadad och jag blir riktigt ledsen över att de kan stå 2st fullt kapabla, hästvana människor och titta på hur hästarna är heltokiga och då bl.a en häst som är skadad -de reflekterar över att den ju inte får hålla på så, och sen går de och tar in sin egen och lämnar henne att fortsätta springa. Och sen när jag kommer till stallet så berättar de glatt för mig att hon sprungit huuuur mycket som helst -men inte med avslutet "så vi ställde henne i rasthagen" utan bara berättar det, och sen tillägget: "så X fick gå ut och ta in Y (sin häst) -såå mycket sprang de".