Hallo alla kloka bukefalister!
Behöver lite tips, hjälp och stöd.
Min man har bestämt sig för att han inte längre älskar mig och vill därför skiljas. Allt är skitjobbigt och allt är upp och ner. Han har redan bestämt sig och sörjt klart för sig själv i ca 1 månad medans jag nu är mitt uppe i all skit.
Tusen frågor i huvudet och massa problem. Vart ska jag bo? Hur gör vi med hundarna? När tar vi av ringarna? Till och med saker som att ändra status på facebook är svårt..
Vi bor just nu i en 2:a handslägenhet som han kommer bo kvar i, jag har inte råd att bo kvar här ensam. Han kan inte ta hundarna på dagtid eftersom han jobbar, jag har möjlighet att ta med dom till jobbet. Med hundar är det sjukt mycket svårare att hitta någonstans att bo.
Mitt i allt så har jag tillfälligt sagt upp kontakten med min mor också efter storbråk på midsommar.
Jag älskar mitt liv just nu....inte!
Äter receptfria sömntabletter från apoteket som snart inte hjälper mer för min kropp börjar vänja sig, bara för att kunna sova några ynka timmar.
Jag börjar bli bitter på alla jäkla kärlekspar på facebook, vill helst sätta på mig en offerkofta och tycker att inte en enda jäkel förtjänar att vara så där lycklig nu när jag inte får vara det längre.
Har berättat det för närmsta familjen och mina bästaste vänner så det är ju inte hemligt på något sätt, men att outa det här känns som ett STORT misslyckande.
Vill mest bara skruva tillbaka tiden så allt kan vara som vanligt igen...
Mycket svammel men hoppas någon kan bringa lite ljus..
Hur överlever folk sådana här saker?
Behöver lite tips, hjälp och stöd.
Min man har bestämt sig för att han inte längre älskar mig och vill därför skiljas. Allt är skitjobbigt och allt är upp och ner. Han har redan bestämt sig och sörjt klart för sig själv i ca 1 månad medans jag nu är mitt uppe i all skit.
Tusen frågor i huvudet och massa problem. Vart ska jag bo? Hur gör vi med hundarna? När tar vi av ringarna? Till och med saker som att ändra status på facebook är svårt..
Vi bor just nu i en 2:a handslägenhet som han kommer bo kvar i, jag har inte råd att bo kvar här ensam. Han kan inte ta hundarna på dagtid eftersom han jobbar, jag har möjlighet att ta med dom till jobbet. Med hundar är det sjukt mycket svårare att hitta någonstans att bo.
Mitt i allt så har jag tillfälligt sagt upp kontakten med min mor också efter storbråk på midsommar.
Jag älskar mitt liv just nu....inte!
Äter receptfria sömntabletter från apoteket som snart inte hjälper mer för min kropp börjar vänja sig, bara för att kunna sova några ynka timmar.
Jag börjar bli bitter på alla jäkla kärlekspar på facebook, vill helst sätta på mig en offerkofta och tycker att inte en enda jäkel förtjänar att vara så där lycklig nu när jag inte får vara det längre.
Har berättat det för närmsta familjen och mina bästaste vänner så det är ju inte hemligt på något sätt, men att outa det här känns som ett STORT misslyckande.
Vill mest bara skruva tillbaka tiden så allt kan vara som vanligt igen...
Mycket svammel men hoppas någon kan bringa lite ljus..
Hur överlever folk sådana här saker?
