Skolmogen?

[mumrikan]

Min son A fyller 5 år om nån vecka och då de flesta av hans jämnåriga nu börjat förskoleklass (6-årsverksamhet) med målet att börja första klass nästa år, har jag börjat fundera på det där med skola.

A och hans bästa kompis (som båda är nya) har fått börja på dagis (dagis och grundskola är inom samma skola men alla verkar ha ganska mycket "revirtänk") men enligt rektorn kan de få börja i förskoleklass lite smått (1-2 dagar i veckan) under våren eller kanske redan nu under höstterminen OM DE ÄR SKOLMOGNA!

Men vad innebär då skolmogen? Och är det bättre för honom att få lite utmaning i förskoleklass, eller ska jag låta honom stanna kvar i dagisklassen (3-4,5 år-ingar). Åt vilket håll ska jag trycka på?

Eftersom A tidigare gått på Montessoriförskola (sen han var 2 år) så har han uppmuntrats att leka med bokstäver, siffror, former, färger etc. Eftersom han är tvåspråkig (nästan 3-språkig) och har gått i en grupp med nästan bara flerspråkiga, har han också uppmuntrats att utveckla alla sina språk.

Det material dagisfröken nu visade mig att 5-åringarna får börja jobba med för att förberedas inför förskoleklass är nästan identiskt med det han gjorde som 3-åring på montessori. Känner att det finns en risk att han tröttnar och tråknar om det är samma. Eller tänker inte barn så?

Han har också som liten haft problem med överaktivitet, men på montessoriskolan har han lärt sig att sitta still när han arbetar, att vänta på sin tur och att räcka upp handen. Men nu när han mest leker vilda lekar med andra barn har han börjat bli överaktiv igen. Han hänger och klättrar överallt hemma och kan knappt koncentrera sig på någonting.

Men är det ända bra för honom att få bara vara barn? Är det jag som vill för mycket? Han ska ju ändå gå i skolan i så många år så varför stressa? OCH, HUR VET JAG ATT HAN ÄR SKOLMOGEN?

 

[CillaW]

Sv: Skolmogen?

Jag ansågs skolmogen vid nyss fyllda sex år och har aldrig sett något positivt i att jag började skolan ett år för tidigt.

Jag var alltid minst i klassen, senast utvecklad, dessutom smartare så det var ju upplagt för mobbing.
Det är ingen brådska att börja skolan.

 

[Roheryn]

Sv: Skolmogen?

Jag ansågs skolmogen vid nyss fyllda sex år och har aldrig sett något positivt i att jag började skolan ett år för tidigt.

Jag var alltid minst i klassen, senast utvecklad, dessutom smartare så det var ju upplagt för mobbing.
Det är ingen brådska att börja skolan.

Och jag har den motsatta erfarenheten....

Jag är född i januari, låg intellektuellt rätt långt före jämnåriga, kunde redan "allt" när jag började skolan. Men mina föräldrar ville inte att jag skulle börja "för tidigt", utan jag började som 7-åring. Och jag har ibland tänkt att det vore bättre om jag fått börja ett år tidigare, så att jag fått lite mer utmaningar i skolan.

Ofta anges ju den sociala mognaden (eller bristen på mognad) som skäl för att barn som är intellektuellt "före" ändå skall gå med jämnåriga, men jag har nog inte den uppfattningen, åtminstone inte vad gäller mig själv. Jag har alltid varit mycket sämre på det sociala än det intellektuella, så jag tror det hade varit BRA för mig att börja skolan lite tidigare och fått träna på det sociala istället för att vara hemma med mormor och morfar, som jag var....

 

[mumrikan]

Sv: Skolmogen?

På vår lilla skola (totalt 108 elever) finns det väldigt få 02r och idéen var därför att några "skolmogna" 03r som är en betydligt större kull skulle börja förskoleklass i år och om det funkade bra, första klass nästa år. Problemet med att de är små kommer ju inte vara så stort eftersom de kommer vara flera jämnåriga.
Eftersom vi säkert kommer att bo mycket utomlands i fortsättningen och man i de flesta länder börjar då barnen är 6 år var tanken mest att undvika det jag lidit av, att börja som 7-åring och därmed vara året äldre (också källa till mobbing).
Men visst håller jag med dig om att det inte är någon brådska.

Tillägg: Roheryn- så vad skulle du säga om fallet med min son då? Att jag ska trycka på så att han får börja tidigare? Jag tror att han socialt är mogen, och intellektuellt, men kanske inte emotionellt om det går att förenkla

 

[CillaW]

Sv: Skolmogen?

Är du född i januari är du ju bara en månad yngre än dina yngsta klasskamrater som är födda "rätt" år. Då är det inte så stor skillnad som det var för mig. Dessutom var jag väldigt liten och smal. En liten räka som kunde "allt" sedan innan.
Det var inte särskilt kul, och inte heller som 17-åring bland 18-åringar var det någon fördel.

 

[Kratus]

Sv: Skolmogen?

Jag håller lite med här. Är också född i januari, men började skolan som 7åring. Jag har alltid känt mig äldre mognadsmässigt än mina jämngamla skolkamrater. När jag började skolan kunde jag redan läsa flytande och även skriva utan större problem. Jag hatade all högläsning i skolan, för de andra läste så långsamt så jag läste alltid i förväg i boken. Blev lite jobbigt när fröken sa att det var min tur eftersom jag då inte hade nån aning om var de var någonstans.
Fast å andra sidan så hade väl inte den biten varit någon större skillnad om jag börjat ett år tidigare heller.
Även om jag inte var störst, och hade många vänner så kände jag mig alltid äldre och mognare på många plan ändå.
Ibland även i de högre klasserna så kunde jag bli irriterad på läraren för att det kändes som att man blev klappad på huvudet, och antogs inte veta/kunna en del saker.

Detta kan ju iofs ha att göra med min mognadsgrad, har alltid varit lite lillgammal, än att jag var född tidigt på året. Det är en svår avvägning detta.

 

[MataHari]

Sv: Skolmogen?

Som representant för mottagarsidan, dvs. skolan, skulle jag inte rekommendera en tidigare skolstart. Ofta fungerar det alldeles utmärkt de första åren, men framåt våren i tvåan och ännu mer i trean brukar det bli svårare att hänga med. Kraven höjs i skolan och barnen tar ett språng socialt under den perioden. Många är de barn som börjat tidigare som under skolår tre halkar efter mer och mer, både kunskapsmässigt och bland kompisarna. Ganska många får då gå om ett år. Visserligen brukar det gå alldeles utmärkt när de väl vant sig vid tanken, men det är ju ändå en smäll att behöva misslyckas och skiljas från den invanda gruppen. Bättre att vänta och gå med jämnåriga på en gång.

 

[mumrikan]

Sv: Skolmogen?

Bättre att vänta och gå med jämnåriga på en gång.

Men om flera av hans jämnåriga (född samma år fast tidigare på året) nu går i förskoleklass, ska jag hålla honom tillbaka tillsammans med de som (är yngre eller födda sent samma år och) kanske inte kommit lika långt med "bokstäver och siffror"?

Men att det är ett hopp i utvecklingen under våren i tvåan hade jag inte hört förr. Intressant!

 

[CillaW]

Sv: Skolmogen?

Utmaningar kan han väl få på andra sätt eller hemma?

Det kommer inte att göra någon skillnad alls när han är 18 år.

 

[mumrikan]

Sv: Skolmogen?

Självklart kan jag ge honom utmaningar hemma, och det gör jag på många olika sätt. Men om inte den intellektuella stimulansen kommer från flera håll känns det svårare.

"Skolmognadkonceptet" är ju svårt eftersom det finns flera olika aspekter. Jag nämnde att han kanske intellektuellt och socialt är skolmogen, men inte emotionellt. Det märks ju tex hemma där vi alltid uppmuntrat honom att spela spel. Men när vi spelar Cluedo eller Monopol så klarar han uppfatta reglerna, men han klarar inte att förlorara trots att vi tycker att han är jätteduktig bara för att han klarar av att vara med oss vuxna.

 

[Roheryn]

Sv: Skolmogen?

Det kommer inte att göra någon skillnad alls när han är 18 år.

Men du säger ju faktiskt att det GJORDE skillnad för dig när du var 18 (fast åt andra hållet då)!

 

[Roheryn]

Sv: Skolmogen?

Är du född i januari är du ju bara en månad yngre än dina yngsta klasskamrater som är födda "rätt" år. Då är det inte så stor skillnad som det var för mig. Dessutom var jag väldigt liten och smal. En liten räka som kunde "allt" sedan innan.
Det var inte särskilt kul, och inte heller som 17-åring bland 18-åringar var det någon fördel.

Ja, en av mina bästa kompisar som gick i samma klass var född 27:e november, så hon var ju nästan ett år yngre än jag....

Jag har dessutom alltid varit lång, så jag hade nog smält in rätt bra även i årskursen över min egen.

När min egen dotter började skolan, dvs i förskoleklass (blandad 0-2:a) så började hon faktiskt nästan två år tidigare än vad jag gjorde när jag började skolan. Hon är född i november, och började alltså i "0:an" i augusti det året hon skulle fylla (men inte hade fyllt) sex år. Medan jag som sagt började ettan det år jag hade fyllt sju i januari... Och detta utan att vi ändrat skolstartsåldern i Sverige. Intressant!

 

[Roheryn]

Sv: Skolmogen?

Tillägg: Roheryn- så vad skulle du säga om fallet med min son då? Att jag ska trycka på så att han får börja tidigare? Jag tror att han socialt är mogen, och intellektuellt, men kanske inte emotionellt om det går att förenkla

Om han är så att säga "normal" i utvecklingen, och det är flera barn födda samtidigt som han som börjar förskoleklass, så hade jag nog låtit honom börja tidigare. Detta sagt utan att vara någon som helst expert.... Samtidigt så har ju i praktiken skolstarten flyttats från 7 till 6 år "i smyg" genom det här med förskoleklass, så man kan ju kanske tycka att det kan räcka med det? I min dotters skola är det blankt nej till alla som vill låta sina femåringar börja i förskoleklass - om de så är födda 1/1.... (däremot är det fritt fram att låta barnen hoppa över förskoleklass och börja direkt i första klass vid sex års ålder)

 

[Sar]

Sv: Skolmogen?

Jag ser få anledningar att låta barn börja grundskolan i förtid. Min kille gjorde det och han tycker att det var bra då han inte "förlorade" sitt år i lumpen men han började växa först i gymnasiet och ser ut som en söt liten räka på skolkorten (blev dock en stilig, högrest kille till slut).

Ett par vänner har faktiskt tagit valet att låta sitt barn vänta ett år på skolstart då hon är född 27:e december.

Jag var själv helt ointresserad av bokstäver och siffror -trots att min mamma är lärare- men lärde mig läsa på studs i skolan och hade en vuxens läsförståelseförmåga redan i 3.e klass så jag ser inte intresset för bokstäver som ett tecken på skolmognad och intelligens.

Det är den sociala och emotionella biten som är den viktigaste och där är det inte alltid lätt att vara yngst (och inte speciellt roligt att vara den som sist får moppe, sist får gå in på krogen, alltid är minst etc.)

Jag tror mer att det är föräldrarna som tycker det är häftigt med ett "tidigt" barn snarare än att det alltid är barnet som får någon vinning ut av att börja skolan i förtid.

Man har oftast så lång skoltid ändå så jag kan se det som en fördel att barnet får leka mer kravlöst ett extra år.

 

[mumrikan]

Sv: Skolmogen?

Om han är så att säga "normal" i utvecklingen, och det är flera barn födda samtidigt som han som börjar förskoleklass, så hade jag nog låtit honom börja tidigare. Detta sagt utan att vara någon som helst expert.... Samtidigt så har ju i praktiken skolstarten flyttats från 7 till 6 år "i smyg" genom det här med förskoleklass, så man kan ju kanske tycka att det kan räcka med det? I min dotters skola är det blankt nej till alla som vill låta sina femåringar börja i förskoleklass - om de så är födda 1/1.... (däremot är det fritt fram att låta barnen hoppa över förskoleklass och börja direkt i första klass vid sex års ålder)

Ja, jag har inte riktigt följt med i utvecklingen men när jag först hörde att 5-åringar skulle gå i förskoleklass (0-1:a) så tyckte jag ju att det lät logiskt eftersom man har gjort det möjligt för 6-åringar att börja första klass. En successiv övergång är väl alltid det bästa? min övergång från dagis till skola var allt annat än successiv och jag önskar inte min son något liknande.
Vi har föräldramöte ikväll, ska nog höra mig för lite.

 

[mumrikan]

Sv: Skolmogen?

Det är den sociala och emotionella biten som är den viktigaste

Så om vi nu ska definiera skolmognad. Vd innebär det att ett barn är emotionellt och socialt skolmoget? Vad tycker du de ska kunna/ hur ska de vara? Om vi helt bortser från faktisk ålder (vilket ju i sig är svårt när barn i samma kull kan ha nästa ett års ålderskillnad)

 

[Sar]

Sv: Skolmogen?

Det skulle man nog kunna skriva en hel avhandling om!


Jag vet att det finns ett ITPA-test som vad jag förstår ska vara ett språkligt test som kartlägger barnets sätt att inhämta och bearbeta information och som genomförs av speciallärare.

Det ska tydligen ringa in barnets tillgångar och dess problemområden. Har barnet lättare att ta in information via synen eller via hörseln? Har barnet svårt med minnet och problem att minnas mönster och serier av siffror eller symboler? Är ordförrådet rikt eller fattigt? Har den de vanligaste begreppen klart för sig?

Men det testet tror jag inte (har aldrig sett det irl) säger så mycket om barnets sociala och emotionella förmåga utan där kan man nog som förälder få mer information genom att checka av hur barnet beter sig vid lek, hur agerar barnet om något går det emot m.m.
Verkar barnet uttråkat på förskolan eller trivas bra i sin åldersgrupp?

Även den fysiska mognaden tycker jag bör vägas in.

Kort sagt så tror jag att man ska ha mycket tungt vägande skäl för att låta ett barn börja tidigare än normalt i skolan, speciellt eftersom "facit" oftast syns först om några år.

 

[CillaW]

Sv: Skolmogen?

Men du säger ju faktiskt att det GJORDE skillnad för dig när du var 18 (fast åt andra hållet då)!

Ingen positiv skillnad då.

 

[jerseyko]

Sv: Skolmogen?

Jag började rätt år men är decemberbarn (85), jag minns när vi gjorde något stort prov när vi gick i 5an, och konstig nog underkändes alla decemberbarn i matte! Vi fick gå i sommarskola för att plugga ikapp och orka med matten som började sen i åk.6

Hade väl vart en sak om det var en elev, men nu var de faktiskt flera.

Medans de som vart födda året efter mig som vart klass/skolkompisar har de inte vart några problem, de har vart bland de duktigaste eleverna men jag minns i högstadiet att en tjej trackades som "J*vla 86a"

 

[svea]

Sv: Skolmogen?

Jag hade också gärna börjat tidigare, som det blev nu så blev det mycket att sitta av tiden i stället för att lära mig att lära mig. Dessutom började jag i lekis när jag var fem, så jag hade gått i samma klass som lekiskompisarna. Minst var jag ändå, och mobbad, så det hade ju varit skit samma.

Vi hade två tjejer i min klass som var ett år yngre, och det märktes bara på papperet.

Jag tycker inte att man ska ha så himla bråttom att sätta barn i skolan, men om de hemskt gärna vill , eller om de uppenbart är mentalt understimulerade, så varför inte?

Om de är nöjda och glada som det är så kan man väl lika bra låta bli och passa på att låta dem vara små så länge det går genom att hålla dem med jämnåriga barn. Det är väl svårt nog att hjälpa dem att hålla fast vid sin barndom länge nog ändå.