Sv: Små barn och hund
. Men en hund som alltid fått vara med tycker inte det är roligt att helt plötsligt inte få vara med.
hmm.... har hundar ens förmågan att "ha kul" eller "tycka det är tråkigt"?
handlar det inte i grund ch botten om flockens uppbyggnad och samanhållning?
såklart att inget tycker det är kul att bli neerpetad ett hack i rangordningen och såklart kommer det djuret att försöka ta sig upp igen. då är det vår plikt som flockledare att se till att ordningen följs.
en hund som är ensamt med ett barn KMMER förr eller senare, hur snäll den än är, att på något sätt försöka peta ner barnet till en lägre plats i flocken.
antingen genom att butta bort, sätta sig på, bita till eller på någt annat sätt dominera.
problemet blir ju att barnet själv inte kan hvda sin plats, utan förlikas helt på sina föräldrar och ingen hund är dummare är att den förstår detta.
nej, barn får inte nypa, jaga, slå hunden och nej, hunden får inte säga ifrån.
hade det inte varit för risken att de går liiiiite för långt och att liiiiite för långt, när det är ett barn inblandat ALLTID är allderles för långt, så skulle det inte vara nån fara!
men ett litet nyp, eler för den delen, morrning med blottande tänder, som på en vuxen knappt gör ngon skada alls, kan vara totalt förödande för barnet.
vad hunden ska och bör göra är att gå iväg, förslagsvis till "sin" plats, där den vet att den får vara ifred för gåstlar och andra tortyrredskap.
blir det för illa, ha hunden ute eller sätt upp en grind.
sen undrar jag om
Minna86 själv har barn?