Nå, nog hade du andra kriterier på både temperament och typ av hund, annars hade du väl inte blivit så frustrerad över att du inte hittat uppfödare du trivs med inom just den ras/raser du från början var intresserad av? Det finns ju MÄNGDER av raser som väger max tio kilo, så om det varit enda som spelade roll hade det säkert inte varit något problem att hitta en uppfödare.Jag ville ha en hund på max 10 kg som avelsmål vilket tolkades till dvärgavel. Jag kan inte känna att det är är så extremt.
Det är ju fler grejer än så, jag reagerar på, men ffa att allt ska vara på ett visst sätt även om det inte går med bibehållen djurvälfärd. Dvs avla med Djur ur samma lilla ankdamm för att de andra ankdammen är fel.
Då när jag liksom inte förstår problemet så blir det konflikter.
När det gäller min egen avel gör jag vad jag kan för att ha friska djur med en sund fysik och ja, max 10 kg. En av mina väger precis det, och det är verkligen max vad jag kan lyfta.
För att få fram en hyfsat homogen typ av hund krävs riktad avel helt enkelt, av storlek och hårtyp, temperament och driv. Utan renraserna får du ju inte fram dina poohundar heller.... Tycker ditt resonemang är lite motsägelsefullt i stort.
Andra hundars välfärd blir varken bättre eller sämre för att du väljer att stå på sidan om och avla fram blandraser, tycker det är märkligt att ha så starka åsikter men samtidigt 'vara villig att gå med i SKK och avla renrasigt om saker och ting förbättras' utan att själv bidra till förbättringen.
Senast ändrad: