Sv: Skillnad på hjälper Ar/vanlig dressyr
Eftersom frågan ständigt dyker upp, beträffande skillnaden mellan AR och traditionell ridning, så kan vi väl fortsätta att spåna även lite stort i arbetet med hästarna inom AR.
Jag börjar spåna lite i grundläggande tänket, utifrån mina tidiga kursintryck, som repeteras vid teorin på varje kurs, något som är väldigt nyttigt.
Hästarna är precis som vi människor höger- eller vänstervridna
mer eller mindre. De går oftast av sig själva på tvären, på dubbla spår och vad det nu är.
Det alla ryttare oavsettt disciplin vill uppnå är en rak, liksidig häst.Vi inom AR är lite bakvända mot traditionella ridningen i och med att vi börjar med att vilja få hästen att samla sig och bära på bakdelen innan vi går över till påskjut och ökningar. Det ligger ju i AR's historia, då ridningen ännu var till för stridens hetta och hästen var tvungen att bära tung utrusning, samla sig och använda sig över skolsprången ovan mark.
För att då svamla lite om bärkraften... Tänk er det här med ergonomi, att lyfta och bära rätt. Man ser ofta ritningar där en gubbe som står med raka ben böjer sig framåt med ryggen i en båge för att lyfta något. Den bilden är oftast överkryssad med ett stort rött kryss. Bredvid finns en glad gubbe som böjer på knäna, har ryggen rak och lyfter med benen, med rätt tyngdpunkt och balans. Om vi nu för över detta tilll hästen, så betyder det att; Vi vill ha en häst som orkar bära oss på rätt sätt, med tyngdpunkten på bakdelen, där bakbenen bär hästen in under magen, framför höftbenen i stället för att "skjuta på" med benen bakom höftbenen.
Inom traditionell ridning, jobbar man mkt med rakställda hästar från grunden. Men om man då ser tll ovan nämnda grundfysiologi hos hästen så kan det ses lite bakvänt. Inom AR, jobbar vi inte med hästarna rakställda från början, utan jobbar med hästen böjd på olika sätt, för att muskla upp hästen, benpar för benpar, till att så småningom orka räta ut sig och komma till samling på ett skonsamt sätt.
Inom AR lärs rörelserna in från marken, för att sedan föras över till att bli under ryttare. Hästen får från marken lära sig böjning, flytta för sidförande skänkel och att följa den förande yttertygeln i de olika skolrörelserna. Rörelserna arbetas igenom gångart för gångart. Innan hästen förstår vad som bägers av rörelserna i den lägre gångarten byter man inte gångart. Tar det sen stopp i en högre gångart, ja då går man tillbaka till den lägre gångarten, där rörelsen sist fungerade.
Lite osammanhängande svammel, som sagt. Eftersom vi inte har något TR att följa, förutom de gamla ridläror som finns inom AR's historia. Men ändå en liten beskrivning på teori.
Är ni intresserade av mer teori, kan jag varmt rekommendera den teoretiska faq-en som är låst överst här i barockforumet, skriven av Jegra. Där finns även lite läsvärda länktips.
Mvh
IngelaH