Släktdilemma

[Modig_Korn]

Long story short... Min pappa var adopterad och visste inte vilka hans föräldrar var, men hans mamma hade blivit tvingad att adoptera bort honom som nyfödd. Ett halvår efter att min pappa dött släppte landet han var född, uppväxt och boendes i på den tidigare oändligt långa byrokratiska process att återförena tvångsadopterade med deras biologiska föräldrar. Så nu är det med andra ord lätt att återförena part A med part B, till skillnad från hur det var innan.

Dilemmat här är, min pappa är död. Men hans biologiska mamma ska tydligen ha varit i 15års åldern när hon fick honom, alltså bör hon vara i livet fortfarande (om inget har hänt). Jag funderar alltså på att söka upp henne, men vet inte hur pass schysst det är? Jag kan inte föreställa mig känslan, kanske är det bara dumt att tänka i de banorna? Men jag är nyfiken på mina rötter, mitt (genetiska)arv.

Till saken hör dock att vi väl i Sverige inte får födelseattester på samma sätt som utomlands? En stamtavla, ett bevis på vem som är föräldrar till ett barn? Det känns ju som ett viktigt papper att kunna visa upp i ett sådant sökande, speciellt när det gäller något annat land, utanför EU. Går det att skaffa ett sådant "bevis" till sig själv över sig själv? Min faster (och hans adoptivsyster) bör ha hans födelseattest men för att kunna göra en sökning måste man nog ha något som länkar honom till mig...

 

[VLMF]

Hos Skattemyndigheten kan du begära ut papper om släktskap etc, det gäller även avlidna släktingar, deras barn mm.

 

[Jannice]

Long story short... Min pappa var adopterad och visste inte vilka hans föräldrar var, men hans mamma hade blivit tvingad att adoptera bort honom som nyfödd. Ett halvår efter att min pappa dött släppte landet han var född, uppväxt och boendes i på den tidigare oändligt långa byrokratiska process att återförena tvångsadopterade med deras biologiska föräldrar. Så nu är det med andra ord lätt att återförena part A med part B, till skillnad från hur det var innan.

Dilemmat här är, min pappa är död. Men hans biologiska mamma ska tydligen ha varit i 15års åldern när hon fick honom, alltså bör hon vara i livet fortfarande (om inget har hänt). Jag funderar alltså på att söka upp henne, men vet inte hur pass schysst det är? Jag kan inte föreställa mig känslan, kanske är det bara dumt att tänka i de banorna? Men jag är nyfiken på mina rötter, mitt (genetiska)arv.

Till saken hör dock att vi väl i Sverige inte får födelseattester på samma sätt som utomlands? En stamtavla, ett bevis på vem som är föräldrar till ett barn? Det känns ju som ett viktigt papper att kunna visa upp i ett sådant sökande, speciellt när det gäller något annat land, utanför EU. Går det att skaffa ett sådant "bevis" till sig själv över sig själv? Min faster (och hans adoptivsyster) bör ha hans födelseattest men för att kunna göra en sökning måste man nog ha något som länkar honom till mig...

Jag tycker absolut att du kan söka upp henne! Jag skulle tro att din farmor bara blir glad av att få höra från dig, speciellt som adoptionen inte var frivillig...

Du får väl fundera ut hur du ska berätta att din pappa har gått bort bara, kan tänka mig att det kan vara en rätt tuff sak att höra: att hon aldrig hann träffa den son hon tvingades lämna bort

Beklagar sorgen också, det låter som att din pappa gick bort väldigt ung

 

[ameo]

Din faster är alltså biologisk syster till din pappa?
Om det är så, kan du inte ta hjälp av henne? Eller är hon inte intresserad?

 

[Modig_Korn]

Din faster är alltså biologisk syster till din pappa?
Om det är så, kan du inte ta hjälp av henne? Eller är hon inte intresserad?

Nej, även hon var ett tvångs-bortadopterat barn. Inget känt släktskap finns, okänt kan det väl göra men det är inte så troligt.

 

[DeCloe]

Om din pappa är född i Sverige är det bara att ringa till skattemyndigheten och fråga vem som är hans mamma. Det har jag gjort vid ett tillfälle (fast då frågade jag vilka en persons barn var) och då var det bara att uppge namn och personnr. Huruvida du bör kontakta din farmor eller inte kan ju bara du svara på. En idé kan ju vara att börja med att skriva ett brev och lämna dina kontaktuppgifter där i och sedan får hon själv avgöra om hon vill ta kontakt med dig eller inte.

Lycka till hur du än väljer att göra!

 

[Görel]

I folkbokföringsregistret står föräldrars personnummer i de flesta fall på de som är födda i Sverige (undantag är sådana som min pappa som föddes utom äktenskapet för över 80 år sen och växte upp i familjehem).

Kontakta folkbokföringen och be om att få personbevis på dig själv som visar vilka som är dina föräldrar och information om din pappa som kan visa hans ursprung.