Skolmogen?

[ameo]

Sv: Skolmogen?

Min äldsta dotter är född i januari och har varit väldigt tidig med att börja läsa, skriva och räkna. När hon var 4 fick jag frågan på BVC om ifall vi funderade på att låta henne börja skolan ett år tidigare. Alldeles spontant svarade jag NEJ på den frågan, hon måste få vara barn så länge som möjligt, var min reaktion! Hon lär hinna få nog av att gå i skolan även om man väntar tills hon "har tiden inne".
Hon är nu 6½ och har precis börjat förskoleklassen, tillsammans med 9 andra jämnåriga barn.
Min andra dotter är född i december och en årskull yngre än sin storasyster, men nästan 2 år. Hon kommer garanterat vara yngst i sin klass, men även hon får följa systemet som det är tänkt.

Idag pratar man normalt inte om att barn ska vara skolmogna, utan att skolan ska vara elevmogen, dvs anpassa sig efter den nivå barnen är på.

 

[Kimz0r]

Sv: Skolmogen?

Och jag har den motsatta erfarenheten....

Jag är född i januari, låg intellektuellt rätt långt före jämnåriga, kunde redan "allt" när jag började skolan. Men mina föräldrar ville inte att jag skulle börja "för tidigt", utan jag började som 7-åring. Och jag har ibland tänkt att det vore bättre om jag fått börja ett år tidigare, så att jag fått lite mer utmaningar i skolan.

Jag har samma erfarenhet, är född obetydligt senare än dig.

Jag tror att ett år tidigare i skolan - och därmed skolgång i en riktig skolklass - hade besparat mig en jäkla massa skit.

Jag kunde också "allt" men min lärare sade blankt nej till extramaterial, läseböcker på min nivå o.s.v. Inte ens en liten mattebok fick jag.

 

[ameo]

Sv: Skolmogen?

Dagens skola är betydligt mer anpassad efter eleven än den var när vi var unga!

Idag bromsas inte spetseleverna på samma sätt som när jag sjlv gick i skolan, utan de får hela tiden nya utmaningar.

 

[Kimz0r]

Sv: Skolmogen?

Dagens skola är betydligt mer anpassad efter eleven än den var när vi var unga!

Idag bromsas inte spetseleverna på samma sätt som när jag sjlv gick i skolan, utan de får hela tiden nya utmaningar.

Jag hoppas det är så.

Min make läser till lärare och den bild han ger av sin utbildning och sitt framtida yrke är något helt annorlunda från mina - och hans! - upplevelser från skoltiden.

Vi är ju inte jättegamla heller - 24 och 26.

 

[Roheryn]

Sv: Skolmogen?

Jag hoppas det är så.

Jag hoppas, jag också.... Och jag tycker nog att det verkar lite mer individuellt (har en dotter som går i andra klass), men vet ju inte riktigt hur det är för de barn som är låååångt före (min dotter tillhör nog typ "övre mellanskiktet" och är inte alls så tydligt intellektuellt före som jag var).

 

[Luna10]

Sv: Skolmogen?

Dagens skola är betydligt mer anpassad efter eleven än den var när vi var unga!

Idag bromsas inte spetseleverna på samma sätt som när jag sjlv gick i skolan, utan de får hela tiden nya utmaningar.

Det hoppas jag. Jag kunde läsa flytande och skriva när jag började ettan. Jag kommer också ihåg att jag satt och läste långt i förväg i läseboken, eftersom jag inte orkade höra på de andras stavande...

Eftersom jag gick i en liten byskola med "dubbelklasser", dvs klass 1-2 hade samma lärare och satt i samma klassrum, så började jag följa med vad klassen över mig gjorde istället. Det ledde till att jag kanske inte riktigt uppfattades som närvarande, och i något skede (klass 4,5,6?) började uppförandevitsorden sjunka.

Eftersom jag hade så lätt för mig i låg- och högstadiet, lärde jag mig aldrig plugga på riktigt, vilket gjorde att jag i gymnasiet hade svårt att plugga in såna ämnen jag inte var fullt så intresserad av. Jag hade inte tekniken helt enkelt.

Så i mitt fall hade det kanske varit en fördel att börja ett år tidigare, jag hade fått mer utmaningar och sluppit bli uttråkad och dessutom lärt mig en bra pluggteknik.

 

[mumrikan]

Sv: Skolmogen?

Är det fler som har barn i förskola-lågstadie nu som har några tankar? Jag håller med om att mycket förändrats. Jag satt också och läste annat/ var uttråkad ända upp på universitetet, men jag tror och hoppas att det inte alls går att jämföra med dagens skola.

 

[niardasp]

Sv: Skolmogen?

Jag är 17 och hör alltså egentligen till ungdom men tänkte att jag kanske kan ge en lite annan syn på det hela.

Din kille skulle säkert klara av att börja i skolan nu, det är inte det som jag ser som det största problemet. Men om 9-10 år, när hans klasskamrater fyller 15, får moppe och blir straffmyndiga är det inte speciellt roligt att få vänta ett år. När polarna blir 18 och får gå på krogen eller när det ska gås på studentskivor men han får inte följa med för att han fyllt 18. Då är det inte riktigt lika kul.

Jag var tidigt intellektuellt utvecklad som liten och hade utan problem kunnat börja tidigare, jag blev till och med tillfrågad om jag ville hoppa över 1:a klass och börja i tvåan med en gång. Mina föräldrar sa nej (jag hade ju alla mina kompisar bland de jämnåriga) och det är jag väldigt tacksam för. Jag har haft och har personer i klassen som är ett år yngre än oss andra och man märker på dem att de ibland kan känna sig lite utanför, att de inte kan vara med på allt som alla andra gör (som sagt.. moppe, krogen..).

Hur du än gör så hoppas jag att det blir ett bra beslut

 

[havreflinga]

Sv: Skolmogen?

Så om vi nu ska definiera skolmognad. Vd innebär det att ett barn är emotionellt och socialt skolmoget?

Mycket i skolan handlar om att vänta på sin tur, läsa av vad läraren förväntar sig, göra som alla andra, jobba på utan bekräftelse/feed-back...tyvärr...

 

[lippan]

Sv: Skolmogen?

Idag pratar man normalt inte om att barn ska vara skolmogna, utan att skolan ska vara elevmogen, dvs anpassa sig efter den nivå barnen är på.

Precis vad jag tänkte skriva!

Om barn redan kan läsa, skriva och räkna innan de börjar förskole/första klass är det väl skolans uppgift att stimulera och utmana de barnen på ett vettigt sätt, så skolan blir rolig "fast man redan kan"?

Många barn tror ofta att de måste kunna läsa, skriva och räkna innan de börjar förskoleklassen, vilket jag tycker är tragiskt!

Låt barn få vara barn med rimligt stora krav! Ge alla barn de utmaningar de behöver efter deras egna individuella förutsättningar!

//tycker lippan, som pluggar till lärare, inriktning yngre åldrar!

 

[Kimz0r]

Sv: Skolmogen?

Mycket i skolan handlar om att vänta på sin tur, läsa av vad läraren förväntar sig, göra som alla andra, jobba på utan bekräftelse/feed-back...tyvärr...

Tyvärr, ja.

Och med det synsättet så kan vi ju genast avråda alla föräldrar med barn som har den handikappsproblematik som jag har från att sätta sina barn i skolan ö.h.t. för dessa barn har i regel mycket svårt att hålla sig till ovan nämnda "spelregler". Och det behövs inte ens någon sådan problematik för att ha sådana svårigheter - alla utvecklas och mognar ju olika fort.

OBS! Havreflinga, att jag inte säger att du tycker så.

Jag blir faktiskt ledsen när jag ser antydningar till att skolan fortfarande ser ut ungefär som den gjorde under min skoltid. Förståelsen för varje barns unika förutsättningar (med eller utan diagnoser) saknas, om inte helt så i väldigt stor utsträckning. Jag hör även detta från min man - han har den förståelsen (när det gäller barn, lite mindre när det gäller mig ) och den verkar ta stor plats i hans utbildning, men de lärare han jobbar med under sin praktik - den äldre generationens lärare, den generation lärare som han och jag och mitt äldre syskon hade - är så inkörda på likriktning och oförståelse att jag har god lust att engagera patientföreningen och åka dit och läxa upp dem allihop.

Självklart ska ett barn som är "intellektuellt före" kunna ha möjlighet att få börja skolan tidigare - om barnet vill och har det behovet - och få den hjälp och vägledning det behöver.

Jag drabbades f.ö. av en plötslig impuls att stänga ner svarsfönstret utan att skicka, men jag skickar iallafall.

 

[Kimz0r]

Sv: Skolmogen?

Precis vad jag tänkte skriva!

Om barn redan kan läsa, skriva och räkna innan de börjar förskole/första klass är det väl skolans uppgift att stimulera och utmana de barnen på ett vettigt sätt, så skolan blir rolig "fast man redan kan"?

Många barn tror ofta att de måste kunna läsa, skriva och räkna innan de börjar förskoleklassen, vilket jag tycker är tragiskt!

Låt barn få vara barn med rimligt stora krav! Ge alla barn de utmaningar de behöver efter deras egna individuella förutsättningar!

//tycker lippan, som pluggar till lärare, inriktning yngre åldrar!

 

[Snurrfian]

Sv: Skolmogen?

Mycket i skolan handlar om att vänta på sin tur, läsa av vad läraren förväntar sig, göra som alla andra, jobba på utan bekräftelse/feed-back...tyvärr...

Att vänta på sin tur lärde sig mina barn redan under sitt första år här hemma, sen har de jobbat mer och mer med det under åren på dagis och hemma. Elin har precis börjat i förskoleklass och jag upplever det mycket positivt. Hon ligger före inom vissa områden och på vissa områden så ligger hon i bakkant, men jag tycker att det lilla hennes fröken har visat så här långt så lyfter hon varje barn på det de behöver, det är omedelbar feedback oavsett vad det gäller, och mycket tydliga instruktioner av vad de ska göra, de arbetar mycket med "lappar" där de kan se vad de ska göra under dagen, de gås igenom på morgonsamlingen och sätts sedan upp på "stora tavlan" där de sitter hela dagen så barnen kan kolla vad som är på gång. Nu i början handlar det mesta om att hitta rätt i rutiner, få ihop gruppen och se till att alla känner alla.

 

[Petruska]

Sv: Skolmogen?

Ett par vänner har faktiskt tagit valet att låta sitt barn vänta ett år på skolstart då hon är född 27:e december.

Man har oftast så lång skoltid ändå så jag kan se det som en fördel att barnet får leka mer kravlöst ett extra år.

Min son är född i december, och med facit i hand så skulle jag ha gjort allt jag hade kunnat för att skjuta upp hans skolgång ett år. Allt. Tyvärr var trenden då väldigt mycket att barnen skulle börja ett år tidigare om de var "mogna", att vilja skjuta upp det ansågs närmast oansvarigt.

Var bor dina vänner och vilket år var det som de fick skjuta upp sitt barns skolstart? Jag skulle med glädje ge min högra hand, om det gjorde att min son fick göra om sin skolgång, med start ett år senare.

Jag håller helt med dig om allt du skriver här. Vid den tid då min son började skolan, han är 18 år nu, så var det huvudsakligen lågutbildade som satte sina barn i skolan ett år i förtid. Troligen bedömer man sådana diffusa saker som "intelligens" och "mognad" olika, i viss mån relaterat till egen utbildningsnivå.

(Tilläggas ska att min son går trean på gymnasiet nu och klarar sig bra, men det är INTE grundskolans förtjänst.)

 

[havreflinga]

Sv: Skolmogen?

Förståelsen för varje barns unika förutsättningar (med eller utan diagnoser) saknas, om inte helt så i väldigt stor utsträckning.

Jag tror att förståelsen faktiskt finns, hos nästan alla lärare. Men skolans struktur gör det mer eller mindre omöjligt att omsätta förståelsen i praktik. Läraren förväntas fortfarande ha ett stort antal elever i ett litet rum mellan exakta klockslag.

Vi har fått mycket fortbildning som handlar om att individualisera, använda olika lärstilar och förstå olika diagnoser, och det är så himla inspirerande. Sen återvänder vi till samma byggnader, samma schema och samma stress och tidsbrist. Lärarnas glöd dödas i skolan på samma sätt som barnens. Jag blir så sorgsen när jag tänker på hur förväntansfulla och ivriga barnen är när de börjar första klass. Det finns nog knappt en unge som inte fått denna ambition mer eller mindre utsläckt när de börjar högstadiet.

 

[havreflinga]

Sv: Skolmogen?

Att vänta på sin tur lärde sig mina barn redan under sitt första år här hemma---

Jo, det kanske är en nödvändig färdighet i vårt samhälle. Men jag tycker ändå att det är slöseri med tid, inspiration och energi att någon som t ex håller på med en spännande matematisk uträkning, och kör fast på en liten, liten detalj, ska behöva sitta overksam och tappa lusten en hel lektion innan han/hon kan gå vidare.

Om vi vuxna kör fast på något jobbar vi antigen vidare på lösningen (kollar på nätet, ringer en kompis osv) eller bryter av med något annat (lagar mat, diskar eller liknande).

 

[Snurrfian]

Sv: Skolmogen?

Fast det är väl oxå en sak man måste lära sig, att söka efter andra lösningar, om det alltid står någon redo att hjälpa så lär sig inte barnen det. Elin som tycker att det är roligt med siffror visar vi olika sätt man kan "leka" med siffror och håller på att förstå skillnaderna mellan plus, minus, gånger och delat och tycker att det är jättekul. Vi visar även hur man kan räkna ut jättestora tal på pappret för att göra det lätt för sig.

Montiessori (?) skolan jobbar ju efter de principerna, att barn ska lära sig att lära själv och jag tycker att det är en otroligt viktig egenskap. För det är liksom grundstenen för att kunna ta sig vidare och vidarutveckla...

 

[Alexandra_W]

Sv: Skolmogen?

Jag är född 1 januari, och fick genomgå nåt test och ansågs skolmogen. Så jag fick helt sonika själv välja om jag ville börja som 6-åring, med kompisarna, eller som 7-åring.

Jag hade börjat förskolan ett år tidigare, dvs som femåring, och på så vis fått gå med kompisarna. (Det här var ju på tiden man började förskolan vid 6 år och skolan vid 7 år).

Jag valde att börja som sjuåring, dvs inte starta ett år innan. (och fick därför, vilket inte var helt reglementsenligt tydligen men de lyckades trixa till det, gå ett extra år i förskolan, för att få nya 'skolstartskompisar'. Stackars mor har alltså TVÅ uppsättningar av alla käcka handmålade tallrikar, muggar etc, alla minst sagt nyskapande designade adventsljusstakar etc )

Det är INGET jag ångrat. Alls. Jag hade INTE velat vara yngst hela tiden. Jag såg ju det där när man kom upp lite i ålder, på högstadiet och gymnasiet. De stackarna som fyllde år i december, och var 'sist' med allt. Sist med att fylla moppe, sist med att få börja övningsköra, sist med att ta körkort, sist med att få komma in på krogen.

Det jag däremot saknade, som jag inbillar mig finns bättre resurser för nu, var individuellt läroplan. Jag läste flytande när jag började första klass. Och var ARG som ett litet bi när jag tvingades sitta och LJUDA far är rar och mor ror och annat skit. Jag satt och smygläste längst bak i läseboken under lektionerna, och läste ut den som en skönlitterär bok första veckan. Tyvärr hade jag en vansinnigt gammaldags fröken och det var inte tal om att göra några individuella avsteg, så jag minns och mamma har vittnat om att hela första klass var otroligt frustrerande för mig, för jag kunde redan det mesta och 'hölls tillbaka' i både matematik och svenska.

Dock, detta hade knappast varit minsta lilla skillnad om jag börjat ett år tidigare, då jag redan då läste (jag läste böcker som femåring).

Min bror, som sedemera visade sig ha mild dyslexi, läste bte också när han började första klass, och var lika frustrerad han av att tvingas ljuda.

Men som jag fattar det har man lite bättre pejl på att erbjuda de där barnen som ligger lite före skolplanen en individuell plan nu, och som sagt, i mitt fall hade det inte lösts av ett år tidigare skolstart heller.

 

[Julle]

Sv: Skolmogen?

Jag hade börjat förskolan ett år tidigare, dvs som femåring, och på så vis fått gå med kompisarna. (Det här var ju på tiden man började förskolan vid 6 år och skolan vid 7 år).

Så är det ju nu med, det bara heter annorlunda:

Förskoleklass som 6-åring
Börja 1.an som 7-åring
Men eftersom förskoleklassen nu oftast tillhör skolan så är det i praktiken som att börja skolan då. En period innan förskoleklassen blev obligatorisk (för kommunerna att ha) kunde man i högre utsträckning välja om man ville låta barnen börja i skolan ett år tidigare. Vet att man kan det nu med, men förskoleklassens syften uppfyller mycket av detta och mer därtill, som det sociala t.ex.

Förskola är det som i dagligt tal kallas dagis fortfarande. Med förskola i din text menar du antagligen lekis va?

När jag var liten (född -78) gick jag på dagis ända tills jag började skolan eftersom vi hade en så bra grupp och så bra personal. Hösten det året man fyllde 6 fick man/föräldrana välja om man ville vara kvar på förskolan eller börja lekis. Om man valde att vara kvar var personalen skyldiga att ordna en 6-årsgrupp och göra motsvarande saker som de gjorde på lekis.

Sen började jag skolan som sjuåring och det var nog helt lagom för mig!! Tills mellanstadiet var jag helt i fas med undervisningen. Då halkade jag efter i matten, som jag haft svårt för hela tiden, och var långt före i svenska och andra läsämnen. Satt med och läste före i hägläsningsboken... En period lyckades jag få läsa bland de första och hade sen fritt att läsa på egen hand. Tills läraren genomskådade mig.... Då skulle hon minsann ha mig att läsa bland de sista för att jag minsann skulle hänga med i deras hackande läsning... Då blev det en sport att både lyckas läsa i förväg och att ha koll på var de andra var samtidigt!!

 

[Alexandra_W]

Sv: Skolmogen?

Så är det ju nu med, det bara heter annorlunda:

Förskoleklass som 6-åring
Börja 1.an som 7-åring
Men eftersom förskoleklassen nu oftast tillhör skolan så är det i praktiken som att börja skolan då. En period innan förskoleklassen blev obligatorisk (för kommunerna att ha) kunde man i högre utsträckning välja om man ville låta barnen börja i skolan ett år tidigare. Vet att man kan det nu med, men förskoleklassens syften uppfyller mycket av detta och mer därtill, som det sociala t.ex.

Förskola är det som i dagligt tal kallas dagis fortfarande. Med förskola i din text menar du antagligen lekis va?

Ja lekis, fast det hette officiellt förskola. Var inte obligatorisk dock, utan helt valfri. Men jag sa att jag var på lekis, men det som det vara nmält till/kallades officiellt var förskola (jag kollade med mamma). Men inte riktigt samma sak då, lite namnförvirring där. Men vi kan enas om lekis så är det lättare att särskilja från nuvarande =)

När jag var liten (född -78) gick jag på dagis ända tills jag började skolan eftersom vi hade en så bra grupp och så bra personal. Hösten det året man fyllde 6 fick man/föräldrana välja om man ville vara kvar på förskolan eller börja lekis. Om man valde att vara kvar var personalen skyldiga att ordna en 6-årsgrupp och göra motsvarande saker som de gjorde på lekis.

Också född -78. Gick aldrig på dagis, men började lekis som femåring (iom att jag ev skulle börja skolan som sexåring). Annars fick man börja på lekis när man var 6 år. Skolförberedande typ, men det var inte obligatoriskt. De erbjöd regelmässigt barn som var födda tidigt på året att göra skolmognadstest om de/föräldrarna ville det. Dock fick man eg bara gå ett år på lekis. Om de hade krav på att skapa en motsv sysselsättning vet jag inte. Minns bara att det var långa diskussioner och grejer innan jag fick gå andra året på lekis (det år jag var 6 år), då jag redan 'gått mitt år'. Enligt mamma fanns det inga alternativ till lekis/det som kallades förskola. (Och det var det som ledde till de långa diskussionerna, att om jag inte skulle börja förrän jag var 7 år, skulle jag gå hemma ett år då bara för jag gått ett år redan som femåring).

Sen började jag skolan som sjuåring och det var nog helt lagom för mig!! Tills mellanstadiet var jag helt i fas med undervisningen. Då halkade jag efter i matten, som jag haft svårt för hela tiden, och var långt före i svenska och andra läsämnen. Satt med och läste före i hägläsningsboken... En period lyckades jag få läsa bland de första och hade sen fritt att läsa på egen hand. Tills läraren genomskådade mig.... Då skulle hon minsann ha mig att läsa bland de sista för att jag minsann skulle hänga med i deras hackande läsning... Då blev det en sport att både lyckas läsa i förväg och att ha koll på var de andra var samtidigt!!

Haha, känner PRECIS igen det där med läsningen. Eller haha, man borde eg gråta. Jag begriper inte varför det skulle vara så strikt. Som det där att sitta och ljuuuda. Jag ljudade aldrig ens när jag lärde mig läsa (inte helt ovanligt tydligen), och läste flytande sista sidorna i den där boken. Men jag skulle ljuda mig igenom far och mor och karo. Jag vägrade, och fick läsa om för jag läste fel, och vägrade ljuda. Och smygläste längre bak i boken ja, men såg till att precis som du hålla rätt på var de andra läste, annars låg men risigt till.