Sluta nattamma

[Amk]

"Väljer" tror jag långt ifrån alla gör. Även om det kanske kan se ut så för en utomstående.

Hur menar du att det går till, om det inte väljs?

 

[Amk]

Jag var ju den som skrev att jag tyckte det kändes taskigt att barnet skulle bli utan både mamma och tutte på samma gång så jag får väl utveckla. Pappan kan söva dagtid och kvällstid utan problem. I famnen sittandes, vaggande, sele, bil, vagn eller vad som nu är lämpligast. Han har och tröstar henne på dagen utan problem. På natten fungerade bara bara tutte. Jag testade flera gånger att lägga mig i ett annat rum men jag tycker inte det känns bra med bebis som gallskriker mer och mer i flera timmar.
Mitt barn tog heller inte flaska fören vid ca 6 månaders ålder när hon började dricka välling och hon gillar fortfarande inte ersättning. Hon tar heller inte napp. Pga upprepade förstoppningar ville vi att magen skulle få "vila" nattetid och därför har jag ammat henne. Nu har vi fått fungerade medicin och kontakt med läkare så nu har vi känt att vi kunde byta ut amningen mot välling. Vi försöker hålla oss till förhållningssättet Nära föräldraskap och då kände vi (jag framförallt) att det inte var ett alternativ med gallskrik. Jag bytte min tutte mot välling. Det var en jobbig natt när jag fick vandra med henne i sele men inga tårar. Efter det har pappan utan problem kunnat natta om henne, så sent som inatt, även utan välling.
Pappan är dessutom föräldraledig minst en extra dag i veckan och har varit det sen bebis föddes, han jobbar också sådana tider att han har henne själv hela förmiddagen så jag får sova.
Så bara för att pappan inte kan söva om nattetid betyder inte det att han är en bifigur. Alla barn är olika med olika förutsättningar. För oss har det dessutom varit en medicinskt orsak till varför vi gjort som vi gjort.

Jag tycker att det är så viktigt, det du skriver om att det ska kännas rätt för en själv. Det var egentligen det jag var ute efter också- jag tycker att det blir skevt att säga att mamman bara ska följa barnets behov (som jag inte alls tror är nödvändiga när det gäller att ex. amma en gång i timmen nattetid vid åtta månaders ålder). Tycker man själv att det är fruktansvärt att barnet gråter så undviker man kanske att avsluta amningen även om det är slitigt, men jag tycker absolut att pappans roll i det hela ändå måste synliggöras i diskussionerna. För stort ansvar läggs annars på mamman, tycker jag.

 

[clusia]

Jag tycker att det är så viktigt, det du skriver om att det ska kännas rätt för en själv. Det var egentligen det jag var ute efter också- jag tycker att det blir skevt att säga att mamman bara ska följa barnets behov (som jag inte alls tror är nödvändiga när det gäller att ex. amma en gång i timmen nattetid vid åtta månaders ålder). Tycker man själv att det är fruktansvärt att barnet gråter så undviker man kanske att avsluta amningen även om det är slitigt, men jag tycker absolut att pappans roll i det hela ändå måste synliggöras i diskussionerna. För stort ansvar läggs annars på mamman, tycker jag.

Ja absolut det håller jag med om.

 

[KattenKorven]

Hur menar du att det går till, om det inte väljs?

Menar du att du inte kan komma på någon situation som kan leda till att mamman får rollen som primärförälder utan att det är ett aktivt val?

I mitt/vårt specifika fall beror det på att maken har två (än så länge obehandlade/omedicinerade)) NPF-diagnoser och en ganska rejäl depression ovanpå det. Jag gör 90% av allt arbete hemma med både barn och hem och är glad att han orkar sköta sitt heltidsjobb och slipper sjukskrivning. Jag anser inte att varken jag eller han har valt den här fördelningen, vi gör det vi måste för att alla ska överleva.

Det är ju vårt specifika fall, men jag försöker vara ödmjuk för att folks vardagsliv kan innehålla utmaningar som man inte har en aning om som utomstående.

 

[vinkelina]

slutade när G var 10 månader för att jag helt enkelt inte ORKADE nattamma mera (han åt 2-3 gånger/natt) tog en månad innan han fattade att nej, de blir ingen mat på natten. Plötsligt bara sov han nästan hela nätter, men de tog massa tid. Tog striden själv just för att pappan inte tagit några nätter (måst i så fall väcka honom först så känns lite onödigt) och för att inte G skulle känna att all trygghet försvann.

Sedan tycker jag de går i perioder. Nu vaknar han plötsligt runt 2 och vill komma och sova med mig. Sätter sig upp i sängen och ger mig sin nalle. Somnar om på två röda ifall jag tar upp

 

[Amk]

Menar du att du inte kan komma på någon situation som kan leda till att mamman får rollen som primärförälder utan att det är ett aktivt val?

I mitt/vårt specifika fall beror det på att maken har två (än så länge obehandlade/omedicinerade)) NPF-diagnoser och en ganska rejäl depression ovanpå det. Jag gör 90% av allt arbete hemma med både barn och hem och är glad att han orkar sköta sitt heltidsjobb och slipper sjukskrivning. Jag anser inte att varken jag eller han har valt den här fördelningen, vi gör det vi måste för att alla ska överleva.

Det är ju vårt specifika fall, men jag försöker vara ödmjuk för att folks vardagsliv kan innehålla utmaningar som man inte har en aning om som utomstående.

Det går ju att diskutera mycket och länge vad som är ett fritt val och vad som inte är det. Det känns inte rätt för mig att diskutera just ert fall, då jag inte vet så mycket om er och inte vill klampa runt. Med mina öron låter det som att ni har en utmanande vardag, och jag vill inte påstå att ni är fria om inte ni känner så.

På ett generellt plan tycker jag dock att vi i dagens Sverige har stora möjligheter att välja hur vårt föräldraskap ska se ut. Det finns stora möjligheter för föräldrar att välja hur föräldraledigheten ska fördelas, hur fritiden ska disponeras och vem som ansvarar för barnens välbefinnande. Vill en amma styr det naturligtvis under den tid barnet ammar, men i övrigt finns det inte mycket (från barnets håll) som styr vem som ska vara primärförälder. I de flesta fall menar jag att det sker ett aktivt eller passivt val att mamman blir primärförälder. Det kan vara för att "de flesta gör så", för att mamman "gärna vill vara hemma länge", för att pappan "trivs sämre med att vara hemma" eller tusen andra skäl som inte har med tvång att göra.

 

[KattenKorven]

På ett generellt plan tycker jag dock att vi i dagens Sverige har stora möjligheter att välja hur vårt föräldraskap ska se ut. Det finns stora möjligheter för föräldrar att välja hur föräldraledigheten ska fördelas, hur fritiden ska disponeras och vem som ansvarar för barnens välbefinnande. Vill en amma styr det naturligtvis under den tid barnet ammar, men i övrigt finns det inte mycket (från barnets håll) som styr vem som ska vara primärförälder. I de flesta fall menar jag att det sker ett aktivt eller passivt val att mamman blir primärförälder. Det kan vara för att "de flesta gör så", för att mamman "gärna vill vara hemma länge", för att pappan "trivs sämre med att vara hemma" eller tusen andra skäl som inte har med tvång att göra.

Och jag brukar tänka att det kan finnas mycket som inte syns utåt bakom ord som "pappan trivs sämre hemma"' och liknande formuleringar. Jag kanske har för höga tankar om mina medmänniskor som tror att de flesta fattar att pappor är alldeles utmärkta föräldrar och att deras livsval förmodligen baseras på fler faktorer än "de flesta gör så". (Vi redogör tex inte för vår situation i sån här detalj för andra än närmaste familjen och på anonyma forum, så det höjs på en hel del ögonbryn hos kollegor och bekanta när de hör om vår uppdelning...) Det är så fruktansvärt mycket åsikter om föräldraskap från alla håll och kanter...jag efterlyser lite mer live and let live.

Jag släpper den här tråden nu eftersom jag inte känner att jag bidrar med något positivt. Ville bara bidra med erfarenheten att det ofta blir lättare att sluta amma om man väntar lite. Lycka till med amningen, TS! Hoppas det löser sig.

 

[Fille]

Natten mellan måndag och tisdag sov C från ca 20-04,30 utan uppvak, dock blev det ett drastiskt uppvak vid halv fem när C vaknade men inte hans pappa och C kröp ur våran rätt höga säng... det gick bra som tur va! Men under måndagen va han jätteledsen påväg hem (åkte sex mil hem måndag kväll) så om det var därför eller pga lilla vällingslurkeb han fick som han sov vet jag inte. Inatt sov jag med sambon o C, han fick lite välling igår också (han har nog inte riktigt förstått varför välling, dricker inte så jättemkt!) men har vaknat nån gång inatt samt strax innan halv fem när han fick amma. Fortsättning följer...

 

[Is]

Vi har ett matvrak här hemma. Han kan äta dagarna och nätterna i ända (även nu när han äter riktig mat) och fick också råder att jag skulle flytta ut ur sovrummet några dagar för att han skulle sluta nattamma. Vi provade några dygn men barnet skrek i ett. Alltså han slutade inte. Han va helt förtvivlad, och är egentligen ett barn som aldrig är ledsen mer än några sekunder då han gjort sig illa.

Så då vart taktiken att vi bunkrade upp med vällingflaskor (som vi hede vällingpulver) i och en STOR termos med varmt vatten. Och pappa började erbjuda det istället (hos mig fick man bara kramar, pappan hade maten) och det funkade. Vissa nätter drack han hiskeliga mängder välling men på typ 6veckor hade vi ändå fasat ut även vällingen så att han nu dricker en flaska vid nattning.

Vaknar han nu så nöjer han sig med napp eller bara kramar.
Slutade amma honom i september i år då han fyllde 1 år men vi kämpade ganska länge innan dess med att få honom att ta flaskan överhuvudtaget.

 

[Is]

Vi har ett matvrak här hemma. Han kan äta dagarna och nätterna i ända (även nu när han äter riktig mat) och fick också råder att jag skulle flytta ut ur sovrummet några dagar för att han skulle sluta nattamma. Vi provade några dygn men barnet skrek i ett. Alltså han slutade inte. Han va helt förtvivlad, och är egentligen ett barn som aldrig är ledsen mer än några sekunder då han gjort sig illa.

Så då vart taktiken att vi bunkrade upp med vällingflaskor (som vi hede vällingpulver) i och en STOR termos med varmt vatten. Och pappa började erbjuda det istället (hos mig fick man bara kramar, pappan hade maten) och det funkade. Vissa nätter drack han hiskeliga mängder välling men på typ 6veckor hade vi ändå fasat ut även vällingen så att han nu dricker en flaska vid nattning.

Vaknar han nu så nöjer han sig med napp eller bara kramar.
Slutade amma honom i september i år då han fyllde 1 år men vi kämpade ganska länge innan dess med att få honom att ta flaskan överhuvudtaget.

 

[_Maria_]

För oss funkade Jay Gordons metod klockrent! Och då är min dotter en riktig "tuttegris" som inte tar varken napp eller flaska.