Sv: Snack & Uppdateringstråden 
Tycker också kommentaren om den starka betslingen är onödig. Då kan vi köra loss här med dem som har pessoa, stångbett och nosgrimmor som stänger om ordenligt och så vidare.
...och jag som tyckte att jag kommenterade den fina tygelkontakten.
Men för att spinna vidare på din kommentar (som jag själv tycker är lite onödig med tanke på att du skriver som om jag kritiserade när jag i själva verket berömde tygelkontaken
):
jag tycker inte om "uppbetsling" förrän hästen är utbildad, nej.
Jag tycker att man "betslar upp" så som Karin gör: när hästen och ryttaren kan. Det är ju uppenbart att det inte handlar om en nödbroms på filmsnutten och det är då man kan betsla upp enligt min mening.
Det är synd när man lägger på ett starkt bett för att man inte har kontroll på hästen. Det är synd om man då inte inser att problemet är bristande träning, eller inser det men inte har tillgång till hjälp att ta sig vidare.
När jag var 13 år, hade jag en connemara som var för "stark" för mig. Mina föräldrar var snälla och välvilliga och köpte en kandarstång för att hjälpa mig. Varken jag eller de hade kunskaperna, och varken de eller jag hade pengarna att köpa ridlektioner för instruktör, och de hade inte pengar eller möjligheter att köra omkring på mig och häst till träningar.
Det slutade med att hästen lämnades tillbaka till köparen och jag fick en annan häst.
Och det slutade med insikt i vuxen ålder om att betsling inte löser problem men kan förstärka eller skapa problem i ridningen.
Apropå det du skrev om nosgrimma: håller med det jag tolkar som din mening: för hårt spänd nosgrimma är ett elände.
Det finns ett skäl till att jag rider utan nosgrimma. Hästen ska kunna gapa emot, och jag ska upptäcka det och träna hästen på ett sätt så den inte behöver gapa emot, och inte behöver ta stöd på nosgrimman.
Det blir liksom så tydligt när man inte använder nosgrimma, om hästen gapar.
På Isa, som är spänd ibland och som var okontaktbar i munnen i början, har jag en curb strap som gör att bettet aldrig kan åka genom munnen även om jag behöver använda det som nödbroms. Någon enstaka gång kan hon springa iväg för mig - det var vanligt i början men nu sällsynt - och då försöker jag böja henne för att skaffa kontrollen. I början var hon som sagt okontaktbar och bara sprang rakt fram som ett godståg. Curben gör att jag får makten att "tvinga" henne att böja sig i ett sådant läge medan den är helt verkningslös i alla andra situationer.
Det optimala hjälpmedlet?
JAg tycker absolut att man ska fundera över varför man själv och andra väljer viss utrustning.
Ganska ofta tror jag att det är oreflekterat - man har alltid gjort så och därför fortsätter man.
Personligen är jag lat och väljer därför så lite utrustning som behövs. Inga benskydd utom när jag tränar spinn, sadel och träns. Ingen nosgrimma.
Massor av reflexer.
