Sluta bära barn?

[Lupino]

Vid vilken ålder slutade ni bära era barn? Och ni som har slutat hur får ni med er ovilliga barn (går ifrån/hotar/lockar eller vad)?

Jag undrar därför jag har en 5,5-åring som vill bli buren mycket och som tur är väger hon inte så mycket (16-17 kg) så det fungerar men jag känner på alla sätt och vis att detta snart får lov att upphöra.

När de är trötta i benen kan man ju ta dem på axlarna en stund, men jag vet sannerligen inte hur jag ska lösa situationerna där hon storgråter och vägrar följa med. Om trafiksituationen tillåter det så lämnar jag henne ibland och fortsätter, då kommer hon ikapp efter en stund. Men i de flesta situationerna är det vägar i närheten eller för mycket folk för att göra så. Till saken hör att jag har ytterligare ett (mammigt) barn i vagn (oftast) så det fungerar inte att ta henne under armen och gå.

 

[Lupin]

Sv: Sluta bära barn?

Min treåring väger som din femåring och tack och lov vill han inte bli buren speciellt mycket längre! Jag har iofs kvar sulkyn till honom, ifall vi ska göra någon längre tur, men han går bredvid största delen av tiden.

Jag har i alla fall bestämt mig för att sälja min knappt använda Ergo nu.

 

[LillaMy84]

Sv: Sluta bära barn?

Har du en bärsele/sjal? Eller det kanske är otänkbart att "släpa" på? I en sån kan hon ju sitta i på ryggen och du har händer fria till det mindre barnet

Mina kusiner som lätt blev "trötta" på promenader och gnällde/grät att de "inte oooooooorkade gå", blev uppmanade att springa istället Det funkade på dem iaf

 

[vindvissla]

Sv: Sluta bära barn?

Jag brukar säga till min 4.5 åring på 19 kg att han är för tung. sen brukar jag fråga om vi ska vilka en stund och det tröttnar han på på 30 sek.

Du kan inte ha en sparkcykel, cykel eller ståbräda med till dottern?

 

[Lupino]

Sv: Sluta bära barn?

Jag har också en treåring som väger nästan samma . Men även hon vill bli buren mycket men gillar även vagn och då föredrar jag det senare.

Du har väl äldre barn också och någon av dem får väl spel ibland? Hur tar du dig vidare då?

 

[Bebben]

Sv: Sluta bära barn?

Min son får såna saker för sig ibland. Inte att han vill bli buren (Det vande jag av honom med innan 3 års ålder), men typ utbrott och kastar sig på marken för att han är sååååå trött i benen efter 100 m eller så. Jag pratar helt sonika med honom, och väntar ut det. Går det, så går jag vidare och då kommer han ikapp och ger upp gnället för det mesta. Annars så säger jag ifrån, att han får åka vagn eller stanna hemma om han ska gnälla för att gå minsta lilla.

Han går alltid, överallt. Och gnällperioderna kommer kanske 1 gång i månaden som allra oftast nu.

 

[Lupino]

Sv: Sluta bära barn?

Mitt problem är egentligen inte trötthet. Vi har ståbräda och jag har även tagit henne på axlarna när jag kört vagn.

Problemet uppstår när hon flippar ur av olika anledningar (gråter och vägrar gå ur fläcken), då vägrar hon även axlar och ståbräda.

Jag själv har testat skoja (som någon föreslog vilket fungerade ypperligt när hon var yngre, nu förstår hon vad jag är ute efter och vägrar då), hota, lämna och muta. Muta fungerar om hon inte är i upplösningstillstånd.

När jag lämnar henne kan jag behöva gå 100 m innan hon kommer ikapp och sen blir det ofta samma visa igen och jag tycker det känns olustigt att lämna henne på det avståndet.

Vänta ut går säkert men det lär kunna ta någon kvart och det är jobbigt när barn nummer två börjar gasta om att hon vill att vi ska gå.

Tänk vad livet var lättare med ett barn!

Jag gjorde ett försök att sluta bära henne vid 5 år men det gick dåligt som ni förstår

Några tips på hur man tar sig an att sluta bära då? Det kommer nog bli en stor sorg för henne. Egentligen vore det lättast att sluta bära båda samtidigt tror jag (stora tjejen är svartsjuk av sig och lillasyster är ju också nästan lika tung). Kan man göra någon slags "ritual" eller nåt som gör det lättare för alla parter att sätta punkt?

 

[Bebben]

Sv: Sluta bära barn?

Båda dina barn är gamla nog att förstå att dom helt enkelt är för tunga. Jag förklarade för Sebbe att han var stor nog att gå, att jag fick väldigt ont i ryggen/kroppen om jag bar honom och att vi måste spara på dom tillfällena till RIKTIGT viktiga situationer då ju - som när man kanske slår sig ordentligt, får ett skavsår och har en bit kvar att gå etc.
Alla barn jag känner väl brukar vilja vara stora och duktiga, och klara saker själva. Jag har tryckt på den biten, och det funkade bra.

Har du pratat med henne ordentligt om det hela, när hon INTE är i närheten av situationen?

 

[ridtravare]

Sv: Sluta bära barn?

Kan du inte prova att ha med dig en filt som du kan sätta dig ner med stora tjejjen i knät en stund. Så får hon närhet men inte att hon blir buren.
Ni tar en vilopaus en stund och sedan går ni vidare.

Om barn nr 2 gastar att ni ska gå vidare säger du helt enkelt att hon får vänta litet grann. Sedan självklart ska även barn nr 2 gå för egen maskin och inte sitta i ngn vagn om hon har sådana krav på storasyster....

 

[numma]

Sv: Sluta bära barn?

Åh vad jag känner igen mig. Min son är 3,5 åt och vill stundtals bli buren framförallt från bilen och in. Jag upplever det mest att det är en kamp för att få sin vilja igenom. För lyckas jag lura honom att gå självmant några meter ex titta såg du katten i buskarna kan han gå i fatt katten och titta på den och sedan springer han tillbaka till utgångspunkten. Han är dessutom envis som en rödgris. Jag har provat att vänta ut honom, det tog ca 1,5 timme att gå ca 200 m. Det värsta är att han brukar alltid krångla som mest när jag är kissenödig och inte har tålamod att vänta ut honom. Jag har provat att säga hejdå nu går jag och gått och gömt mig bakom en buske (så jag kan se honoom)då står han på samma plats och skriker utan någon som helst ansatts att rör sig åt mitt håll som längst har jag hållt ut i 30 min och den lösningen känns inte bra dels i mammahjärtat och sedan bor vi i ett relativt tättbebyggt område. Vi har pratat om det när han har varit lugn och då har deet blivit bättre en period och sedan kommer det tillbaka när man minst annar det.
Härom dagen var vi hos mina föräldrar och han vägrade gå till bilen. Hans morfar bar ut homon under vild protester sedan tog det säkert 15 min innan han lugnat ned sig och vi kunde prata om det och det han sa då är att varför gör du inte som jag vill. Jag försökte förklara för honom att jag inte orkar och är rädd för att tappa honom. Jag är gravid i v 16 illa mående och början till foglossning så det tufft för sonen också då jag inte har lika mycket ork som tidigare. Jag hoppas och tror att vårt senaste samtal där jag inte bara sa att jag inte orkar utan faktiskt förklarade att jag kan tappa honom om jag försöker bära honom och att jag inte vill att han ska göra sig illa för att han är betydelsefull för mig tog lite skruv för när vi åkte hem återkom han ofta till det ämnet och det var sedan inga problem att gå in från bilen.
Tyvärr har jag inga supertips utan ville mest dela med mig av mina erfarenheter och säga att du är inte ensam om att ha det problemet. Det som har fungerat bäst är att prata om det när vi båda är lugna och förklara varför jag inte kan bära, då brukar han gå riktigt bra en period utan gnäll och skrik och sedan kommer en "jag ooooorkar inte gå, mamma bära" period igen, suck.

Lycka till. Jag kommer följa den tråd med stort intresse och förhoppningsvis få några bra tips.

 

[Lupin]

Sv: Sluta bära barn?

Jag har också en treåring som väger nästan samma . Men även hon vill bli buren mycket men gillar även vagn och då föredrar jag det senare.

Du har väl äldre barn också och någon av dem får väl spel ibland? Hur tar du dig vidare då?

Treåringen har en storebror som är sex, men han får inte spel på det viset.

 

[Lupino]

Sv: Sluta bära barn?

Du har väl rätt i att de förstår att de blivit för tunga om jag säger det, det är väl bara det att jag faktiskt klarar att bära dem (en och en) ganska länge som gjort att jag gör det ganska mycket för att det varit smidigare gör mig (dels ute för att snabba på, slippa gnäll. Och dels inne när de varit ledsna (vilket de är mest hela tiden känns det som), när de vaknar på natten, när vi smyger upp på morgonen. Ja, så även när jag hade förberett stora tjejen att när hon fyllde 5 skulle jag sluta bära henne så blev det alldeles för många undantag att jag lika gärna kunde fortsätta...

Det jag menar att det nog är lättare med motivationen att stå emot deras tjatande om de faktiskt är ALLDELES för tunga, eller kan få ont som du.

Jag ska nog ändå börja förbereda barnen och sen sätta ett datum där vi firar att de blivit stora nog att bara bli burna i undantagsfall!

 

[Brandgul]

Sv: Sluta bära barn?

Det tycker jag låter som en bra idé. Jag tror också att det har med svartsjuka att göra. Försök byta ut det mot stora famnen i soffan istället. Våra barn tjafsar också om "utrymme" men lyckligtvis aldrig med bärande, utan om sitta i knät.

 

[cirkus]

Sv: Sluta bära barn?

Fira att de är stora nog att inte bli burna. Inga undantag.
Jag hade aldrig stått ut med en 5.5 åring som klänger på mig och skulle bli buren. De är absolut stora nog att kunna gå själva i alla lägen - utom i RIKTIGA undantagsfall som om de skadat sig.

 

[Lupino]

Sv: Sluta bära barn?

Äsch, det har fortsatt av bara farten . Men med tanke på att ingen annan verkar bära så stora barn samt att min syster reagerade på att det såg tokigt ut att bära ett så stort barn (hon är ganska lång) så inser jag att det verkligen är dags!

Och du har säkert rätt angående undantagen, det var nog därför jag misslyckades sist!

 

[Sol]

Sv: Sluta bära barn?

Vi är mitt uppe i att avvänja E från att bli buren. Han är 3,5 år och väger 19,5 kg (110 cm lång). Vi försöker helt enkelt resonera med honom. Ofta är den där "tröttheten" inte trötthet. Han är van vid att bli buren mycket (sjalbarn) och tycker det är mysigt och självklart kan det vara skönt att slippa gå. Säger han att han inte orkar gå till spårvagnen när vi ska till Liserberg (eller till något annat skoj) säger vi att då får vi vända. Orkar han inte gå till spårvagnen orkar han inte gå på Liserberg eller leka i lekparker (eller vad det nu handlar om). Då går han, om än motvilligt. Sedan får vi såklart försöka väga upp med närhet på andra sätt. Mysa i soffan, kramas mycket, hålla handen osv. så att han inte blir utan den mysiga kroppskontakten.

Sedan får man väl försöka förklara att de börjar bli stora, med allt vad det innebär. Det är jätteroligt att bli "stor" på vissa sätt, men samtidigt innebär det kanske lite mer ansvar och att man får klara sig själv lite mer (på gott och ont).

 

[Lupino]

Sv: Sluta bära barn?

Känner igen mycket i det du skriver. Min stora tjej kan tex få utbrott som inte går över på under 40 minuter så det kan bli lite utdraget att behöva vänta ut det. Nu är din son i en jobbig ålder så det blir säkert bättre, men annars kan jag tipsa om att genomföra förändringar kanske innan syskonet kommer .

Lycka till

 

[Lupino]

Sv: Sluta bära barn?

Jag inser att det faktumet att jag burit så länge helt klart kan förklaras av hennes flugvikt, vid 5 var hon 112 cm och vägde 15,5 kg! 19 kg går ju bara inte att släpa omkring på.

Jag tycker du har bra tankar angående hur man kan lägga fram stor/liten! Det ska jag ta till mig!

Sen håller jag med dig att man borde gå hem om de inte orkar gå, men med två barn går det tyvärr ut över andra barnet om den sett fram emot utflykten.

 

[Sar]

Sv: Sluta bära barn?

Jag fick ju tvillingar först så jag har aldrig hamnat i "bära"-träsket, närheten har vi fått på annat sätt. Jag förflyttade dem på en tjock filt första tiden hemma och satt ner när de satt i famnen. På promenader hade vi med vagn som alternativ när de blev trötta och sedan kunde vi lägga bort den helt. Lilleman var en tung sak (väger 17,5 som nybliven 2-åring) som inte heller blivit buren speciellt mkt. Där kör vi fortfarande vagn men han har börjat gå små promenader där det är nära hem om det skulle bli kris.
Har fått mkt beröm från förskolan över att barnen orkar gå så mycket.

Prata med din flicka och erbjud vilopauser som alternativ. Annars kanske en egen sparkcykel kan vara ett alternativ när det blir tungt och ni har bråttom?

 

[Freddie]

Sv: Sluta bära barn?

Jag bär fortfarande min 6-åring (21 kg drygt) ibland, men _bara_ när jag verkligen vill det. Och det vill jag faktiskt någon gång då och då, tycker det är mysigt och det ger mig en utmärkt chans till en pratstund.

Men vagn och slentrianmässigt bärande slutade vi med när han var 3 år och han går inte sällan en mil per dag under helgerna då vi rör oss mycket och dessutom inte har bil.

När sonen är på sitt värsta humör, sätter armarna i kors och säger "HMPH!", vägrar att gå eller går åt fel håll, då brukar det numera räcka med att ta ett allvarligt snack om respekt för andra människor. "Vi är flera i den här familjen, tycker du att det är acceptabelt att vi alla ska stå stilla nu för att du är på dåligt humör?" eller "Nu gör vi någonting som jag och pappa vill göra, medan vi gör någonting som du vill göra senare. I vår familj hjälps vi åt och respekterar varandra". Handlar det om att han är "trött" (gärna efter några steg, då vi är på väg till affären till exempel) blir det något i stil med "Jag hör att du är trött och om det hjälper kan vi stanna och vila en stund nu, men vi måste vara hemma innan lunchen så säg till när du känner dig piggare igen. Det är inte farligt att vara lite trött i benen".
Men som sagt, ibland vill jag eller hans pappa gärna bära och då tar jag gärna själv initiativet: "Jag skulle gärna vilja bära dig en stund, skulle du vilja bli buren/sitta på axlarna?".