Små barn små bekymmer...

[metall]

Oj vad det stämmer.. Har själv ridit i alla år men sparsamt för tillfället.. Dottern rider dock för fullt medan jag har förvandlats till hönsmamma på läktaren..plågsamt är det att stå och titta på när hästarna dottern rider får glädjefnatt och glatt bockar iväg när det är dags att galoppera..bevare mej.. Hon har för övrigt lyckats kravla sej upp på våran unghäst med hjälp av pall medan hästen snällt och nyfiket undrade över dotterns övningar mumlande något om att vår häst är gööörsnäll... Hästarna är hennes allt! Finns det fler än jag som har osårbara tonåringar... borde nog gå i terapi

 

[Juuwliaa]

Sv: Små barn små bekymmer...

På "förälder" hör egentligen inte jag hemma, men du är inte ensam. Min mamma har lika stora bekymmer för mig och min storasyster med vårat ridsportsintresse :smirk:

 

[millus]

Sv: Små barn små bekymmer...

Åh, jag känner likadant. När min dotter var sex år gammal så skenade ett litet russ med henne i ridhuset..Jag som vid det tillfället var hög-gravid och tämligen labil ställde mig upp och vrålade stoppa hästen, MEN gör något då!!!! Min man var med och av honom krävde jag att han skulle hoppa ner i manegen för att få stopp på pållen. Själv har jag inget minne av att jag blev såååå hysterisk! Dottern själv tyckte det var kul när det gick snabbt.

Ibland har jag förbannat mig själv för att jag lett in dottern och sönerna på denna farliga form av idrott

//millus=)

 

[metall]

Åh vad det känns skönt att inte va den enda hysteriska mamman som tror att varje ridtur ska sluta med spån i munnen på dottern.. På tal om russ så va det ett sådant som mycket målmedvetet kastade av dottern men hon försvarade henne ihärdigt trots blåmärken och trasiga ridbyxor..Ja jisses.. Man har ju själv varit med om en del genom åren och vet vad som kan hända Stor suck alltså.. Jag vänjer mej nog aldrig. Får väl gå och borsta vår "gööörsnälla" unghäst medan hon rider.

 

[anna_mikaela]

Sv: Små barn små bekymmer...

Uj vad man har mycket att se fram emot. Känner redan nu att jag nog kommer att bli halvhispig och speciellt om hon får för sig att hon vill hoppa och tävla. Får nog göra som min egen mor, gå och gömma mig bakom närmsta ridhusvägg

 

[Jane_Done]

Sv: Små barn små bekymmer...

Det är väl väldigt vanligt att oroa sig för sina barn men jag kände någon form av behov att inflika att jag faktiskt inte är speciellt orolig utan är väldigt pragmatiskt, typ, hoppas jag lyckats förbereda dom tillräckligt för livet och skapat någon form av omdöme. Plus att jag vet att om oturen är framme så har jag inte kunnat förhindra det i alla fall.

Jag har två söner och det har sytts ett antal stygn här och där och jag landar alltid i att det kunde ha varit värre.

Nu tycker jag själv att fart och fläkt är ganska skojigt plus att jag är uppvuxen med en konstant oroande mamma (än idag) och det bestämde jag mig tidigt för att inte utsätta mina barn för. Strategin blev således att försöka förbereda dom vettigt inför farligheter. Åka skidor fort och hoppa? Fint, då har vi lärt oss behärska skidorna i skidskolan och kan åka bra. Hoppa? Bra, lär dig då behärska hästen och din balans så ska vi diskutera snäva omhoppningssvängar. Fasta hinder? Bra - väst. Osv.

Fast det som inträffat var ändå inget som vi kunnat kontrollera så jag hade bara gjort av med onödig oro.

 

[millus]

Sv: Små barn små bekymmer...

Jag instämmer med det du säger...Mina barn är väl förberedda för livets farligheter och dottern är en duktig ryttarinna. Men när min dotter far runt på sin ponny och det går i 200 knyck så blir jag ändå nervös. Fast dottern säger att hon har allt under kontroll, vilket hon troligen har också. Men det kan inte hjälpas, jag blir så rädd att det ska hända något. Min dotter är numer 14 år och har haft sin ponny i 3 år. Ponnyn ifråga är 24 år men blir som en yster 4-åring i perioder(blåsigt och kallt).

Det konstiga är att min rädsla går upp och ner. Efter mitt hysteriska utbrott i ridhuset så har jag funderat på om det har med hormoner att göra och jag har kommit fram till att det troligen är så. Vissa dagar i månaden är jag mer nervös än andra. En annan konstig sak är att mina pojkar (7 &12 år)åker cross-motorcykel båda två, när de gasar runt så är jag INTE ett dugg nervös eller rädd.

//millus=)

 

[metall]

Sv: Små barn små bekymmer...

Ja så va söndagens tävlingar äntligen över då.. Nu kan jag andas ut tills det är dags för nästa.. två clear round rundor i hoppning till dotterns förtjusning.. som tur är så är hon dressyrinriktad så nästa tävling kommer att bli betydligt mer harmonisk.. ägnar mej själv så länge åt lugn westernträning med unghästen för att förhoppningsvis få en trevlig familjehäst som varken bockar eller stegrar.. vi har en jätte bra tränare och det känns som det kan va min grej faktiskt..

 

[Tajger]

Sv: Små barn små bekymmer...

Känner precis som du "Hälften av det man oroar sig för händer aldrig, och den andra hälften händer ändå, så varför oroa sig?" Äldsta dottern hade först ett russ som favorit på ridskolan och åkte av stup i kvarten. Nästa favorit var en stor D-ponny som hade som specialgrej att rusa sju varv runt ridhuset innan det var stopp Jaja, vad kan jag göra? Sedan måste man ju naturligtvis minimera riskerna, när de två nästa nu rider ut med sina ponnyer ska mobilen vara med, helst ska man också skriva vart man rider, men det slarvas det mycket med. Sonen körde cross ett tag, men man får ju lita på ledarna att de inte kräver mer än ungarna klarar av. Är nog ingen orolig morsa när det gäller sånt. Mer när 18-åringen är ute en kväll, när stora tjejen var i Australien mm. Då var det lite oroligt ibland. Långt borta - ingen kontroll.

 

[metall]

Sv: Små barn små bekymmer...

Förstår vad du menar Tajger.. Har själv en 16årig grabb som utforskar livets nöjen.. kanske borde oroa mej mer när han e på upptäcksfärd en lördagkväll med polarna.. bara det att han hör till den lugnare typen och inte som dottern sprallig och som sagt osårbar.. ridsporten uppmärksammas ju mer i media med olycksstatistiker nu än tidigare tyvärr.. ja ja det är väl bara att fortsätta att påminna dottern om västen och att hjälm ska på före sadling medan man fortfarande har en gnutta inflytande

 

[baldu the badger]

Sv: Små barn små bekymmer...

När min dotter tävlade dressyr kunde jag inte ens titta utan hade en kompis som kollade hur hon låg till (hur sjukt är inte det???), sen när hon började tävla fälttävlan tittade jag med ett öga....Hoppningen gick bättre men fy vad jag har mått dåligt i omgångar. Höjden var när jag var så nervös att jag gav henne fel pgm inför en fälttävlan, men hon vann trots detta. Då lärde vi oss ngt, ge mor mat och kaffe så hon håller blodsockret uppe när dottern ska tävla. Som tur är har jag inte haft funderingar på att tävla själv. Min man garvar bara åt mig, han har tävlingsdjävulen i sig.Naturligtvis är man rädd för att barnen ska skada sig. Dock tror jag det är värre när vi morsor trillar i backen, vi är inte riktigt lika vältränade (i alla fall inte jag). Tänk på det, farligast är att skritta ut o tänka på annat, det är då man drattar av.

 

[metall]

Sv: Små barn små bekymmer...

Fälttävlan!!! Åh herregud.. Måtte aldrig dottern få för sej det för då säger jag nog upp mej.. Hur i herrans namn fixar du det? Själv har man ju hjärtat i halsgropen en vanlig ridlektion när det är dags för galoppfattningar på glada vinterspralliga hästar.. det känns ibland så frustrerande när man inget kan göra där man står på läktaren. Hade själv en orolig mamma och trodde väl aldrig att jag själv skulle bli sån här.."Mamma är lik sin mamma" eller hur är det hon sjunger

 

[Jane_Done]

Sv: Små barn små bekymmer...

Men nej! Försök sätta stopp, det är HEMSKT att växa upp med en oroande mamma. Det hämmar så fruktansvärt, i allt man vill göra i livet.

 

[Ramona]

Sv: Små barn små bekymmer...

Men nej! Försök sätta stopp, det är HEMSKT att växa upp med en oroande mamma. Det hämmar så fruktansvärt, i allt man vill göra i livet.

Jag växte upp med en mamma som inte klarade av att titta på mej när jag red över huvud taget. Hon har tex aldrig sett mej tävla, hon har aldrig varit med någonting i stallet, hon har helt enkelt undvikit min ridning under hela min uppväxt. När jag flyttade till Irland hade jag stallet hemma och då blev det annorlunda, men så fort jag red i någon annan gångart än skritt går hon in i huset.
Det ska sägas att det är mer än en gång hon har satt stopp för saker som jag skulle vilja göra, saker som jag själv tyckt är utvecklande och som jag hade fått nytta utav.

Men, men....man har ju lärt sej att göra saker utan att säga till henne, vilket resulterar i att hon inte vet och heller inte har en aning om vissa saker. Det är inte bra det heller, för skulle det hända någonting vet hon inte vad jag gör.
Nu är jag ju dock vuxen och har andra i min närhet som vet vart jag befinner mej....och i ungdomens dagar visste pappa alltid vart jag var i alla fall.

 

[metall]

Sv: Små barn små bekymmer...

Okej.. Det har faktiskt hänt att jag sagt nej ibland.. Men hon har faktiskt fått lov att sitta in våran unghäst och det är inte helt riskfritt.. Jag följer gärna hennes utveckling även om det är svårt att hålla nerverna i styr.. Tyvärr går känslorna inte alltid att styra.. Jag är ofrivilligt orolig.. Hemska mammainstinkter! Jag jobbar intensivt på det,varje dag faktiskt... Kom precis hem från westernträningen med unghästen som jag hoppas mycket på.. Min nya terapi tror jag

 

[baldu the badger]

Sv: Små barn små bekymmer...

Kan trösta Metall med att nervositeten brukar gå över. Är jättestolt över min dotter som idag tränar galoppörer och rider unghästar trots en traumatiskt barndom med en nervös ponnymorsa i släptåg. Hon har faktiskt funderingar att bli amatörjockey och jag känner ingen rädsla alls utan bara glädje Har en 15-årig son som tävlar motocross, eftersom han är yngre slipper han nervösa morsan.

 

[metall]

Sv: Små barn små bekymmer...

Härligt om nervositeten släpper så småningom..Skulle kännas befriande..Kommer väl när man vågar lita på att dottern behärskar ridningen och busiga hästar.. tycker hästarna har varit extra fnattiga i år.. hade unghästen på lina idag å jissis va hon spann loss,rena rodeon alltså.. dom rör sej väl för lite när det är lerigt i hagarna.. förresten tror jag att det är i alla fall lite bättre att va rädd om barnens självförtroende än att trycka på för mycket.. Nyligen slutade en tös,hon klarade inte pressen från föräldrarna.Hon va innerst inne rädd för att rida men föräldrarna ville först inte acceptera det.E det inte det ena så...

 

[loch]

Sv: Små barn små bekymmer...

He-he... min dotter är 8 år och hon säger glatt till alla att mamma inte duger till att vara annat än hästskötare på tävlingar för hon är sååå nervös, jag klarar inte att titta på varesig dressyr eller hoppning... och ändå är hon ju på en gräsligt (ha ha) låg nivå!
Men hemmavid, vid träningar och uteritter och det mesta annat är jag inte det minsta orolig, det är bara en total avsaknad av tävlingsnerver jag lider av! (och jag kan inte ge en rimlig förklaring heller)

 

[metall]

Sv: Små barn små bekymmer...

Ha ha.. precis som mej.. det började med 30 cm..Herregud inte ens ponnierna hoppade det utan travade över och lätt D program med skritt å trav.. men andades jag,nej då .. brukar försöka att va funktionär i stället för att tjata på dottern.

 

[Jane_Done]

Sv: Små barn små bekymmer...

Jag funderar rent allmänt på om det är så att nervösa morsor är mer nervösa för döttrar än för söner?