Sv: Smakportioner
Kokt broccoli som man mosar med lite smör/rapsolja och bröstmjölk/ersättning.
Apropå söta smakportioner, så läste jag något som jag tyckte var logiskt i somras (eller var det i våras?). Nämligen att man inte behöver vara så orolig för att börja med annat än den klassiska potatisen, utan hellre välja någon av de sötare (och därmed mer smakrika) grönsakerna istället. Anledningen är främst att bebisen ju ska lära sig hantera fast föda (om än dock väldigt finfördelad) och att man vill ge bebisen en trevlig och positiv upplevelse så där i början. Sötare grönsaker, eller fruktpuré för den delen, blir mer av en belöning och motivationshöjare för bebisen, än om man tragglar med den menlösa och för många bebisar direkt äckliga mosade potatisen. Mosad potatis har dessutom en lite svårare konsistens.
Broccoli, blomkål, morötter, ärtor, majs...finns säkert fler som smakar lite sötare. Banan är också en klassiker att börja med! Men mitt allra största tips är att man ska göra grönsakspuréerna själv och skippa de färdiga burkarna. Det smakar så otroligt mycket bättre när man gör det själv! Och bebisar är ofta finsmakare. Det är snabbt gjort med.
Det är en gammal myt att bebisen inte kommer att vilja äta riktig mat om man börjar med frukt eller sötare grönsaker som första smakisar. Bebisar är nyfikna och allteftersom de växer till sig är de redo för andra smaker och konsistenser.
Min lille kille visade intresse redan vid 2 mån ålder för det vi åt och framför allt vad vi gjorde när vi åt. Han fick dock vänta tills han blev 3 månader innan han fick börja smaka. Och han fick både olika slags grönsaks- och fruktpuréer samt pyttesmå munsbitar av vår egen mat. Han fick testa riskorn och minimala ostbitar redan från början! Och allt annat som inte var för sött, salt eller hårt stekt. Han har fortfarande inte fått smaka kakor, godis, efterrätter eller nåt annat sånt, men "all" annan vanlig riktig mat har han fått testa i minimala bitar. När han var 4 månader tuggade han allt han fick in i munnen med sina tandlösa gommar och han var redan jätteduktig på att pilla runt med tungan i munnen. Fick pyttesmå bitar bröd (mest som smulor) och nästan allt annat som vi åt. Inga mängder och kanske inte varje dag, men regelbundet!
Och hans intresse för mat har hållt i sig. Han smakar på allt man erbjuder, äter mat med god aptit och har hitintills (peppar peppar) inte matvägrat eller kinkat. Men han föredrar helt klart riktig mat framför burkmaten! Och han äter både små bitar nötkött (tuggar o tuggar o tuggar o tuggar innan han till slut sväljer, spottar inte ut något) och ädelost och starkare kryddad mat för den delen med. Jag undviker såklart salt (saltfritt fram till 6 månader och saltfattigt fram till ett år och sedan normalsaltat).
Vi har haft en lös och ledig inställning till hans mat och ätande, inte gjort någon affär av någonting, uppmuntrat honom att smaka av vår mat när det har passat (det finns alltid något på tallriken man kan mosa och ge) och respekterat om det är något han inte tyckt om just då. Tex började han klökas så fort han fick in risgrynsgröt i munnen häromdagen (ICAs köpegröt på korvrulle) och allt kom ut igen. Skulle aldrig få för mig att tvinga i honom resten då!
Aldrig något tvång, lugn och ro när man äter, helst äta samtidigt som bebisen (det stimulerar) och låta smaka närhälst bebisen visar intresse, är mitt råd! Och en sak till: så fort bebisen har kommit igenom de första veckornas smakisar så kan man med fördel börja ge aningen grövre konsistens. Ju fortare de vänjer sig av med att äta superfinpuréad mat desto bättre. Man får naturligtvis ta det i bebisens takt, men väntar man för länge blir det svårare längre fram med bitar i maten.