Skräckhistoria?

Chevura

Trådstartare
Blev precis medlem här så är inte riktigt med på noterna.. Men jag tänkte iallafall fråga er en sak. Har ni varit med om någon av de "skräckhistorierna" om medryttare, hästägare osv?

Det har jag.

När jag var tretton var jag och min bonussyster medryttare på två höstar som bodde tre gårdar bort. Båda var fjordingar, den ena var 18 år och sades att ha varit ridskolehäst, vilket senare visade sig att inte vara sant, den andra var tre år och var 18-åringens föl och skulle precis bli inriden.

Problemet var bara det att hästägarna inte hade någon som helst kunskap om hästar. De hade köp 18-åringen som sällskap till sin dotters shettis.

Eftersom att 18-åringen var mycket större än 3-åringen fick jag ta hand om henne då jag hade mycket mer erfarenhet än min bonussyster.

3-åringen heter Hilda och 18-åringen Stella.

Stella var väldigt bångstyrig och kastade av mig multipla gånger, en gång bröt jag till och med näsan.. Hilda var väldigt respektlös och var alldeles för svår för min bonussyster.

Min bonussyster hade tagit på sig ansvaret att rida in Hilda, vilket inte alls gick bra då hon inte visste hur man gjorde.

En dag red vi ut tillsammans på varsin häst. Allt gick bra osv men när min bonussyster ville fatta trav förstod inte Hilda och Hilda började bråka, det hela slutade med att min bonussyster smällde till henne med ett dressyrspö. Jag blev arg och klev av min häst och tvingade henne av hästen och sen gick vi tillbaka till stallet.

Några dagar senare erbjöd jag mig att rida Hilda på ridbanan och det gick hon med på. Jag tränade endast i skritt men min bonussyster ville se henne i trav, jag sa nej då Hilda knappt kunde ridas i skritt. Det blir ett ståhej och till slut försöker jag halvhjärtat få fram henne i trav utan framgång. Min bonussyster springer på fram med ett dressyrspö och rappar till henne. Hilda smäller iväg som en missil och jag trillar av. Jag blir förstås väldigt arg och skällde uthenne. Vi gick tillbaka till stallet dit Hilda hade skenat och får syn på Hilda på stallplanen.

I den panik Hilda hade vart i hade ena stiglädret gått sönder och tygeln slitits itu. Min bonussyster blir rasande på Hilda och springer fram och tar tag i de trasiga tyglarna och börja slå henne med spöt. Jag vart som förstenad men återhämtade mig snabbt. Jag springer fram till Hilda som nu står på bakbenen med blod på bogen. Jag rycker tyglarna ur min bonussysters hand och ger henne en rejäl örfil. Hon ramlar på baken och börjar gråta.

Självklart var det fel av mig att ta till våld, men jag blev så arg!

Jag går tar in en helt sönderpiskad häst i stallet och tar av sadeln och kollar skadorna. Efter att ha tvättat ur såren noggrant ställer jag in Hilda i boxen. Hela den tiden har min bonussyter stått i ett hörn och inte sagt ett knyst.

Jag tar henne i armen och drar upp henne till huset. Väl inne vägrar hon att berätta, så jag berättar det. Min bonussyster börjar gråta och ägarna blir förbannade. Jag tvingar de att ringa efter vet.

Allt slutade med att min bonussyster blir såklart förbjuden att sätta sin fot på gården igen. Jag fick ta på mig inridningen och idag, tre år senare är Hilda MIN bästavän!

Dela gärna med er av era historier! Lite nyfiken. :)
 
Ett dressyrspö, hon hade tre sår, ett på bogen, ett mellan frambenen och ett på halsen. Tro vad du vill. Det jag berättar är sant.
 
Intressant story, men vad piskade hon djuret med? Taggtråd? Jag har (tyvärr) sett hästar bli så in i h-vete uppiskade och de har aldrig börjat blöda....
Ett dressyrspö, hon hade tre sår, ett på bogen, ett mellan frambenen och ett på halsen. Tro vad du vill. Det jag berättar är sant.
 
Märklig historia...
Hur gick du tillväga för att få Hilda att lita på dig efter den incidenten, om du sedan red in henne som du säger?
Har svårt att tro att hästen kunde skilja på vem som gav henne spörapp när du satt på så det vore intressant att höra hur du hanterade hennes nedbrutna tillit till människor under inridningen.
 
Jag har en!
Stog på ett stall och stallägarna vill köpa min ponny som tävlingshäst, men vi sa nej för vi gillade den ponnyn.
Då blev dom jättearga och smög i min ponny havre, trots att dom visste att han är en fånghäst och blir helt galen av havre.
Den perioden kastade han av oss jäkligt mycket och vi förstod inte varför hans fångnacke blev större, tills vi såg dem lassa in havre i hans krubba:meh:
Man kan säga att vi blev lite sura då:wtf:
 
Märklig historia...
Hur gick du tillväga för att få Hilda att lita på dig efter den incidenten, om du sedan red in henne som du säger?
Har svårt att tro att hästen kunde skilja på vem som gav henne spörapp när du satt på så det vore intressant att höra hur du hanterade hennes nedbrutna tillit till människor under inridningen.

Jag började från början. Helt och hållet. Var mycket markträning och belöning. Hon är fortfarande livrädd för spön, reserverad mot nya människor men annars är hon guld.

Självklart tog det lång tid för henne att lita på mig helt och hållet. Först i början av förra året började hon gnägga när jag kom, vilket jag ser som tillit.

Ridningen jobbar vi fortfarande mycket med, mest finslipning, men jag tog allting mycket sakta, började med skritt och lärde henne skänkelvikning osv. Sen i trav började vi med mycket volter och serpentiner, galoppen var svårast då hon är en väldigt pigg ponny, jobbade väldigt hårt med att få henne att inte springa med giraffhals.

Ni får ha era funderingar. Jag vet iaf att jag är överlycklig med denna lilla pålle.
 
Jag har en!
Stog på ett stall och stallägarna vill köpa min ponny som tävlingshäst, men vi sa nej för vi gillade den ponnyn.
Då blev dom jättearga och smög i min ponny havre, trots att dom visste att han är en fånghäst och blir helt galen av havre.
Den perioden kastade han av oss jäkligt mycket och vi förstod inte varför hans fångnacke blev större, tills vi såg dem lassa in havre i hans krubba:meh:
Man kan säga att vi blev lite sura då:wtf:


Gud så fult gjort! Man blir ju mörkrädd!
 
Blev precis medlem här så är inte riktigt med på noterna.. Men jag tänkte iallafall fråga er en sak. Har ni varit med om någon av de "skräckhistorierna" om medryttare, hästägare osv?

Det har jag.

När jag var tretton var jag och min bonussyster medryttare på två höstar som bodde tre gårdar bort. Båda var fjordingar, den ena var 18 år och sades att ha varit ridskolehäst, vilket senare visade sig att inte vara sant, den andra var tre år och var 18-åringens föl och skulle precis bli inriden.

Problemet var bara det att hästägarna inte hade någon som helst kunskap om hästar. De hade köp 18-åringen som sällskap till sin dotters shettis.

Eftersom att 18-åringen var mycket större än 3-åringen fick jag ta hand om henne då jag hade mycket mer erfarenhet än min bonussyster.

3-åringen heter Hilda och 18-åringen Stella.

Stella var väldigt bångstyrig och kastade av mig multipla gånger, en gång bröt jag till och med näsan.. Hilda var väldigt respektlös och var alldeles för svår för min bonussyster.

Min bonussyster hade tagit på sig ansvaret att rida in Hilda, vilket inte alls gick bra då hon inte visste hur man gjorde.

En dag red vi ut tillsammans på varsin häst. Allt gick bra osv men när min bonussyster ville fatta trav förstod inte Hilda och Hilda började bråka, det hela slutade med att min bonussyster smällde till henne med ett dressyrspö. Jag blev arg och klev av min häst och tvingade henne av hästen och sen gick vi tillbaka till stallet.

Några dagar senare erbjöd jag mig att rida Hilda på ridbanan och det gick hon med på. Jag tränade endast i skritt men min bonussyster ville se henne i trav, jag sa nej då Hilda knappt kunde ridas i skritt. Det blir ett ståhej och till slut försöker jag halvhjärtat få fram henne i trav utan framgång. Min bonussyster springer på fram med ett dressyrspö och rappar till henne. Hilda smäller iväg som en missil och jag trillar av. Jag blir förstås väldigt arg och skällde uthenne. Vi gick tillbaka till stallet dit Hilda hade skenat och får syn på Hilda på stallplanen.

I den panik Hilda hade vart i hade ena stiglädret gått sönder och tygeln slitits itu. Min bonussyster blir rasande på Hilda och springer fram och tar tag i de trasiga tyglarna och börja slå henne med spöt. Jag vart som förstenad men återhämtade mig snabbt. Jag springer fram till Hilda som nu står på bakbenen med blod på bogen. Jag rycker tyglarna ur min bonussysters hand och ger henne en rejäl örfil. Hon ramlar på baken och börjar gråta.

Självklart var det fel av mig att ta till våld, men jag blev så arg!

Jag går tar in en helt sönderpiskad häst i stallet och tar av sadeln och kollar skadorna. Efter att ha tvättat ur såren noggrant ställer jag in Hilda i boxen. Hela den tiden har min bonussyter stått i ett hörn och inte sagt ett knyst.

Jag tar henne i armen och drar upp henne till huset. Väl inne vägrar hon att berätta, så jag berättar det. Min bonussyster börjar gråta och ägarna blir förbannade. Jag tvingar de att ringa efter vet.

Allt slutade med att min bonussyster blir såklart förbjuden att sätta sin fot på gården igen. Jag fick ta på mig inridningen och idag, tre år senare är Hilda MIN bästavän!

Dela gärna med er av era historier! Lite nyfiken. :)
Tycker det är ett underligt resonemang att den som är minst erfaren ska rida in unghästen enbart för att den var mindre än den äldre som redan skulle varit inriden. Jag har sett hästar piskas randiga utan att de börjat blöda, även om min egen häst misshandlades av fodervärden så hon fick sår men då jag tyvärr inte såg just den misshandeln så vet jag inte vad han slog med. Det är dock lite skillnad på en vansinnig vuxen karl som slår en tunnhudad fullblodskorsning och en fjortis som slår på en tjockhudad fjording så jag tycker hela historien låter uppdiktad.
 
Märkligt, mycket som är märkligt med den där historien. Men det är väl just det, en historia. En som ev. lever i en liten drömvärld. Jag har haft sådanna också när jag var yngre och läste Min häst tidningarna, ofta jag fantiserade iväg i en egen liten historia.
 
Känner ingen större lust i att spekulera om detta är sant eller inte. Men är det sant hoppas jag bonussystern håller sig långt ifrån djur, för hon verkar ju sjuk i huvudet. Och grattis till dig som fått en hästs förtroende, lycka till i framtiden :)
 
Det jag tycker känns mest märkligt, är att man låter en trettonåring rida in en treårig ponny som (om historien stämmer) lär ha blivit livrädd och tappat mycket - om inte all - tilltro till människor.
 
KL
Det känns lite som en sån Pollux-bok man läste när man var liten, där tjejjerna var unga tonåringar och var med om läskiga/spännande/traumatiska saker och sedan överkom och segrade. En fin historia men just en historia, kan väl tycka att det är helt okej att fantisera för sig själv men det kan bli väldigt fel när fantasin börjar uppfattas som verklighet och man får det påspätt i ett forum. Det kan lätt slå över och om man börjar testa fantasin i verkligheten kan det både bli fel och farligt.
Är det sant så känns ägaren till dessa hästar och TS föräldrar så otroligt oansvariga och oseriösa som låter en trettonåring utan erfarenhet av unghästar rida in en traumatiserad treårig ponny och dom ska nog vara jäkligt glada att inget allvarligt har hänt.
 
Blir uppriktigt sagt ledsen. Skriver från min iPad och kan då inte lägga upp bilder, annars hade jag gjort det. Detta är en 100 % sann historia. Som sagt så kan ägarna ingenting om hästar, Stella fick avlivas pga. Hovröta, vi anmälde de och köpte Hilda. Vi skickade iväg Hilda till en vän till oss som hjälpte mig med inridningen. Jag var där varje dag och pysslade med henne.

Sen så såren kan ha uppstått av något annat, men tyckte att det skulle vara konstigt då pisken var blodig.

Vad säger dig att jag som trettonåring inte hade någon erfarenhet av unghästar? Sluta dra förutfattade slutsatser. Min mamma vart riktigt förbannad över att de lät oss rida Hilda, och ännu mer förbannad på min bomussyster. Hon får inte hålla på med hästar längre. Och dessutom sa jag aldrig att hon var yngre än mig. Hon är otroligt nog två månader äldre än mig. Men hon har mycket mindre erfarenhet av hästar än mig.
 
"Blir uppriktigt sagt ledsen. Skriver från min iPad och kan då inte lägga upp bilder, annars hade jag gjort det. Detta är en 100 % sann historia. Som sagt så kan ägarna ingenting om hästar, Stella fick avlivas pga. Hovröta, vi anmälde de och köpte Hilda. Vi skickade iväg Hilda till en vän till oss som hjälpte mig med inridningen. Jag var där varje dag och pysslade med henne.
Sen så såren kan ha uppstått av något annat, men tyckte att det skulle vara konstigt då pisken var blodig."


Jag förstår att ma kan uppfatta din berättelse som något fabricerad, de gjorde även jag vid första anblicken.
Men jag tror dig, dock så tror jag att man som ung uppfattar vissa saker annorlunda och gör dom större i vissa fall.
Jag har själv "sprungit vindför våg" i ett stall med hästar där ingen vuxen brydde sig. Eller hade kunskapen att bry sig. Så här efteråt så är jag glad att inget allvarligt hände, samma sak med dig. Tur att inget värre hände!
Troligen hade unghästen redan sår på bogen och var det blod på spöt så råkade hon nog piska till rakt i såret.
Bra att ni fick hjälp med inridningen.
Lycka till med Hilda framöver med!

Kommer inte på några skräckhistorer precis (hade jag varit mamma till en dotter som gjort som jag hade jag nog uppfattat det som skräck dock)
Men eftersom man var ung och orädd, fick sköta sig själv så hände så klart saker...

Det farligaste var nog när jag av någon anledning ramlade av, fastnade med foten i stigbygeln och vart släpad efter kusen i galopp tills stiglädret gick sönder några meter senare. Tur att det inte var välskötta läder där....
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
Svar
19
· Visningar
1 607
Senast: Freazer
·
Hästvård Hej! Skriver här desperat i hopp om att nån kanske har en aning om vad som är felet på min ponny. Hon är en 18 årig korsningsponny med...
2
Svar
34
· Visningar
3 089
Senast: Freazer
·
Hästmänniskan Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite. Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
2 3
Svar
45
· Visningar
6 685
Senast: Blyger
·
Småbarn Jag är desperat efter sätt att få i vår treåring penicillin. Lång historia kort; vår dotter har haft sår i näsan senaste 8 veckorna. Vi...
Svar
19
· Visningar
2 404

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp