Sv: Släpp ut hästarna
Hej Olgaklara,
jag har förstått att du har en åsikt om det mesta och insikt i, ja låt oss säga inte fullt lika mycket..
Jag säger på en gång att jag inte är intresserad av någon utdragen diskussion med dig. Läste du ens hela mitt inlägg?
Där förklarade jag just varför hästars beteende och behov inte förändrats nämnvärt under alla de år vi haft dem domesticerade...
Och varför utseendefaktorer och övrigt du nämnt är så mycket lättare att påverka med avel, men men, om du inte vill ta in kunskap så är det din förlust.
Erfarenhet är en mycket viktigt ingrediens, där är vi överens.
Men man når snabbare BRA erfarenheter om man skaffar sig en kunskapsbas i botten. Folk som är bra på saker och ting har blivit det genom att skaffa sig kunskap genom bra böcker och mentorer och genom egna erfarenheter förstås. Och på universitetet läser man sig inte bara till kunskap, man får också en stor bit av de professorer som finns där och deras erfarenheter. Samt genom att tillgodogöra sig forskningsresultat och erfarenheterna därifrån. Och sist men inte minst genom att genomföra egna forskningsprojekt. Varför finns det universitetsutbildningar? Ja, kanske för att det verkar dumt att uppfinna hjulet gång på gång, att man istället kan dra nytta av de erfarenheter som andra männsikor redan gjort, och bygga vidare på dem istället..?
Att bara gå på egna erfarenheter verkar vanskligt..
Får väl tillägga att jag förutom universitetsutbildningen är uppvuxen på en hästgård, är utbildad och har arbetat som ridlärare och haft egna hästar i 23 år. Tror jag vågar säga att jag har erfarenhet av både teori och praktik. Men jag är också medveten om att man aldrig blir fullärd, och jag vill hela tiden lära mig mer!
Jag är ledsen om jag gör dig besviken när jag berättar att det är svårt att träna bort en instinkt. Det ligger liksom i instinktens natur...
Domesticeringen av hästen har varken tagit bort eller skapat några nya beteenden, vi har endast ändrat frekvensen för vissa av dem. Det här är inget jag hittar på Olgaklara, och därför tänker jag inte heller argumentera med dig om det. Jag ber dig istället att själv kolla upp fakta. I boken Hästens näringsbehov och utfodring, av Christina Planck och Margareta Rundgren, finns en kortfattad men innehållsrik resumé om hästens beteende, behov och domesticering. Ett tips till dig och andra som vill få en bättre faktabakgrund till sina åsikter.
Domesticeringen, och med den följande tävlingsridning t ex, är naturligtvis inte naturlig för hästen (är det något man behöver påpeka för någon..?!), vilket, tvärtemot ditt resonemang, gör det ÄNNU viktigare att vi anpassar hästens miljö så att den TROTS det, kan få ett så bra liv som möjligt. Med bra menar jag då att den får foder och fodringsrutiner som är anpassade till dess foderspjälkningssystem och dess förutsättningar. Och att den får en miljö där den har möjlighet att tillgodose sina medfödda behov så som rörelse, födosök, och sociala interaktioner.
Självklart hade det enklaste varit om vi kunde avla bort de här behoven, och bl a skapa ett foderspjälkningssystem anpassat till dagens fodermedel istället för till näringsfattigt gräs.
Hänvisar åter till mitt tidigare inlägg eller till boktipset ovan om du behöver ytterligare förklaring till varför detta inte kan påverkas med avel på den (i hästens utvecklingshistoria) korta tid (runt 10 000 år) vi haft hästen domesticerad.
Förlåt Olgaklara att jag inte nämnde ALLA som "förfasas" över att jag försöker tillgodose min hästs naturliga behov. Självklart finns det människor på alla nivåer som tycker att jag tar stora risker. Det jag ville visa var väl att även en del som tränar mindre hårt och tävlar på lägre nivå, tycker att deras hästar är för värdefulla och därför begränsas i sina möjligheter att bete sig naturligt.
Som du förhoppningsvis förstod av mitt inlägg så försöker jag låta min häst få utlopp för de medfödda behoven så gott jag kan. Vad andra gör och inte gör kan jag inte svara för.
Jag har inte heller min häst på lösdrift, så den delen av ditt svar förstod jag inte riktigt..? Däremot tror jag att med rätt förutsättningar kan det mycket väl fungera även för tävlingsindivider. I Tyskland genomför man en rad sådana försök och de har bara gett positiva resultat. De anläggningar man provat ut finns nu också att få tag på i Sverige, även om allt fortfarande är på utvecklingstadiet. En av återförsäljarna kan man nå via
www.wiggeby.com
Jag tar mig friheten att svara Wert på en gång, eftersom jag inte har för avsikt att ge mig in i detta igen. Det var ju precis som jag inledde mitt förra inlägg, mest ilskna och smutskastande inlägg, vad nu det ska vara bra för..?
Det lär ju inte leda våra hästkunskaper framåt i alla fall...
Wert, jag vet att det inte är lätt att få tag på fakta om handikapptävlingar och vad de innebär. Själv trodde jag att det handlade mest om terapiridning med ledare innan jag själv kom i kontakt med det.. Därför är jag villig att hjälpa dig till rätta.
Precis som inom den "vanliga" dressyren finns det olika svårighetsklasser. På regionala tävlingar rider man de program som finns i den svenska dressyrprogramboken, från Lätt E och uppåt. Vilken klass man rider beror på hur mycket ens handikapp påverkar ridningen. På nationella och internationella tävlingar rider man de internationella programmen, som gjorts av IEPC (del av FEI numera). De programmen är inte direkt jämförbara med de svenska. Jag rider i grad 4. I de programmen ingår bl a galoppslutor, såvitt jag vet förekommer de först i Msv A i de svenska programmen. Så din jämförelse med LA fungerar inte riktigt.
Bland de internationella ekipagen finns det de som förutom handikapptävlingar rider Grand Prix-klasser bland friska ryttare på "vanliga" tävlingar...
Jag är långt därifrån med min häst, vi kämpar som bäst med galoppiruetter, tramp och seriebyten...
Vill också passa på att döda myten om den lättridna handikapphästen som inte behöver vara så hög i kondition... De hästarna kan inte hävda sig i eliten på handikapptävlingar heller, och återfinns alltså inte där.
Min häst t ex kom till mig efter att ha sålts två gånger i rad av människor som inte klarat av honom och blivit rädda. När jag började rida dressyr med honom för tre år sen sa min tränare att hon inte ens velat visa upp honom i en LC..
Jag har själv tagit honom därifrån till där han är nu. Naturligtvis i samarbete med tränare, allt annat vore korkat, men det är jag själv som gjort ridarbetet.
Att jag förlorat ett ben betyder inte att jag inte kan rida längre..
Tvärtom har jag fått lära mig så mycket mer tack vare det! Mina skänkelhjälper har blivit osynliga skulle man kunna säga...
Han är het, mycket vaken, hög i rang och enligt landslagstränaren en av de mest svårridna hästar hon suttit på. Men han behöver dessa egenskaper för att kunna bli en tävlingsindivid på hög nivå. När man, som jag gjort nu, "hittat knapparna" är han underbar!
Vi tävlar både hoppning och fälttävlan också och dressyr på "vanliga" tävlingar. Hittills har vi inte haft några problem att konkurrera på grund av mitt handikapp. Tvärtom tror folk inte på mig när jag förklarar varför jag har dispens för spö.. Det syns ju inte! Nä, det är meningen..
För att klara av internationella tävlingar med de resor och påfrestningar det innebär måste hästarna stå högt i kondition, oavsett vilken gren de tävlas i. Och att en dressyrhäst inte utför ett hårt arbete, vad är det för ett missförstånd..? Det krävs en enorm muskelmassa för att klara den samling som behövs på högre nivå.
Min häst har gått ridprov på Ultuna med en GrandPrixryttare och hans puls steg knappt av arbetet, ett tecken på bra kondition.
Men det känns som om debatten om vilka hästar som går hårdast hamnat på sandlådenivå här, så jag ger mig inte in i den..
Jag är fullkomligt nöjd med att veta att min häst har och utvecklar den kondition och de muskler han behöver för att utföra det arbete som krävs av honom.
Frågan om hästar i hård träning kan få vistas ute i större omfattning eller inte styrs ofta mer av människans behov/bekvämlighet än av hästens tyvärr.
Jag vet dock att de travhästar som min familj föder upp och tränar, får gå ute från tidig morgon till sen kväll. Och på somrarna går de ute så mycket som möjligt dygnet runt, men får gå in om insekterna blir för jobbiga (bor i Norrland). De presterar på topp (andraplats slagen med noslängd på V75 senast i lördags, vinst starten innan, också V75) och är harmoniska hästar.
Jag vädjar igen, ta av er era taggiga kläder och låt det här vara ett trevligt forum där vi lär av varandra! Som Olgaklara så klokt sa, erfarenheter är viktiga, varför då inte dela med oss av de vi har och ta till oss av de som andra gjort..?!
olgaklara skrev:
Eh!??
Och på vilket sätt har hästen utformats som tamdjur då??? Att man har avlat fram mer ridbarhet, reglerbarhet, hoppteknik, gång etc.
Ingen har väl sagt att hästarna inte har naturliga instinkter, men dessa går att träna till en viss del. Hästar är mkt anpassningsbara djur och har ju faktiskt levt i fångenskap i många hundra år. Något har de säkert anpassat till detta.
Jag vet inte många som INTE har sina hästar ute i hage på dagarna, mina går ute! Men jag har dem inte på lösdrift och det är en stor skillnad.
Du skriver om ryttare på låg nivå att de förfasas över ditt sätt att hålla häst, vad säger dina landslagskollegor då?? För i min uppfattning så är det ofast de som är mest pjoskiga med sina hästar med lindor hit och aldrig rida ut etc etc.
Tävlingsindivider är knappast ett naturligt stadium enligt ditt sätt att se på det så då är det väl ganska svårt att sätta in hästen i ett naturligt perspektiv eftersom detta inte finns naturligt.
Visst kan man läsa sig till hur det borde vara men trots allt så är det erfarenhet som jag anser är det allra viktigaste.