småsyskon som växer om

[vinkelina]

Vi har pseudotvillingar, två pojkar med 18 månader mellan dem. Storebror har alltid varit på minus två kurvan även om han de senaste året jobbat sig upp mot en nollkurva. Medans storebror och sin sida varit närmare +1.

Nu är de 3,5 år och 2 år och det ser inte bättre ut än att lillebror börjar vara i kapp storebror på längd, skiljer idag bara någon ynka cm på dem, och de använder samma klädstorlek.

Samma med mycket annat, storebror har alltid varit lite sen med saker (han är en tänkare som iakttar och sedan plötsligt bara gör, men det tar någon månad extra) lillebror är däremot tidig med mycket, det skiljer nästan ett år på när de började tala.

Hur skall vi som föräldrar hantera detta på bästa vis, gissar att lillebror kommer att inom ett år eller så vara förbi storebror på både längden men risken finns även på andra plan. Förstått att det kan vara ett rätt vanligt problem att hantera med barn tätt och vill därför ha tips i tid så att man inte säger eller gör nått dumt, och att det kan vara en känslig fråga för det äldre barnet.

 

[Amha]

Mina barn skiljer det ca 2 år mellan. Min äldsta har varit tidig med mycket medan minstingen gått om äldsta på andra saker. Vi har inte gjort någon grej av det. Har inte haft någon anledning riktigt. När vi har hanterat det med axelryckningar och "vissa lär sig tidigare än andra" har även barnen hanterat det så. Mina är idag 7 och 4 och vi stöter fortfarande på såna grejer och jag kan inte minnas någon gång vi faktiskt haft problem med det.

 

[Imogen]

Vi har 2,5 år mellan barnen. En storebror som är liten till växten och precis som TS beskriver en betraktare, lugn och försiktig. Han väntade med att både gå och cykla till hans kunde till exempel.

Lillasyster är lite över medel på längden, supersocial och framåt, och trial and error i allting (på gott och ont ). Hon har varit tidigare än storebror i precis allt tror jag. Hon får ju såklart också mycket gratis av att hon har en storebror att lära sig av. Hon har ju också testat många saker innan han gjorde pga det.

De är 2,5 och 5 och vissa saker är lillasyster redan ikapp med. På längt och vikt är det inte jättemycket som skiljer längre men lillayster är ju såklart mycket mer "bebis" i kroppen. Vi har som @Amha lagt så lite fokus på det som möjligt. Storebror verkar inte heller hittills reagera på att det skulle vara konstigt. Han har mest konstaterat "hon kan det men inte jag" typ.

 

[nejlica]

Jag har nära till min äldsta bror, han är knappt två år yngre än mig. Något jag tyckte var jobbigt under uppväxten, (men då var vi ju lite äldre än din är nu) var alla saker jag fick vänta på, längta efter och tjata om. Typ "det får man när man är 8år", "nej du får vänta tills du börjat skolan" osv och sedan fick min lillebror samma prylar/göra samma saker bara för att jag fick det (för att mina föräldrar insåg att det inte var så farligt antar jag). Hade hellre sett att lillebror fick vänta till samma ålder/årskurs som mig med att tex få en telefon eller cykla hem själv från skolan. Tror att det kan var viktigt att faktiskt få vara äldst ibland.

 

[Ems]

Är också uppväxt med en syster i nära ålder och håller med om detta.

En annan sak jag tänkt mycket på är att jag skulle vara noga med att framhålla att de är två olika individer. Dvs bara för att storebror tex går på fotboll så kanske man inte ska ta för givet (och tycka att det är enkelt) att lillebror får göra samma sak utan försöka lyssna in och se till att de utvecklar sina egna personligheter. Även om cykling och många saker är sådant som ”alla” lär sig så kan man då ha några egna intressen där man inte kan jämföra sig med någon i familjen.

 

[Imogen]

Jag är själv äldsta barnet och har en yngre bror i nära ålder så jag är också mycket bekant både med känslan av det där att man som äldsta barn "krattar manegen" för sina syskon. Min yngsta brors förhållningsregler var ett skämt jämfört med mina Men det är ju knappast föräldrarnas avsikt.

Jag är inte så säker på att jag håller med om det där att man ska "låta den äldsta vara äldst" osv. Det är ju inte säkert, vilket den här tråden också handlar om, att ålder korrelerar med behov och färdigheter. Det blir ju väldigt konstigt att hämma utvecklingen hos det yngre barnet för att det äldre inte fick eller klarade av det i samma ålder. Jag tror också barnen har med glädje och utbyte av varandra om föräldrarna uppmuntrar dem till att se bortom ålderssiffror istället för att befästa vem som är äldst och vem som är yngst. Men det är ju också lika viktigt åt andra hållet, dvs att inte lägga extra krav och förväntningar på det äldre barnet bara för att det är äldst.

 

[Imogen]

Måste nästan lägga till lite. Nu låter det ju nästan på mitt tidigare inlägg som att man ska anpassa allt helt efter det yngre barnet, det tycker jag såklart inte! Självklart måste det äldre barnet få "egna" saker osv. Men jag tänker att man som förälder i den mån det går ska fokusera på att utgångpunkten är behov, vilja osv inte ålderssiffran i första hand

 

[vinkelina]

Jag är själv äldsta barnet och har en yngre bror i nära ålder så jag är också mycket bekant både med känslan av det där att man som äldsta barn "krattar manegen" för sina syskon. Min yngsta brors förhållningsregler var ett skämt jämfört med mina Men det är ju knappast föräldrarnas avsikt.

Jag är inte så säker på att jag håller med om det där att man ska "låta den äldsta vara äldst" osv. Det är ju inte säkert, vilket den här tråden också handlar om, att ålder korrelerar med behov och färdigheter. Det blir ju väldigt konstigt att hämma utvecklingen hos det yngre barnet för att det äldre inte fick eller klarade av det i samma ålder. Jag tror också barnen har med glädje och utbyte av varandra om föräldrarna uppmuntrar dem till att se bortom ålderssiffror istället för att befästa vem som är äldst och vem som är yngst. Men det är ju också lika viktigt åt andra hållet, dvs att inte lägga extra krav och förväntningar på det äldre barnet bara för att det är äldst.

Vi kämpar verkligen med att de skall vara två individer (inte alltid lätt med barn så tätt tycker jag) men är noga med att inte säga du som är så stor, alt du är för lite. Om de nu inte råkar vara nått där de ÄR för stor/liten

märker dock att lillebror har storebror som idol och de som han gillar gillar lillebror också (i höst skall de börja olika avdelningar på dagis, nu går de på samma)

Är kanske rädd för att storebror skall känna sig omsprungen (han är en mer känslig typ) och vill veta hur jag som förälder skall agera på bästa sätt

 

[vinkelina]

Känner också igen de där med att vara äldst. Är 5 år mellan mig och min lillebror som är yngst (finns en syster mellan oss) kan säga han har haft det mycket lättare. Sedan hjälper det inte att mina föräldrars ekonomi blev betydligt bättre efter att jag och min syster flytta ut, inte pga det utan för att de fick bättre jobb med tiden.

 

[ameo]

Vi kämpar verkligen med att de skall vara två individer (inte alltid lätt med barn så tätt tycker jag) men är noga med att inte säga du som är så stor, alt du är för lite. Om de nu inte råkar vara nått där de ÄR för stor/liten

märker dock att lillebror har storebror som idol och de som han gillar gillar lillebror också (i höst skall de börja olika avdelningar på dagis, nu går de på samma)

Är kanske rädd för att storebror skall känna sig omsprungen (han är en mer känslig typ) och vill veta hur jag som förälder skall agera på bästa sätt

Behandla dem som de syskon de är och utgå ifrån deras ålder och mognad. Vissa är långa och andra korta, vissa är försiktiga och andra är framåt, vissa sjunger bra och andra är duktiga på att cykla. Osv. Framhäv det de är bra på, som de individer de är.
Det är nog bra att de ska gå på olika avdelningar på dagis och skillnaden mellan dem blir nog än mer tydlig när de börjar skolan.

Våra tre äldsta barn är födda inom 3 år och 3 månader och jag har nog inte tänkt ås mycket på hur jag ska agera utan det har fallit sig naturligt. Vi hade det däremot lite speciellt eftersom de har gått i en liten "B-skola", där elevantalet är så litet att klasserna är sammanslagna som F-3 och 4-6, med bara vissa lektioner uppdelade efter årskurs. (F-klassen har dock mer tid för sig själva) Så de har ju gått i "samma klass" genom större delen av låg- och mellanstadieåldern. Det gör att skillnaderna minskar. Men med bra lärare har inte det heller varit något problem.

Mina brorsdöttrar är väl också att räkna som pseudotvillingar och även där är storasyster av det mindre slaget och lite försiktig och den lite kaxigare lillasystern kom ifatt henne ganska tidigt. Jag har aldrig fått uppfattningen att det varit något som helst problem för dem.

 

[Magnum]

Vi har också pseudotvillingar, det är 13 månader mellan våra pojkar. De är 4 o 5 nu.
De kan i stort sett ha samma kläder även om lillebror är aningen mindre ännu. Så de är typ i samma storlek, leker med samma saker och leker samma lekar.

Jag har nog aldrig reflekterat över det här Kanske för att de är såpass nära som ett år.
Det mesta får och gör de lika så att någon är lite större eller mindre, äldre eller yngre, det märks nästan inte alls faktiskt.

Men tex
Storebror lägger sej före lillebror för att lillebror har ett helt annat sov- och sömnmönster och behov tex.
En sån grej som för andra kan tyckas märklig (tydligen), men vi utgår ju bara från deras behov.

 

[vinkelina]

Våra tre äldsta barn är födda inom 3 år och 3 månader

Vi har ju barn tre på gång nu, kommer vara 3 år 10 månader mellan äldsta och yngsta och då klämmer vi in en unge på 2 år 3 månader där mellan