Nej det är såklart sant också!Jag förstår absolut hur du resonerar, men jag tänker att i sådana fall finns det ju egentligen ingenting som hindrar att skicka iväg honom någon månad till ett proffs för att plocka fram en formtopp till försäljning.
Nej alltså han har inte gått SÅ högt efter han kom till Sverige utan som han är nu så är han stabil i LA och tränar högre. Så tror inte nån elit ryttare skulle vara så intresserad då utan då har väl dom ponnyer på den nivån liksom. Plus så ska han stå kvar där han står om han inte ska säljas.
Jo det kan jag föreställa mig, absolut. Nu är ju min häst ingen tävlingshäst men jag är också "kinkig" med vilka som får rida min häst så kan förstå att det är ett knepigt beslut för dig att ta.
Ja alltså jag fattar hur du menar. Men tror det är för hela saken att jag fick han var ju för jag skulle få en chans att upp nå mina mål om att tävla högre klasser och så. Så det känns som bort slösat om jag inte kommer göra det utan att isåfall skulle det kanske vara bättre att sälja han och kanske isåfall ha en annan häst eller ponny sen.
Skit i tävlingarna och fundera på vad DU vill. Att man köper/får något med ett syfte betyder itne att det syftet måste vara det som gäller för alltid. Jag avlade fram ett föl som skulle bli min nästa distanshäst. Han är skitfin, på riktigt alltså, och skulle nog med rätt träning kunna bli riktigt bra. Han är hagprydnad idag och mår skitbra. Jag älskar min häst men idag är inte en tävlingshäst i distans det jag behöver utan jag vill ha min sprätteskitunge som vän och stöd i livet. Man får ändra syfte under livets gång och prestation, om det inte verkligen är det man önskar sig, kommer långt ner på listan över saker som är viktiga.
Du har säkert rätt med allt så menar inte att säga mot det. Men det bara känns dumt och taskigt mot både han och mina föräldrar om jag har han kvar bara för att JAG vill det. Alltså okej att inte han kanske står och tänker på att han skulle vilja gå sm och så. Men han tycker ändå att hoppa är bland det bästa som finns och han blev ju importerad till Sverige för att vara tävlings ponny. Så ifall han kanske inte kommer tävla på hög nivå här så var det ju o nödigt att jag fick han då.Skit i tävlingarna och fundera på vad DU vill. Att man köper/får något med ett syfte betyder itne att det syftet måste vara det som gäller för alltid. Jag avlade fram ett föl som skulle bli min nästa distanshäst. Han är skitfin, på riktigt alltså, och skulle nog med rätt träning kunna bli riktigt bra. Han är hagprydnad idag och mår skitbra. Jag älskar min häst men idag är inte en tävlingshäst i distans det jag behöver utan jag vill ha min sprätteskitunge som vän och stöd i livet. Man får ändra syfte under livets gång och prestation, om det inte verkligen är det man önskar sig, kommer långt ner på listan över saker som är viktiga.
Du älskar din häst och trivs med att rida honom så då behåller du honom oavsett varför han från början blev din. Gör det inte svårare än så för det är inte svårare än så
Jag fattar hur ni menar som tycker så! Och jag håller med också på ett sätt fast är ändå svårt.
Det är det som jag inte vet med tävling bara för jag vet ju inte när eller om jag kommer kunna flytta hem och börja rida han själv. Så jag vet inte när vi isåfall skulle kunna vara redo att tävla igen. Så vet inte liksom om jag kommer vilja satsa med han då.
Jag tycker inte du ska tänka så mycket på din ålder och hur gamla andra är som rider c-ponny. Utan du kan tänka, jag har världens bästa ponny som jag älskar jättemycket och vilken lycka att kunna rida och tävla honom tills jag är 20 !
. .I princip håller jag med dig om att när man måste minska på kraven så tar man bort delar av det som är en belastning. Här tror jag dock inte riktigt att det är applicerbart iom att TS har en tendens att leta upp saker att känna skuld över, det är i mina ögon inte hästen som är belastningen utan skulden. Tar man bort hästen så kommer skulden bara att uttryckas som något annat som att inte alla älskar henne och då är det fel på henne eller att hon älskar en annan hund än sina egna (som hon givetvis också älskar). Problemet är att TS måste lära sig vad som är tillräckligt, att man inte måste vara världsmästare i hoppning, någon alla älskar, den som får högsta betyg i allt osv. TS måste helt enkelt inse att det inte är prestation som är hennes värde utan hon som person som är det värdefulla och det löser man inte genom att sälja hästen utan jag är rädd att det snarare kommer spä på det hela med "jag är så dålig så jag kunde inte ens behålla min häst".
Utan det är bra att fråga om input från andra, fundera och diskutera det. Men de bästa svaren får du nog från folk som känner dig personligen, sedan behöver det inte betyda så mycket vad andra tycker. Troligen kommer dina föräldrar vilja vara delaktiga i beslutet med, och jag gissar att de bryr sig noll och nada om ponnyn tappar i värde eller om du inte sattsar med honom, så länge han kan göra dig glad. De köpte honom för att du skulle få sattsa därför att DU ville det just då. Om du ändrat dig sedan så är det helt okej. Om han fortfarande är din drömponny så är han fortfarande eksakt lika mycket värd pengarna och du är eksakt lika värd att få ha honom. 
