Nej, det (första filmklippet) togs upp som ett dåligt exempel. Jag har i ett tidigare inlägg förklarat vad P Karl brukar säga att han vill åstadkomma och varför han gör så här. Eftersom jag av ditt inlägg får uppfattningen att du inte läst det berättar jag igen hur P Karl brukar förklara.
Filmklippet visar P Karl i en situation där han utbildar en häst och samtidigt visar publik. De flesta klipp med hästar ridna med nosen bakom lod som lagts upp har inte visat grundutbildning utan tävling eller uppvisningsträning där ryttaren ridit mer eller mindre rakt fram i olika gångarter och rörelser.
De första sekunderna av klippet visar hur P Karl ber hästen böja halsen åt höger för att sträcka hals och ryggmusklerna på vänstra sidan. Hästen visar att den är avslappnad i ryggen genom att den rör på munnen. Hästen skall i denna övning ha öronen på samma höjd och inte hänga på bettet. P Karl korrigerar direkt när hästen börjar luta huvudet eller lägga sig på handen. I den övning som den här sekvensen visar arbetar hästen definitivt med sin rygg. Den utvecklar sina ryggmuskler och de muskler som den använder för att lyfta framdelen.
Den sekvens du kommenterar (00:28) skall nog inte vara en förhållning utan hästen missförstår vad ryttaren vill och saktar av.
I de sekvenser som P Karl rider i trav och lyfter upp händerna kan det vara för att följa med hästens mun uppåt. P Karl lyfter händerna först efter att hästen själv börjat ta upp huvudet för att visa hästen att den inte kommer undan tygeltaget genom att höja huvudet. P Karl vill att hästen skall känna tygeltaget i mungipan och inte med tungan. För att göra det måste han lyfta händerna. Andra brukar i samma läge sänka händerna och ibland också såga som i den här filmen
http://m.youtube.com/#/watch?v=wtnKnOlWkvI&feature=fvwrel.
Travsekvenserna kan också visa uppresande tygeltag när hästen börjar lägga sig på.
P Karl belönar hästen direkt med eftergift från handen.
Naturligtvis måste en ryttare använda sina händer. Det är ryttarens bästa/finaste/mest uttrycksfulla verktyg och det går direkt till munnen som är den del som är hästens känsligaste och därför lämpad att kommunicera med. Hästen tar nog inte mer illa upp av att ryttaren har händerna i brösthöjd än om de är i navelhöjd. En hög hand behöver inte vara skarpare än en låg hand.
Fiador har i inlägg #817 förklarat så här
... så vill PK att hästen ska hitta en trevligare form med bettet kvar i mungipan och följer med hästen upp (eller ner om det är vad hästen hittar på) och väntar tills hästen själv kommer dit innan han ger eftergift. När hästen "lägger" sig i bettet så säger han "nej nej" genom att höja handen, på samma sätt som en LDR ryttare gör men istället sänker handen. Vad är det för skillnad? Annat än att bettet med "den" vinkeln ligger an mot just lanerna/tungan...