"Skrämmande" men snälla och lugna hundar?

_Charlotte_

Trådstartare
Smått inspirerad av inbrottstråden på Senior, och Lagens långa nos på tv, sitter jag här och funderar. Jag vill någon gång i framtiden bo på landet, ganska enskilt. Då inser jag allt mer att det skulle kännas tryggt och bra att ha en hund som såg lite lagom skrämmande ut, så att eventuella inbrottstjuvar och annat löst pack håller sig borta. Gärna dörrknackande försäljare, Jehovas vittnen, jultidningsförsäljare och oinbjudna gäster också ;)

Men samtidigt är jag inte intresserad av någon riktig "muskelhund". Jag tycker om lättsamma hundar som gärna hänger med på äventyr men som lika gärna bara slappar hemma i trädgården ibland. Har alltid haft goldens, mentalt passar de mig perfekt men det lär vara ytterst få som håller sig på avstånd på grund av en översvallande glad, välkomnande och jättegullig golden ;)

Har ni några tips på raser? Det är alltså inte superseriösa funderingar, visst vill jag gärna ha en hund med lite "tuffare" utseende om/när jag bor för mig själv ute på landet, men givetvis är hundens egenskaper tusen gånger viktigare än hur den ser ut. Men vore bara kul att veta om det finns någon hund som (framförallt för ett otränat öga) ser "skrämmande" ut men är lika coola i huvudet som en golden.
 
Någon form av mastiff borde göra susen :). De skrämmer nog bort de flesta genom sin storlek! Håll koll på hälsan bara, några av dem dras med tråkiga hälsobekymmer.
 
Någon form av mastiff borde göra susen :). De skrämmer nog bort de flesta genom sin storlek! Håll koll på hälsan bara, några av dem dras med tråkiga hälsobekymmer.

Orkar de hänga med på ridturer även i lite tempo, långpromenader i skogen och sånt? Tänker att de ju är ganska tunga.
 
En corso klarar definitivt fysisk aktivitet som du beskriver, men jag är osäker på tex engelsk mastiff. Tyvärr är corso inte den lättsammaste rasen skulle nog jag säga (absolut underbara såklart! :love: men man måste vilja ha just en corso)... Vad tror du om en broholmer? Jag har för mig de är ganska fysiskt aktiva hundar som ändå är relativt lättsamma - påminner dessutom om en förvuxen golden lite till utseendet, men kan nog definitivt sätta sig i respekt.

Kanske någon som känner till rasen bättre än jag dock? :)

Edit: slänger in en bild här också, inte säkert man är bekant med rasen då den är så pass ovanlig fortfarande tänker jag...

Broholmer.JPG
 
Senast ändrad:
Riesenschnauzer! Finns ingen hund som ser så skrämmande ut som en upprörd riesen! Fysiskt hänger den med på allt, och är förig. Riesen fungerar bra som aktiva sällskapshundar om de får arbeta med nosen några gånger i veckan, och det behöver ju en golden också göra. Och vill du tävla kan du göra det på hög nivå i bruks och lydnad.
 
Riesenschnauzer! Finns ingen hund som ser så skrämmande ut som en upprörd riesen! Fysiskt hänger den med på allt, och är förig. Riesen fungerar bra som aktiva sällskapshundar om de får arbeta med nosen några gånger i veckan, och det behöver ju en golden också göra. Och vill du tävla kan du göra det på hög nivå i bruks och lydnad.

Min erfarenhet av riesen är inte alls att de passar som renodlade sällskapshundar, jag skulle inte rekommendera den rasen till någon som inte var intresserad av att träna aktivt med sin hund...
 
Jag röstar också för Broholmer. De är avlade för att vara gårdshundar i Danmark så vad jag har förstått är deras aktiveringsbehov inte som hos en brukshund utan mer sällskapshund. :)
 
Gran Danois :love:. Min mamma hade tidigare 2 stycken, och de är ju rätt respektingivande. Enligt min mamma var de lättaste hundarna hon haft. Till skillnad från golden så har de rätt bra kroppskontroll. Har också haft flera golden och förstår dig i att ingen riktigt har respekt för dem. Min senaste golden blev rädd när hon blev överraskad och skällde rätt ordentligt då. Det var ingen som hade förståelse utan alla kom ju alltid rakt fram och ville hälsa :banghead:
 
Det stämmer såtillvida att man ska vara noga med linjerna. IPO-linjer ger hundar med massor av motor som samtidigt är mycket veka. De hundarna behöver styrning och inramning.

Men det finns fortfarande släkter med glada, okomplicerade hundar som blir världens bästa hundar med rejäla skogspromenader/ridturer och nosarbete några gånger i veckan.
 
Dogue de bordeaux. Tyvärr inte den sundaste rasen men helt underbara hundar.
Jag har börjat drömma om en till.
 
Leonberger! Vem blir inte rädd för 60 kg minibjörn? :D

Ger också en röst för ett lejon.

De brukar ofta när det kommer folk mot gården/tomten ge ifrån sig ganska dova och mörka skall, ibland även morrande för att varna hemmafolket om besök.
Sen att de är kramnallar som bara pratar en del behöver ju en ev inbrottstjuv inte veta..de ser ju faktiskt ganska avskräckande ut om man inte känner hunden. När de talar om att besök är på G brukar de även få en ganska så maffig, högrest hållning.

Brukar vara nöjda med lagom motion även.
 
Jag gillar leonberger! Men en sak att vara medveten om är att ca 1/3 dör i cancer...

Vet heller inte hur pigga de är att hänga med på ridturer? De jag känt har inte motionerats särskilt aktivt så jag vet faktiskt inte hur mycket de vill?

Edit: vete 17 var jag fick "hänga med på ridturer" ifrån? *kliar mig i skallen*
Nevermind me, jag är bara allmänt förvirrad...
 
@Monstermom
Ja Cancer är tyvärr väldigt vanligt och är också den vanligaste orsaken till avlivning. Dessutom är genomsnittsåldern ledsamma 8 år.
Man ska dock inte glömma att leonbergern i övrigt är en av dom mest hälsosamma raserna inom sin "storlekskategori".
Jag har aldrig haft med min som ridsällskap men han är otroligt okomplicerad och bussig att ha med sig i stallet. Bryr sig inte nämnvärt om varken hästarna eller stallkatterna och gör inte mer väsen av sig än att gräva lite i spånet och kolla läget.
Personligen tycker jag inte att det är en jätteaktiv ras utan nöjer sig gott med långpromenader och bus i trädgården/på stranden. Gärna avrundat i soffan framför en bra film ;)
 
Någon stor korsning av älghund! Vi har tre stycken: Jämthund x 2, Gråhund/Jämthund. Sedan har vi också en Golden faktiskt.
Älghundarna är väldigt människovänliga och aldrig otrevliga eller farliga mot barn eller andra djur. Det är också väldigt hälsosamma raser men tikar kan lättare få diabetes. Så man ska absolut se över att inte ge mycket husmanskost till tikar.

De älskar fysisk aktivitet och klarar att springa i skogen hela dagar och klarar definitivt att följa efter häst på långtur i skogen. Vi tar med våra på det. Tempo är verkligen inget problem, men de håller ändå bra avstånd till hästarna som de bör så inget tok händer!

Den ena har aldrig jagat men de andra två är duktiga på älg, grävling och björn. Det är inget "fel" på dem alltså - utan det går att ha sådana hundar ihop med hästar tex ;)

De vaktar tomten och oss mycket. De reser ragg och morrar och ser inte alls trevliga ut.... Några minuter senare ligger de bredvid 4åringen som somnat på golvet och leker med honom..


Oavsett ras så tycker jag ni ska gå på valp och lydnadskurs. Då spelar rasen inte så stor roll för då får ni god kontroll på den oavsett :-) Kanske extra viktigt om du väljer en ras som inte är så präglad på människan som våra jakthundar varit i tusentals år. Som tex vissa stora "farliga" herdehundar som ofta också blir just farliga mot människor.

(Golden vaktar dåligt och ser inte farlig ut. Hänger inte med i samma tempo i skogen. Passar bättre med långpromenad i människotempo)

Edit: Såg att jag med förvirrat mig med ridturer :-)
 
Oavsett ras så tycker jag ni ska gå på valp och lydnadskurs. Då spelar rasen inte så stor roll för då får ni god kontroll på den oavsett :-)

Fast användningsområdet spelar ju oerhört stor roll vid rasval?
Hunden mår ju inte bättre av att man går en massa kurser om man inte vill eller kan erbjuda det som den har behov av.

Ts efterlyser en hund som ska se lite respektingivande ut, men samtidigt inte vara värsta träningsnarkomanen.

Jag hade inte rekommenderat mer krävande jakthundsraser till det ts söker.
Egentligen inte heller blandras om det är så att man letar efter nåt specifikt..Har personligen inte nåt emot blandraser men samtidigt bör man vara lite försiktig med att rekommendera det vidare då det inte alls är så säkert att få den hundtypen man är ute efter..man kan få en soffliggare som klarar lite svenssonvardag eller så får man en jätteskarp hund som mest är stressad pga understimulans. Sen kan man också diskutera hälsoproblematik iom att man saknar mycket sådan historik på blandras.
 
Senast ändrad:

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp