Sluta nattamma

[lil-sis]

Min tanke är att barnet får amma så länge jag orkar, det är ju trots allt min kropp.

Pappan kan söva och söva om första uppvaket, sedan blir bebis hysterisk och det fixar ingen av oss. Och än så länge tycker jag amning är finfint (bebis med) men hade jag ruttnat hade jag slutat och så hade vi väl fått lida några nätter hela familjen.

 

[Saigon]

Hade jag varit föräldraledig hade han fått amma längre, nu är jag ju inte det och det tar på krafterna... Får vi ett till barn ska jag nog vara föräldraledig längre (vi har nio månader var, men jag har först sex månader eftersom jag började plugga igen i augusti, sambon är hemma till juni och sen är jag hemma nästa sommar igen).
Glömde sätta på mig tröja inatt men lindade in mig i täcket. Hjälpte föga, sambon dög inte inatt (brukar inte vara några problem) utan C skulle ligga tätt intill mig. Det funkade till framåt tre, sen började han skruva på sig, skruvade en timma och sen var han helt vaken. Vill ju helst inte amma innan 4,30 (en regel för mig själv) men strax innan 4,30 gav ja upp, tänkte att tio minuter hit eller dit inte spelar någon roll... han fick amma, somnade om och sover ännu som en stock!
Ska googla dr gordons metod, men ska nog även sova ensam några nätter igen. Gjorde det första nätterna när vi försökte!

Jag har ingen erfarenhet själv eftersom jag flaskmatade och dottern i ett tidigt skede började sova hela nätterna. Men jag hade nog prövat att ge antingen ersättning eller välling vid uppvaken på natten. Det blir kanske lite mkt att både vänja sig av med bröstet och maten på samma gång. Och kan du, som inatt minska det till bara ett mkt kort uppvak per natt så är det ju ett stort steg framåt. Vänjer han sig av med att få bröstet på natten men ändå får mat till en början tror jag att han snart sover hela nätterna.

 

[KattenKorven]

Det är intressant att det finns så många olika synsätt på detta. Ofta tycker jag att barnets behov lyfts fram först, och det där med att man oftast är två föräldrar som har problem med barnets sömn (eller avsaknaden av sådan) verkar inte vara självklart. Det är mamman som ammar, och hon ska dessutom få barnet att sluta göra detsamma. Är barnet mindre trygg med pappan ska mamman stötta (dagtid som nattetid) ÄNNU mer, istället för att fundera på om pappan och barnet behöver mer tid för sin anknytning.

Argumentet att barnet vill amma- alltså behöver det amma och mår bäst av det tycker jag är förvånande. Så förståndigt är åtminstone inte mitt barn på åtta månader, att hon kan avgöra att amning skapar bättre sömn. Tvärtom har vi fått visa henne att mat äter man på dagtid/kvällstid, på natten sover man och dricker vatten om man är törstig. Det har arit revolutionerande i vårt hem- från sex uppvak/natt med ynklig bebis till en dotter som sover hel natten och äter som en häst på dagen.


Tycker man som mamma att det är fantastiskt att vakna och amma på natten förstår jag att man gör det, men tycker man som ts att det är slitsamt kan jag tycka att man ska slippa råd som "ge mer närhet", "barnet behöver dig mer nu än tidigare", "barnet kommer sluta amma när det är redo" etc.

Det är ju jättebra att ert sätt fungerade för er, men vårt barn åt också som en häst på dagen i den åldern men behövde ändå ammas på nätterna för att kunna somna om. Det där är nog väldigt individuellt. För vår dotter var det en trygghetsgrej, inte en fråga om mat.

Jag, som var en av de som gav TS rådet att avvakta, gav det utifrån min personliga erfarenhet. Precis som de som säger "ge barnet till pappan och lägg dig i ett annat rum några nätter" gör det för att de utifrån sin erfarenhet anser det vara det bästa sättet. Det handlar inte om att försöka guilt trippa någon till att fortsätta amma mot sin vilja utan om att bidra med olika erfarenheter och synsätt. (Jag tyckte för övrigt att det var skitjobbigt att amma på nätterna, så det handlar på intet sätt om att jag skulle ha tyckt att amningen var "fantastisk")

 

[KattenKorven]

ag tycker också det är lite märkligt det här med "barnet ska inte behöva förlora både amningen och mamma" - barnet har ju förhoppningsvis en närvarande pappa som inte har kunnat amma tidigare, men som borde vara minst lika bra på att trösta och lugna? Han har antagligen lättare att göra det då han inte luktar mat eller förknippas med amningen.

Mitt barn accepterade inte pappa alls på natten. Han kunde trösta på dagen, men på natten fick hon total panik om han försökte. Jag tror att ganska få kvinnor väljer att fortsätta nattamma om det finns någon annan som kan söva barnet precis lika bra.

 

[clusia]

Förutom Gordons metod läste jag på om tassmetoden och om du finns på Facebook rekommenderar jag gruppen "Nära föräldraskap, sluta nattamma".

Jag har väl lite bytt amma mot välling men det gör väldigt stor skillnad i sömn att fixa välling en gång (jag eller pappan) än att amma någon gång i timmen hela natten.

 

[Flixon]

Vi bytte natt-amningen mot ersättning, tror dottern var ca 7-8 månader då. Mycket för att jag börjat jobba och jobbar skift, det blev minst sagt en besvärlig period. Hon vägrade dessutom flaska ett tag pipmugg och kämpa med flaskan funkade till slut för oss. Ett par månader senare slutade vi helt med nattmat, då behövde hon bara lite närhet så somnade hon om direkt.
Så bara för att bebisen vill äta på natten, så behöver det faktiskt inte vara mammas bröst. Försvinner mammas bröst ur ekvationen gör det dessutom att det blir lättare för den andra partnern att dra sitt strå till stacken.

 

[inverterad]

Mitt barn accepterade inte pappa alls på natten. Han kunde trösta på dagen, men på natten fick hon total panik om han försökte. Jag tror att ganska få kvinnor väljer att fortsätta nattamma om det finns någon annan som kan söva barnet precis lika bra.

Vad jobbigt. Även när de var ensamma utan dig?

 

[KattenKorven]

Vad jobbigt. Även när de var ensamma utan dig?

Jag har hittills inte haft anledning att vara borta från hemmet nattetid, så det vet vi inte.

 

[inverterad]

Jag har hittills inte haft anledning att vara borta från hemmet nattetid, så det vet vi inte.

Ok. För jag tänker att det inte alls är säkert att det blir likadant om mamman väl är borta ur bilden/i ett annat rum. Om pappan kan trösta och söva på dagtid går det antagligen fint även på natten. Men bebisar är vanedjur. När vi slutade nattamma och började med välling så fick dottern en idé om att bara mamma fick ge välling. Om pappan höll flaskan skrek hon förtvivlat. Men när hon och pappan sov ensamma dög han hur bra som helst. Så vi gjorde så att pappan blev vällingfixare jämt ett tag, och sen har det funkat lika bra med oss bägge.

 

[KattenKorven]

Ok. För jag tänker att det inte alls är säkert att det blir likadant om mamman väl är borta ur bilden/i ett annat rum. Om pappan kan trösta och söva på dagtid går det antagligen fint även på natten. Men bebisar är vanedjur. När vi slutade nattamma och började med välling så fick dottern en idé om att bara mamma fick ge välling. Om pappan höll flaskan skrek hon förtvivlat. Men när hon och pappan sov ensamma dög han hur bra som helst. Så vi gjorde så att pappan blev vällingfixare jämt ett tag, och sen har det funkat lika bra med oss bägge.

Här kan pappan kan endast söva dagtid om han sätter henne i bilen och kör tills hon somnar och sen fortsätter köra tills hon vaknar. Hon är inte okej med sövning i sängen av någon annan än mig. (Jag är också den som varit föräldraledig hela tiden, så det har inte funnits något behov av att han har sövt henne dagtid annat än väldigt undantagsvis.) Hon har heller aldrig tagit flaska eller druckit välling. Vi kör på minsta motståndets lag och gör det som verkar generera minst obehag för plutten.

 

[inverterad]

Här kan pappan kan endast söva dagtid om han sätter henne i bilen och kör tills hon somnar och sen fortsätter köra tills hon vaknar. Hon är inte okej med sövning i sängen av någon annan än mig. (Jag är också den som varit föräldraledig hela tiden, så det har inte funnits något behov av att han har sövt henne dagtid annat än väldigt undantagsvis.) Hon har heller aldrig tagit flaska eller druckit välling. Vi kör på minsta motståndets lag och gör det som verkar generera minst obehag för plutten.

Då är det ju annorlunda om han inte varit hemma ensam med henne. Det gör väl allt svårare när en vill dela på saker kring barnet, kan jag tänka mig.

Somnar hon i vagn? Vi har alltid sövt i vagn på dagtid. Hon har fortfarande aldrig somnat i sin säng under dagen utom medan vi ammade. Min partner hade heller aldrig sövt på kvällen medan vi ammade men det gick jättefort och smidigt när vi väl började. Men han har ju också varit mycket föräldraledig.

 

[KattenKorven]

Då är det ju annorlunda om han inte varit hemma ensam med henne. Det gör väl allt svårare när en vill dela på saker kring barnet, kan jag tänka mig.

Somnar hon i vagn? Vi har alltid sövt i vagn på dagtid. Hon har fortfarande aldrig somnat i sin säng under dagen utom medan vi ammade. Min partner hade heller aldrig sövt på kvällen medan vi ammade men det gick jättefort och smidigt när vi väl började. Men han har ju också varit mycket föräldraledig.

Nej, hon somnar inte längre i vagn. Hon gjorde det en kort period. Det här är inget egentligt problem för oss, vi har anpassat oss till hur vår livssituation ser ut. Jag svarade ursprungligen bara med hur det (inte) funkat för oss för att påpeka att det finns situationer där det inte "bara" handlar om att langa över barnet till pappan när man ska sluta amma.

 

[inverterad]

Nej, hon somnar inte längre i vagn. Hon gjorde det en kort period. Det här är inget egentligt problem för oss, vi har anpassat oss till hur vår livssituation ser ut. Jag svarade ursprungligen bara med hur det (inte) funkat för oss för att påpeka att det finns situationer där det inte "bara" handlar om att langa över barnet till pappan när man ska sluta amma.

Rent krasst har ni ju inte provat eftersom pappan inte provat att ta natten ensam. Men eftersom ni är nöjda med er situation är det ju en icke-fråga.

 

[KattenKorven]

Rent krasst har ni ju inte provat eftersom pappan inte provat att ta natten ensam. Men eftersom ni är nöjda med er situation är det ju en icke-fråga.

Ja, det var som sagt mest en kommentar till att du tyckte att det var märkligt att människor öht kunde anse att barnet inte ska behöva förlora amningen och mamman. Alla har helt enkelt inte ett ett 50/50 föräldraskap, pga olika anledningar.

 

[inverterad]

Ja, det var som sagt mest en kommentar till att du tyckte att det var märkligt att människor öht kunde anse att barnet inte ska behöva förlora amningen och mamman. Alla har helt enkelt inte ett ett 50/50 föräldraskap, pga olika anledningar.

Nej, det förstår jag att inte alla har. Det jag vände mig emot var tanken att det är bättre för barnets skull om mamman ger upp sina egna behov av sömn osv därför att barnet "behöver henne". Jag tycker det är märkligt att pappan så ofta beskrivs som en bifigur i barnets liv. Märkligt och sorgligt. Det behöver ju liksom inte vara så för att det ska vara bra för barnet. Om barnet nu har två föräldrar som är närvarande.

 

[Amk]

Mitt barn accepterade inte pappa alls på natten. Han kunde trösta på dagen, men på natten fick hon total panik om han försökte. Jag tror att ganska få kvinnor väljer att fortsätta nattamma om det finns någon annan som kan söva barnet precis lika bra.

Grejen är ju att få saker fungerar lika bra, om barnet är vant att alltid få amma när det vill. Vår dotter var jättevsår att söva om utan att amma, för att inte säga omöjlig. Åtminstone för mig, som hade erbjudit mjölken tidigare. Det tog ju några dagar för henne att vänja sig vid ett annat sätt att somna om, och under den fasen fick pappan erbjuda närhet och tröst men inte mat. Jag tror också att det handlar om vanor, rutiner och att inte alltid vänta på att barnet själv ska komma på att det är bättre att exempelvis äta dagen.

En vana som jag tyckt varit jätteviktig för vårt barn är att pappan kan sköta precis alla sysslor med henne. Det tror jag har gjort att han nu kunde stötta när vi skulle sluta amma, jag har kunnat åka bort kvällstid och det var lätt att göra övergången till hans föräldraledighet. Väljer man från början att mamman är primärförälder blir många situationer helt annorlunda, tänker jag. Då hade inte jag heller orkat ha en otrygg och hungrig bebis som skulle avvänjas vid nattamning, utan kanske kört på efter hennes invanda rutiner. Nu har hon accepterat läget mycket tack vare att pappan varit där, tror jag. Det är liksom inget straff att få sova med honom istället för med mig.

 

[KattenKorven]

.Väljer man från början att mamman är primärförälder blir många situationer helt annorlunda, tänker jag.

"Väljer" tror jag långt ifrån alla gör. Även om det kanske kan se ut så för en utomstående.

 

[clusia]

Nej, det förstår jag att inte alla har. Det jag vände mig emot var tanken att det är bättre för barnets skull om mamman ger upp sina egna behov av sömn osv därför att barnet "behöver henne". Jag tycker det är märkligt att pappan så ofta beskrivs som en bifigur i barnets liv. Märkligt och sorgligt. Det behöver ju liksom inte vara så för att det ska vara bra för barnet. Om barnet nu har två föräldrar som är närvarande.

Jag var ju den som skrev att jag tyckte det kändes taskigt att barnet skulle bli utan både mamma och tutte på samma gång så jag får väl utveckla. Pappan kan söva dagtid och kvällstid utan problem. I famnen sittandes, vaggande, sele, bil, vagn eller vad som nu är lämpligast. Han har och tröstar henne på dagen utan problem. På natten fungerade bara bara tutte. Jag testade flera gånger att lägga mig i ett annat rum men jag tycker inte det känns bra med bebis som gallskriker mer och mer i flera timmar.
Mitt barn tog heller inte flaska fören vid ca 6 månaders ålder när hon började dricka välling och hon gillar fortfarande inte ersättning. Hon tar heller inte napp. Pga upprepade förstoppningar ville vi att magen skulle få "vila" nattetid och därför har jag ammat henne. Nu har vi fått fungerade medicin och kontakt med läkare så nu har vi känt att vi kunde byta ut amningen mot välling. Vi försöker hålla oss till förhållningssättet Nära föräldraskap och då kände vi (jag framförallt) att det inte var ett alternativ med gallskrik. Jag bytte min tutte mot välling. Det var en jobbig natt när jag fick vandra med henne i sele men inga tårar. Efter det har pappan utan problem kunnat natta om henne, så sent som inatt, även utan välling.
Pappan är dessutom föräldraledig minst en extra dag i veckan och har varit det sen bebis föddes, han jobbar också sådana tider att han har henne själv hela förmiddagen så jag får sova.
Så bara för att pappan inte kan söva om nattetid betyder inte det att han är en bifigur. Alla barn är olika med olika förutsättningar. För oss har det dessutom varit en medicinskt orsak till varför vi gjort som vi gjort.

 

[inverterad]

Jag var ju den som skrev att jag tyckte det kändes taskigt att barnet skulle bli utan både mamma och tutte på samma gång så jag får väl utveckla. Pappan kan söva dagtid och kvällstid utan problem. I famnen sittandes, vaggande, sele, bil, vagn eller vad som nu är lämpligast. Han har och tröstar henne på dagen utan problem. På natten fungerade bara bara tutte. Jag testade flera gånger att lägga mig i ett annat rum men jag tycker inte det känns bra med bebis som gallskriker mer och mer i flera timmar.
Mitt barn tog heller inte flaska fören vid ca 6 månaders ålder när hon började dricka välling och hon gillar fortfarande inte ersättning. Hon tar heller inte napp. Pga upprepade förstoppningar ville vi att magen skulle få "vila" nattetid och därför har jag ammat henne. Nu har vi fått fungerade medicin och kontakt med läkare så nu har vi känt att vi kunde byta ut amningen mot välling. Vi försöker hålla oss till förhållningssättet Nära föräldraskap och då kände vi (jag framförallt) att det inte var ett alternativ med gallskrik. Jag bytte min tutte mot välling. Det var en jobbig natt när jag fick vandra med henne i sele men inga tårar. Efter det har pappan utan problem kunnat natta om henne, så sent som inatt, även utan välling.
Pappan är dessutom föräldraledig minst en extra dag i veckan och har varit det sen bebis föddes, han jobbar också sådana tider att han har henne själv hela förmiddagen så jag får sova.
Så bara för att pappan inte kan söva om nattetid betyder inte det att han är en bifigur. Alla barn är olika med olika förutsättningar. För oss har det dessutom varit en medicinskt orsak till varför vi gjort som vi gjort.

Du behöver inte alls försvara dig, jag pratade inte om dig utan om olika tankar jag har sett i tråden. Skönt att ni kommit till en bra lösning! Sen förstår jag inte riktigt vad nära föräldraskap har med diskussionen att göra.

 

[KattenKorven]

Nej, det förstår jag att inte alla har. Det jag vände mig emot var tanken att det är bättre för barnets skull om mamman ger upp sina egna behov av sömn osv därför att barnet "behöver henne". Jag tycker det är märkligt att pappan så ofta beskrivs som en bifigur i barnets liv. Märkligt och sorgligt. Det behöver ju liksom inte vara så för att det ska vara bra för barnet. Om barnet nu har två föräldrar som är närvarande.

Alla människor är olika, allas livssituationer är inte lika. Det behöver inte vara av anledningen "det är bäst för barnet" som en förälder tar mer ansvar än den andra. Det behöver inte heller vara sorgligt.