Ehum... Att få upp ryggen och få hästen att jobba under sig i avslappning och harmoni med ryttaren får man knappast genom att sitta och hacka den med sporrar i magen. Visst blir hästens bukmuskel mer aktiv och den höjer ryggen och arbetar praktiskt sett, men är den avslappnad och lösgjord? Bär den upp sin ryttare på ett bra sätt? Är den i balans?
Har sett ryttare som sitter och hackar med sporrarna i varje steg samtidigt som de rycker och sliter i tyglarna för att få hästen att kröka på nacken och bära huvudet på rätt höjd...
Men jag trodde, seriöst, inte att de ryttarna gjorde det med flit! Jag trodde faktiskt inte att det var meningen. Att de verkligen trodde att det var så man får hästen att arbeta "i form".
Vart är all avslappning, balans, lösgjordhet och harmoni? Vart försvann all kontakt, all lätthet och allt tålamod och träning? Vart tog all glädje, mjukhet och kämparglöd vägen?
Det är jätteenkelt att få en häst att kröka på nacken. Det kan varenda unge. Varenda nybörjare. Till och med min pappa skulle kunna få Ella (min arab) som lätt tappar koncentrationen och balansen och förlorar , bakbensaktiviteten, bärigheten och suget mot bettet. Det är också jätteenkelt att få hästen att höja ryggen genom att trycka in ett par sporrar i sidorna på den.
Det är i princip samma sak som att picka lite försiktigt med händerna under magen (bakre delen). Då höjer hästen också ryggen...
Men jag har aldrig sett en häst som rids på det sättet vara lugn och tillfreds. Det handlar om frenetiskt tuggande, mekaniska och hackiga rörelser utan flyt, obalans (hästen nästan passar fram och gungar från den ena sidan till den andra, ofta även med huvudet.) Den kör upp huvudet som protest då och då, men ryttaren drar då lite extra i tygeln och huvudet tvingas ner igen...
Ingen ärlig, snäll eller rolig ridning enligt mig.