Sluta med napp

[Midsommarblomster]

Vår dotter fyllde 3 år i helgen och vi har pratat om att det är dags att sluta med napp då. Hon har fått välja om hon vill lämna dem till kaninerna på bondgården eller katterna på Skansen, och har valt katterna. Så vi planerar att åka dit i helgen.

Men, även om hon pratar om det så upplever jag att hon blir mer och mer fäst vid nappen ju mer det närmar sig. Hon vill ha den hela tiden, och säger vi att hon enbart får ha den när hon ska vila så tjatar hon och gråter en lång stund. Hon är även i en fas när hon får svåra sammanbrott över saker. Det är svårt att se på som förälder då jag känner mig helt maktlös. Hon grips av panik och kan inte reglera på egen hand. Det är inte alltid nappen fungerar men om den gör det så känner jag att jag behöver ta till alla medel jag kan för att hjälpa henne.

För en vecka sedan hade vi 3-års kontroll på BVC, och när frågan om napp kom upp så sa sköterskan att det är en sån sak som man bara måste bestämma. Det kan bli tufft, men det går över.

Nu är jag velig hur vi ska göra. Bör vi verkligen ta bort nappen när hon har så svåra sammanbrott just nu, och är så fäst vid den? Samtidigt har hon fått "napp-bett" och det kanske inte är enklare om några månader. Kanske har sköterskan rätt, man måste bara?

Usch jag är rådvill. Ni som har barn som har slutat med napp, har ni några råd att ge?

 

[Lingon]

Jag tror att det är bra att först minska till att nappen bara används när barnet ska sova innan man slutar helt. Så man fasar ut den.

Jag hade låtit henne ha den ett tag till iom det du skriver och försökt minska tiden genom att försöka få henne att bara ha den när hon ska sova.

 

[Crossline]

Låter som att det inte är läge att ta bort nappen just nu.

 

[FeatherCloud]

Vår dotter fyllde 3 år i helgen och vi har pratat om att det är dags att sluta med napp då. Hon har fått välja om hon vill lämna dem till kaninerna på bondgården eller katterna på Skansen, och har valt katterna. Så vi planerar att åka dit i helgen.

Men, även om hon pratar om det så upplever jag att hon blir mer och mer fäst vid nappen ju mer det närmar sig. Hon vill ha den hela tiden, och säger vi att hon enbart får ha den när hon ska vila så tjatar hon och gråter en lång stund. Hon är även i en fas när hon får svåra sammanbrott över saker. Det är svårt att se på som förälder då jag känner mig helt maktlös. Hon grips av panik och kan inte reglera på egen hand. Det är inte alltid nappen fungerar men om den gör det så känner jag att jag behöver ta till alla medel jag kan för att hjälpa henne.

För en vecka sedan hade vi 3-års kontroll på BVC, och när frågan om napp kom upp så sa sköterskan att det är en sån sak som man bara måste bestämma. Det kan bli tufft, men det går över.

Nu är jag velig hur vi ska göra. Bör vi verkligen ta bort nappen när hon har så svåra sammanbrott just nu, och är så fäst vid den? Samtidigt har hon fått "napp-bett" och det kanske inte är enklare om några månader. Kanske har sköterskan rätt, man måste bara?

Usch jag är rådvill. Ni som har barn som har slutat med napp, har ni några råd att ge?

Min son slutade också vid 3 men då hade han bara haft den på natten sen ett tag tillbaka och som jag minns det så hade tjatet om napp minskat mycket också. (Han slutade sova middag runt 2 års ålder så han hade den inte alls dagtid det underlättade nog)

Sonen var taggad på att sluta, vi lockade med leksaksaffär som muta också Jag tror att det går att sluta även för er men det ska ju kännas bra för er också. Annars fortsätta ett tag till och bara ha den när hon sover, helst utan tjat och utbrott innan ni tar nästa steg.

 

[Midsommarblomster]

Jag tror att det är bra att först minska till att nappen bara används när barnet ska sova innan man slutar helt. Så man fasar ut den.

Jag hade låtit henne ha den ett tag till iom det du skriver och försökt minska tiden genom att försöka få henne att bara ha den när hon ska sova.

Vi har gjort så de senaste två månaderna. Sagt att hon enbart får ha den när hon sover på natten, och när hon "vaken-vilar" en stund efter lunch. Men, sen har verkligheten tyvärr blivit lite rörigare med omkastade rutiner över jul, magsjuka, förkylningar osv. Så det har blivit lite mer än planerat bland alla sammanbrott (och att hon ibland hittar en napp på egen hand någonstans och har den en stund innan vi lägger märke till det, sonen har ju också napp vilket inte underlättar...). Så nu vet jag inte om vi bara ska rycka av plåstret. Eller om vi ska ta 1-2 månader med enbart när hon ska sova på natten, och hålla hårt på det, som övergång.

 

[julgrisen]

Våra barn hade tre nappar var varje kväll innan vi slutade, en i varje hand och en i munnen . Länge hade de bara på natten och vilan men sen gick de liksom tillbaka till att vilja ha den på dagen också. Vi pratade mycket innan om att de skulle ge dem till tomtenissarna och de var rätt peppade men jag upplevde att de inte riktigt förstod ändå. Så la vi på napparna på brevlådan och gick hem, hemma hade vi lämnat varsitt gosedjur från tomten som tack, och allt gick toppen tills det var nattning och de frågade efter sina nappar . Då blev det gråt och skrik ett litet tag, sen somnade de och efter den kvällen har de aldrig frågat efter dem igen. Så märkligt tycker jag, att man kan gå från att vara så beroende av något till att bara helt släppa det?

Med det sagt tycker jag att ni ska gå på er känsla, vi trodde att det skulle bli mycket värre än det var men det gick ju superbra, men det kan ju också vara så att just nu är en tuff period för henne. Tror inte det finns nåt rätt eller fel i det.

 

[Guldaskig]

Jag minns inte om vi fasade ut användandet eller om vi slutade tvärt, vi pratade mycket om det i alla fall och dottern var med på noterna. Första kvällen var det gråt och skrik och det tog en ganska lång stund för henne att somna, andra kvällen var inte riktigt lika jobbig och sen var det inga problem efter det.

 

[Dorinda]

Nu har inte våra napp.
Men när något är hotat att försvinna så blir det ofta viktigt. Våran stora hade inte lekt med sina babblare på rätt länge. De var tom undanplockade.
Då förslog jag att han skulle ge bort en av dem till lillasyster i julklapp. Det gick INTE och han började raskt leka med dem igen. När jag köpte en egen Diddi till lillasyster så blev han nöjd och hans var inte längre hotad. Om lillasyster sitter med någon av hans nu brukar han gå och hämta hennes Diddi och byta.


Huruvida det är rätt eller fel att sluta nu kan du nog känna bäst själv

 

[Bexzor]

Gå på egen känsla är min tanke.

Mitt första barn hade aldrig napp så det blev aldrig en diskussion. Andra barnet bytte alla nappar mot leksaker och han gillade läget direkt. Då var han runt 3 år. Vinnande koncept trodde vi och gjorde samma med tredje barnet runt samma ålder. Katastrof är bara förnamnet för leksaker flög och tårar sprutade för fullt i flera dagar eftersom vi inte gav med oss.

Nu med fjärde barnet som är 3,5 år så har jag skalat av användandet av napp och peppar för att lämna napparna till kaninerna på Liseberg (hennes val). Hon skulle skrika av panik om hennes nappar togs bort när hon ska sova utan att hon är med på det själv. Det är ingen kamp som jag är villig att gå igenom igen.

 

[Miiikaela_]

Vår var en riktig napp-unge. Som vi fasade för att ta bort hans nappar. Vi fasade verkligen för den dagen då vi skulle vara "tvungna" att ta tag i det. Vi tog bort napparna runt 3-årsdagen med känslan att det får bära eller brista och att det skulle bli jobbigt och tufft för oss alla. Vi hade dragit ner till endast napp vid vila på fsk och till natten i säkert 3+ månader innan. Vi förberedde honom och peppade honom för att lämna. Han var precis lite som er dotter att han blev nästa mer gnällig och fäst i nappen ju mer det närmade sig.

Sen en dag var det som att han var klar och frågade inte efter nappen till kvällen på 3-4 nätter. Då passade vi på. Vi hade planerat att göra det oavsett när vi närmade oss semestern men vi passade helt enkelt på. Han lämnade dom till ”napp-fen” på farstutrappan där han fick berätta vilka han ville skulle få hans nappar (har-bebisarna som bor på vår mark). I utbyte fick han en present dagen efter. Ska säga att första kvällen var han lite ledsen och bad om sin napp (för första gången på säkert 5-6 nätter), troligen för att han visste att det var ”borta”/möjligheten inte fanns. Han kom till ro ganska snabbt ändå. Sen sa han ingenting om sin napp på 1 vecka, fick sedan ett litet ”bakslag” när han frågade om sin napp en kväll men sen inget mer.

Vi trodde vi skulle få bakslag vid sjukdom eller när han kom tillbaka till förskolan men nej, ingenting. Det var som att han var redo. Vi hade iofs oavsett bestämt att det skulle ske under den perioden. Det blev enklare eftersom han var med och redo själv. Men med det sagt så tror jag inte att alla barn blir redo själv så jag tror inte alltid man kan sitta och vänta på det. De flesta behöver nog en liten knuff över kanten för att lämna ifrån sig den. Men jag tror också att man som förälder tror att det ska bli svårare, jobbigare och mer traumatiskt än vad det ofta blir. Jag vet iaf att vi trodde det. För vår var som sagt en riktig napp-unge som om han fick välja själv alltid skulle haft sin napp!

Jag tycker nog att det är viktigt att barnet är med på att nappen kommer försvinna. Att även om det är lite motstridigt så finns en förståelse och i bästa fall vilja innest inne att det är dags att lämna dom!

 

[FeatherCloud]

Vi läste förresten "nappresan, eller när Ester slutade med napp" och några andra böcker om att sluta med napp och som med så mycket annat tycker jag det hjälpte att ge ett språk för det som hände.

 

[FeatherCloud]

Sen kan man ha ett barn som min lilla som provade napp 2-3 gånger som bebis men inte riktigt hade behov av det, men som nu som 3,5åring är helt besatt av nappar. Det ska gås förbi napphyllan i affären och hon har full koll på alla förskolekompisarnas nappar... I helgen råkade jag visa den typ enda bilden av henne med napp, 2 dagar gammal. Så nu är hon övertygad om att hon varit en enveten nappanvändare som bebis och att jag tvingat henne att sluta

 

[julgrisen]

Sen kan man ha ett barn som min lilla som provade napp 2-3 gånger som bebis men inte riktigt hade behov av det, men som nu som 3,5åring är helt besatt av nappar. Det ska gås förbi napphyllan i affären och hon har full koll på alla förskolekompisarnas nappar... I helgen råkade jag visa den typ enda bilden av henne med napp, 2 dagar gammal. Så nu är hon övertygad om att hon varit en enveten nappanvändare som bebis och att jag tvingat henne att sluta

Haha, min systerdotter använde heller aldrig napp tills hon plötsligt vid typ 3 år började prova dockans napp, en sån där liten plastgrej med en pinne som dockan har i munnen, tillslut började hon fråga efter den när hon skulle sova så min syster fick ”tappa bort” den.

 

[FeatherCloud]

Haha, min systerdotter använde heller aldrig napp tills hon plötsligt vid typ 3 år började prova dockans napp, en sån där liten plastgrej med en pinne som dockan har i munnen, tillslut började hon fråga efter den när hon skulle sova så min syster fick ”tappa bort” den.

Vi hade också en sån. Betoning på hade

 

[Pengy]

Kanske låter lite hårt men tror bara det är bestämma sig och ta bort nappen. Tror aldrig man kan vänta in ”rätt läge”.
Vårt första barn fick noll förberedelse för att ta bort nappen, vi glömde nappar när vi åkte till vårt landställe och bestämde oss för att sluta när vi ändå hade ett läge. Han frågade inte efter nappen en ända gång men hade såklart svårare att somna än vanligt.

Barn nummer 2 försökte vi förbereda mer genom att prata att vi skulle sluta med nappen. Han var helt med på banan tills det blev kväll och han skulle somna utan den. Han storgrät i säkert en timma, för att sen vakna och börja om igen. Nästa dag var det gråt i kanske 10-15 minuter för att sedan 3:e natten inte vara några problem.

Viktigaste är nog att man som förälder bestämmer sig att för att man vill och stöttar varandra om man är två föräldrar. Vet man med sig att man kanske kommer börja tvivla så är väl tipset att faktiskt slänga alla nappar.
Lycka till, ni fixar det

 

[pajaztar]

Om du följer biglittlefeelings på insta så har de en höjdpunkt ”Paci” om att sluta med napp. Du kan ju kolla o se om det är nåt för er.

 

[Emtherlia]

Vi gick precis igenom detta med lillan, som är 3 år och 2 månader.

Hon älskade sin napp men fick bara ha den när hon sov eller vilade. Vi har förberett länge på att hon skulle lämna napparna till tomten som i sin tur skulle ge napparna till bebisar. Och hon skulle då få ett paket från tomten som tack. Vi gjorde exakt samma med äldsta dottern och det funkade super!

Så för en vecka tog vi tag i det äntligen och gjorde ett nappaket som vi skickade till tomten. Hon tyckte det var jobbigt första kvällarna och grät och bad om napparna. Hon har lite svårare att komma till ro på kvällarna men ber inte om napp längre.

Det har även hjälpt att hon slutat med dagsvilan, så hon är aptrött på kvällarna och somnar fort

Lycka till! Det går oftast bättre än man tror och har ångest över!

 

[Badger]

Vår dotter fyllde 3 år i helgen och vi har pratat om att det är dags att sluta med napp då. Hon har fått välja om hon vill lämna dem till kaninerna på bondgården eller katterna på Skansen, och har valt katterna. Så vi planerar att åka dit i helgen.

Men, även om hon pratar om det så upplever jag att hon blir mer och mer fäst vid nappen ju mer det närmar sig. Hon vill ha den hela tiden, och säger vi att hon enbart får ha den när hon ska vila så tjatar hon och gråter en lång stund. Hon är även i en fas när hon får svåra sammanbrott över saker. Det är svårt att se på som förälder då jag känner mig helt maktlös. Hon grips av panik och kan inte reglera på egen hand. Det är inte alltid nappen fungerar men om den gör det så känner jag att jag behöver ta till alla medel jag kan för att hjälpa henne.

För en vecka sedan hade vi 3-års kontroll på BVC, och när frågan om napp kom upp så sa sköterskan att det är en sån sak som man bara måste bestämma. Det kan bli tufft, men det går över.

Nu är jag velig hur vi ska göra. Bör vi verkligen ta bort nappen när hon har så svåra sammanbrott just nu, och är så fäst vid den? Samtidigt har hon fått "napp-bett" och det kanske inte är enklare om några månader. Kanske har sköterskan rätt, man måste bara?

Usch jag är rådvill. Ni som har barn som har slutat med napp, har ni några råd att ge?

Vi "fuskade" antar jag och det fungerar kanske inte på alla barn. Men vi reducerade antalet nappar som fanns och låg överallt och sedan la vi alltid undan nappen när den inte användes, så att den inte syntes, vi gjorde det diskret. Så vi gav aldrig napp längre för någonting alls, bara om det frågades om just den och vi la alltid bort den osynligt om den inte användes. Kan säkert få något barn att typ hålla den i handen jämt, men vårt barn var inte längre så fäst vid den så den glömdes bort om den inte syntes, användes alltmer sällan och så slängde vi sista, det gick ganska snabbt. Å andra sidan gav vi ju ingen minnesvärd upplevelse där man fick försaka, ge bort, uppleva en kris, eller ersätta nappen med lego eller ngt. (men barnet var oerhört omotiverat av att få saker och det var långt till kattungar, kattungar hade väl varit nästa steg om det inte fungerat.)

 

[Badger]

Vi har gjort så de senaste två månaderna. Sagt att hon enbart får ha den när hon sover på natten, och när hon "vaken-vilar" en stund efter lunch. Men, sen har verkligheten tyvärr blivit lite rörigare med omkastade rutiner över jul, magsjuka, förkylningar osv. Så det har blivit lite mer än planerat bland alla sammanbrott (och att hon ibland hittar en napp på egen hand någonstans och har den en stund innan vi lägger märke till det, sonen har ju också napp vilket inte underlättar...). Så nu vet jag inte om vi bara ska rycka av plåstret. Eller om vi ska ta 1-2 månader med enbart när hon ska sova på natten, och hålla hårt på det, som övergång.

Jo min metod blir ju nästan omöjlig om ett småsyskon har napp och sprider nappar. Men tror fortfarande på att i alla fall aldrig någonsin själv ge barnet napp som aktiv handling om man försöker få barnet att sluta med napp. Blir dubbla signaler att säga att barnet inte behöver någonting och samtidigt tydligt visa att barnet-föräldern inte klarar sig utan föremålet. Kan man försöka ersätta med en snutte? mjukishund? ngt.

 

[Mirtai]

Sen kan man ha ett barn som min lilla som provade napp 2-3 gånger som bebis men inte riktigt hade behov av det, men som nu som 3,5åring är helt besatt av nappar. Det ska gås förbi napphyllan i affären och hon har full koll på alla förskolekompisarnas nappar... I helgen råkade jag visa den typ enda bilden av henne med napp, 2 dagar gammal. Så nu är hon övertygad om att hon varit en enveten nappanvändare som bebis och att jag tvingat henne att sluta

Nästan samma för oss. Han hade napp som bebis, men var inte alls besatt och ville inte ha napp som vaken etc. Jag tyckte vi skulle ta bort den då, när han var 1,5 just för han ändå inte var så intresserad men min man tyckte han kunde ha dem av samma anledning. Sedan svängde det när han var kanske 2,5 och han blev napptokig. Så många gånger min man ångrade sig

Vi lämnade napparna till en ponny i stallet som var nyimporterad och hade flyttat långt från sin mamma. Inga problem att lämna men han ångrade sig i bilen därifrån. Lite svårt att sova på kvällen men sedan gick det oväntat bra efter det. Vi kör ofta med mutor så han fick åka till leksaksaffären och välja något när han sovit visst antal nätter utan nappen.

En gång hittade han en napp trots att jag trodde vi hade plockat undan alla men det gick bra att bara säga att han ju slutat med napp och så kunde vi kasta den